För att kunna svara på de utmaningar som urbaniseringen innebär behöver städerna tillförlitlig kunskap till stöd för hållbart planerande och beslutsfattande. Stadsjämförelser är ett sätt att möta detta behov. Med deras hjälp kan man till exempel identifiera särdrag hos städerna och hitta beröringspunkter mellan sinsemellan olika städer samt få fram dels verktyg för att förstå stadsutvecklingen, dels hjälp med att se framtida utvecklingsbehov.

Våren 2019 hölls det riksdagsval i Finland. Valresultatet avslöjade både skillnader och likheter mellan Helsingfors och Finland som helhet. Vad händer om vi tar med andra huvudstäder i norra Europa i analysen och jämför dem sinsemellan och därtill ser på läget i huvudstaden i förhållande till landet i övrigt i dessa länder?

Artikeln klarlägger hur åtskilt från ursprungsbefolkningen de som har främmande modersmål eller utländsk bakgrund bor i Helsingfors och en del andra städer. Ett centralt rön är att etnisk differentiering inom boende är på medelnivå i Helsingfors jämfört med de andra stora städerna i Finland och på ganska låg nivå jämfört med städer i till exempel Sverige.

Förutom stadsorganisationen är det många företag och samfund som använder rankingar för att marknadsföra Helsingfors som ett bra ställe att bo på, placera i eller besöka.

I övernattningsstatistiken framträder besöksnäringen i Helsingfors som en stigande vågrörelse de senaste tio åren. År 2017 blev stegringen rekordsnabb, och tillväxtprocenten var nära europeisk toppnivå. År 2019 har tillväxten varit rätt snabb igen.

Helsingfors stad håller ett vaket öga på sin egen utveckling och bedriver därför egen statistik och forskning, och analyserar även andra informationskällor. Det räcker inte att kunna läget i Helsingfors, utan vi måste också veta dels vilka särdrag hos oss som ingår i större urbana förändringstrender, dels i vilka avseenden Helsingfors kanske avviker från andra städer. Där kommer både inhemska och internationella jämförelser med i bilden.

Inom statistikbranschen innebär digitaliseringen framför allt nya möjligheter att producera och distribuera information om olika fenomen.

Städer är helheter som kontinuerligt förändras och vars av varandra beroende delfaktorer kräver systemisk förståelseförmåga. Man försöker påverka städernas utveckling genom planering, vars effekter sträcker sig över till och med flera årtionden. Enskilda människor har en begränsad förmåga att lösa sådana komplexa planeringsfrågor. En hållbar framtid för städerna kräver därför förmåga till tvärdisciplinärt samarbete.

Föreliggande artikel analyserar den utredning om områdesanslutning som gjordes åren 1970–72, och ser den som ett led i huvudstadsregionens framväxt. Varför gjordes utredningen, och vilken inverkan kom den att ha på utvecklingen i huvudstadsregionen? Varför blev anslutningen aldrig av?

Den låga nativiteten i Finland har i år väckt mycken diskussion bland både massmedia och experter på befolkningsutveckling. Även i Helsingfors är nativiteten historiskt låg just nu. Men i Helsingfors är läget annorlunda än i hela landet.

Utbildnings- och inkomstnivån bland invånarna i Kvarnbäcken har under 2000-talet stigit i förhållande till både Helsingfors som helhet och andra stadsdelar i östra Helsingfors. Under dessa år har Kvarnbäcken vuxit och varit föremål för aktiv stadsutveckling.

På sistone har det pratats mycket om sjunkande fruktsamhet i Finland. I synnerhet den befolkningsprognos fram till år 2050 som Statistikcentralen gav ut i november 2018 väckte stor oro om nuvarande och kommande barnantal. Prognosen bygger på födelsetalen de senaste åren, och ifall dessa skulle hållas oförändrade skulle barnens och de ungas antal och befolkningsandel minska betydligt och de äldres växa i framtiden. Befolkningens åldersstruktur skulle alltså förändras klart och äldreförsörjningskvoten försämras betydligt. Föreliggande artikel analyserar fruktsamhetsförändringar i Helsingfors, och jämför dem med läget i såväl övriga nordiska huvudstäder som i grannstäderna, samt dryftar utgående från forskningslitteratur vad som kan tänkas ligga bakom den sjunkande fruktsamheten.

Att avlägga examen på andra stadiet är i snitt ovanligare bland invandrarbarn än bland barn med finländsk bakgrund i huvudstadsregionen. Men bland invandrarbarnen varierar den andel som gör det starkt beroende på i vilken ålder och varifrån man kommit till Finland. Dessa jämförelser beaktar dock icke de socioekonomiska skillnaderna mellan familjer med utländsk resp. inhemsk bakgrund.

I föreliggande artikel granskar vi, med hjälp av material från kartenkäter gjorda av Helsingfors stad, social oordning observerad av invånarna i Kvarnbäcken. Vi jämför också med resultat från liknande enkäter i åtta andra stadsdelar.

Fler än var tionde helsingforsbo, nämligen drygt 70 000 personer, bor i ett hushåll som får grundläggande utkomststöd. Nästan hälften av det grundläggande utkomststödet går till boendekostnader.

Två centrala iakttagelser i denna artikel är främst att kandidater med invandrarbakgrund var sämre på att profilera sig i valkompasser än de infödda kandidaterna i Helsingfors. För det andra framgick det att områden där invandrarkandidaterna har starkt stöd varierar märkbart per parti, även om dessa huvudsakligen ligger i östra Helsingfors röstningsområden.

Enligt senaste Helsingfors trygghetsenkät känner sig helsingforsborna idag tryggare än någonsin i sitt eget bostadsområde, i centrum av staden och i kollektivtrafiken.

Till välfärdens delområden kan vi räkna åtminstone upplevd välfärd, materiell välfärd och hälsa. I synnerhet de två sistnämnda har Helsingfors stads statistik- och forskningsväsende följt ända sedan sina allra tidigaste år, i över ett sekel nu, och även i framtiden kommer de att vara centrala teman.

2017 var ett exceptionellt år för turismen i Helsingfors. Flygtrafiken på Helsingfors-Vanda var livligare än någonsin och turisternas övernattningar i Helsingfors slog alla tidigare rekord. Den här artikeln granskar fjolårets turismstatistik mot vilken vi speglar preliminära data för 2018. Samtidigt kopplas statistikgenomgången till den aktuella debatten om hur vi bör förhålla oss till den ökade turismen – och framför allt till främjandet av en hållbar turism.

Helsingfors och Helsingforsregionen avviker ganska rejält från övriga Finland till exempel beträffande befolkningsstrukturen. Medan den största årsklassen bland landets hela befolkning är de som fötts år 1963 (som alltså fyllt 55 år 2018), är den största årsklassen i Helsingfors de som fötts år 1990, alltså 28-åringarna.