Turism är ett speciellt fenomen. Folk kan ibland betala sig sjuka för att få åka någon annanstans eller komma bort från någonstans. Då de återvänt är de tillbaka igen på samma ställe som de rest ifrån. Med sig har de bara minnena och kanske några foton, någon souvenir – och kanske en nypa kulturellt kapital. Och sannolikt ett behov att åka iväg igen någon gång.

Invånarna i stora städer är ofta – liksom den urbana kultur de producerar – föremål för omvärldens uppmärksamhet. Ibland kan det handla om kritik mot storstadsbornas val, attityder och sätt att vara. Stadslivet kan ju framstå som avlägset och främmande, och därmed kan också stadsborna själva upplevas som lite dryga. Trots att Helsingfors i internationell storleksskala knappast kan räknas som någon direkt metropol har dessa frågeställningar dryftats även här – i finländsk storleksskala är ju huvudstaden Helsingfors stor och synlig.

Städer drar till sig folk. Vill man vara provokativ kunde man säga att om ett urbant samhälle inte är lockande och intressant för sin omgivning är det inte fråga om en (riktig) stad – hur stort eller betydande stället än må vara. Historien känner till många städer som förlorat sin dragningskraft och sakta tynat av, för att till slut gå under.