Städer är helheter som kontinuerligt förändras och vars av varandra beroende delfaktorer kräver systemisk förståelseförmåga. Man försöker påverka städernas utveckling genom planering, vars effekter sträcker sig över till och med flera årtionden. Enskilda människor har en begränsad förmåga att lösa sådana komplexa planeringsfrågor. En hållbar framtid för städerna kräver därför förmåga till tvärdisciplinärt samarbete.

Föreliggande artikel analyserar den utredning om områdesanslutning som gjordes åren 1970–72, och ser den som ett led i huvudstadsregionens framväxt. Varför gjordes utredningen, och vilken inverkan kom den att ha på utvecklingen i huvudstadsregionen? Varför blev anslutningen aldrig av?

Den låga nativiteten i Finland har i år väckt mycken diskussion bland både massmedia och experter på befolkningsutveckling. Även i Helsingfors är nativiteten historiskt låg just nu. Men i Helsingfors är läget annorlunda än i hela landet.

Utbildnings- och inkomstnivån bland invånarna i Kvarnbäcken har under 2000-talet stigit i förhållande till både Helsingfors som helhet och andra stadsdelar i östra Helsingfors. Under dessa år har Kvarnbäcken vuxit och varit föremål för aktiv stadsutveckling.

På sistone har det pratats mycket om sjunkande fruktsamhet i Finland. I synnerhet den befolkningsprognos fram till år 2050 som Statistikcentralen gav ut i november 2018 väckte stor oro om nuvarande och kommande barnantal. Prognosen bygger på födelsetalen de senaste åren, och ifall dessa skulle hållas oförändrade skulle barnens och de ungas antal och befolkningsandel minska betydligt och de äldres växa i framtiden. Befolkningens åldersstruktur skulle alltså förändras klart och äldreförsörjningskvoten försämras betydligt. Föreliggande artikel analyserar fruktsamhetsförändringar i Helsingfors, och jämför dem med läget i såväl övriga nordiska huvudstäder som i grannstäderna, samt dryftar utgående från forskningslitteratur vad som kan tänkas ligga bakom den sjunkande fruktsamheten.