Den låga nativiteten i Finland har i år väckt mycken diskussion bland både massmedia och experter på befolkningsutveckling. Även i Helsingfors är nativiteten historiskt låg just nu. Men i Helsingfors är läget annorlunda än i hela landet.

På sistone har det pratats mycket om sjunkande fruktsamhet i Finland. I synnerhet den befolkningsprognos fram till år 2050 som Statistikcentralen gav ut i november 2018 väckte stor oro om nuvarande och kommande barnantal. Prognosen bygger på födelsetalen de senaste åren, och ifall dessa skulle hållas oförändrade skulle barnens och de ungas antal och befolkningsandel minska betydligt och de äldres växa i framtiden. Befolkningens åldersstruktur skulle alltså förändras klart och äldreförsörjningskvoten försämras betydligt. Föreliggande artikel analyserar fruktsamhetsförändringar i Helsingfors, och jämför dem med läget i såväl övriga nordiska huvudstäder som i grannstäderna, samt dryftar utgående från forskningslitteratur vad som kan tänkas ligga bakom den sjunkande fruktsamheten.

Under historiens gång har städer spelat en viktig roll som säten för den världsliga makten och dess militära stödjepunkter, för religionsutövning samt för handel och övrig ekonomisk verksamhet. Samtidigt har de i bästa fall fungerat som knutpunkter för skapande, inlärande, utnyttjande och spridande av kunskap inom nationella och internationella nätverk.

Internationella stadsjämförelser efterfrågas och används av beslutsfattare och utvecklare i städer, av företag, placerare, forskning, media och medborgare. Typiskt vill man veta hur ens egen stad eller den man är intresserad av står sig i jämförelse med andra städer.