Invånarna i stora städer är ofta – liksom den urbana kultur de producerar – föremål för omvärldens uppmärksamhet. Ibland kan det handla om kritik mot storstadsbornas val, attityder och sätt att vara. Stadslivet kan ju framstå som avlägset och främmande, och därmed kan också stadsborna själva upplevas som lite dryga. Trots att Helsingfors i internationell storleksskala knappast kan räknas som någon direkt metropol har dessa frågeställningar dryftats även här – i finländsk storleksskala är ju huvudstaden Helsingfors stor och synlig.

Lågstadieeleverna deltar aktivt i de projekt för konstfostran som konstinstitutionerna inom Helsingfors stadskoncern ordnar. I nio av tio grundskolor hade åtminstone en klass deltagit i ett konstfostringsprojekt under den tid som föreliggande artikel granskar. Men det finns stor variation mellan och inom olika delar av staden och mellan skolor i hur aktivt man deltog.

Genom tiderna har kultur och konst använts för att på olika sätt och med olika betoning utveckla stadsområden. Syftet med projektet Artsu var att begrunda kulturens roll i utvecklandet av bostadsområden i ljuset av både litteratur, exempel från utlandet och det arbete som nationalteatern gjort bland invånarna i Gårdsbacka

Jag minns ännu tydligt och klart hur jag för några år sedan i Paris fick syn på en musikaffär som var specialiserad på harpor. Det lilla utrymmet var smockfullt med instrument, det ena vackrare än det andra. Något liknande hade jag aldrig sett. Jag märkte att jag höll på och iakttog storstadslivet, där marknader för olika små subkulturer, specialgrupper och behov kan förtätas i synliga knutpunkter.

Timo Cantell, som i april tillträdde som direktör för Faktacentralen och samtidigt som chefredaktör för Kvartti, ser nya möjligheter i att städer digitaliseras. Som ämbetsverk har Faktacentralen en bra utsiktsplats i detta avseende.

Bostadsområdenas närtjänster försvinner om gamla köpcentrum lämnas åt sitt öde. Enbart kompletteringsbyggande och omhuldande av stadsbilden räcker inte till. Vi behöver uppblandning av aktiviteter och nya tillvägagångssätt som baserar sig på partnerskap.

Prograduavhandlingen Merellinen Helsinki [ett havsnära Helsingfors eller kort och gott Havshelsingfors] granskar hur ett lokalt varumärke kan uppstå ur medborgarnas led.

Kulturens och konstens fält har blivit mera splittrat, och i debatten om stadskultur betonas sociala evenemang och aktiviteter ordnade av stadsborna själva, och urban livsstil. Samtidigt växer Helsingfors, och i de nya bostadsområdena uppstår aktiviteter. Kulturen finns överallt, men närmare bestämt var?

Stadsdelsfester, restaurangdagar, städdagar, gatufester – allt detta är uttryck för en nytänkande gemenskapsinriktad stadskultur. Dessa evenemang, som obyråkratiskt och genom samarbete ordnats av invånarna själva har blivit mycket populära.

I artikeln granskar jag kvartersbutikerna i området Berghäll–Vallgård utifrån deras sociala betydelse. Tesen är att de lokala butikerna och köpgatorna ingår i städernas immateriella kulturarv och bygger upp den lokala identiteten, känslan av att höra till platsen och det kollektiva minnet.