Artikeln klarlägger hur åtskilt från ursprungsbefolkningen de som har främmande modersmål eller utländsk bakgrund bor i Helsingfors och en del andra städer. Ett centralt rön är att etnisk differentiering inom boende är på medelnivå i Helsingfors jämfört med de andra stora städerna i Finland och på ganska låg nivå jämfört med städer i till exempel Sverige.

Utbildnings- och inkomstnivån bland invånarna i Kvarnbäcken har under 2000-talet stigit i förhållande till både Helsingfors som helhet och andra stadsdelar i östra Helsingfors. Under dessa år har Kvarnbäcken vuxit och varit föremål för aktiv stadsutveckling.

I föreliggande artikel granskar vi, med hjälp av material från kartenkäter gjorda av Helsingfors stad, social oordning observerad av invånarna i Kvarnbäcken. Vi jämför också med resultat från liknande enkäter i åtta andra stadsdelar.

Det är stora skillnader i tillgänglighet mellan olika områden i Helsingfors. Eftersom mark med god tillgänglighet är begränsad, kapitaliserar en god tillgänglighet på markens värde. Enligt min undersökning är priset för de tomter som staden hyr ut nära centrum över 40 procent högre än för tomter som finns på ungefär 35 minuters avstånd från centrum med kollektivtrafik. Variationen är dock mindre än man utifrån bostädernas marknadspriser skulle kunna tro.

Helsingfors består av åtta stordistrikt, uppdelade på sammanlagt 34 distrikt. Distrikten i sin tur är uppdelade i delområden, totalt 148 stycken. Och det tar inte slut där: delområdena är uppdelade i sammanlagt 404 småområden. Denna uppdelning är den officiella statistiska indelningen, och dess syfte är främja serviceproduktion och planering i Helsingfors och följningen av stadsutvecklingen på lång sikt.

Urbanisering är ett fenomen som idag pågår överallt i världen. I de västerländska städer som inte vill växa utåt landsbygden skapar man nu nytt stadsrum genom att ändra om före detta industriområden till bostadsområden och genom att bygga nytt bland det gamla.

Både i och utanför Europa räknas Köpenhamn som en av de mest lockande och trivsamma städerna. Stadens nuvarande blomstring är resultatet av skicklig och långsiktig stadsplanering – men också av att överdriven planeringsnit undvikits.

Genom tiderna har kultur och konst använts för att på olika sätt och med olika betoning utveckla stadsområden. Syftet med projektet Artsu var att begrunda kulturens roll i utvecklandet av bostadsområden i ljuset av både litteratur, exempel från utlandet och det arbete som nationalteatern gjort bland invånarna i Gårdsbacka

Jag minns ännu tydligt och klart hur jag för några år sedan i Paris fick syn på en musikaffär som var specialiserad på harpor. Det lilla utrymmet var smockfullt med instrument, det ena vackrare än det andra. Något liknande hade jag aldrig sett. Jag märkte att jag höll på och iakttog storstadslivet, där marknader för olika små subkulturer, specialgrupper och behov kan förtätas i synliga knutpunkter.

Under de senaste tio åren eller så har det blivit allt populärare bland barnfamiljer att bo i stadskärnor. Statistik avslöjar att antalet barnfamiljer även i Helsingfors har vuxit och växer snabbare i stadskärnan än i förortsområdena.

Risken för att höra till en låginkomstfamilj har redan i ett decennium varit högre i Helsingfors än i Finland som helhet. Men från och med 2011 har denna risk sjunkit i Helsingfors. Med nordiskt och europeiskt mått mätt är låginkomstrisken för barn låg i Helsingfors.

I internationell forskningslitteratur har det framlagts att lokal anhopning av social lottlöshet kan hämma invånarnas framgång på arbetsmarknaden. I Huvudstadsregionens fall blir beläggen för detta delvis motstridiga om vi lokalt analyserar sambandet mellan arbetslöshetsgrad och senare förvärvsinkomster hos personer som varit arbetslösa.

Barnfamiljerna i Helsingfors är redo att via bostadsmarknaden lägga ut kännbara summor för att trygga att deras barn får gå i en bra närskola. Föräldrarna gör skolval för sina barn redan då de väljer att flytta till ett visst område, alltså inte bara om de väljer en sådan skola för barnen som ligger utanför deras eget elevrekryteringsområde.

Kulturens och konstens fält har blivit mera splittrat, och i debatten om stadskultur betonas sociala evenemang och aktiviteter ordnade av stadsborna själva, och urban livsstil. Samtidigt växer Helsingfors, och i de nya bostadsområdena uppstår aktiviteter. Kulturen finns överallt, men närmare bestämt var?

Stadsdelsfester, restaurangdagar, städdagar, gatufester – allt detta är uttryck för en nytänkande gemenskapsinriktad stadskultur. Dessa evenemang, som obyråkratiskt och genom samarbete ordnats av invånarna själva har blivit mycket populära.

I artikeln granskar jag kvartersbutikerna i området Berghäll–Vallgård utifrån deras sociala betydelse. Tesen är att de lokala butikerna och köpgatorna ingår i städernas immateriella kulturarv och bygger upp den lokala identiteten, känslan av att höra till platsen och det kollektiva minnet.

Bostadsområdenas närtjänster försvinner om gamla köpcentrum lämnas åt sitt öde. Enbart kompletteringsbyggande och omhuldande av stadsbilden räcker inte till. Vi behöver uppblandning av aktiviteter och nya tillvägagångssätt som baserar sig på partnerskap.