Andra generationerna på kommande

Just nu är invandrarbarns framgång och integrering föremål för ett växande intresse i Huvudstadsregionen. I Finland är den andra invandrargenerationen ung till åldern. Trots det börjar det finnas allt mera forskning om denna grupp även hos oss. En stor framtidsfråga är hurdan ställning den andra generationens invandrare kommer att få på arbetsmarknaden.

Just nu är invandrarbarns framgång och integrering föremål för ett växande intresse i Huvudstadsregionen. I Finland är den andra invandrargenerationen ung till åldern. Trots det börjar det finnas allt mera forskning om denna grupp även hos oss. En stor framtidsfråga är hurdan ställning den andra generationens invandrare kommer att få på arbetsmarknaden.

Migrationsforskare har redan i årtionden gjort skillnad på de egentliga invandrarna och deras andra generation. Det har kommit sig av både praktiska och teoretiska orsaker (Ellis & Almgren, 2009).Man har kunnat påvisa att den invandrades generation varit en faktor som vitalt påverkat integreringen, t.ex. språkkunskaper, arbete och etnisk identitet (se t.ex. Portes & Rumbaut, 2001).

De unga står i centrum för generationsforskningen eftersom framtidsstyrande övergång från grundskola till läroinrättningar på sekundärstadiet och från studier till arbetsliv oftast sker i ungdomsåren. Beroende på åldern vid flyttningen kan erfarenheter och möjligheter i det nya landet variera. Samtidigt har första och andra generationen ofta liknande upplevelser av lägre status, sämre ekonomisk situation och svaga sociala nätverk hos föräldrarna.

Generation och integration

Begreppet invandrargeneration förstås vanligen så, att första generationen syftar på dem som invandrat, och andra generationen på deras barn. En diskretare indelning som ibland använts delar upp invandrarna enligt ålder vid flytten (Rumbaut, 2004). Enligt Rumbaut (2004) kan man uppdela den utomlands födda första generationen i generation 1,75 (som flyttat som 13-17-åringar), generation 1,5 (flyttat som 6-12-åringar) och dito 1,25 (flyttat som 0-5-åringar). Dessa generationer avviker från varandra t.ex. genom hurdana förutsättningar de har att lära sig det nya språket och klara sig i skolan. De som flyttat i tidig barndom, dvs. generation 1,25, räknas ofta i undersökningar till andra generationen. De börjar sin skolgång i mottagarlandet, och deras förutsättningar till framgång är åtminstone i princip likadana som ursprungsbefolkningens.

I Förenta Staterna har man sedan början av 1990-talet nära observerat invandrares barn. Fokuseringen på andra generationens unga har utgått från tanken att långvarigare samhälleliga verkningar av invandringen syns först när den invandrade generationen blir gammal (Portes, Fernández-Kelly & Haller, 2009). Bakom dessa forskningsintressen finns även oron för segmenterad assimilation, dvs. uppspjälkt sammansmältning. Enligt denna teori anpassar sig andra generationens invandrare i USA idag inte till samhället på samma sätt som de efterkommande till dem som kom med invandringsvågen i början av 1900-talet, utan integreras i de lägsta samhällsskikten (inte bara i medelklassen) eller bildar helt egna (etniska) underklasser (Portes & Zhou, 1993). Andra generationen integreras enligt teorin på olika sätt beroende på grupp och tid: en del förbättrar sin sociala ställning jämfört med föräldrarnas medan andras socioekonomiska status sjunker. En del integreras till en del av sin egen etniska grupp (Portes & Zhou, 1993). Detta har ansetts bero bl.a. på arbetsmarknadens struktur och på att attityder och förväntningar av olika slag riktas på olika invandrare.

Olika etniska gruppers integrationskarriär påverkas väsentligt av den europeiska och finländska invandringshistorien och av nationella särdrag, och tanken på segmenterad assimilation passar inte som sådan i ett europeiskt sammanhang (Ellis & Almgren, 2009; Martikainen & Haikkola, 2010, 17). Jämförande studier i Europa visar att den nationella kontexten och lokala sedvänjor och praxis inverkar på andra generationens framgång (TIES, 2013).

I Finland har man i någon mån forskat i invandrarunga och andra generationens invandrare på ett kvalitativt plan, men hittills har det funnits få projekt som utgått från kvantitativa material (Martikainen & Haikkola, 2010, 20). Den andra generationen har länge varit liten till antalet, och det har inte varit aktuellt att beakta generationsstatusen i forskningen. I slutet av år 2010 hörde bara nio procent (N=1412) av de 15-29-åringar i Helsingfors som hade utländsk härkomst till andra generationen (se även Joronens artikel i denna Kvartti). Däremot var hela 78 procent av 0-14-åringarna med utländsk härkomst andra generationens invandrare. I denna ålderskategori var också antalet andragenerationare mångdubbelt större (N=8598) än bland 15-29-åringarna.

Andragenerationarnas framgång i förhållande till ursprungsbefolkning av motsvarande socioekonomiska ställning säger något om hur lyckad eller misslyckad integrationen varit. I Finland är tanken om jämlika möjligheter en princip som styr utbildningspolitiken. Utbildningen borde alltså skapa lika förutsättningar att få utbildning och yrken av olika slag för alla oberoende av deras bakgrund.

Det finländska utbildningssystemet stöder andragenerationarnas skolframgång

Invandrarnas barn klarar sig i genomsnitt sämre i skolan än ursprungsbefolkningens barn. Förutom att invandrarnas barn har sämre skolframgång (dvs. betyg) studerar de kortare tid (färre år), avbryter oftare skolgången och studerar vid skolor av sämre nivå än de unga i jämförelsegruppen från ursprungsbefolkningen (Heckmann, 2008).

Att första generationens unga klarar sig sämre i skolan är förståeligt. Men andragenerationarna borde ha alla förutsättningar att klara skolan på samma sätt som ursprungsbefolkningen. Enligt Elina Kilpi-Jakonen (2012), som studerat andragenerationarnas utbildningskarriärer i Finland, klarar sig unga med invandrarbakgrund bra med tanke på föräldrarnas inkomst- och utbildningsnivå, och de söker sig på sekundärstadiet oftare än ursprungsbefolkningens unga till gymnasiet. Men att inte alls inleda studier på sekundärnivå [gymnasium/yrkesskola (övers. anm.)] är dock vanligare bland invandrarunga än bland ursprungsbefolkningen. En delorsak kan vara att man inte kommit in på önskad utbildning och därmed tappad sugen att söka sig annanstans (Kilpi-Jakonen, 2012).

Andragenerationarnas villighet att söka till gymnasium vittnar om att utbildning värdesätts och att man vill klara sig i det finländska samhället. Noteras kan dock att andragenerationarna i medeltal kommer in på gymnasiet med sämre betygsmedeltal än majoritetsbefolkningen (Kilpi, 2010, 126). Det är alltså sannolikast att invandrarbarn behöver stöd i sina gymnasiestudier. Det är också tänkbart att dålig studieframgång i gymnasiet kan inverka på viljan att avbryta skolgången, som i sin tur kan leda till fördröjda eller helt uteblivna övriga studier. Enligt Kilpi (2010, 126) finns det tecken på att unga med invandrarbakgrund i Finland ser snett på yrkesutbildning. Men då vi ser på andragenerationarna bör vi dock minnas att kategorin är mycket heterogen. I Finland har de med ostasiatisk bakgrund bästa skolframgången, och barnen till familjer som kommit från f.d. Sovjetunionen avviker minst, om alls, från ursprungsbefolkningen (Kilpi, 2010, 124). Dessutom är skillnaderna betydligt större inom grupperna än mellan dem (Kilpi, 2010, 124).

Orsakerna till att andragenerationarna har sämre skolframgång än genomsittligt kan sökas på många håll (se t.ex. Markkanen, 2010, 135–138; Heckmann, 2008). På individnivå kan ungas framgångar påverkas av t.ex. värderingar, begåvning och föräldrarnas socioekonomiska ställning. De förklaringar som härrör ur invandrarbakgrunden är språk, religion och utgångskulturen med sina olika värderingar och sedvänjor. Invandrarföräldrarnas utländska bakgrund kan också inverka på t.ex. barnets framsteg i det finska språket och försämra föräldrarnas förmåga att vägleda de unga i skolgången och val av utbildning i ett främmande utbildningssystem. På nationell nivå förklaras framgångarna av samhällets strukturer och t.ex. skolsystemets särdrag såsom hur förskolundervisning och förberedande undervisning är upplagda.

En jämförande undersökning i åtta europeiska länder år 2008 (se TIES, 2013) visade att utbildningssystemet inverkade på skillnaderna i utbildning mellan andragenerationare med turkisk bakgrund och unga från ursprungsbefolkningen. Skillnaderna minskade bl.a. om man börjat vara på daghem senast som treåring, börjat skolan vid så tidig ålder som möjligt och huruvida olika nivågrupper bildats så sent som möjligt (Crul, Schnell, Herzog-Punzenberger, Wilmes, Slootman & Gómez, 2012, 150). I Finland stöds invandrarnas barns grad av utbildning av sent val av sekundärstadieutbildning och av jämlikheten i utbildningssystemet. Hemmet har betydelse, men de etniska skillnaderna är åtminstone än så länge små hos oss (Kilpi, 2010, 125).

Arbetsmarknadsstatusen vittnar om strukturell integration och förverkligad jämlikhet

I Finland ligger det verkliga provet för hur bra principen om jämlikhet och lika möjlighet till framgång efterlevts ännu i framtiden, då de ”stora årskullarna” andragenerationare inom några år börjar söka sig ut på arbetsmarknaden (Hyvärinen & Erola, 2011). Allmänt taget ser andragenerationarna i Europa ut att få jobb sämre än ursprungsbefolkningen och – även om man har hög utbildning – få sämre betalda jobb (TIES, 2013). I synnerhet barnen till invandrare från utomeuropeiska länder har i många länder en sämre ställning än majoritetsbefolkningen då man övergår till arbetslivet. I Finland har motsvarande utveckling inte kunnat skönjas. Detta kan dock påverkas av att en del föräldrars födelsestat är okänd (Hyvärinen & Erola, 2011) och att andragenerationarnas numerär varit mycket litet på nationell nivå i Finland.

Vid undersökningar gjorda i olika europeiska länder har man fått indicier på ojämlik behandling vid ansökan om jobb, om än arbetsmarknad och utbildningspraxis varierar något länder emellan (Teräs, Lasonen & Sannio, 2010, 106). Diskriminering i anställningsskedet och att bli lämnad utanför på arbetsplatserna är tänkbara orsaker till andragenerationarnas sämre ställning på arbetsmarknaden. Nyligen har etnisk diskriminering vid rekrytering undersökt för första gången även i Finland. Studien visade att unga av rysk börd måste skicka dubbelt så många arbetsansökningar som finländska sökande för att få komma på jobbintervju, trots att alla sökande talade finska som modersmål eller utmärkt och de hade jämbördig utbildning och arbetserfarenhet (Larja, Warius, Sundbäck, Liebkind, Kandolin & Jasinskaja-Lahti, 2012).

Förutom eller i stället för eventuell diskriminering kan andragenerationarnas anställning påverkas av t.ex. sämre sociala nätverk och låg utbildningsnivå hos föräldrarna. Man har kunnat märka att förfördelning gått från generation till generation i en del av familjerna i Finland. Detta gäller även unga med invandrarbakgrund (Hyvärinen & Erola, 2011). Låga inkomster eller arbetslöshet bland föräldrarna kan inverka negativt på ungas framtidsuppfattning. Men samtidigt är det många som övervinner sina sämre utgångspunkter och klarar sig bra. Det finns socioekonomisk rörlighet generationer emellan. Men t.ex. i Sverige har man kunnat konstatera att denna rörlighet är mindre i invandrarfamiljer än bland ursprungsbefolkningen (Hammarstedt & Palme, 2012).

Integration tar generationer

Begreppet generation har tagits i bruk i integrationsdebatten och dito forskningen eftersom integrationen för dem som tagit varaktig hemvist i landet ofta är en process som tar årtionden. Hur bra andragenerationarna klarar sig kan också fungera som en mätare av jämlikheten i ett samhälle. Men utöver generation är det också många andra faktorer som påverkar integrationen, såsom socioekonomisk bakgrund, ursprungsbefolkningens inställning och flyttningstidpunkten. Fokusering på generation kan leda till överbetoning av etniskt och kulturellt arv som integrationsförklarande faktor. Så det finns skäl att jämföra invandrarnas och deras barns livssituationer med lämpliga jämförelsegrupper inom majoritetsbefolkningen, inte med hela ursprungsbefolkningen (Martikainen & Haikkola, 2010, 16).

Att andra generationens invandrare har framgång i livet är viktigt för den sociala enhetligheten, ekonomins utveckling och för individen själv. Finland ser ut att gå i övriga Europas fotspår åtminstone i den meningen att andragenerationarna klarar sig åtminstone lika bra i skolan som förstagenerationarna. Den immigrantparadox i anpassningen som man lagt märke till bland vissa invandrargrupper i USA har fått lite belägg i europeisk kontext. Begreppet syftar på ett fenomen där andra generationen har sämre skolframgång och integrationsutveckling än den första generationens invandrare.

Kulturell förståelse och språkkunskaper ger andragenerationarna förutsättningar att ha framgång i det finländska samhället. Deras föräldrar har ofta brister i dessa färdigheter, och föräldrarna är klart oftare än majoritetsbefolkningens ungas föräldrar utan arbete (Kilpi, 2010, 126). För de ungas del som har invandrarbakgrund är föräldrarnas inkomstnivå en förklarande faktor bakom variationen i skolframgång, för majoritetsbefolkningens ungas del i högre grad föräldrarnas utbildningsnivå (Kilpi, 2012). Förbättrat sysselsättningsläge hos föräldrarna, ett skolsystem som utjämnar annorlunda utgångspunkter och bekämpning av diskrimineringen vid rekrytering är exempel på faktorer som stöder andragenerationarnas utbildningskarriär och kommande arbetskarriär.

Elina Leinonen verkar som projektforskare vid Helsingfors stads faktacentral.

Litteratur:

Crul, M., Schnell, P., Herzog-Punzenberger, B., Wilmes, M., Slootman, M. & Gómez, R. A. (2012). School careers of second-generation youth in Europe. Which education systems provide the best chances for success? (s. 101-164). Teoksessa M. Crul, J. Schneider & F. Lelie (toim.), The European second generation compared: Does the integration context matter? Amsterdam: Amsterdam University Press.

Ellis, M. & Almgren, G. (2009). Local contexts of immigrant and second-generation integration in the United States. Journal of Ethnic and Migration Studies, 35(7), 1059-1076.

Hammarstedt, M. & Palme, M. (2012). Human capital transmission and the earnings of second-generation immigrants in Sweden. IZA Journal of Migration, 1(4). http://www.izajom.com/content/pdf/2193-9039-1-4.pdf

Heckmann, F. (2008). Education and the integration of migrants. NESSE Analytical Report 1 for EU Comission DG Education and Culture. http://ec.europa.eu/culture/documents/education_migration_nesse.pdf

Hyvärinen, S. & Erola, J. (2011). Perhetaustan vaikutus toisen polven maahanmuuttajien kouluttautumiseen Suomessa. Mahdollisuuksien tasa-arvo stressitestissä? Yhteiskuntapolitiikka, 76, 5.

Kilpi, E. (2010). Toinen sukupolvi peruskoulun päättyessä ja toisen asteen koulutuksessa. Teoksessa T. Martikainen & L. Haikkola (toim.), Maahanmuutto ja sukupolvet (s. 110-148). Helsinki: SKS.

Kilpi-Jakonen, E. (2012). Does Finnish educational equality extend to children of immigrants? Nordic Journal of Migration Research, 2(2), 167-181.

Larja, L., Warius, J., Sundbäck, L., Liebkind, K., Kandolin, I. & Jasinskaja-Lahti, I. (2012). Discrimination in the Finnish labor market. An overview and field experiment on recruiment. Publications of the Ministry of Employment and the Economy. Employment and Enterpreneurship, 16/2012. Helsinki: Edita. http://www.tem.fi/files/32827/TEMjul_16_2012_web.pdf

Markkanen, S. (2010). Toisen sukupolven koulumenestyksen ymmärtäminen ja tutkiminen Suomessa. Teoksessa T. Martikainen & L. Haikkola (toim.), Maahanmuutto ja sukupolvet (s. 133-148). Helsinki: SKS.

Martikainen, T. & Haikkola, L. (2010). Sukupolvet maahanmuuttajatutkimuksessa. Teoksessa T. Martikainen & L. Haikkola (toim.), Maahanmuutto ja sukupolvet (s. 9-43). Helsinki: SKS.

Portes, A., Fernández-Kelly, P. & Haller, W. (2009). The adaptation of the immigrant second generation in America: A theoretical overview and recent evidence. Journal of Ethnic and Migration Studies, 35(7), 1077-1104.

Portes, A & Rumbaut, R. (2001). Legacies: The story of the immigrant second generation. Berkeley: University of California Press.

Portes, A. & Zhou, M. (1993). The new second generation: Segmented assimilation and its variants. Annals of the American Academy of Political and Social Science, 530(1), 74-96.

Rumbaut, R. (2004). Ages, life stages, and generational cohorts: Decomposing the immigrant first and second generations in the United States. International Migration Review, 38(3), 1160-1205.

Teräs, M., Lasonen, J. & Sannio, A. (2010). Maahanmuuttajien lasten siirtymät koulutukseen ja työelämään. Teoksessa T. Martikainen & L. Haikkola (toim.), Maahanmuutto ja sukupolvet (s. 85-109). Helsinki: SKS.

TIES. (2013). The Integration of the European Second Generation. http://www.tiesproject.eu/

Kommentera

I tidskriften: