Frågorna i de trygghetsenkäter som utfördes åren 2003, 2006, 2009 och 2012 i Helsingfors koncentrerade sig geografiskt på Helsingfors och dess olika områden. Enkäten 2015 upptog en frågehelhet som pejlade folks bekymmer och oro på ett bredare plan. Figur 1 visar de saker som svararna ombads fatta ståndpunkt till.

Av de tio anledningar till bekymmer frågan gällde var fem sådana att över hälften av svararna tyckte de var åtminstone ganska oroande.

Ända sedan år 2008 har Finland befunnit sig i en ekonomisk svacka. Uppsägningar och olika slags nedskärningar inom till exempel utbildning, bidrag och ersättningar är en del av verkligheten idag. Inget under alltså att helsingforsborna oroar sig för barnens och de ungas framtid. Saken återspeglas också i oron över ökande inkomstskillnader. I slutet av enkäten fanns möjlighet att berätta mera om temat, och över 1 500 kommentarer, skrivelser eller åsikter inkom från sammanlagt 825 personer, alltså från var femte svarare.

Den 13.11.2015, just då materialet för enkäten började insamlas, skedde flera terrordåd i Paris, och ca. 130 dog i dem. Dåden tog terrorhotet närmare finländarna. Det är mycket sannolikt att de återspeglade sig i hur svararna betonade sina orostankar¹.

Bland de anledningar till oro som frågorna gällde är klimatförändringen en sak som kanske inte berör helsingforsbornas vardag på samma sätt som till exempel ens egna efterkommandes framtid. Ändå upplevs den globala klimatförändringen som ett hot. Och snöfattiga vintrar och ostadiga somrar börjar oroa folk även i Finland.

Det stora antalet asylsökande avspeglade sig på resultaten

Krigen och de militära konflikterna i Syrien, Afghanistan och Afrika har förorsakat en massiv folkvandring till Europa. Enkäten innehöll ingen fråga om antalen asylsökare, eftersom vi i augusti 2015 ännu lade sista hand på enkätblanketten och skrev under följebreven till enkätsvararna. Antalet asylsökande började sedan växa på hösten 2015.

Enkätfrågorna gällde också vilka saker helsingforsborna oroar sig för i det egna grannskapet. Detta utreddes vid enkäterna 2012 och 2015 med nästan samma frågor. På de tre åren hade oron ökat mest för förhållandet mellan olika språk- och befolkningsgrupper i det egna grannskapet.

På ovan nämnda ”ordet är fritt” inkom 75 kommentarer som gällde asylsökande, flyktingar och mottagningscentraler. Det var mindre än väntat med tanke på de många rubrikerna om ämnet. Mera klarhet i frågan får vi kanske av en noggrannare analys av svaren på frågan huruvida det fanns ställen i folks eget grannskap som väckte otrygghet. Det skall vi återkomma till i våra webbartiklar senare på våren. Placerar sig de tio mottagningscentralerna bland dessa ställen?

Män och kvinnor oroar sig i stort sett för samma saker, men på nästan alla punkter som frågorna gällde oroade sig kvinnorna mera. Skillnaderna könen emellan var störst beträffande följande frågor.

Som lika oroande upplevde bägge könen hur pengarna ska räcka till, arbetslösheten, ordnandet av omsorg för de egna föräldrarna samt ensamheten.

Det är klart att den egna livssituationen syns i svararnas betoning av orosmomenten. Unga och gamla har till en del sina egna orosmoment, men terrorism och krig är gemensamma bekymmer. De äldre är klart mera oroliga för globala problem än de unga. Då saken gäller den egna vardagen oroar sig de äldre åldersgrupperna i lägre grad än de unga. Pensionärerna kan tänkas ha sitt på det torra, eller så har man redan vant sig vid att komma tillrätta med bara lite. Arbetslöshet kan de ju inte längre drabbas av. De unga däremot oroar sig för sin ekonomi. De egna föräldrarnas välfärd blir aktuellt för dem som är mellan 45 och 64 år gamla.

Ensamhet är något som främst de unga oroar sig för. I boken Yksin kaupungissa (”Ensam i stan”) (Väliniemi-Laurson, Borg & Keskinen 2016) har jag studerat upplevd ensamhet bland de unga. Följande sammanfattningar är från bokens artikel om ensamhet och ekonomiska problem som ett vardagsproblem bland unga i Helsingfors.

- Upplevd ensamhet bland unga ökade under åren 2001, 2005, 2008, 2012.

- Man kommer till Helsingfors för att studera eller arbeta. Det kan vara svårt för nykomlingar att skapa kontakter. Och om banden till den förra hemorten har brustit växer risken för ensamhet.

- I sitt dagliga liv har de unga många sociala kontakter. Ofta har man många jämnåriga omkring sig och man behärskar den sociala median, men ändå kan unga uppleva emotionell ensamhet.

- Att ibland känna sig ensam är mycket vanligt bland de unga.

- Eftersom ensamhet bland de unga har ökat kan man fråga sig vad det beror på. Handlar det om en kulturell förändring? Kanske ensamhet inte längre är ett så känsligt ämne som för till exempel tio år sedan. Som tema har ensamheten fått mycket publicitet, så det kan vara lättare idag än förr att vidkännas problemet.

Vid årgång 2015 av Trygghetsenkäten fick vi in svar av personer med främmande modersmål enligt följande: ryska 177, estniska 87 och engelska 82. De som svarat på engelska var från många olika länder, och deras modersmål var bl.a. kinesiska, tamiliska, afrikaans, vietnamesiska, franska, portugisiska, lingala, bengali, polska, holländska, bulgariska och pashtu.

Bland helsingforsbor med utländsk bakgrund är orosmomenten klart annorlunda än bland övriga helsingforsbor. De med invandrarbakgrund oroar sig anmärkningsvärt mycket såväl för sina närstående mitt bland krig och terrorism i det gamla hemlandet som för sin egen och barnens framtid och framgång i Finland.

Hur återspeglar sig svararnas utbildningsbakgrund på det de oroar sig för? Svararnas utbildningsnivå påverkade inte andelen oroliga då det gällde ensamhet, ordnande av omsorg för föräldrarna, differentiering mellan stadsdelar eller klimatförändringen. Men då det gällde hur pengarna skulle räcka, arbetslöshet eller de ungas framtid var oron desto mindre ju högre utbildning man hade. Utbildningsnivån korrelerar alltså fortfarande med inkomstnivån. Utbildningen minskade också systematiskt oron för krig och terrorism.

* * * * * * *

Trygghetsenkäten i Helsingfors 2015

Helsingforsbornas upplevelser av tryggheten i staden utreddes genom invånarenkäter med så gott som samma innehåll åren 2003, 2006, 2009 och 2012. Också enkäternas urvalsstorlek (5 000–5 500) och målgrupp (15-74-åriga finsk/svenskspråkiga) var desamma.

Vid Trygghetsenkäten 2015 var målgruppen alla 15-74-åriga invånare i Helsingfors utan språkbegränsning men exklusive dem som bodde i inrättning. De med invandrarbakgrund (främmande modersmål) var alltså med för första gången. Urvalet var nu större, dvs. 7 150, och gjordes sålunda att lika många svarare plockades ut från varje distrikt. Bland de finsk/svenskspråkiga uttogs 162 per distrikt, sammanlagt 5 500. Dessutom uttogs i 33 distrikt 50 personer med annat modersmål, sammanlagt 1 650. Östersundoms distrikt lämnades utanför i och med att där bor så få med främmande modersmål. Enkäten utfördes från november 2015 till januari 2016.

Slutligen kom undersökningsmaterialet att bestå av svar inkomna från 4 031 personer. Svarsprocenten påverkades av att en del hade okänd adress eller hade flyttat och av att dubbelsvar inkom, men svarsprocenten blev till slut 57. De finsk/svenskspråkigas svarsprocent 67 kan ses som exceptionellt hög i och med att sjunkande svarsprocent har varit en allmän trend vid enkäter. Samtidigt hade antalet svarare vuxit sedan enkäterna 2009 och 2012, då urvalet upptog bara finsk- eller svenskspråkiga. Enkätens tema var uppenbart aktuellt.

Viktkoefficienter (betoningen) uträknade genom att i efterskott dela upp materialet enligt distrikt, åldersgrupp (15-44-åringar eller 45-74-åringar) och kön för dem med inhemskt respektive utländskt modersmål. Viktkoefficienter uträknades för sammanlagt 280 undergrupper.

* * * * * * * *

Vesa Keskinen är forskare vid Helsingfors stads faktacentral.

1) Frågan om anledningar till bekymmer besvarades av 3 952 personer, alias 98 procent av alla svarare. Alla svarare besvarade inte alla delar av frågan, men allra mest svarade man på punkten Terrorism.