Skolornas elevunderlag och familjernas val av skola

”Pappa sade att han misslyckats som fader i att vi bodde i Gamlas. Han tyckte vi skulle fått en bättre matsäck för livet om vi bott i Tölö. Han såg ner på gamlasborna och sade att vi inte hör hemma där. I Tölö skulle vi gå i lågstadiet Taivallahden ala-aste vid Edesviken. Från vårt nya hem skulle vi bara behöva gå genom ett litet stycke park för att komma till skolan, och där skulle det finnas splitternya klätterställningar.” ( Juvonen 2013: 10)

I Finland har man de senaste årtiondena kunnat vara stolt över en jämställd grundskola och inlärningsresultat som nått den internationella toppen. Förutom att de bästa eleverna i landet företrätt en internationell inlärningselit har skillnaderna i resultat vid flera undersökningsår varit bland de minsta i de jämförda länderna. I PISA-undersökningarna har man som Finlands särskilda styrka sett att även de som ligger längst bak i inlärning företräder en internationellt sett relativt unik nivå av kunnande (OECD 2010).

De färskaste PISA-rönen och nationella bedömningarna av inlärningsresultat visar dock att elevernas kunnande i hela Finland nu kommit ner i en svacka (Hautamäki et al. 2013: 107–122). De största skillnaderna i kunnande skolor emellan finns i de stora städerna, i synnerhet i Helsingfors, där skillnaderna skolor emellan är klart tydligare än i övriga Finland överlag (Kuusela 2010; Bernelius 2013). Dessa rön har väckt oro dels för att kunnandenivån sjunkit överlag, dels för de allt större skillnaderna skolor emellan.

OECD, som svarar för PISA-undersökningarna, har i sina internationella jämförelser påtalat att familjernas val av skola kan verka som en differentierande faktor skolor emellan i synnerhet i städer där ett tätt nät av tillgängliga skolor gör det lättare att välja skola (Musset 2012). Oavsett skillnader i samhällsförhållanden och skolsystem tycks valet av skola typiskt styras av samma slags inre logik, som ofta leder till en social selektivitet på skolmarknaden och till växande skillnader. Selektiviteten får två dimensioner: dels socioekonomisk och etnisk utväljning hos de familjer som agerar på skolmarknaden, dels att skolor utväljs på dessa samma kriterier. I praktiken har detta i flera länder betytt att de som aktivast väljer skola är skolmotiverade medelklassfamiljer som mest typiskt tillhör ursprungsbefolkningen. Denna kategori väljer framför allt sådana skolor där elevsammansättningen redan motsvarar deras egen socioekonomiska grupp (se t.ex. Musset 2012; OECD 2012)..

I PISA-undersökningarna beskrivs skolors differentieringsgrad med ett värde som berättar hur stor del av variationen i elevernas inlärningsresultat som statistiskt kan förklaras med den skola de går i. Detta tal har i Helsingforsregionen allt sedan år 2000 varit högst i Finland. Till exempel i Utbildningsstyrelsens riksomfattande urval, där skolorna i hela landet i medeltal förklarar 9 procent av variationen i elevernas resultat, var talet för Helsingfors det dubbla dvs. 18 procent (Kuusela 2006: 50). Om urvalet för PISA-undersökningen hade gjorts enbart i Helsingfors, skulle resultaten inte ens i början av 2000-talet ha placerat Finland bland de bästa i världen i jämlikhetshänseende, utan skillnaderna skolor och elever emellan skulle ha varit på samma nivå som i irländska skolor.

Skillnaderna mellan skolorna i Helsingfors kommer sig framför allt av att befolkningen blivit socioekonomiskt och etniskt olika i olika delar av staden. Jorma Kuusela (2010: 46–47) har visat att upp till 80 procent av variationen i inlärningsresultat skolor emellan i Helsingfors kan förklaras statistiskt med elevernas mödrars genomsnittliga utbildningsnivå. De lokala befolkningsskillnaderna avspeglar sig via familjerna i skolornas elevunderlag och resultat (Bernelius 2005; 2013b). Ändå är det beträffande stadsskolorna intressant att se i vilken mån skillnaderna förklaras också av att en del väljer att gå i annan skola än den egna närskolan. Sådant är vanligt i Helsingfors i synnerhet bland dem som börjar i högstadiet.

Finländska undersökningar om orsakerna till familjers val av skola (t.ex. Seppänen 2006; Seppänen et al. 2012) har visat att familjerna väljer skola på liknande sätt och lika aktivt i Finland som i andra länder. Aktivaste skolväljarna är de högt utbildade familjerna. Familjernas uppfattningar om de övriga elevernas sociala bakgrund och inställning till studierna kom klart fram i förfrågningarna, trots att föräldrarna betonade att det främst var undervisningens kvalitet och särbetoningar som avgjorde deras val (Seppänen 2006; Kosunen 2012). Citatet ur Juvonens förortsroman i början av artikeln beskriver tillspetsat familjers strävan att ge barnen möjligheter och trygghet genom val av grannskap och skola. Uttrycken för denna strävan kommer också fram i undersökningar (se även Vilkama et al. 2013).

Valen av skola accentuerar skillnaderna

Den utväljning bland familjer och skolor och som anknyter till familjernas val av skola ökar skillnaderna skolor emellan även i Helsingfors (Bernelius 2013a,b). Både på låg- och högstadiet finns det ett starkt statistiskt samband mellan aktivt väljande av annan skola än närskolan och befolkningsstrukturen i skolornas rekryteringsområden. Starkast är sambandet i de relativt sett svagaste områdena sålunda att lokal anhopning av sämre bemedlade förutspår val av annan skola än närskolan. Den lokala befolkningsstrukturens samband med skolornas inlärningsresultat uppstår alltså via dels den lokala elevunderlagsstrukturen, dels valet av skola. Skolorna i förfördelade områden har en särskilt svag ställning i och med att de har ett förfördelat lokalt elevunderlag jämfört med andra skolor och att familjerna väljer andra skolor.

Hur familjernas val av skola inverkar på elevunderlagets differentiering syns konkret i skolorna på det viset att skolornas elevunderlag till vissa delar är mera differentierat än vad själva staden är. Som exempel varierar andelen elever med främmande modersmål klart mera mellan skolor än mellan skolområden. Enligt de färskaste materialen är andelen elever med främmande modersmål som högst nästan 30 procent i skolområdena, men som högst rentav 50 procent i skolorna i dessa områden. På liknande sätt är den genomsnittliga andelen invandrare drygt 20 procent i den decil av skolområdena som har största invandrarandelen. I motsvarande decil av skolorna är den t.o.m. 40 procent.  Faktum är alltså att skolorna klart starkare än skolområdena är uppdelade i dels sådana där det finns mycket mera elever med främmande modersmål, dels sådana där det finns mycket få elever med främmande modersmål. Detta stämmer överens med iakttagelser från Stor-Britannien om differentiering skolor emellan enligt etnisk och socioekonomisk bakgrund, där en relativ överrepresentation av elever med främmande modersmål i skolorna har tolkats som en yttring för hur familjernas val av skola inverkar på de allt mera tillspetsade skillnaderna skolor emellan (Johnston et al. 2006; SchindlerRangvid 2007).

Familjernas val av skola förorsakar skillnader inte bara i elevunderlaget utan också i skolornas inlärningsresultat. Eleverna i Helsingfors – eller deras familjer – väljer i medeltal skolor där inlärningsresultaten är bättre än i deras närskolor. I forskningsmaterialet valde nästan två tredjedelar av dem som valt annan skola än närskolan en sådan skola där inlärningsresultaten var bättre än i deras närskola. Skolväljarnas egen kunskapsnivå förvränger inte analysen eftersom man i analysen tagit bort skolväljarna från skolornas resultat.

Inlärningsresultaten bland de elever som varit aktivare på skolmarknaden var statistiskt bättre än medeltalet, och valet av skola innebär i praktiken att de elever som uppnår bättre resultat söker sig bort från skolor där skolmiljön är mest utmanande till skolor med bättre inlärningsresultat. Denna elevströmning ökar tydligt skillnaderna mellan skolor med sämre respektive bättre resultat. Att differentieringen fördjupas syns till exempel på att standardavvikelsen alias variationen i resultat skolor emellan växer. Spridningen i inlärningsresultat ökar med nästan 50 orocent som följd av familjernas val av skola om man jämför nivån med en statistisk modell där eleverna medelst en konstjord modell återförts till sina egna närskolor. Statistiskt sett är förändringen mycket signifikant. Skillnaden mellan den till inlärningsresultaten svagaste resp. bästa skolan växer som följd av skolvalet på ett sätt som till storleksklassen motsvarar standardavvikelsen bland samtliga elevers inlärningsresultat.

En bild som undersökningens iakttagelser ger som helhet är ett cirkelformat nätverk mellan skolorna i staden, ett närverk där differentieringen anhopas. Grunden för differentieringen skolor emellan ligger i en socioekonomiskt och etniskt differentierad stad. Stadsdelarnas struktur inverkar a priori på skolornas rekryteringsunderlag och inlärningsresultat, och den styr också familjernas val av skola. De elever som är aktivast på skolmarknaden får bättre inlärningsresultat än medeltalet, och skolvalen ser ut att innebära en ström av elever med goda resultat bort från de impopulära skolorna till de populära. Logiken bakom skolvalen fördjupar ytterligare skillnaderna skolor emellan.

Iakttagelserna i Helsingfors är av samma typ som man kommit fram till bl.a. i Stor-Stockholm. Trots att skillnaderna skolor emellan är betydligt måttligare i Helsingfors än i Stor-Stockholm, där skolsegregationen för nordiska förhållanden är mycket stark, tar sig differentieringens mekanismer ganska liknande uttryck. Efter att man i Sverige gjorde det administrativt möjligt att fritt välja skola har man kunnat visa att stadens skolor differentierats socialt och etniskt som följd av etniskt utväljande processer på ett sätt som i betydande grad överstiger de skillnader i rekryteringsunderlag som kommer sig av segregationen bostadsområden emellan (Söderström & Uusitalo 2010; Östh et al. 2013).

Stadsutveckling och kumulativt ökande skillnader

Ur skolornas synvinkel har Helsingfors allt sedan början av 1990-talet differentierats snabbt. Undersökningar under senare år har påvisat att skillnaderna områden emellan i befolkningens inkomst och utbildning har vuxit överlag och att folk med invandrarbakgrund börjat anhopas i bostadsområden som av hävd präglats av förfördelning (Kortteinen et al. 2006; Vaattovaara et al. 2011; Vilkama 2011; Helsingfors stads faktacentral 2013). Utvecklingen har ökat skillnaderna även mellan skolområden, dvs. de områden därifrån de i främsta rummet får sina elever. Skillnaderna har ökat i alla de avseenden som har starkaste sambandet med inlärningsresultaten, dvs. befolkningens inkomst- resp. utbildningsnivå samt andelen invånare med främmande modersmål. De senaste åren har differentieringen varit tydligast i andelen invånare med främmande modersmål, som har vuxit klart mest i de områden där den sedan tidigare varit störst. Likaså har områden av samma typ allt starkare börjat anhopas nära varandra.

För skolorna innebär de differentierande trenderna dels att såväl förfördelning som fördel beträffande utbildningen allt klarare anhopas i vissa skolors omgivning, dels att skolor med liknande verksamhetsförutsättningar anhopas geografiskt inom staden. Utvecklingen påminner starkt om den urbana segregationsprocess som beskrivits ute i världen, där de socioekonomiska och etniska skillnaderna mellan områdenas ytterligheter växer som följd av flyttningsrörelse och lokala processer (se t.ex. Galster et al. 2003). Segregationens spridning från differentiering på kvartersnivå till differentiering präglad av större områdesnivåer följer trender vars första tecken man i Helsingfors beskrivit vetenskapligt redan i slutet av 1990-talet (Vaattovaara 1998; Vaattovaara et al. 2011). Då familjernas val av skolor dessutom stärker skillnaderna skolor emellan finns det en möjlighet att olika självförstärkande kretslopp, dvs. kumulativa processer som alstrar ytterligare differentiering, stärks också i Helsingforsregionen.

Med tanke på jämlika inlärningsmöjligheter för alla elever är de allt mera olika miljöerna i skolorna en viktig faktor. Även om undervisningens kvalitet inte skulle differentieras märkbart skolor emellan, kan elevunderlagets differentierings inverkan i sig på inlärningsmiljöernas kvalitet vara en central faktor ur elevernas upplevelsers och framtids synvinkel. I de negativast differentierade skolorna och klasserna kan försämringen i inlärningsmiljöerna ta sig uttryck till exempel i orolig klassomgivning (jfr. OECD 2010: 90–91). De sociala innebörder man tillskrivit differentieringen i inlärningsmiljö märks i familjernas val av skola. I alla länder betonar föräldrarna elevunderlagets socioekonomiska faktorer, och även finländska föräldrar ser ett samband mellan socioekonomiskt förfördelade elevunderlag och risk för accentuerad mobbning, vacklande pedagogiskt etos och orolig inlärningsmiljö.

I Finland har differentieringen i regel och i huvudsak inneburit att områden med väl bemedlade invånare ökat sitt försprång och att det i dessa områden funnits möjlighet till social stigning (Uusitalo 1999; Kortteinen et al. 2005). Ändå pekar rönen från denna undersökning och från den senaste segregations- och lokaleffektsforskningen på att differentieringen kan ha följder även för de områden som relativt sett blivit svagare – och rentav betydande följder (Kortteinen et al. 2006; Kauppinen et al. 2009; Vilkama 2011; Vaattovaara & Kortteinen 2012). Ur skolornas synvinkel gestaltar sig differentieringen även i Finland som ett fenomen som gäller också de mest förfördelade områdena.

Forskningen i kumulativ differentiering stadsdelar emellan ger som helhet betraktad en bild av en positiv stigande spiral i grannskap med väl bemedlade invånare, men också av olika segregationsprocesser som alstrar kumulativ försämring, som kan accentuera lokal förfördelning och försämra invånarnas välmåga, kunnande och framtidsförväntningar. Den samhälleliga verkningsfullheten i forskningen om grundskolorna ligger framför allt i iakttagelsen att utbildningen spelar en mycket stor roll för folks livskarriärs inriktning och för deras välmåga i västländerna (OECD 2010). Kvaliteten på elevernas inlärningsresultat är liksom utvecklingen inom attityderna till utbildning – i synnerhet i grundskolorna – en vital fråga för samhället, i och med att grundskolan i hög grad avgör hurdana möjligheter eleverna har till vidareutbildning.

Ur internationellt perspektiv är iakttagelserna om utvecklingen i de urbana skolorna i Helsingfors exceptionellt intressanta i och med att de visar att man beträffande både differentieringen i staden och skolvalslogiken kan skönja likheter med de processer som beskrivits på olika håll i Europa, trots att välståndslandskontexten och utbildningssystemets jämnhet alstrar olika utgångspunkter för skolornas verksamhet. En internationell jämförelse visar också att det i helsingforsskolornas situation finns positiva möjligheter för utvecklandet av skolorna. Som exempel syns den selektivitet bland lärare skolor emellan och den differentiering skolor och undervisningskvalitet emellan som i omfattande grad konstaterats i Mellaneuropa inte i det finländska materialet (Bernelius 2013b). Eftersom det går att påvisa att differentieringsprocessen framför allt kommer sig av fenomen kring differentierat elevunderlag är utgångspunkterna för utvecklande av skolorna fortfarande mycket goda i detta hänseende.

Iakttagelsen om den segregationsprocess som anknyter till skolorna och om hur viktig familjernas val av skola är öppnar också ett centralt forskningsbehov. Hittills har det bara forskats lite i den administrativa gestaltningen av valet av skola – till exempel hur detaljerat olika kommuner har sinsemellan märkbart olika praxis – och skolvalens verkningar i olika kommuner. En analys av skillnader i skolvalspraxis i Helsingfors, Esbo och Vanda och dessa praxisskillnaders inverkan på hur skillnaderna skolor emellan utvecklas håller på att komma igång, men det skulle behövas ytterligare information om fenomenet på bred front i olika stadsregioner. Även OECD konstaterar i sin analys av valen av skola (OECD 2010; Musset 2012), att verkningarna av skolvalen avviker från varandra i olika kontexter och att valen också innebär en potential att minska skillnaderna skolor emellan. Kännedom om på vilka sätt valet av skola organiserats i Finland – och vilka effekter sätten har – öppnar en möjlighet att utveckla skolvalssystemet åt ett håll där valen kunde stöda elevernas valmöjligheter och specialisering utan att den socioekonomiska och etniska differentieringen ökar.

Venla Bernelius är forskardoktor vid institutionen för geovetenskaper och geografi vid Helsingfors universitet.

Litteratur:

Bernelius, V. (2005). Onko oppimistulokset valettu betoniin? Tutkimus Helsingin  kaupunkirakenteen ja peruskoulujen oppimistulosten yhteydestä ja kouluvalintojen vaikutuksista. Pro gradu -tutkielma. 103 s. Maantieteen laitos, Helsingin yliopisto.

Bernelius, V. (2013a). Koululaiset kaupungissa: Kouluvalintoja ohjaavat naapurustojen piirteet ja valintojen vaikutus koulujen eriytymiseen Helsingissä. Yhdyskuntasuunnittelu 51: 1, 8–27.

Bernelius, V. (2013b).  Eriytyvät kaupunkikoulut - Helsingin peruskoulujen oppilaspohjan erot, perheiden kouluvalinnat ja oppimistuloksiin liittyvät aluevaikutukset osana kaupungin eriytymiskehitystä. Tutkimuksia 2013:1, Helsingin kaupungin tietokeskus, Helsinki.

Galster, G., R. G. Quercia, A. Cortes & R. Malega (2003). The fortunes of poor neighborhoods. Urban Affairs Review 39: 2, 205–227.

Hautamäki, J., S. Kupiainen, J. Marjanen, M. Vainikainen & R. Hotulainen (2013). Oppimaan oppiminen peruskoulun päättövaiheessa: Tilanne vuonna 2012 ja muutos vuodesta 2001. Tutkimuksia 347. Koulutuksen Arviointikeskus, Helsingin yliopisto. 128 s.

Juvonen, A. (2013). Lähiöoksennus. Minerva, Juva. 225 s.

Johnston, R., S. Burgess, R. Harris & D. Wilson (2006). “Sleep-walking towards segregation”? The changing ethnic composition of English schools, 1997-2003. CMPO working papers 06/155. 46 s.

Kauppinen, T. M., M. Kortteinen & M. Vaattovaara (2009). Pääkaupunkiseudun lamatyöttömien myöhemmät ansiotulot: iskikö lama kovemmin korkean työttömyyden alueilla? Yhteiskuntapolitiikka 74: 4, 358–374.

Kortteinen, M., M. Vaattovaara & P. Alasuutari (2005). Eliitin eriytymisestä pääkaupunkiseudulla. Yhteiskuntapolitiikka 70: 5, 475–487.

Kortteinen, M., M. Elovainio & M. Vaattovaara (2006). Asuinolot ja niiden kehitys Helsingin kunnallisissa vuokrataloissa. Yhteiskuntapolitiikka 71: 1, 3–13.

Kosunen, S. (2012). ”Meillä on siis kouluja, joista ne tulee: siis Suomen eliitti” – keskiluokan lasten kouluvalinnat pois lähikoulusta. Kasvatus 43: 1, 7–19.

Kuusela, J. (2006). Temaattisia näkökulmia perusopetuksen tasa-arvoon. Oppimistulosten arviointeja 2006: 6. Opetushallitus, Helsinki. 144 s.

Kuusela, J. (2010). MetrOP–alueen kouluista toisen asteen yhteishakuaineiston perusteella. Teoksessa Rimpelä, Matti & Venla Bernelius (toim.): Peruskoulujen oppimistulokset ja oppilaiden hyvinvointi eriytyvällä Helsingin seudulla: MetrOP–tutkimus 2010–2013. Geotieteiden ja maantieteen laitoksen tutkimuksia B1, 38–43. Yliopistopaino, Helsinki.

Musset, P. (2012). School Choice and Equity: Current Policies in OECD Countries and a Literature Review, OECD Education Working Papers, No. 66, OECD Publishing.

OECD (2010), PISA 2009 Results: Overcoming Social Background – Equity in Learning Opportunities and Outcomes (Volume II).

OECD (2012). Equity and Quality in Education: Supporting Disadvantaged Students and Schools. OECD Publishing.

Schindler Rangvid, B. (2007). Living and learning separately? Ethnic segregation of school children in Copenhagen. Urban Studies 44: 7, 1329-1354.

Seppänen, P. (2006). Kouluvalintapolitiikka perusopetuksessa – suomalaiskaupunkien koulumarkkinat kansainvälisessä valossa. Kasvatusalan tutkimuksia 26. Suomen kasvatustieteellinen seura, Turku. 348 s.

Seppänen, Piia, Risto Rinne & Pauliina Riipinen (2012). Oppilaiden kouluvalinnat, koulujen suosio ja perheiden sosiaalinen asema. Lohkoutuuko suomalainen perusopetus kaupungeissa? Kasvatus 43.

Söderström, Martin & Roope Uusitalo (2010). School Choice and Segregation: Evidence from an Admission Reform. The Scandinavian Journal of Economics, 112: 55–76.

Uusitalo, H. (1999) Tuloerot kasvaneet jo kolmena perättäisenä vuonna. Yhteiskuntapolitiikka 64: 5–6, 465–479.

Vaattovaara, M. (1998). Pääkaupunkiseudun sosiaalinen erilaistuminen: Ympäristö ja alueellisuus. Helsingin kaupungin tietokeskuksen tutkimuksia 7/1998. 178 s.

Vaattovaara, M., M. Kortteinen & H. Schulman (2011). A Nordic welfare model at a turning point? Social housing and segregation in Finland. Teoksessa Houard, Noémie (eds.) Social Housingacross Europe, 49-70. La documentation Française, Paris.

Vaattovaara, M. & M. Kortteinen (2012). Segregaatiosta ja sen inhimillisestä ja yhteiskunnallisesta merkityksestä. Talous & Yhteiskunta 3/2012, 60–66.

Vilkama, K. (2011). Yhteinen kaupunki, eriytyvät kaupunginosat? Kantaväestön ja maahanmuuttajataustaisten asukkaiden alueellinen eriytyminen ja muuttoliike pääkaupunkiseudulla. Helsingin kaupungin tietokeskuksen Tutkimuksia 2/2011. 282 s.

Vilkama, K., Vaattovaara, M. & Dhalmann, H. (2013). "Kantaväestön pakoa? Miksi maahanmuuttajakeskittymistä muutetaan pois?", Yhteiskuntapolitiikka, vol. 78, no. 5, s. 485-497.

Östh, J., E. Andersson & B. Malmberg (2013). School choice and increasing performance difference: A counterfactual approach. Urban Studies 50: 2, 407–425.