Inledning

Differentiering bostadsområden emellan är, med olika måttstockar, ett drag som kännetecknar storstäder, men som inte alltid orsakar ojämlikhetsrisker. Ändå ses stark segregation mellan bostadsområden allmänt som ett negativt fenomen. I Helsingfors stadsstrategi är ett av de centrala målen att avvärja segregation. Det handlar om ett mångdimensionellt fenomen: man talar om etnisk, socioekonomisk och demografisk segregation. Invandrarbefolkningens snabba tillväxt har gjort det viktigt att vetenskapligt iaktta i synnerhet den etniska segregationen.

Då en befolknings etniska sammansättning statistikförs finns det flera alternativa bakgrundsfakta, som alla har sina egna fördelar och brister. En av faktorerna är modersmålet, en annan utländsk bakgrund. I början av år 2019 hade 102 000 helsingforsbor ett annat modersmål än finska, samiska eller svenska. Av dem har 96 procent utländsk bakgrund . För denna artikel fanns det jämförbara uppgifter från städerna i Finland bara då det gällde modersmålsgrupp, och därför utgår vi här främst från modersmålet. I jämförelsen med nordiska städer använder vi begreppet utländsk bakgrund.

Artikeln tar till först Helsingfors och de åtta följande städerna i storleksordning i Finland under lupp och undersöker differentiering i boendet under en fem år lång period: hur mycket de som har främmande modersmål ökat i antal, hur åtskilt från dem med inhemskt modersmål de med utländskt bor, och hur segregationsgraden förändrats. Bor den växande skaran invånare med främmande modersmål allt mer koncentrerat skilt för sig, eller fördelas den tvärtom allt jämnare och mer utspritt? För fem av städerna var det möjligt att fördjupa analysen in på enskilda modersmålsgrupper. Dessutom jämförs segregationsgraden i Helsingfors med fyra andra städer i Norden.

Ökningen bland dem med främmande modersmål störst i huvudstadsregionen

De i Finland som har främmande modersmål är klart anhopade i de stora städerna. I början av 2019 bodde det nästan 102 000 personer med främmande modersmål i Helsingfors. Näst mest folk med främmande modersmål bodde det i Esbo (ca. 48 000), Vanda (ca. 42 000), Åbo (ca. 22 000) och i Tammerfors (ca. 18 000). (Tabell 1.)

Det är i huvudstadsregionen som både antalet och andelen personer med främmande modersmål är som störst. I början av 2019 var deras andel av befolkningen 16 procent i Helsingfors, 19 procent i Vanda och 17 procent i Esbo. Bland de övriga städerna var andelen störst i Åbo, drygt 11 procent. I Tammerfors var den knappa 8 procent, i Lahtis 7, Jyväskylä 5 och i Uleåborg och Kuopio bara ca. 4 procent.

Tabell 1. Befolkning med främmande modersmål 2019, och dess tillväxt 2014-19 i nio finländska städer.

Figur 1. Andelen personer med främmande modersmål i Finlands nio största städer 2014–19. 

I alla de nio städerna har antalet invånare med främmande modersmål vuxit klart de senaste fem åren (Figur 1). Störst har ökningen absolut sett varit i Helsingfors (över 23 000), i Esbo (ca. 16 000) och Vanda (nästan 16 000 personer). I Åbo har ökningen varit drygt 5 000 och i Tammerfors drygt 4 000 personer. Förhållandevis starkast har ökningen varit i Vanda och Esbo, där antalet vuxit med över 50 procent. I samtliga städer har antalet vuxit med minst 30 procent, alltså mycket klart.

Segregationsgraden i Helsingfors medelhög i Finland

På vilken nivå är den etniska segregationen i städerna, och hur har den förändrats de senaste fem åren?  Lämpligast för att jämföra segregationsgraden och analysera dess förändring i de olika städerna är segregationsindexet (även kallat olikhetsindexet, dissimilarity index). Det är ett relationstal som utifrån befolkningsdata på delområdesnivå beräknas för två befolkningsgrupper och som kan variera mellan 0 och 100 procent (formel se Vilkama 2011,77). Ju högre indexvärdet är desto starkare är segregationen. Indexets värde uttrycker hur stor del av den ena gruppen som borde bo någon annanstans än den bor för att fördelningen ska bli likadan som för den andra gruppen. Segregationsindexet har den fördelen att dess värde inte beror av gruppens storlek. Därmed kan man med dess hjälp jämföra segregationsgraden hos grupper av till och med helt olika storlek.

I det följande har segregationsindexet räknats mellan dem som har främmande modersmål och dem med inhemskt modersmål (finska, svenska, samiska). De med främmande modersmål är förstås en mycket heterogen skara, men i segregationsjämförelsen mellan de nio städerna ser vi dem som en enda grupp. Segregationsindexets värde påverkas av områdesindelningen för de lokala uppgifterna. En grövre delområdesindelning ger vanligen ett lägre indexvärde än en finare, så vi har skäl att vid vår jämförelse beakta skillnaderna i områdesindelning mellan de jämförda städerna.  I Figur 2 representerar samma färgs balkar delområden av samma storleksklass, och de är därmed bäst jämförbara sinsemellan.

För Helsingfors beräknade vi segregationsindexet utifrån data på både små- och delområdesnivå. Delområdena har i medeltal ca. 4 600, småområdena ca. 1 800 invånare, så delområdena är i medeltal 2,6 gånger så stora som småområdena. I våra beräkningar blev indexvärdet för småområdena 31 procent, delområdena 28 procent.

Figur 2. Boendesegregation mellan invånare med främmande resp. inhemskt modersmål i Finlands nio största städer 2019. 

I Helsingfors var indexvärdet för småområdena 31 procent, alltså ungefär som i Tammerfors (29 %). Något mera markerad än i Helsingfors var segregationen i Uleåborg (36 %), och klart mera i Åbo (43 %).

Vid jämförelse med Esbo och Vanda används indexet för delområdena i Helsingfors. I Esbo (indexvärde 27 %) var segregationen på samma nivå som i Helsingfors (28 %). I Vanda däremot stannade indexets värde på 23 procent, så segregationen var alltså svagare där än i Helsingfors.

I Lahtis, Kuopio och Jyväskylä är delområdesindelningen finare än Helsingfors småområdesnivå och områdena alltså mindre, vilket lite höjer indexvärdet – något som bör beaktas vid tolkandet. Lahtis framstår klarast som en stad med mindre segregation: indexvärdet var bara 22 procent. I Kuopio (index 32 %) var segregationen på samma nivå som i Helsingfors. I Jyväskylä fick indexet värdet 37 procent, alltså klart högre än Helsingfors småområdesnivå (31 %). Även om vi beaktar den finare områdesindelningen är skillnaden så stor att vi kan dra slutsatsen att segregationen är lite mer markerad i Jyväskylä än i Helsingfors.

Figur 3. Boendesegregation mellan invånare med främmande resp. inhemskt modersmål i Finlands nio största städer 2014 och 2019. 

Vi kan göra en jämförelse mellan det färskaste läget och rönen från fem år tillbaka (Hirvonen & Puustinen 2016, 93). Förändringen i segregationsgrad har gått i olika riktningar i olika städer (Figur 3). I Helsingfors har segregationen ökat något: indexvärdena för små- och delområdena har stigit med 2,3–2,4 procentenheter. I Vanda och Lahtis har segregationen däremot minskat. I Vanda har indexvärdet sjunkit med 2,0 och i Lahtis med 1,3 procentenheter. I vardera staden var utgångsnivån låg redan år 2014, och år 2019 hade nivån alltså sjunkit ytterligare. I de övriga städerna har förändringen varit ringa – mindre än en procentenhet. Den ganska starka segregationen i Åbo visar inga tecken på att bli lindrigare – indexvärdet har hållits oförändrat. Som helhet kan förändringarna i segregationsnivån ses som förvånansvärt små med tanke på hur mycket de med främmande modersmål ökat de fem senaste åren. Vid en jämförelse med tidigare data, från år 2004 (Hirvonen & Puustinen 2016, 93), märkte vi att det redan då förelåg ungefär liknande skillnader mellan städerna. Detta tyder på att det i den etniska segregationen i städerna finns drag av spårberoende.

Stora skillnader i segregation mellan modersmålsgrupper

Segregationsindexvärden kan också beräknas för modersmålskategorier. De som har ett visst modersmål kan jämföras med antingen alla andra invånare eller med dem som har inhemskt modersmål (som i stort sett kan ses som samma sak som ”ursprungsbefolkningen”). Vi har här räknat indexvärdena på det senare sättet. Vissa modersmålskategorier bildar ganska klart avgränsade etniska grupper (t.ex. somaliska, vietnamesiska, estniska). Motsatsen är engelska och franska, som talas av invandrare från många olika ursprungsländer och som i inget hänseende bildar etniska grupper.

Figur 4 visar segregationsindexvärdena för de tjugo största modersmålskategorierna i Helsingfors, Esbo och Vanda. I huvudstadsregionen hade alla tjugo kategorier minst 1 750 medlemmar, i Helsingfors över 700. Modersmålskategorierna är insatta på Y-axeln enligt deras värde i Helsingfors. Där, i Helsingfors, har värdena beräknats på delområdesnivån, i och med att den bäst motsvarar områdesindelningarna i Esbo och Vanda. Det är inte vettigt att beräkna segregationsindex för helt små modersmålskategorier, och här har vi gjort det bara då det funnits minst 500 med ett visst modersmål i staden. Därför har vissa kategorier inte fått något värde i Esbo och Vanda.

Vi upptäckte stora skillnader i segregationsgrad modersmålsgrupper emellan. Klarast segregerade från ursprungsbefolkningen i Helsingfors var de vars modersmål var albanska, nepalesiska, somaliska, urdu eller bengaliska, alla med ett indexvärde kring 50 procent. De vars modersmål var kurdiska, vietnamesiska, persiska eller arabiska fick ett indexvärde mellan 38 och 44 procent. Bland dem med engelska, spanska, franska, tyska eller thailändska som modersmål var segregationen mindre – indexvärdet var under 30 procent. Inte heller de numerärt stora modersmålskategorierna ryska, estniska och kinesiska bor särskilt åtskilt från ursprungsbefolkningen: indexvärdet låg på en måttlig 30-34 procents nivå.

Figur 4. Segregering från ursprungsbefolkningen bland olika modersmålskategorier i Helsingfors, Esbo och Vanda år 2018. 

I Esbo bodde några språkgrupper mera åtskilt än i Helsingfors, tydligast de som talade vietnamesiska eller tagalog. Men andra grupper bodde mindre åtskilt än i Helsingfors, till exempel de med bengaliska, ryska eller estniska som modersmål. För flera kategorier var indexet på ungefär samma nivå i Helsingfors och Esbo. Till dem hör de med albanska, somaliska, urdu eller kurdiska som modersmål, alla ganska starkt segregerade. Så fastän den allmänna segregationsnivån var densamma i Esbo och Helsingfors kunde nivån för enskilda grupper variera åt någotdera hållet.

I Vanda var det många modersmålsgrupper som bodde klart mindre åtskilt än i Helsingfors. Till dem hör de med albanskt, kurdiskt, persiskt, estniskt eller ryskt modersmål. I andra grupper var indexvärdet på samma nivå som i Helsingfors (somaliska, vietnamesiska, arabiska, turkiska och kinesiska). I helhetsbilden framträder en lägre segregation i Vanda än i Helsingfors, men det gäller bara en del (ca hälften) av språkkategorierna, medan det för andra inte förelåg nämnvärd skillnad städerna emellan.

Ett noterbart rön var att de två största främmande modersmålsgrupperna – ryska och estniska – bodde mindre åtskilt från ursprungsbefolkningen i både Vanda och Esbo än i Helsingfors. I och för sig var dessa grupper inte särskilt segregerade i Helsingfors heller.

Det finns också tidigare forskning och indexvärden  för modersmålskategorier i Tammerfors och Åbo (Hirvonen & Puustinen 2016). De är från år 2014, så i Figur 5 tog vi med så jämförelsedugliga uppgifter som möjligt från Helsingfors genom att för år 2014 räkna ut indexvärden på småområdesnivå, som allra bäst motsvarar småområdena i Åbo och Tammerfors.

Figur 5. Modersmålskategoriernas segregation från ursprungsbefolkningen i Helsingfors, Åbo och Tammerfors 2014 (Hirvonen & Puustinen 2016, 95).

En noggrannare analys av modersmålsgrupperna bestyrker de resultat vi nämnt ovan: I Tammerfors och Helsingfors var den etniska differentieringen på ungefär samma nivå, men i Åbo klart markantare. Detta förändrades inte när vi prövade på att standardisera bort modersmålet. De indexvärden vi fick för Tammerfors var mycket nära dito för Helsingfors för de sex modersmålsgrupper där numerären förslog för jämförelsen. I Åbo bor särskilt de med albanska (index över 70 %), men också somaliska, vietnamesiska och kurdiska som modersmål (63–66 %) mycket åtskilt. Även för dem med persiskt eller arabiskt modersmål överskrider indexet 50 procent. I Åbo är indexvärdet för vietnamesisk- eller kurdiskspråkiga kring 20 procentenheter högre än i Helsingfors, liksom också för albanskspråkiga 15 procentenheter högre och somalisk-, persisk-, arabisk- eller ryskspråkiga drygt 10 procentenheter högre än i Helsingfors. Skillnader av samma storleksordning har också konstaterats på regionnivå (Saikkonen et al. 2018): I Åboregionen bodde invandrarna mera åtskilt än i Helsingfors- eller Tammerforsregionen.

I Helsingfors och Oslo är segregationen mindre än i de stora städerna i Sverige

Vi gjorde också en jämförelse med vissa andra städer i Norden. Då var det bättre att utgå från utländsk bakgrund än främmande modersmål, eftersom befolkningsstatistiken i de övriga nordiska länderna inte utgår från modersmålet. Från Oslo, Stockholm, Göteborg och Malmö fanns det uppgifter delområdesvis om boende bland folk med utländsk bakgrund. I dessa fyra städer är andelen invånare med utländsk bakgrund klart större än i Helsingfors. Medan den enligt senaste statistik är 16 procent i Helsingfors är den 33 procent i Oslo och Stockholm, 36 procent i Göteborg, och hela 46 procent i Malmö.

År 2019 var indexvärdet för segregationen mellan dem med utländsk bakgrund och andra invånare i Helsingfors 28,6 procent på delområdesnivå och 31,6 procent på småområdesnivå. Således får vi nästan samma värde med hjälp av utländsk bakgrund som med främmande modersmål (skillnad bara 0,8 procentenheter). Detta är ingen överraskning, eftersom de grupper som dessa bakgrundsdata avgränsar är mycket likartade.

Figur 6. Segregationsgrad bland folk med utländsk bakgrund i fem städer i Norden. 

I Oslo var boendesegregationen bland folk med utländsk bakgrund ungefär på samma nivå som i Helsingfors (Figur 6). Markantare var segregationen däremot i Malmö, Göteborg och Stockholm: jämfört med Helsingfors var segregationsindexet 7 procentenheter högre i Malmö och Stockholm och 13 procentenheter högre i Göteborg. Liknande rön om starkare segregation i de svenska städerna än i grannländerna har erhållits också tidigare. Skifter Andersen et al. jämförde år 2015 segregationen i de nordiska huvudstadsregionerna. De kunde konstatera att icke-europeiska invandrare bodde mer åtskilt i Stor-Stockholm än i de andra huvudstadsregionerna.

Sammanfattning

Artikeln gjorde med hjälp av ett segregationsindex en jämförelse av etnisk boendesegregation mellan Helsingfors och de övriga stora städerna i Finland samt mellan Helsingfors och några andra nordiska städer. Det blev en jämförelse mellan städer där andelarna invånare med främmande modersmål eller utländsk bakgrund var ganska olika stora.

Etnisk segregation kan undersökas utgående från statistik om antingen främmande modersmål eller utländsk bakgrund. I denna artikel använde vi bägge beroende på vilkendera som gav bästa jämförbarheten mellan Helsingfors och de andra städerna. I praktiken torde det, för tolkandet av rönen, inte ha spelat någon roll vilkendera vi använde, eftersom segregationsindexet i Helsingfors fick nästan samma värde med vardera.

I Finland visade det sig finnas betydande skillnader i etnisk segregationsgrad städer emellan. I Helsingfors var segregationsgraden på finländsk medelnivå, av samma ordning som i Esbo och Tammerfors, medan den var mindre markant i Vanda och Lahtis, och mera markant i synnerhet i Åbo. Den markanta segregationen i Åbo jämfört med Helsingfors gällde också då vi jämförde utgående från olika modersmålskategorier. I Helsingfors och Oslo låg den etniska segregationen på sinsemellan samma nivå, medan den var markantare i Stockholm, Göteborg och Malmö.

I internationell forskningslitteratur figurerar segregationsindexet ofta, men det är svårt att där hitta siffror som är helt jämförelsedugliga med Helsingfors, i och med att delområdesindelningar, folkgruppsindelningar och liknande sällan är tillräckligt likadana. Men en sak framgår klart: i Helsingfors är den etniska segregationen lindrig jämfört till exempel med många storstäder i USA och England. I många amerikanska storstäder ligger indexvärdet kring 80 procent för segregationen mellan den afroamerikanska och den vita befolkningen (Logan & Stults 2011). I brittiska städer bor i synnerhet de stora folkgrupperna hemma från Pakistan och Bangladesh ganska åtskils från ursprungsbefolkningen (indexet vanligen över 60 %). I Nederländerna däremot är städerna, liksom Helsingfors, exempel på måttligare segregation: indexvärdet för de största invandrargrupperna ligger mellan 30 och 50 procent. (Alba & Foner 2015, Musterd 2012.)

Trots att den etniska boendesegregationen fortfarande är förhållandevis svag i Helsingfors konstaterade vi en liten intensifiering sedan fem år tillbaka. På det hela taget var förändringarna i segregationsindexet ganska små i de finländska städerna trots att det flyttat kännbart med nya invandrare till dem alla. Skillnaderna i segregationsgrad mellan städerna är uppenbarligen ganska varaktiga även i en analys på längre tid. Detta skulle tyda på ett eventuellt spårberoende i den etniska segregationsprocessen. De orsaker och utvecklingsförlopp som lett till att segregationsgraden är olika vore ett viktigt objekt för fortsatt forskning.

Spårberoende framkommer ofta särskilt klart då vi granskar befolkningsstrukturens utveckling i enskilda bostadsområden. Trots att segregationsindexet passar bra för jämförelse mellan städer räcker det i en del städer inte till för en djupare analys av segregationsutvecklingen. Och även då indexvärdet inte stiger kan det i en del bostadsområden ske en betydande förändring i befolkningsstrukturen ifall antalet personer med främmande modersmål eller utländsk bakgrund växer klart (Vilkama & Hirvonen 2018).

Jukka Hirvonen verkar som forskare vid Helsingfors stadskanslis enhet stadsforskning och -statistik.

Källor:

Alba, Richard & Nancy Foner (2015). Strangers No More: Immigration and the Challenges of Integration in North America and Western Europe. Princeton: Princeton University Press.

Göteborgs stad (2019). Statistik och analys. https://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/statistik-och-analys/goteborgs... (24.09.2019)

Hirvonen, Jukka & Puustinen, Sari (2016). Alueellinen segregaatio ja väestörakenteen muutokset. Teoksessa Puustinen, Sari ym. (toim.): Strateginen eheyttäminen kaupunkiseuduilla. Näkökulmia kestävän maankäytön ja julkisen talouden kysymyksiin. Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 4/2016, s. 89–108. [Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet.]

Logan, John R. & Stults, Brian (2011). The Persistence of Segregation in the Metropolis: New Findings from the 2010 Census. Census Brief prepared for Project US2010.