Låginkomstrisken sjunkande och lägre i Helsingfors än i hela landet

I ett par decennier har låginkomstrisken bland bostadshushållen varit lägre i Helsingfors än i landet som helhet. År 1995 var risken ungefär lika stor i Helsingfors och hela landet. Men i och med att risken steg snabbare i hela landet växte skillnaden gentemot Helsingfors, och var som störst år 2001. I Helsingfors började fattigdomsrisken stiga snabbare år 2002. Sedan dess har nivån i Helsingfors närmat sig hela landets nivå, och skillnaden alltså blivit mindre. År 2012 var skillnaden i låginkomstrisk mellan hela landet och Helsingfors bara 0,3 procentenheter (Figur 1).

Nyland har av hävd alltid haft en mindre andel låginkomsttagare än Helsingfors och hela Finland. 2011 började låginkomstrisken sjunka i både Helsingfors, Nyland och hela landet. År 2013 var den 13,3 procent i Helsingfors, 13,9 i hela landet och 10,8 i Nyland.

Figur 1. Låginkomsthushållens andel av folkmängden i Helsingfors, Nyland och hela landet 1995-2013. Källa: Statistikcentralen, inkomstfördelningsstatistiken

Ännu i början av 1990-talet minskade andelarna fattiga eller hölls grovt sett oförändrade i Finland, men när årtiondet framskred började de växa, och fattigdom blev ett klarare skönjbart urbant fenomen. Största andelen fattiga har det på 2000-talet funnits i de universitetsstäder som inte ligger i Huvudstadsregionen och i andra stora städer, och minst har andelen varit i Huvudstadsregionen utanför Helsingfors (Loikkanen et al., 2012). Problematiskt med fattigdomen i Helsingfors är att andelen låginkomsttagare bland hushållsbefolkningen bara fortsätter växa. Utdragen fattigdom syftar på sådana personer som under statistikföringsåret och två av de tre föregående åren varit låginkomsttagare. Definitionen bygger på rekommendationer från Europeiska Unionens statistikmyndighet Eurostat.

I Helsingfors nästan fördubblades den utdragna fattigdomen mellan åren 2000 och 2013. År 2000 uppgick de utdraget fattiga till 21 500, varmed de utgjorde 4 procent av bostadshushållsbefolkningen. År 2013 var andelen 7,5 procent och antalet 44 100. Som störst var andelen år 2011, nämligen 8 procent. I landet som helhet har risken för utdragen fattigdom varit högre än i Helsingfors. År 2013 var den 8,7 procent (Statistikcentralen, inkomstfördelningsstatistiken).

Ensamförsörjarhushållen har det sämst ställt

Låginkomstgränsens eurobelopp anges för hushåll av olika storlek. År 2013 definierades i Finland som låginkomsttagare personer vars disponibla inkomst var 14 260 euro per år alias lite under 1 200 euro i månaden. Om det i ett hushåll finns en vuxen och ett barn yngre än 14 år var låginkomstgränsen 18 540 euro per år. För hushåll med två vuxna var den 21 390 euro och hushåll med två vuxna och två barn i åldern 14-17 år var den 35 650 euro.

I Helsingfors har situationen varit sämst bland hushåll med en förälder: nästan vart tredje var låginkomsthushåll år 2013. Antalet ensamförsörjarhushåll där yngsta barnet är under 18 år gammalt var då sammanlagt 4 000. Folkmängden i låginkomstensamförsörjarfamiljerna var då 12 000.

Jämfört med år 2000 är det medlemmarna i ensamförsörjarhushåll som allra mest hamnat under låginkomstgränsen. Om vi betecknar folkmängden år 2000 med 100 var relationstalet år 2013 redan uppe vid 354. Med andra ord var de som bodde i ensamförsörjarhushåll med låg inkomst 3,5 gånger fler år 2013 än vid millennieskiftet. Även bland barnfamiljer med två försörjare och hade andelen låginkomstfamiljer vuxit till nästan det dubbla.

Men efter år 2005 har utvecklingen varit något gynnsammare: år 2013 bodde det rentav färre personer i låginkomstfamiljer med en försörjare än år 2005. Antalet barnfamiljer som är utsatta för fattigdomsrisk växte under samma tid med omkring en tiondedel.

Av de bostadshushåll där det ingick minderåriga barn hade nästan 8 procent låga inkomster. Av dem som bodde ensamma var nästan en femtedel låginkomsttagare, och de uppgick till 31 000. Av de barnlösa paren var bara fem procent låginkomsttagare år 2013.

Vart sjätte barn i Helsingfors bor i ett låginkomsthushåll

År 1996 var låginkomstrisken för barn ungefär lika hög i Helsingfors och hela landet. Då bodde 7,5 procent av under 18-åringarna (7 130 barn) i Helsingfors i låginkomstfamiljer. I hela landet var andelen då 7,7 procent.

Under 2000-talets första årtionde steg fattigdomsrisken för barn ganska brant i Helsingfors. År 2011 var den som högst, nämligen 17,3 procent. Därefter har andelen barn som hör till fattiga familjer minskat. I hela Finland steg fattigdomsrisken för barn i jämnare takt än i Helsingfors ända tills år 2011, då en sakta nedgång vidtog även där.

År 2013 bodde sammanlagt 15 500 helsingforsiska barn i låginkomsthushåll, alias 16 procent av alla barn i Helsingfors.

Orsakerna till barnfattigdom har benats ut bland annat i Institutet för hälsa och välfärd THL:s undersökningar där man konstaterat att fattigdomsrisken för barn höjs främst av arbetslöshet bland föräldrarna. Bland övriga orsaker nämns otillräckliga förvärvsinkomster, socialskyddets köpkrafts efterblivenhet, samt familjens storlek och struktur. Fattigdomsrisken är hög i familjer där barnen är små: av de barn som lever under fattigdomsgränsen är var femte yngre än tre år gammalt. Bland tvåförsörjarfamiljer förbättras utkomsten efter småbarnsskedet. Bland ensamförsörjarfamiljer börjar fattigdomsrisken sjunka först då barnen kommer upp i skolåldern (THL, Lapsiköyhyys on Suomessa kasvussa).

Fattigdomsrisken för barn är alltså olika beroende på ålder. Den har konstaterats beskriva en U-formad kurva sålunda att den är högre bland 0-6-åringar, lägre bland 6-11-åringar och högre igen bland tonåringar (Jäntti, 2010).

Lokal barnfattigdom i Helsingfors

Omkring en tredjedel av alla de 15 500 barn i Helsingfors som löper risk för fattigdom bor i Östra stordistriktet. Var femte av dem bor i Nordöstra stordistriktet. Således bor hälften av alla barn från helsingforsiska låginkomstfamiljer i Östra eller Nordöstra stordistriktet. Västra stordistriktets andel av alla barn med fattigdomsrisk i Helsingfors var en knapp femtedel år 2013.

I Östra stordistriktet bor vart fjärde barn i en familj som lever under fattigdomsgränsen. Ökningen sedan tjugo år tillbaka har varit häftig: år 1995 var andelen bara 8 procent.

I Mellersta stordistriktet löpte 17 procent av barnen risk för fattigdom år 2013. Trots att bara en tiondedel av alla barn med fattigdomsrisk i Helsingfors bor i Mellersta stordistriktet är den lokala risken för barnfattigdom hög. Som högst var den år 2008, då den var 21 procent. Därefter har andelen småningom sjunkit.

Större risk om man har utländsk bakgrund

Läget är kärvt i synnerhet för dem som har utländsk bakgrund: enligt THL:s material bodde 45 procent av de 0-17-åringar i Helsingfors som hade utländsk bakgrund i låginkomsthushåll år 2013 (Ranto et al., 2015).

Av alla de 15 500 under 18-åriga barn i Helsingfors som år 2013 löpte risk för fattigdom hade 7 100 utländsk bakgrund. Av de sistnämnda bodde 4 800 i ett andra generationens invandrarhem medan 2 300 var barn till första generationens invandrare. Risken för barnfattigdom var högre bland första generationens invandrares barn, 47 procent, än bland andra generationens invandrares barn, 44 procent. Detta förklarar också delvis den lokala fördelningen i risken för barnfattigdom i Helsingfors. Bland barn till föräldrar av finländsk härkomst var låginkomstgraden 10 procent (Ranto et al., 2015). Överlag var fattigdomsrisken bland barnen i Helsingfors – oavsett bakgrund – 16 procent år 2013.

Internationell jämförelse

Med europeisk måttstock är fattigdomsrisken för barn låg i Helsingfors. Även jämfört med övriga Norden är andelen fattiga barn liten. Glädjande är också att andelarna enligt färskaste tillgängliga statistik håller på att minska.

I OECD-länderna som helhet ökade fattigdomen bland barn och unga under den ekonomiska krisen mellan 2007 och 2011 men minskade bland åldringarna. Bland under 18-åringarna steg den med en och bland 18-25-åringarna med två procentenheter. Bland över 75-åringarna sjönk den däremot med fyra procentenheter. Redan år 2008 rapporterade OECD att trenden var att fattigdomsrisken steg för de unga och sjönk för åldringarna (OECD, 2015a). I en jämförelse OECD-länder emellan ligger Finland inte bland den femtedel som hade största ökningen i barnfattigdom men inte heller bland den som hade minsta (OECD, 2015b).

Fattigdomsrisken bland under 16-åriga barn var enligt Eurostats statistik år 2013 mellan 13 och 17 procent i Norden, Tjeckien, Schweiz och Nederländerna. I Storbritannien, Spanien, Portugal, Italien, Kroatien, Slovakien och Polen bodde vart tredje eller vart fjärde barn i ett fattigt bostadshushåll. I Bulgarien, Rumänien och Makedonien löpte varannan under 16-åring risk för fattigdom.

Det finns ganska lite jämförelsematerial om barnfattigdom på stadsnivå. I Storbritannien har man gjort en karttillämpning om lokal barnfattigdomsgrad. Till exempel i vissa delar av London bor vartannat barn i fattigdom, och i stadens centrum nästan vart tredje (European Cities Against Child Poverty, 2008). I Helsingfors har andelen som störst varit 17,3 procent på hela stadens nivå.

Leena Hietaniemi verkar som forskare vid Helsingfors stads faktacentral.

Källor:

European Cities Against Child Poverty – GLE Consulting (2008): Improving life changes for children in poverty. London.

Jäntti, Markus  (2010): Lapsiköyhyydestä Suomessa. Teoksessa Hämäläinen, Ulla-Kangas, Olli : Perhepiriissä. Kela, Helsinki.

Loikkanen, Heikki A. & Riihelä, Marja: Metropolialueen kotitalouksien tulot ja kulutus 1990–2008. Teoksessa: Loikkanen, Heikki A. & Laakso, S. & Susiluoto, I. (toim.), (2012):  Metropolialueen talous – Näkökulmia kaupunkitalouden ajankohtaisiin aiheisiin.  Tammerprint Oy, Tampere.

OECD (2014): How’s Life in Your Region? Measuring Regional and Local Well-being for Policy making. OECD Publishing, Paris.

OECD (2015a): In IT Together: Why Less Inequality Benefits All, OECD Publishing, Paris.

OECD (2015b): OECD360 –Suomi 2015. Kuinka Suomi sijoittuu vertailussa.

Ranto, Sanna & Ahlgren-Leinvuo, Hanna & Haapamäki, Elise & Högnabba, Stina (2015): Ulkomaalaistaustaisten nuorten hyvinvointi Helsingissä. Tilastoja 2015:40, Helsingin kaupungin tietokeskus.

Save the Children (2014): Child Poverty and Social Exclusion in Europe. A Matter of Children’s rights. Brussels.

Suomen virallinen tilasto (SVT): Tulonjakotilasto [verkkojulkaisu]. ISSN=1795-8121. tulot, asuminen ja asumismenot 2013. Helsinki: Tilastokeskus [viitattu: 11.12.2015]. Saantitapa: http://www.stat.fi/til/tjt/2013/04/tjt_2013_04_2015-05-25_tie_001_fi.html

Terveyden ja hyvinvoinnin laitos: Lapsiköyhyys on Suomessa kasvussa. https://www.thl.fi/fi/tutkimus-ja-asiantuntijatyo/hankkeet-ja-ohjelmat/s...