Artikel |  30.01.2014Olli Nuutila

Finländskt förortsliv på somaliska i Havs-Rastböle

Då jag flyttade hit var vi fem somalier i Finland, tre familjer, och då stod det i rubrikerna att Havs-Rastbölevägen är ’Mogadishu Avenue’, fast vi var bara fem från Somalia …” (Man, 42 år). Föreliggande artikel tittar på vilken social innebörd bostadsområdet, grannskapet, har i invandrarnas liv. Den bygger på skribentens pro gradu -avhandling (Nuutila 2013) om somaliska invandrares sociala nätverk och den roll kontakterna till grannarna spelar.

För avhandlingen intervjuades tio cirka 20–40-åriga invandrare med somalisk bakgrund bosatta i Havs-Rastböle, varav en var född i Finland.

Först på 2000-talet har de första genuint mångkulturella bostadsområdena uppstått i Helsingfors. De senaste åren har invandringen till Helsingforsregionen varit snabbare än någonsin tidigare, och samtidigt har de etniska minoriteterna blivit allt flera och mångskiftande. Nykomlingarna bosätter sig koncentrerat i samma grannskap där första generationens invandrare slog sig ner för något årtionde sedan. I Helsingfors handlar detta i huvudsak om hyreshusdominerade bostadsområden i stadens förortszon. Förutom bostadspolitiska orsaker beror koncentreringen också starkt på invandrarnas flyttbeteende inom Helsingforsregionen: man har sökt sig till sin egen etniska grupps närhet (Vilkama 2011).

Att Havs-Rasböle blivit det slags mångkulturella grannskap vi ser idag är summan av både planering och slump. Områdets första steg som bostadsområde påverkades av den djupa ekonomiska recessionen i början av 1990-talet, som gjorde att där av det planerade bostadsbeståndet till en början bara byggdes de samhällstödda bostäderna. Ännu år 2011 var 54 procent av bostäderna i Havs-Rastböle hyresbostäder (se Områdesdatabasen 2013). Havs-Rastböle började byggas i samma tider, för ca. 20 år sedan, som Finland och Helsingfors också tog emot den första betydande flyktingvågen. Det fanns alltså en samhällelig beställning för de bostäder som byggdes i Havs-Rastböle. Och vartefter området byggts ut har antalet invånare med utländskt modersmål vuxit stadigt. På ca. två årtionden har antalet invånare med främmande modersmål tredubblats, och ökningen pågår fortfarande. År 2012 utgjorde de som hade utländskt modersmål 28,7 procent av Havs-Rastböles folkmängd. Det är största utlänningsandelen bland delområdena i Helsingfors (Helsingfors kommunregister: Facta 2012).

Det egna grannskapet är viktigt

Nu två årtionden efter att Havs-Rastböle byggdes upp är det intressant att ta en titt på hur de invandrare som bor i området upplever dess sociala och fysiska miljö. Flertalet av dem vi intervjuade upplevde att det egna grannskapet var viktig och uppgav sig tillbringa också fritid i det. I synnerhet kvinnor som hade familj upplevde området som ett viktigt ställe både genom de sociala relationerna och rekreationsmöjligheterna i närmiljön. Man tillbragte mycket tid i området tillsammans med familjen, och i närparken träffade man vänner dagligen. Stagparken mitt i området framstår för många intervjuades som ett slags hjärta. Där blev invandrarna bekanta med ursprungsfinländska grannar och lärde sig finska. Medan barnen lekte tillsammans med jämnåriga var umgänget med ursprungsbefolkningen lätt och naturligt.

Områdets sociala innebörd visade sig också vara viktig bland äldre somaliska män. För dem innebar det kafé som finns i området daglig sammankomst med vänner. Men männen uppgav att de också besökte närliggande områden, såsom Östra centrum, för att träffa landsmän. Men bland unga invandrare med somalisk bakgrund avvek de sociala nätverken dock klart från den äldre generationens. Som följd av sin livssituation var de unga vuxna mycket rörliga, och deras sociala nätverk sträckte sig också ut i den övriga Huvudstadsregionen.

”Jag bodde ett år i Östra centrum och där var inte alls hemtrevligt, grannarna hälsade inte fast jag hälsade på dem. Man var van vid att om det kommer någon ny hit till Rastböle så går man genast och pratar … Jag tänker åtminstone inte ännu flytta någonstans nu efter att jag flyttat tillbaka hit från Östra centrum. Härnäst tänkte jag skaffa en egen bostad bara här." (Man, 22 år)

”Här är lugnt och vi känner grannarna. Och eftersom jag bott här länge vet jag att det här är ett bra ställe som har en viktig roll. Jag kan inte anpassa mig om jag flyttar annanstans.” (Man, 42 år)

Grannrelationerna relativt ”finländska”

Enligt de intervjuade är umgänget olika etniska grupper emellan ganska ringa i Havs-Rastböle. Förhållandet till grannarna är ganska ytligt, och olika grupper håller sig för det mesta för sig själva. För en del av invånarna hade relationerna till grannarna ingen större betydelse, men flertalet intervjuade skulle ändå vara redo att öka umgänget med övriga grupper, i synnerhet ursprungsfinländarna. Överlag tycktes folk leva i sämja i Havs-Rastböle, och några spänningar etniska grupper emellan kunde till exempel inte skönjas i vardagen. Den sociala miljön och rådande grannrelationer i Havs-Rastböle ser faktiskt förhållandevis ”finländska” ut. Med andra ord: trots det mångkulturella befolkningsunderlaget i området tycktes den sociala atmosfären i området inte avvika särskilt mycket från livet i en vanlig helsingforsförort.

”Visst skulle jag gärna känna flera grannar och känna dem bättre, men finländarna är på något sätt fördomsfulla”. (Kvinna, 30 år)

”Av erfarenhet vet jag att vi har en lite annorlunda kultur än finländarna och de vill inte att du talar om deras angelägenheter, om du inte känner dem, så vi bara hälsar när vi ses, och det räcker för mig. Finländarna vill inte riktigt komma och prata.” (Man, 42 år)

Ett bostadsområde påverkas av sitt rykte

Bostadsområdens rykte och image har betydelse, i synnerhet för hur områdets befolkningsstruktur formas. Den bild media ger av bostadsområden påverkar folks flyttbeteende, och bostadspriserna i ett område kan börja sjunka enbart på grund av folks förutfattade meningar (Seuri 2009). Havs-Rastböle har ända från början haft ett lite skralt rykte. Det starka inslaget socialt byggnadsbestånd och att befolkningsstrukturen därmed blivit ensidig har stämplat området som ett bostadsområde för låginkomsttagare och invandrare, och ursprungsbefolkningen har flyktat till andra områden. Och inte bara yttervärlden utan också invandrarna är medvetna om att deras bostadsområde har dåligt rykte.

Men många av de intervjuade tyckte att man ofta överdrivit problemen i deras hemgrannskap, och lade skulden för stigmatiseringen på media. Samtidigt medgav de intervjuade att de hotbilder som målats upp inte var helt grundlösa. De flesta oroade sig faktiskt för sitt grannskaps rykte och för att invandrarinslaget växte. Man tyckte invandrarna ännu effektivare kunde placeras ut även i andra stadsdelar. I bakgrunden låg en oro för att befolkningen socioekonomiskt blir alltför ensidig och för ökande konflikter och våld, om det hela tiden kommer mera folk från olika kulturer.

En del av de intervjuade ville inte ens ha mera somalier till sitt område. De tyckte att växande antal utlänningar skrämmer bort ursprungsbefolkningen och ökar rasismen och fördomarna mot området. Denna uppfattning påminner starkt om vad forskningen på sistone kommit fram till beträffande ursprungsbefolkningens flyttningsrörelse i Helsingforsregionen. Enligt Vilkama (2011; se även Vilkama, Vaattovaara och Dhalmann 2013) har ursprungsbefolkningens flyttningsrörelse gått till bostadsområden där andelen invånare med främmande modersmål varit mindre än i det område man flyttat från och mindre än genomsnittet i regionen. Fenomenet kallas white flight och avser att majoritetsbefolkningen börjar flytta bort från multietniska bostadsområden då andelen personer med främmande modersmål blir tillräckligt stor jämfört med majoritetsbefolkningen (t.ex. Krysan & Farley 2002; Woldoff 2011). Men på grundval av denna undersökning kan man inte dra direkta slutsatser om huruvida denna trend märks i Havs-Rastböle.

”I Havs-Rastböle syns rasismen nog klart, och media förvärrar den…” (Kvinna, 37 år)

”En del säger att Havs-Rastböle är ett ’ghetto’, men inte vet jag riktigt …” (Kvinna, 16 år)

Bostadsområdets betydelse för integreringen

I tidigare studier (t.ex. Zelinsky & Lee 1998; Zelinsky 2001; Dhalmann 2010) har man talat ganska mycket om vad bostadsområdet betyder för en invandrares integration i samhället. Det har spekulerats om att bostadsområdets betydelse skulle minska i vårt samhälle av idag i och med att social samvaro allt mera sker via Internet och mobiltelefoner. Men i Havs-Rastböle ser bostadsområdet fortfarande ut att ha en social innebörd, en innebörd som skapar en känsla av gemenskap och lokaltillhörighet. De sociala band som uppstått med åren och i synnerhet att det finns en lokal somalisk gemenskap har gjort att det egna bostadsområdet fått en betydelse. Nästan alla intervjuade nämnde att människorna i det egna grannskapet var en viktig resurs i deras liv.

Bostadsområdet får en viktig roll för invandrarna i synnerhet just då man flyttat in. Man kan ty sig till landsmän och småningom via dem bli bekant med det nya samhällets skick och seder (esim. Forsander 2000). Men avigsidan är att många invandrare i alltför hög grad förlitar sig på sin egen etniska gemenskap och att deras sociala kontakter därmed blir ensidiga, vilket kan hämma deras integrering (t.ex. Portes 1998; Anthias 2007; Musterd et al. 2008). I min egen forskning kom detta fram för de äldre somaliska männens del. De äldre somaliska män som träffades i kvarterskaféet tycktes leva ett isolerat liv. Enligt intervjuerna hade de inte mycket att skaffa med ursprungsbefolkningen, utan närmast bara med de andra somalier som besökte kaféet.

Det har också talats mycket om vad ett områdes socioetniska sammansättning betyder för förhållandet mellan olika etniska grupper. På olika håll i Europa har den politiska debatten om hotande etnisk segregation lett till åtgärder för etnisk och social heterogenisering av bostadsområden (t.ex. Bolt & Van Kempen 2009; Dhalmann & Vilkama 2009). Man upplever och tror att socialt blandade områden förbättrar möjligheterna att skapa kontakter olika grupper emellan (Bolt, Phillips & Van Kempen 2010) och att de främjer individers möjligheter att komma uppåt i samhället (Andersson & Musterd 2005; Andersson 2007).

I Havs-Rastböle i Helsingfors är befolkningsunderlaget förhållandevis blandat. Men i ljuset av mina rön ser detta inte ut att leda till dess vidare samröre olika grupper emellan. Trots det är det viktigaste, enligt min mening, att de olika grupperna ser och upplever varandras närvaro. Detta fungerar som en kraft som förebygger fördomar och friktion olika grupper emellan. Därför tror jag på att den modell av social mix, social uppblandning, som i över 30 år tillämpats inom bostadspolitiken i Helsingfors, och med vars hjälp man velat göra områdenas bostadsbestånd och befolkning så mångsidiga och likvärdiga som möjligt, även framöver fungerar som en grund för utvecklandet av den sociala miljön i bostadsområden och som en kraft som stävjer etnisk differentiering. Och i och med ökande invandring blir det allt viktigare att rikta uppmärksamhet på olika stadsdelars etno-sociala utveckling, eftersom invånare med främmande modersmål i framtiden kommer att utgöra en allt väsentligare del av Helsingfors lokala och sociokulturella identitet.

Olli Nuutila har verkat som projektforskare vid Helsingfors stads faktacentral.

Litteratur:

Aluesarjat (2013). Helsingin seudun aluesarjat http://www.aluesarjat.fi

Andersson, R. (2007). Ethnic residential segregation and integration processes in Sweden. Schonwalder, K. (toim.): Residential segregation and the integration of immigrants: Britain, the Netherlands and Sweden, 7–40. Discussion paper Nr. SP IV 2007-602. Social Science Research Center Berlin, Berlin.

Andersson, R. & Musterd, S. (2005). Housing Mix, Social Mix, and Social Opportunities. Urban Affairs Review 2005 40:761. 29s.

Anthias, F. (2007). Ethnic ties: social capital and the question of mobilisability. The Sociological Review, 55:4, 788–805, Blackwell Publishing Inc. USA, 4.s.

Bolt, G. and Van Kempen, R. (2009) Ethnic segregation and residential mobility: relocations of minority ethnic groups in the Netherlands. Living Together in Multi- Ethnic Neighbourhoods: The Meaning of Public Spaces for issues of social integration, Peters, K. (2011), 252s.

Bolt, G. & Phillips, D. & Van Kempen, R. (2010). Housing Policy, (De)segregation and Social Mixing: An International Perspective. Housing Studies,Vol. 25, No. 2, 129–13, Routledge 2010.

Dhalmann, H. (2010). Yhteisöllisyyttä ilman alueellista keskittymistä – venäläisten maahanmuuttajien toiveet naapuruston etnisestä koostumuksesta (Community without spatial concentration – Russian immigrants' ethnic residential preferences). Terra 122: 3, 125–135.

Dhalmann, H. & Vilkama, K. (2009). Housing policy and the ethnic mix in Helsinki, Finland: perceptions of city officials and Somali immigrants. Journal of Housing and the Built Environment, 24: 4, 423–439.

Forsander, A. (2000) Aukeavat ovet, kulttuurien moninaisuus Suomen elinkeinoelämässä, Marja-Liisa Trux (toim.), Wsoy 2000, 350s.

Helsingin kuntarekisteri: Facta 2012. http://ptp.hel.fi/paikkatietohakemisto/?id=13

Krysan, M. & Farley.R (2002). The Residential Preferences of Blacks: Do They Explain Persistent Segregation? Social Forces 80:937-80.

Musterd S, Andersson R, Galster G, Kauppinen T M (2008). "Are immigrants’ earnings influenced by the characteristics of their neighbours?" Environment and Planning A 40(4) 785 – 805.

Nuutila, O. (2013). Somalitaustaisten maahanmuuttajien sosiaaliset verkostot  ja naapuruussuhteiden merkitys – Tutkimuskohteena Helsingin Meri-Rastila. Geotieteiden ja maantieteen laitos, Helsingin yliopisto 2013.

Portes, A. (1998). Social Capital: Its Origins and Applications in Modern Sociology. Annual Review of Sociology, Vol. 24. (1998), pp. 1-24.

Seuri, V. (2009). Vuokra-asuntojen pulaan ei ole poppakonstia. Helsingin sanomat, Koti 25.1.2009.

Vilkama, K. (2011). Yhteinen kaupunki, eriytyvät kaupunginosat? Kantaväestön ja maahanmuuttajataustaisten asukkaiden alueellinen eriytyminen ja muuttoliike pääkaupunkiseudulla. Helsingin kaupungin tietokeskuksen tutkimuksia 2011:2, Helsinki 2011.

Vilkama, Katja & Vaattovaara, Mari & Dahlmann, Hanna (2013). Kantaväestön pakoa? Miksi maahanmuuttajakeskittymistä muutetaan pois? Yhteiskuntapolitiikka 78 (2013):5, s. 485-497.

Woldoff , R. A. (2011). White Flight/Black Flight. The Dynamics of Racial Change in an American Neighborhood. Cornell University Press 2011.

Zelinsky, W. & Lee, B.A. (1998). Heterolocalism: an alternative model of the sociospatial behaviour of immigrant ethnic communities. International Journal of Population Geography, Volume 4, Issue 4, pages 281–298.

Zelinsky, W. (2001). The enigma of ethnicity. 315 s. University of Iowa Press, Iowa city.   

Kommentera