Inom projektet Invandrarungas Helsingfors, som inletts av ungdomscentralen, försöker man förbättra situationen med stöd av stiftelsen Me-säätiö. Stiftelsen har donerat 2,3 miljoner euro till Helsingfors för det femåriga projektet (2016–2020). Avsikten är att under projektet hitta effektiva, skalbara och mätbara lösningar som ger ungdomar med invandrarbakgrund bättre och mer jämlika möjligheter i arbetslivet och i fråga om utbildning.

Projektet utnyttjar metoderna för servicedesign och iakttar idén om kundorienterad verksamhet. I planeringsfasen samarbetar man med en servicedesignbyrå. Det är viktigt att förstå vilket slags fenomen man arbetar med. Därför inledde servicedesignerna sitt arbete genom att söka forskningsdata om invandrarungdomarnas välbefinnande som stöd för arbetet. Avsikten har varit att försöka bygga åtgärderna på denna information.  Forskningsdata i ämnet samlades in genom intervjuer med experter, och som stöd för arbetet sammanställdes därefter riktlinjer som byggde på forskningsrön utifrån forskningslitteratur och rapporter.

Forskningsöversikten koncentrerades till en mängd tankar, där många hängde samman med en bred förståelse för begreppet välbefinnande och förutsättningarna för delaktighet. Det viktiga med tanke på välbefinnande är att identifiera ungdomarnas behov att bli godkända och höra till en grupp samt identitetens betydelse. Delaktighet ska i sin tur förstås som en upplevelse, inte enbart som sätt att agera, och den ungas självkänsla, föräldrarnas delaktighet och familjens ekonomiska förhållanden är exempel på faktorer som kan anknyta till förutsättningarna för delaktighet. Det var från första början även uppenbart att man inte bör lösa problemet genom att betrakta målgruppen – invandrarungdomar – som en homogen grupp.

I början av projektet bildades samplaneringsteam som började behandla det egentliga innehållet i projektet under tre rubriker: arbetsliv, utbildning och social miljö.  Den sistnämnda inkluderar inte bara familjen, utan även fritiden, som i sin tur i stor utsträckning innefattar fritidsintressen, men också till exempel användning av rusmedel och frågor som anknyter till psykisk hälsa.  Medlemmarna i samplaneringsteamen har nära kontakt med ungdomar med invandrarbakgrund i sitt arbete. De representerar bl.a. den grundläggande utbildningen och yrkesutbildningen, studiehandledningen, det uppsökande ungdomsarbetet, polisen, familjearbetets personal och olika organisationer.

En nära kontaktyta till ungdomarna i praktiken ger möjlighet att testa planeringsfasens experiment i vars och ens närmiljö och få respons därifrån. Parallellt med samplaneringsteamet verkade under våren en expertgrupp som bestod av tio ungdomar. Gruppen hade i uppgift att bedöma planeringens kundvärde. Under planeringsfasen hittades fem verksamhetsformer som genomförs som pilotprojekt:

Kompiskaféetär ett projekt som anknyter till utbildningsverkets verksamhetsområde. Projektet syftar till att stöda inlärningen för de elever som klarar sig sämre i skolan och stärka inlärningsupplevelsen. Man stöder eleverna så att de efter grundskolan även har möjlighet till fortsatta studier och kan klara av dem eller arbetslivet.  Metoden är inlärning genom undervisning, så att högstadieelever undervisar lågstadieelever. Annorlunda inlärning av den här typen passar även väl in i den nya läroplanen och är ägnad att öka trivseln i inlärningsmiljön.

Modellen med en kamratjury används för att snabbt ingripa när ungdomar under 15 år begår sitt första brott. Under juryns sammanträde behandlar tre äldre ungdomar fallet och försöker ta reda på vad som faktiskt har hänt. Metoden är inte straffrättslig utan stöder snarare den ungas utveckling, empatiförmåga och förmåga att göra rätt val.  Påföljden kan till exempel vara att berätta för föräldrarna om det faktiska händelseförloppet eller att skriva ett brev till lillebror och förklara varför gärningen var fel.

Föräldrastödutsågs som en verksamhetsform i projektet, eftersom ett behov av att stärka föräldrarnas kompetens och kunskap och därigenom deras förmåga att stöda sina egna ungdomar har identifierats som en grundläggande orsak till de befintliga problemen. Genom en planeringstävling efterlystes den bästa serviceidén för att stöda föräldrarna på områdena utbildning och arbetsliv samt en modell för att stöda och förbättra samspelet i familjer med missbruksproblem eller psykiska problem. Kamratverksamhet på det egna språket och utifrån den egna gruppen ansågs ha ett tydligt värde.

Modellen med en mikroarbetsmarknad ger ungdomar erfarenhet av sina första arbetsplatser och kunskap om de grundläggande frågorna i arbetslivet. Detta började man inom projektet utforma genom att föra samman ungdomar med krigsveteraner som behöver hjälp. Som hjälp användes ett finländskt startupföretags elektroniska applikation Treamer, som har utvecklats av ungdomar. I försöket möts två olika aktörer i samhället på ett naturligt sätt. Invandrarungdomarna får erfarenheter av att arbeta och åldringarna får sällskap och hjälp. Genom att utveckla arbetslivsfärdigheterna stärker man i bredare bemärkelse den regionala välfärden genom ungdomarnas arbete.

En grupp ungdomar med invandrarbakgrund har utsetts till ett talarforum, som kan bokas som deltagare vid utvecklingsevenemang inom både den offentliga och den privata sektorn. Detta är betydelsefullt, eftersom det är viktigt att även lyssna till nya finländares röst och expertis när nya tjänster utvecklas. Talarna får retorikutbildning och annan träning för uppgiften, och de erbjuds även ekonomisk ersättning för sina framträdanden.

Genom dessa fem pilotprojekt försöker man stöda ungdomarnas växt och utveckling, så att allt fler ungdomar har möjlighet till fortsatta studier eller en arbetsplats efter den grundläggande utbildningen. Detta är en stor utmaning, men genom att stöda ungdomarna på de olika delområdena av deras liv nås sannolikt även goda resultat. Inom projektet fästs särskild uppmärksamhet vid ungdomarnas egen aktiva roll som aktörer och inte bara som föremål för åtgärder.

Text: Irma Sippola.

Mer information om projektet Invandrarungas Helsingfors: www.maahanmuuttajanuortenhelsinki.munstadi.fi, projektchef Irma Sippola, irma.sippola(at)hel.fi, tfn 041 512 1795.