Idén med projektet är att ta strandområdena i Hamburgs innerstad i bruk och att utveckla en innerstad där boende, förvärvsarbete, kultur och fritid samsas (HafenCity 2016:1). På 1990-talet grep Hamburgs stad tillfället att förändra HafenCity-området, tidigare känt som Großer Grasbrook, till en ny urban stadskärna. I och med att Järnridån fallit hade Hamburg plötsligt fått en ny roll. Från att tidigare ha varit en stor stad bland många i västvärldens östra kant blev Hamburg nu plötsligt en metropol i den europeiska kontinentens kärnområde. Dessutom lyftes kontakterna till Nordeuropa till en ny nivå, och Östersjözonens betydelse växte enorm. I detta skede beställde Hamburgs borgmästare Henning Voscherau en utredning för att klarlägga hur områdena i kanten av innerstaden kunde användas nu då stadens hamnfunktioner flyttats söderut i staden. Största delen av HafenCitys område ägdes redan av Hamburgs stad, som då tog även de återstående viktiga delarna i besittning. År 1997 överfördes ledningen för HafenCitys utvecklande på GMS (fr.o.m. år 2004 HafenCity Hamburg GmbH), ett nygrundat bolag för utvecklande av hamn- och affärsverksamheten i området.

Aktiebolaget HafenCity Hamburg GmbH röjer och bereder markområdena, planerar och bygger offentliga utrymmen och infrastruktur och engagerar firmor för att utveckla fastigheter. Bolaget svarar även för mediakontakterna och informeringen, och därutöver vägleder man de lokala aktörerna i urban utveckling i synnerhet då det gäller urbanitet och hållbar utveckling (HafenCity Projects 2016:6). HafenCitys 157 hektar stora område utvecklas till ett nytt centrumområde som förenar arbete och boende, kultur och fritid samt turism och detaljhandel. (7 300 bostäder och arbetstillfällen för 45 000 personer). Med sitt absolut centrala läge särskiljer sig området från övriga strandområdesutvecklingsprojekt på andra håll i världen. Det faktum att olika funktioner blandats i detalj och att man i området tillämpar höga standarder för ekologisk hållbarhet och urbanitet har inneburit ett mycket innovativt utvecklingsgrepp. Ett exempel på detta är den täta växelverkan mellan land och vatten: några fördämningsvallar finns inte. Marknivån i HafenCity har höjts till 8-9 meter, med undantag av kajer och strandpromenader. HafenCity Hamburg GmbH utvecklar nu en ny urban topografi i det före detta hamn- och industriområdet (HafenCity Projects 2016: 8).

Hur planen för HafenCity verkställs

I och med HafenCity växer Hamburgs innerstads område med 40 procent. Det detaljerade verkställighetskonceptet för området bygger på det vinnande förslaget i en stadsplaneringstävling år1999, nämligen holländska arkitektbyrån Kees Christiaanse ASTOC:s förslag. Generalplanen godkändes av Hamburgs senat den 29 februari 2000. Idag har nästan 40 procent av området byggts, och hela projektet ska enligt planerna stå klart före slutet av 2020-talet. Det långa tidsspannet har inneburit att det med åren gjorts förändringar i planerna. Som exempel utökades antalet bostäder år 2010 i och med att stadens folkmängd växte. Efter en omfattande kommentarrunda bland allmänheten preciserades planen dessutom samma år för de östliga delarnas vidkommande. (HafenCity Projects 2016:14).

HafenCitys område är uppdelat i tio kvartershelheter som var och en har sin egen betoning. Som exempel har Brooktor/Ericus inriktats på företags huvudkontor, medan Elbtorquartier är ett kunskapskvarter. Tre kvarter i områdets östra del (Baakenhafen, Oberhafen och Elbbrücken) blir på grund av transportleder och därtill anknytande bullerhinder avskilda från resten av HafenCity, men det ger å andra sidan möjlighet till detaljerade och innovativa kvarterskoncept. Baakenhafen är inriktat på fritid och livskvalitet, Oberhafen på kreativitet och kulturella funktioner, och Elbbrücken förenar affärsverksamhet med boende (HafenCity Project 2016: 15). I och med det täta byggandet och att affärsverksamheten i det gamla hamnområdet flyttat bort har det blivit möjligt att öka den nya våningsytan från 1,5 miljoner till 2,32 miljoner kvadratmeter. Dessutom uppstår 28 hektar offentligt utrymme, där promenadstråk ingår (HafenCity Project 2016: 15).

Hur utvecklandet av HafenCity styrs

I bolaget HafenCity Hamburg GmbH styre ingår cheferna för de ämbetsverk i staden som ansvarar för finansiering, ekonomi, kultur, utbildning och stadsutveckling. Därmed har bolaget goda kontakter till olika förvaltningsgrenar och ett brett politiskt stöd. Företagets personal företräder expertis och specialkunnande inom många branscher, såsom stadsplanering, stadssociologi och fastighetsväsende. Det faktum att HafenCity Hamburg GmbH till sin ställning och natur är ett privat företag ger flexibilitet i dess verksamhet och dess möjligheter att få finansiering. Likaså kan bolaget bilda samarbetspartnerskap med instanser av mycket varierande slags (Krüger 2009: 196).

Valet av investerare är ett viktigt skede i byggandet av HafenCity, i och med att dessa har en stark roll i utvecklingsprocessen. Därför använder bolaget ett för ändamålet lämpat redskap, nämligen att objektet måste planeras innan det säljs. Till först anvisar HafenCity Hamburg GmbH en tomt åt investerare som ansökt om tomt. Därefter har investerarna 12 månader på sig att utveckla ett koncept för tomten och utlysa en arkitekttävling. Om investeraren och utvecklingsbolaget kan enas om konceptet och tävlingens resultat får investeraren köpa tomten. På det viset är det konceptets kvalitet som främst avgör anbudstävlingarna för bostads- och lokalbyggen, medan försäljningspriset kommer i andra hand. Hamburgs stad har möjlighet att inverka och reagera på urvalet via utvecklingsbolaget (Krüger 2009: 196).

För att trygga att detta slags storskaliga planeringsprojekt får invånarnas godkännande och att de upplever dem som sin egen sak är det viktig att delaktiggöra också invånarna (Danielzyk, Knieling 2011:488). Annars är konflikter oundvikliga (se t.ex. Stuttgart 21). HafenCity Hamburg GmbH verkar aktivt och med stor budget för att nå olika slags målgrupper på olika nivåer. Det huvudsakliga informeringsverktyget är HafenCity Infocenter Kesselhaus. I infocentret finns en permanent utställning om utvecklingsprocessen, och för intresserade finns det möjlighet till en gratis rundtur i området. Dessutom används olika kulturevenemang, såsom kabaréer och friluftskonserter, för att engagera invånarna. Därför ordnar HafenCity offentligt utrymme för aktörer inom kultursektorn till exempel på området Oberhafen.

Trots att bolaget satsar mycket på att informera invånarna får man konstatera att några redskap för att på riktigt delaktiggöra invånarna i planeringen egentligen inte finns. Invånarna har alltså i praktiken inget större inflytande på hur området och de offentliga rummen utvecklas. Stadsplanen för HafenCity (s.k. Masterplan) är ju inte ett officiellt planeringsverktyg och hela processen styrs av HafenCity Hamburg GmbH själv och bara indirekt av Hamburgs stad.

Jämförelse av projekt som utvecklar strandområden i innerstäder

Den allt snabbare urbaniseringen har ökat behovet av nya redskap för att utveckla innerstadsområden. HafenCity i Hamburg är ett gott exempel på hur ett före detta industriområde omvandlas. I synnerhet gamla hamnområden, som ofta ligger nära stadskärnan, ger fina möjligheter att utveckla storstäder. I och med att industrier och hamnfunktioner flyttat bort har det på senare år öppnat sig många sådana utvecklingsmöjligheter. Docklands i London är ett exempel, liksom också Darling Harbour i Sydney och Busholmen i Helsingfors. Städerna i Europa har många gemensamma utmaningar, såsom klimatförändring och hållbar utveckling, och på dem kunde man reagera på ganska liknande vis.

Projektet för utvecklande av före detta hamnområdet vid Busholmen i Helsingfors har varit igång allt sedan år 2009 (Helsingin kaupunki – Helsingfors stad 2017:1). I detta område, som ligger på tio minuters avstånd med spårvagn från den absoluta stadskärnan, byggs nu bostäder för 17 000 invånare och lokaler för 6 000 arbetsplatser. Till området kommer både kollektivtrafik och promenad- resp. cykelleder. Det nya området är en blandning av bostäder och arbetsplatser, och även grönområden anläggs vid havsstranden: 18 hektar park på ett cirka hundra hektars område. Det centrala läget gör Busholmen till en bra placering för företag såväl på gatuplanet som i kontoren högre upp. En utmaning för det nya området torde bli att skapa en känsla av tillhörighet och gemenskap. I HafenCity skall utrymmena på gatuplanet vara gjorda för allmänheten, till exempel i form av butiker, restauranger eller gallerier. Även i Busholmen ingår detta i planerna, och tanken är att skapa en atmosfär av stadsvimmel (idem). Den nya stadsdelen försöker dels anhopa sig kring den redan befintliga infrastrukturen, dels vara tätt bebyggd, för att avstånden måtte hållas korta. En liknande tanke – enligt principen om hållbar utveckling – finns i HafenCitys strategi.

Figur 2. Helsingfors och Busholmen.

I Göteborg är projektet kring den nya Älvstaden ännu i begynnelseskedet, och byggandet ska fortsätta ända till år 2050. Som framtidsutmaningar ser man i Göteborg klimatförändring, social differentiering och ekonomisk förändring (Göteborgs stad 2012: 9). Visionen för Älvsstaden, som ska omge stadskärnan, har uppdelats i tre strategier, nämligen Hela staden (i bemärkelsen ’göra den hel’), Möta vattnet och Stärka kärnan (idem). Dessa tre teman påminner nära om HafenCity, som står inför samma utmaningar, typiska för vår tid. Skillnaden mellan projekten är för det första att Älvsstaden är mycket mera omfattande och inte begränsar sig till ett enhetligt område. Sålunda kan infrastrukturen spela en större roll i Göteborg för hur områdets olika delar anknyter till varandra.

Busholmen och Älvstaden är ändå nära besläktade med HafenCity, i och med att man i alla tre försöker utveckla hållbara och livskraftiga strandområden. I det avseende utgör alla tre exempel på en trend som pågått redan länge. I synnerhet står ökandet av promenad- och cykelleder mycket nära HafenCitys filosofi, liksom också tanken på att gatuplanen ska vara öppna för publik. Inom alla de många projekt för att utveckla strandområden som pågår i olika länder har man säkerligen ofta tagit intryck av liknande projekt på andra håll. Samtidigt påverkas sätten att organisera och genomföra projekten givetvis också av hurdana verksamhetsbetingelserna är i de olika städerna.

Föredöme inom stadsutvecklande?

HafenCity verkar i kärnan av en växande metropolregion, och förenar sjöläge med innerstadsservice och en mångfald av offentliga utrymmen. Som helhet är HafenCitys situation genialisk, och man har utmärkta framtidsmöjligheter. Därmed är det inte helt lätt att göra jämförelser och tillämpa dess dimensioner och urbana egenskaper på andra städer. Men till de saker man kunde tillämpa på andra håll – förutsatt att man anpassar dem till de enskilda projekten – hör kontrollmetoderna kring stadsutvecklandet. I synnerhet är utvecklandet handlingskraftigare och effektivare vid ett företag, som ju lyder under privaträttslig lagstiftning. Bolaget HafenCity GmbH hör till denna kategori, och verkar för det allmänna bästa samtidigt som det är inriktat på ekonomisk effektivitet och genomförbarhet (Krüger 2009: 198).

Figur 3. Göteborg och Älvstaden.

Utvecklingsprojektet HafenCity har stora verkningar för Hamburgs stad. Det stöder utvecklandet av gamla hamn- och industriområden i framtiden, och det har också stött den internationella byggmässan IBA Hamburg (2006-2013) i de sydligare delarna av staden. Stadsbygget och de offentliga områdena är högklassiga, exempelvis det 10,5 kilometer långa nätet av promenadvägar. Då HafenCitys centrum börjar ta form i och med att man utvecklar andra halvan av kvarteret Überseequartier föds dessutom många nya arbetstillfällen, bostäder och service.

Men ett problem är de höga tomtpriserna i HafenCity. De har lett till att befolkningsunderlaget blivit homogenare och med större betoning på högre samhällsklasser än man ursprungligen tänkt sig (Krüger 2009: 197). Dessutom har området dragit till sig oproportionerligt mycket offentliga investeringar (t.ex. Elbphilharmonie, HafenCity Universität, Internationales Maritimes Museum). HafenCitys tillkomstberättelse hjälper till att få internationell synlighet och lockar företag från andra delar av Hamburg. Därmed står allt fler affärslokaler tomma i de mindre attraktiva stadsdelarna, vilket i och för sig i sin tur ger möjligheter till nytt utvecklande där (Krüger 2009: 197; 198).

Fastän HafenCity i Hamburg kan tjäna som ett exempel för andra städer på hur gamla hamnområden tas i annat bruk är det viktigt att från fall till fall beakta varje enskild stads situation. Som exempel styrs utvecklandet i hög grad av samma tankar i HafenCity som i Busholmen i Helsingfors och i Älvstaden i Göteborg, men själva utförandet är annorlunda. En del saker i HafenCity, såsom organisationsstrukturen eller anskaffandet av investerare kunde ganska lätt tillämpas annanstans. Planerandet av markanvändningen (jfr. HafenCitys Masterplan) behöver för sin del kalibreras så det passar in i det lokala planeringssystemet. Men då det gäller att få med invånarna i planerandet är HafenCity inget föredöme. Det vore skäl att satsa mera på att engagera invånarna – av den enkla orsaken att innerstäders befolkning vanligtvis är av mycket skiftande slag. I varje fall ger utvecklandet i HafenCity ganska mycket spelrum och möjligheter också åt nya strategier inom stadsplaneringen.

Lukas Behrend arbetade som Erasmus-praktikant vid Helsingfors stads faktacentral under hösten 2016.

Litteratur:

Ache, P.; Neuvonen, A. (2014): Metropolitan Vision Making – Using Backcasting as a Strategic Learning Process to Shape Metropolitan Futures. http://bit.ly/2kF2jYP (30.1.2017.)

Helsingfors stad [Helsingin kaupunki] (2017): Jätkäsaari. http://bit.ly/2mlmRX3 (24.2.2017).

Göteborgs stad (2012): RiverCity Gothenburg Vision. http://bit.ly/2kUEYGy (25.2.2017).

Göteborgs stad (2017): Developing a sustainable city. http://bit.ly/2lNLD4y (24.2.2017).

Danielzyk, R.; Knieling, J. (2011): Informelle Planungsansäzte. In.: Borchard, K. et al (2011): Grundriss der Raumordnung und Raumentwicklung. Hannover, Verlag der ARL.

Güller & Güller architects urbanism (2011): RiverCity Gothenburg ´leap across the river.´ http://bit.ly/2lBdtR4 (24.2.2017).

HafenCity (2016): The genesis of an idea. http://bit.ly/2kNjcmx (7.2.2017) HafenCity Projects (2016): Essentials, Quarters, Projects. Langebartels & Jürgens, Hamburg.

Krüger, T. (2009): HafenCity Hamburg – Ein Modell für moderne Stadtentwicklung?. http://bit.ly/2jlDXGp (30.1.2017).

Neumann, M.; Hull, A. (2009): The futures of the city region. Regional studies, vol. 43, no.6, pp. 777-778.

Statistisches Amt für Hamburg und Schleswig Holstein (2015): Hamburger Stadtteil-Profile 2015. http://bit.ly/2lRPwpw (24.2.2017).