Såsom färdmål har de nordiska huvudstäderna uppvisat en del likartade drag, till exempel livlig amerikansk och kinesisk efterfrågan. Men samtidigt finns det klara skillnader. Köpenhamn är i en klass för sig då det gäller utlänningars övernattningar. Stockholm har den klart största inkvarteringskapaciteten, medan antalen hotell begränsar potentiell tillväxt i de andra städerna. Helsingfors är tydligast en port mellan Asien och Europa.

Helsingfors vill främja hållbar turism, och en liknande diskussion förs även i de andra städerna. Som motvikt till växande besökarmängder vill man ha ”kvalitet”, men med sådant är det svårt att konkurrera. I Helsingfors och Stockholm kommer de utländska övernattande gästerna från ett bredare spektrum länder, medan i synnerhet Reykjavik och Tallinn har stora andelar övernattande gäster från bara ett land.

Besöksnäringen i Helsingfors under 2010-talet har, efter en jämn början, gått allt snabbare uppåt. Fram till år 2016 ömsom ökade och minskade övernattningarna (dvs. gästnätterna) i Helsingfors, men år 2017 blev det plötsligen en stor ökning. Den var nästan på europeisk toppnivå, och det året slogs alla tiders rekord för statistikförda övernattningar (gästnätter) i Helsingfors både för de inhemska och de utländska besökarnas del. Ökningen påskyndades av att inkvarteringskapaciteten växte – om än delvis bara statistikmässigt. Några inkvarteringsställen som funnits redan tidigare kom nämligen med i statistikföringen först nu.

Efter rekordåret jämnade tillväxten ut sig, och år 2018 blev totalantalet övernattningar ett par tiondels procent mindre. Det har att göra med att de inhemska övernattande gästerna minskade med tre procent. Samtidigt ökade utlänningarnas övernattningar också år 2018, med drygt två procent.

Första halvåret 2019 ökade övernattningarna igen, och inom totalövernattningarna slogs nya rekord. Då detta skrivs finns det förhandsuppgifter om övernattningarna fram till augusti 2019, och det verkar sannolikt att det i år igen blir nya rekord både för de inhemska och de utländska övernattningarnas del. Trenden i antalet inhemska övernattande gäster är alltså stigande igen.

Således har besöksnäringen i Helsingfors på ett par år kommit upp på en ny, klart högre nivå. Helsingfors väcker intresse, det visar både övernattningarna och de rekordmånga flygresenärerna. Detta har med rätta tagits upp även av stadens ledning. Helsingfors stad konstaterar i sin strategi att staden satsar på främjande av turism, och uppmuntrar alla att ta fram idéer som gagnar stadens dragningskraft. Man har också, som ett viktigt led i näringspolitiken, lyft fram turismen som en del av stadens dragningskraft ute i världen.

Konkurrensupplägget i Norden, och syftena med hållbar turism

På sistone har man runtom i världen – även i Helsingfors – allt mer börjat se hållbar utveckling som en utmaning för den växande globala turismen. Det handlar om ett slags rentav nödvändig motkraft inom profileringen av turistmålen och styrningen av utvecklingen. Vid Helsingfors stad jobbar man som bäst på ett program för hållbar turism, och dryftar samtidigt olika utmaningar för busstrafiken, som ju anknyter till turismen. Dessutom skärskådas kryssningsfartygsturismen, i och med att det på senare år pratats mycket om balansen mellan dess fördelar och nackdelar.

Liknande diskussioner förs även på andra håll, och ur Helsingfors perspektiv är det intressant att se på vad som händer särskilt i de övriga nordiska huvudstäderna. Föreliggande artikel analyserar besöksnäringens utveckling i Helsingfors och de övriga nordiska huvudstäderna i huvudsak med hjälp av förefintliga statistiska mätare. Att ha ett begrepp om siffrorna och trenderna är viktigt också då man planerar turismens framtid – även då hållbarheten ställs i centrum.

Med tanke på jämförbarhet och tillförlitlighet är övernattningarna den viktigaste måttstocken i dylika jämförelser mellan städer och länder. Eftersom Helsingfors i princip tävlar med de andra jämförda städerna om uttryckligen de internationella turisterna fokuserar vi vår granskning på förändringarna i de utländska övernattningarna (gästnätterna). Jämförelser av övernattningar säger i sig inget direkt om hållbarhet, men om vi tolkar dem omsorgsfullt kan vi åtminstone i någon mån få en bild av den ekonomiska och sociokulturella hållbarheten.

Det är relevant att jämföra Helsingfors med grannländernas huvudstäder också med tanke på att många resenärer – i synnerhet från Asien – kan besöka flera av dem på samma resa. På så vis kunde vi tänka oss att Helsingfors, Tallinn, Stockholm, Köpenhamn och Oslo – och varför inte också Reykjavik och S:t Petersburg – hör till samma målområde. Städerna konkurrerar alltså om turister samtidigt som de har nytta av varandra. Turism är trots konkurrensupplägget inget nollsummespel, i och med att samma turister kan öka turismvolymen i flera olika resmål. Å andra sidan skulle följderna av en eventuell kollaps i den gemensamma efterfrågan också vara gemensamma för alla.

I Helsingfors har synsättet att man ska ställa kvaliteten främst då man utvecklar besöksnäringen framlagts av stadens högsta ledning i flera repriser. Men att följa hur bra detta efterlevts är inte det lättaste, i och med att måttstockarna – såsom till exempel övernattningsstatistiken – plägar vara kvantitativa. Dylika är också måttstockarna för konsumtion, som dessutom har klart svagare tillförlitlighet än volymmätare av typ övernattningsstatistik. Att man söker kvantitativ tillväxt är i och för sig naturligt, eftersom det är svårt att konkurrera kvalitativt om resenärerna. 

Stockholm lockar inhemska och utländska turister, Köpenhamn attraherar mest utländska

Av de nordiska städerna är det Stockholm som har överlägset största antalet övernattningar. År 2018 registrerades där nästan 10 miljoner övernattningar (gästnätter). I Köpenhamn var siffran nästan en miljon lägre. I Oslo hade man ca. 5,2 miljoner och i Helsingfors 4,2 miljoner övernattningar. Reykjavik, där gästnätterna mer än tredubblats under detta årtionde, var nästan på nivå med Helsingfors år 2016, men har i och med att ökningen avmattats kommit klart på efterkälken. År 2018 hade Reykjavik ca. 3,7 miljoner övernattningar. I Tallinn registrerades drygt tre miljoner övernattningar.

Om vi ser bara på de utländska resenärernas övernattningar förändras ordningen något. I Köpenhamn gjordes två tredjedelar av övernattningarna av utlänningar, i Stockholm klart mindre än hälften. Beträffande just de utländska övernattningarna låg Köpenhamn klart i täten år 2018 med 5,8 miljoner övernattningar, vilket var över en miljon fler än i Stockholm. I Reykjavik stod utlänningar för hela 92 procent av övernattningarna, och kvantitativt hade den isländska huvudstaden över en miljon fler utländska övernattningar än Helsingfors. Även Tallinn körde om Helsingfors, vilket dock i hög grad var de finländska turisternas förtjänst.

Figur 1. Samtliga registrerade övernattningar i de nordiska huvudstäderna och Tallinn 2010–2018. 

Figur 2. Registrerade övernattningar gjorda av utlänningar i de nordiska huvudstäderna och Tallinn 2010–2018.

Ökad turism genom ökad kapacitet eller alternativ inkvartering?

Figurerna 1 och 2 visar statistik över övernattningar i Helsingfors och huvudstäderna i grannländerna. Budskapet i dessa figurer kan ses ur många vinklar. I början av september 2019 skrev kanslichef Jari Gustafsson vid arbets- och näringsministeriet en kolumnartikel i affärstidningen Kauppalehti där han provocerande slängde fram att vi borde få in tre miljoner fler övernattande gäster i huvudstadsregionen om vi vill vara resmål nummer ett här i norr. Utan att ta alltför mycket ställning till siffrorna i artikeln är det väl knappast så att man i Helsingfors skulle försöka komma upp till de absoluta noteringarna i Köpenhamn eller Stockholm. Snarare har det talats om en lika stor ökning.

Om vi tar en närmare titt på figurerna ser vi att det år 2017 blev en stark ökning, som ett tag var snabbast bland de städer vi jämfört. År 2017 var dock ett undantag, låt vara att vi år 2019, som vi redan nämnt, ser ut att nå toppnoteringar igen. Men så stor ökning som vi hade 2017 blir det inte i år – och knappast framledes heller – utan en märkbar ökning i inkvarteringskapaciteten. Visst har Airbnb och motsvarande aktörer som förmedlar hyresbostäder för kort tid gjort det lättare för turister att hitta inkvartering då hotellen är fullbokade, men de finns inte med i statistiken.

Fenomenet syns tydligare till exempel i Köpenhamn, där antalet bostäder som hyrs ut via Airbnb är mångdubbelt större än i Helsingfors. I synnerhet i Köpenhamn kan turismen snart inte öka mer – såvida man inte lyckas styra efterfrågan till lugnare perioder. Sommartid har det funnits lediga hotellrum bara till namnet. I Helsingfors har läget varit lite bättre ur resenärernas synvinkel, men även hos oss börjar det redan bli anmärkningsvärt många fullbelagda nätter. Enligt statistik från Benchmarking Alliance blev det från juni till augusti 2019 sexton nätter med över 90 procents beläggning vid inkvarteringsställena i Helsingfors. Rejält över hälften av nätterna var beläggningen över 80 procent. Som jämförelse kan vi ta Köpenhamn, där kapaciteten alltså inte är mycket större än i Helsingfors. I Köpenhamn var beläggningsgraden över 80 procent under mera än nio nätter av tio, och över 90 procent under sex nätter av tio.

Samma källa visar att det i Helsingfors i somras fanns lite under 300 000 rum på marknaden (då vi räknar ihop alla nätter under en månad). Denna siffra multiplicerad med det genomsnittliga antalet inkvarterade per rum utgör det teoretiska maximiantalet övernattningar alias gästnätter. Om det i varje rum bor två människor under en månads samtliga nätter kan vi maximalt komma upp till knappt 600 000 övernattningar. I juli 2019 blev det ca. 520 000 registrerade övernattningar.

Under 2010-talet, som snart löpt ut, har ökningen i internationella övernattningar i Helsingfors varit klart anspråkslösare än i Köpenhamn och Stockholm – eller Reykjavik. Detta trots att Helsingfors rent matematiskt har ett bättre utgångsläge för tillväxt, nämligen lägre utgångssiffror, än sina storasystrar. I och med att läget inom statistikföringen av kortvarig uthyrning är likadant i alla länderna, är de registrerade övernattningarna en mycket bra indikator på styrkeförhållandena mellan städerna.

I Köpenhamn ökade de utländska övernattningarna mellan åren 2010 och 2018 med 75 procent, i Stockholm med 59 procent. Specialfallet Reykjavik kan – på gott och ont – skryta med en 2,5-fald tillväxt, som i och för sig nu börjat avta. I Helsingfors ökade utlänningarnas övernattningar under samma tid med en dryg tredjedel, och vissa år var ökningen lika med noll eller rentav negativ.

Köpenhamn är i en klass för sig bland de nordiska huvudstäderna, om man ser till utlänningars övernattningar. Stockholm har dock ännu fler övernattningar totalt, men det beror på det stora antalet inhemska övernattningar. I Stockholm är klart över hälften av gästnätterna inhemska, medan motsvarande andel i Köpenhamn är omkring en tredjedel. I Helsingfors är denna andel kring 45 procent.

Även i Stockholm är beläggningsgraden hög – tack vare de svenska gästnätterna – men ändå ligger Köpenhamn klart i täten då det gäller beläggning. Här ser vi den väldiga hotellkapaciteten i Stockholm, som är nästan tredubbelt så stor som i Köpenhamn. Skillnaden är ännu större gentemot Helsingfors, där hotellkapaciteten ändå inte är märkbart mindre än i Köpenhamn.

I ljuset av dessa siffror verkar det klart att ifall man vill öka turismen behövs det i praktiken mera kapacitet i alla de nordiska huvudstäderna – eller då konkreta åtgärder för att främja turism under andra årstider än sommaren. I Köpenhamn ligger man redan mycket nära den nivå som den befintliga kapaciteten räcker till.

Figur 3. Hotellens beläggningsgrad i de nordiska huvudstäderna och Tallinn i januari–augusti 2019.

Turismen mest heterogen i Stockholm och Helsingfors, mest homogen Reykjavik

Vi konstaterade redan tidigare att det är svårt att mäta kvalitet, och att fokusering på enbart konsumtion ger en alltför snäv bild av vad man borde koncentrera sig på inom turismen och i vilken riktning man borde utveckla den. Om vi till Helsingfors ville locka de turister som lägger ut mest pengar borde vi satsa allt på USA och Kina. Drivet till sin spets skulle vi forma servicestrukturen – eller den skulle formas – för dessa målgrupper, och prisnivån skulle stiga enligt köpkraften hos dem som konsumerar mest. Men det vore ju inte till fördel för vare sig ortsbefolkningen eller andra turistkategorier.

Sådan utveckling har till en viss del kunnat skönjas i Reykjavik och Tallinn, där turismefterfrågan är minst heterogen bland de städer som vår jämförelse upptar. År 2017 kom 30 procent av övernattande gästerna i Reykjavik från USA, och 22 procent från Storbritannien. År 2018 var USAs andel uppe i 33 procent, britternas ännu vid 20 procent. Så över hälften av de övernattande gästerna kom fortfarande från dessa två länder. De fem länder därifrån det kommit mest övernattande gäster stod för 69 procent av de utländska övernattningarna, och de tio främsta för 81 procent.

I Tallinn ligger ett land i klar ledning: Finländarna stod år 2017 för hela 37 procent av alla övernattningar i staden. Ryssarnas andel var klart mindre, 10 procent. I Tallinn står de står fem viktigaste utgångsländerna för 62 procent och de tio viktigaste för 76 procent av de utländska övernattningarna. Dessa siffror är alltså så här höga närmast tack vare den finländska turismen till Estland.

Var och en som varit i Tallinn har kunnat konstatera vad en särskild målgrupps överrepresentation leder till. En stor del av serviceutbudet i vissa områden är klart inriktat på finländare, och givetvis har även prisnivån anpassat sig efter köpkraften hos denna allra viktigaste turistkategori. Då en sådan här utveckling drivs tillräckligt långt glider ortsbefolkningens och turisternas världar isär, och även olika turistkategorier emellan kan det uppstå klyftor.

En sådan trend är mycket klart skönjbar också i vårt andra exempel, Reykjavik. Ett gott exempel är en av öns berömdaste sevärdheter, utebadet Blue Lagoon i närheten av flygfältet. Ortsbefolkningen har sina ställen som de badar i och turisterna sina, såsom Blue Lagoon, dit man numera måste köpa biljett på förhand för ett visst klockslag. Ännu för några år sedan kostade ett besök i Blue Lagoon omkring 30 euro. Nu är priset nära 90 euro, och denna prisstegring beror inte på valutakurserna utan ganska klart på att det alltid funnits turister som varit redo att betala. Det är givet att kostnadsnivån stiger även i övrigt, och då har man inte längre råd att betala höga löner om efterfrågan av någon anledning rasar.

För Helsingfors ser den statistiska helhetsbilden riktigt bra ut. Ändå kan man i gatubilden redan se inverkan av till exempel de kinesiska turisterna, bland annat i form av att allt flera bärnstensbutiker öppnats i Tölö. Bland Helsingfors konkurrentstäder är värdena för de ”hållbarhetsmätare” som beskriver utgångsländernas andelar bättre endast i Stockholm. År 2018 var de fem främsta utgångsländernas andel av de utländska övernattningarna i Stockholm bara totalt 33 procent, och top 10 -ländernas 47 procent. Men de tre i topp, alltså USA, Tyskland och Storbritannien, står ändå sammanlagt för kring en fjärdedel av de utlänningar som övernattar i Stockholm.

Liksom i Helsingfors har antalet kinesiska gästnätter vuxit även i Stockholm. År 2017 noterades en 19 procents ökning jämfört med år 2016, och år 2018 var ökningen fortfarande så stor som åtta procent. Ännu år 2017 hade Helsingfors fler kinesiska övernattningar än Stockholm, men år 2018 blev det ombytta roller i och med att de kinesiska övernattningarna minskade i Helsingfors.

I Köpenhamn urskiljer sig fem utgångsländer klart från de andra, och deras andel av de utländska övernattningarna år 2018 var 51 procent. I topp låg USA och Storbritannien, följda av Sverige, Tyskland och Norge. De tio viktigaste utgångsländerna stod för 69 procent av de utländska övernattningarna. Kineserna kom inte riktigt med i tio-i-topp i Köpenhamn, trots att de kinesiska övernattningarna just nu ser ut att öka också där. År 2018 passerade Köpenhamn både Helsingfors och Stockholm både i antalet övernattande kinesiska turister och i ökningen i dessa övernattningar.

I Oslo ökade kinesernas övernattningar långsammare år 2018, efter att ha ökat snabbt i några år. De fem viktigaste utgångsländerna i Oslo år 2017 var USA, Tyskland, Sverige, Storbritannien och Spanien. De fyra första urskiljer sig mycket klart från de andra, och top-5 stod för hälften av alla utländska övernattningar. Då vi tar med de fem följande länderna kommer vi upp till 69 procent.

De nordiska huvudstäderna olika

Denna jämförelse, som bygger på bara några statistiska mätare visar hur olika de nordiska huvudstäderna är sinsemellan. Alla länderna har sina särdrag i efterfrågehänseende. Läget i Tallinn återspeglar den finländska efterfrågan och ett småningom växande intresse också från annat håll. Bland de städer vi jämförde har Stockholm överlägset största kapaciteten och största andelen inhemska övernattande gäster. Köpenhamn är – i statistikens ljus – den internationellt intressantaste staden i Norden, och där är det allra svårast att få hotellrum under högsäsong. Oslo är måhända ännu lite i underläge, men har en jättepotential. Det är möjligt att prisnivån i Norge hindrar efterfrågan att explodera. Reykjavik är ett fall för sig, och på sätt och vis ett laboratorium för verkningarna av turism.

Och Helsingfors då? Jämförbarast med Helsingfors är kanske Oslo, och Helsingfors urskiljer sig inte starkt i någon av de statistiska jämförelserna, utan är något av en bakgrundsiakttagare – låt vara att den ryska efterfrågan skiljer Helsingfors från de andra städerna. Dessutom är det främst Helsingfors som agerar port mellan Asien och Europa. Helsingfors-Vanda flygplats roll som transitställe växer hela tiden. Även grannländernas huvudstäder drar alltså nytta av Helsingfors läge. Men detta läge är inte hugget i sten – som ingenting annat heller inom turism.

Ur hållbarhetssynpunkt är det bra att kunna vara iakttagare – eventuella negativa utvecklingsförlopp i de andra städerna kan ju lika gärna inträffa också hos oss. Det är svårt att förutspå efterfrågan inom turismen, och just därför är det så viktigt att vara förberedd och söka exempel annanstans.

Vi har sett att städerna är sinsemellan olika, men vår jämförelse påvisar också likheter. Den efterfrågan som kommer från USA och Asien har vi alla gemensam, liksom också att kapaciteten snart inte räcker till. Trots att det pratas mycket om turismens hållbarhet och överdrivet resande sägs det inte mycket om gränserna för ökning. Eftersom vi står inför samma hotbilder vore det säkert också till nytta att diskutera sinsemellan.

Pekka Mustonen är specialforskare vid näringslivsavdelningen vid Helsingfors stadskansli.

Källor:

Austrian National Tourist Office. TourMIS database. http://www.tourmis.info

Benchmarking Alliance. http://www.benchmarkingalliance.com

Business Finland. Tilastopalvelu Rudolf.  http://visitfinland.stat.fi/PXWeb/pxweb/fi/VisitFinland

Gustafsson, J. ”Suomi on matkailun kehitysmaa”. Kolumn, 9.9.2019. Kauppalehti.fi. https://www.kauppalehti.fi/uutiset/suomi-on-matkailun-kehitysmaa/cd8d3c3.... Luettu 10.10.2019. 

Statistikcentralen. Majoitustilasto. [Turismstatistik]. http://www.stat.fi/til/matk/

Tutkimus- ja analysointikeskus TAK Oy. Statistikdatabasen Visiittori.fi. http://www.visiittori.fi