Helsingforsbornas kulturella aktiviteter och deras åsikter om Helsingfors som kulturstad utforskades hösten 2013 på ett nytt sätt: materialet insamlades med snöbollseffektsteknik per mejl och via Facebook. Det som gjorde enkäten så annorlunda var att många svarare fick ”inbjudan” att svara på den av en bekant i stället för från anonym instans. Detta inverkade på svarsvilligheten och hur omsorgsfullt man svarade. För samtliga frågor blev svarsprocenten nästan hundra. På ett par månader besvarades enkäten av 838 helsingforsbor.

Enkätens 12 frågor handlade om följande:

• svararnas kulturkonsumtion
• den intressantaste kulturupplevelsen under året
• problem och brister i kulturutbudet i Helsingfors
• nyttjande av Internet för att njuta av och skapa kultur
• belåtenhet med kulturutbudet i Helsingfors samt
• svararnas relation till kultur (själv främst som publik, som studerande eller amatör, eller som yrkesutövare)

Trots att formuläret var kort blev det erhållna svarsmaterialet stort. Nästan varje fråga innehöll möjlighet till ett kompletterande fritt formulerat svar. Alla dessa svar kommer att analyseras noggrant.

Den fråga som gällde i vilken egenskap svararna sysslade med kultur gav redan i sig nytt stoff om kulturpubliken i Helsingfors. Största delen av svararna ”satt i publiken” som åskådare eller åhörare. En dryg fjärdedel (29 %) uppgav sig studera eller vara amatör inom någon kulturgren. Till yrket med kultur sysslade 13 procent av svararna. Beroende på situationen kan en svarare inta flera roller. Vanligaste kombinationen var att både sitta i publiken och vara amatör.

Det händer i stadsdelarna

Svararna fick uppge vilka av 14 givna kultur-, konst- eller övriga evenemang (rock-konsert, opera, teater o.s.v.) de besökt under ett år. Antalet besök efterfrågades inte. Svararna visade sig vara aktiva kulturkonsumenter: de hade i medeltal besökt evenemang inom sju genrer av de givna fjorton.

De efterfrågade kulturaktiviteterna fördelade sig på tre grupper i popularitetsordning: största delen av svararna (75–85 %) hade under året besökt bibliotek, gått på bio, konstutställning eller -galleri samt teater. Ca. hälften av svararna (49–61 %) hade besökt något stort gratisevenemang (Konstens natt, Tall Ships Race el. dyl.), pop, jazz- eller rock-konserter eller -gig, stadsdelsevenemang, framförande av klassisk musik, opera samt gatu- eller parkloppis. Mindre besökarandelar noterades för dans och balett, restaurangdagar, bokmässor samt cirkus.

Stadsdelsjippona hade mest besökare bland dem som bodde i Västra Hertonäs, Åshöjden, Kasberget, Berghäll, Gumtäkt, Vallgård, Staffansby, Solvik, Mellungsbacka eller Gårdsbacka. I dessa områden hade mellan 75 och 90 procent av svararna besökt byafesterna. I Lillhoplax, Busholmen och Munkshöjden hade bara en knapp tredjedel deltagit i stadsdelsjippon.

Gatu- och parkloppisarna hade särskilt många besökare i Vallgård, Berghäll, Åshöjden, Torkelsbacken, Gumtäkt, Kottby och stadskärnan (87–64 procent av svararna i området). Mindre av dessa evenemang tycks det ha ordnats, eller kanske väckt mindre intresse bland invånarna, i Dal, Grindbacka, Stapelstaden, Degerö, Västra Böle, Munksnäs och Östra Böle.

I postnummerområdena Torkelsbacken, Lillhoplax, Lassas, Östra Böle och Vallgård hade rejält över hälften (75–56 %) av svararna deltagit i en restaurangdag. Bland dem som bodde på Drumsö, i Mellungsbacka, Stenhagen, Tammelund och Gårdsbacka var denna andel 25-21 procent.

I Helsingfors stöds närkulturen med hjälp av stadskulturbidrag. År 2013 fick 152 evenemang bidrag. Kulturcentralen kan bevilja stöd för baskostnaderna för byafester eller varför inte t.ex. en kinesisk månfest. Bidragssummorna varierar mellan några hundra och några tusen euro. År 2014 utdelas 230 000 euro för medborgaraktiviteter på eget initiativ och egen hand.

Alltför dyrt, och stress av alltför stort utbud

30 procent av svararna tyckte att det inte finns problem och brister i kulturutbudet i Helsingfors. Denna andel var ganska lika oavsett svararnas ålder, kön eller roll inom kulturen (som publik, amatör eller professionell).

Frågeformuläret nämnde åtta tänkbara problempunkter. I medeltal nämnde svararna 1,7 problem. Det som mest harmade svararna var att kulturutbudet i Helsingfors var så dyrt.

En dryg femtedel av svararna (113 alias 23 %) nämnde även något annat problem än dem som fanns på formuläret. Här en sammanfattning av vad det handlade om:

• den stora myckenheten är ett ”positivt problem”: utbudet är så väldigt stort, intressant och bra att det blir jobbigt.
• man ville ha info om info, dvs. ett ställe, en portal, en webbsida där hela kulturutbudet finns samlat (nu är infon splittrad)
• kulturutbudet koncentreras alltför mycket på sommar- och höstsäsongen – de intressantaste evenemangen går på varandra
• byråkratin, tillståndsdjungeln, är fortfarande ett gissel.

Vad ville svararna alltså ha för tillskott i kulturutbudet i Helsingfors? Av de många fritt formulerade svaren framgick starkt att tyngdpunkten i invånarnas kulturförväntningar låg på det lilla formatet, närevenemangen, samhörighetskänslan. I lägre grad ville man ha superdyra världsstjärnor till Helsingfors.

Våren 2014 kommer en rapport om vårt enkätmaterial att ges ut på webben. Materialet kommer också att användas i den kommande kulturstatistiken ”Arts And Culture III”.

”Snöbollsmetoden” för rådatainsamlingen

Fördelar

Denna metod nådde specialgrupperna bättre än vad ett normalt urval hade gjort. T.ex. via Facebook gick enkäten till graffitigäng och till juniorlag inom innebandy och fotboll. Vi fick också med många kulturproffs (110 alias 13 % av svararna) som ett normalt urval sannolikt inte skulle ha nått.

Metoden är ett billigt sätt att snabbt få in färsk rådata om ett visst avgränsat och neutralt tema. Om temat är lite känsligare eller väcker passioner för eller emot passar metoden inte för rådatainsamlingen. Man borde pröva använda den för att nå folk med främmande modersmål – då sprids enkäten bland folk av samma språk.

Nackdelar

Materialet är inte representativt för Helsingfors befolkning. Något urval gjordes inte. Vi kan alltså inte i rapporteringen tala om helsingforsborna utan om enkätsvararna. Men å andra sidan är problemet ungefär detsamma vid normala urvalsstudier där svarsprocenten blir låg. Icke desto mindre kan vi i efterskott analysera svaren enligt åldersgrupp, utbildningsnivå eller bostadsområde.

Inte möjligt att skicka svarspåminnelser

Vi lyckades inte nå särskilt många under 18-åringar. Så vår förhoppning att enkäten skulle hitta fram till helsingforsbor av olika åldrar besannades inte. Att få ungt folk att svara är ett vanligt problem också i traditionella enkäter och intervjustudier.

Vårt enkätmaterial är inte en miniatyrbild av 18–74-åringarna i Helsingfors. Enkäten beskriver uppfattningarna om kulturlivet i Helsingfors bland vuxna eller medelålders utbildade kulturaktiva invånare. Men å andra sidan: även om enkäten gjorts traditionellt med urval och ett frågeformulär på papper och på webben skulle vi sannolikt nått ett resultat av samma slag: kvinnor, äldre och kulturellt engagerade människor skulle ha varit överrepresenterade i materialet, dvs. de skulle ha svarat flitigare än andra.

Enkäten upplevdes som intressant, lätt och framför allt djärvt kort:

Skojig enkät! Skojig metod – som kedjebrev! Tummen upp för pop-up -kulturevenemangen!

För en gångs skull en kort och koncis enkät där frågorna är klara, intressanta och täckande

Tack för en bra enkät

Fint att det kom en sådan här enkät! Tack!

Formuläret med frågor om kulturfrågor är bra. Man ids ju verkligen inte alltid svara, men detta formulär formligen lockade en att svara.

Stadskultur med gemenskap

Stadsdelsjippon och -fester. Stadsdelsevenemangen har en lång historia, men i sin nuvarande form kan de sägas ha börjat med byafesten i Gumtäkt år 1991. Det ordnas stadsdelsjippon runtom i Helsingfors: i Mosabacka, Gårdsbacka, Drumsö, Kottby och Nordsjö. I Berghäll festas det på försommaren (Kallio Kukkii - Berghäll blommar) och på senhösten (Kallio Kipinöi – Berghäll slår gnistor). Sistnämnda två festivaler belönades som helsingforsisk kulturgärning år 2013. Nykomlingar de senaste åren har varit Städningsdagen, We Love Helsinki -jippona samt block party -gatufesterna. Alla dessa evenemang är gratis.

Gatu- och parkloppisar har ofta ordnats i samband med byafesterna, men på senare år även skilt för sig till exempel i Berghäll, Drumsö, Hertonäs och Baggböle. Parkloppiset i Berghäll ordnas om somrarna i de lokala parkerna och på vintern i en hall i Södervik.

Restaurangdagen är en finländsk innovation. En endags karneval för pop-up –kulinarism ordnades för första gången sommaren 2011. Därefter har det firats restaurangdagar några gånger om året, senast i februari 2014. Restaurangdagen tilldelades det finländska turismpriset Finnish Travel Award i januari 2014

Då detta skrevs utkom Opas kaupunkiaktivismiin (Jyrkäs & Luoto 2014), en 80 sidors guide i stadsaktivism. Guiden behandlar den nya stadskulturens frammarsch, finansiering, kommunikationskanaler, tillståndsförfarande och samarbete med olika instanser. Som exempel framläggs bl.a. Sompasauna, design-hundparken, parkloppisarna och gågatuförsöket på Vasagatan.

Svårt att få info om evenemangen:

”Nog tycks det vara något på gång hela tiden – om man bara hade förstånd att ta reda på det och planera lite på förhand.”

”Infon om olika händelser är spridd på olika informationskanaler beroende på vem som ordnar dem.”

Figur 1. Andel svarare (bland dem som uppgivit problem) som upplevt problem med kulturutbudet i Helsingfors, enligt kön (N=580).