• © Helsingfors stads materialbank/Päivi Seikkula.

Invandrares sysselsättning i Helsingfors

Sysselsättningen anses ofta utgöra en viktig indikator på integrationen av invandrare. Sysselsättningen har även stor betydelse för både dem som flyttar till Finland och hela det finländska samhället samt på det lokala planet också för kommunen.

Genom arbetsplatsen och arbetet får invandraren en utkomst och ordning på sin egen ekonomi. Dessutom kommer han eller hon in i sin boendemiljö och sitt nya hemland: lär sig språket och den kulturella praxisen samt spelreglerna i kommunen och samhället och skapar sociala relationer och nätverk.

Framgång på arbetsmarknaden har även en direkt inverkan på hur mycket skatt personerna som har flyttat till Finland och Helsingfors betalar och i hur stor utsträckning de behöver sociala inkomstöverföringar. Sysselsättningen utgör därmed en väsentlig del av den internationella migrationens inverkan på den offentliga ekonomin, både nationellt och lokalt. (Se t.ex. VATT-arbetsgruppen 2014; Busk et al. 2016).

I den här artikeln granskas sysselsättningen i Helsingfors bland personer med utländsk bakgrund som har flyttat till Finland, dvs. invandrare. Granskningen görs med hjälp av sysselsättningsstatistik som är baserad på registerdata. Situationen i Helsingfors jämförs i tillämpliga delar med sysselsättningen bland invandrare i Esbo och Vanda. [1]

Sysselsättning bland invandrare

År 2015 publicerade OECD och Europeiska unionen en omfattande, statistikbaserad rapport om integrationen av invandrare. I rapporten granskades även utlandsfödda personers plats på arbetsmarknaden ur flera perspektiv. (OECD/Europeiska unionen 2015, 79–128.

Enligt rapporten avvek sysselsättningen bland invandrare generellt sett inte i betydande utsträckning från sysselsättningen bland den inhemska befolkningen. Sysselsättningen bland män låg dock på en klart högre nivå än sysselsättningen bland kvinnor, och sysselsättningen var lägre i Europeiska unionens medlemsländer än i de övriga OECD-länderna. Personer som är födda utomlands har ofta visstidsanställningar och arbetar också i övrigt under sämre förhållanden än den inhemska befolkningen.

Invandrarnas utbildningsnivå har också betydelse. I många länder är sysselsättningen bland invandrare med låg utbildningsnivå bättre än bland personer med motsvarande utbildningsnivå i den inhemska befolkningen. Utbildning i ursprungslandet ser dock generellt sett ut att göra det lättare att hitta sysselsättning, även om utbildade invandrare ofta tvingas nöja sig med arbetsplatser som förutsätter en lägre utbildningsnivå.

Migrationsorsakerna påverkar också sysselsättningen. Många flyttar till arbete, ofta till en färdig arbetsplats. Det är klart att de befinner sig i en annan situation på arbetsmarknaden än personer som har flytt från sitt hemland. En stor del av invandrarna anländer av familjeskäl, och deras förmåga och möjligheter att få ett arbete påverkas av många bakgrundsfaktorer.

Eftersom man till viss del flyttar till olika länder av olika orsaker återspeglas även dessa skillnader i sysselsättningen bland invandrare i dessa länder. USA och Kanada väljer noggrant ut sina invandrare, medan det till Sverige relativt sett har kommit många med flyktingbakgrund. Olika länders ekonomiska situation och utveckling och arbetsmarknadens struktur syns likaså tydligt i sysselsättningen och arbetslösheten bland invandrare. (För en allmän översikt över invandrares ställning på arbetsmarknaden, se t.ex. Samers 2015; Forsander 2013.)

Olika länder har genomfört undersökningar och utredningar som gäller situationen och utvecklingen i det egna landet. Man har till exempel i Sverige konstaterat att utlandsfödda personer utför avlönat arbete i klart mindre utsträckning än personer som är födda i Sverige. Situationen är sämst bland dem som har bott i Sverige en kort tid, men sysselsättningen bland personer som har bott länge i Sverige är också lägre än bland infödda svenskar. Sysselsättningssituationen är sämre bland personer som är födda i Afrika och Asien än bland personer som är födda i andra områden. (Statistiska centralbyrån 2013, 47–62.)

På senare tid har man även utrett invandrares deltagande i den finländska arbetsmarknaden med hjälp av olika källor och metoder. Sysselsättningen har ofta konstaterats vara sämre och arbetslöshet vanligare, och dessutom får personer som har flyttat till Finland oftare än den övriga befolkningen arbeten som inte motsvarar deras utbildning (se t.ex. Myrskylä & Pyykkönen 2014, 19–26). Åren 2000–2011 var den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland personer som enligt registeruppgifterna talar ett främmande språk, dvs. som registrerats i andra språkgrupper än finska, svenska eller samiska, 15–17 procentenheter lägre än hos personer som talar de inhemska språken (Myrskylä & Pyykkönen 2014, 20).

Skillnaderna inom invandrarbefolkningen är dock stora. Enligt en undersökning som Pellervo ekonomiska forskningsinstitut och Ramboll har utfört för Arbets- och näringsministeriets räkning har sysselsättningsläget varit bäst bland esterna i Finland, medan utgångsläget har varit svårare för personer från Asien och Afrika och i synnerhet bland personer som har flyttat av humanitära skäl (Eronen et al. 2014, 35–36). Dessutom har de som kom till Finland under åren med lågkonjunktur, dvs. i början av 1990-talet, klarat sig sämre på arbetsmarknaden än de som har kommit senare (se t.ex. VATT-arbetsgruppen 2014, 20).

Sysselsättningsläget har dock förbättrats ju fler år man har vistats i landet, och detta har inverkat på i synnerhet sysselsättningen bland kvinnorna. Under det första året i landet har männens sysselsättningsandel varit avsevärt högre än motsvarande andel för kvinnorna, men kvinnornas sysselsättning förbättras mer i och med bosättningen i Finland. Åldern har också betydelse, eftersom man har observerat att sysselsättningen förbättras fram till ungefär 37 års ålder, varefter den uppvisar en jämn nedgång. (Eronen et al. 2014, 37–40; för mer information om mäns och kvinnors ställning, se även SHM 2016).

Forskning i integrationen av invandrare har även utförts i undersökningen Arbete och välfärd hos personer med utländsk härkomst (UTH), som Statistikcentralen, Institutet för hälsa och välfärd och Arbetshälsoinstitutet har genomfört gemensamt. Undersökningen genomfördes med hjälp av besöksintervjuer och utredde bland annat orsaker till flytten till Finland, utbildning, språkkunskaper, arbetsmarknadsställning, välbefinnande, hälsa och upplevd trygghet (Nieminen, Sutela & Hannula 2015).

Enligt den delundersökning i UTH-projektet som gällde sysselsättning var sysselsättningsgraden bland personer med utländsk bakgrund år 2014 cirka tio procentenheter lägre än bland personer med finländsk bakgrund (63,7 och 73,7 procent bland 20–64-åringar) (Larja & Sutela 2014, 72). Skillnaden mellan invandrarna och den inhemska befolkningen beror till stor del på att kvinnor med utländsk bakgrund placerar sig utanför arbetsmarknaden som familjemödrar och även i övrigt är dåligt sysselsatta. (Larja & Sutela 2014, 73–74.) [2]

UTH-undersökningen gav även närmare information om invandrarnas utbildning. Registerbaserad utbildningsinformation finns i Finland endast till de delar som en examen efter grundskolan har avlagts i Finland eller om ett beslut om likställande har skaffats för en utländsk examen. Även om invandrarna visade sig ha mer utbildning än vad registerinformationen angav finns det klart fler personer som har utbildning på högst grundnivå bland personer med utländsk bakgrund än bland den inhemska befolkningen. I Finland är sysselsättningsläget i allmänhet sämre för personer med låg utbildning, och den låga utbildningsnivån bland personer med utländsk bakgrund påverkar därmed deras sysselsättningssituation i negativ riktning. (Larja & Sutela 2014, 81).

Invandrare i Helsingfors

Mot denna bakgrund kan man undersöka hur sysselsättningsläget i Helsingfors ser ut bland personer som har flyttat till Finland. Med invandrare avses i det här sammanhanget utlandsfödda personer med utländsk bakgrund. Som personer med utländsk bakgrund har man i enlighet med Statistikcentralens klassificering av bakgrundsland definierat personer vars enda kända förälder eller båda föräldrar är födda utomlands och personer som har fötts utomlands och vars föräldrar det inte finns några uppgifter om. Som personer med finländsk bakgrund räknas alla som har minst en förälder som är född i Finland.

År 2014 uppgick antalet invandrare i Helsingfors enligt denna definition till 71 198. Deras antal och relativa andel av befolkningen har ökat mycket på 2000-talet. År 2000 var antalet utlandsfödda personer med utländsk bakgrund fortfarande under trettiotusen, och deras andel av befolkningen var cirka fem procent. År 2014 var invandrarnas andel av befolkningen cirka 12 procent. (Statistikcentralen).

De största bakgrundsländerna [3] var Ryssland eller före detta Sovjetunionen [4] (15 364), Estland (11 152) och Somalia [5] (4 564). En överlägsen majoritet av invandrarna var personer i arbetsför ålder: 85,2 procent hörde till ålderskategorin 20–64-åringar. Av invandrarna hade 39 procent bott i Finland i högst fem år, medan en knapp tredjedel (29 procent) i sin tur hade bott i Finland i mer än 15 år. Det fanns i stort sett lika många män och kvinnor, men könsstrukturen varierar ganska mycket beroende på bakgrundsland och bakgrundsområde. Den genomsnittliga vistelsetiden i landet varierar också inom gruppen av invandrare. (Tabell 1.)

Invandrarnas sysselsättning i Helsingfors

Uppgifterna om personernas huvudsyssla bygger på data ur olika register. Huvudsysslan är indelad i personer som tillhör arbetskraften (sysselsatta löntagare och sysselsatta företagare samt arbetslösa) och personer som inte tillhör arbetskraften (0–14-åringar, studerande och skolelever, pensionärer och övriga som inte tillhör arbetskraften, till exempel personer som fullgör värnplikten och hemmamammor). Referenstidpunkten är årets sista vecka.

År 2014 fanns det enligt uppgifterna i befolkningsregistret 62 901 invandrare i åldern 15–64 år i Helsingfors. Av dem var knappt hälften (48,6 procent) sysselsatta, medan cirka 17 procent var arbetslösa. Motsvarande procentuella andelar för personer med finländsk bakgrund i Helsingfors var 70,8 och 7,6. Vid en granskning på detta sätt var invandrarnas sysselsättningsläge avsevärt sämre än den inhemska befolkningens, och skillnaden var särskilt stor i fråga om sysselsatta personer.

Invandrarna och den inhemska befolkningen skiljer sig dock klart från varandra i fråga om i vilken utsträckning man tillhör arbetskraften eller befinner sig utanför den. År 2014 fanns det i Helsingfors fler pensionärer bland den inhemska befolkningen (5,9 procent) än bland invandrare (2,1 procent), men bland utlandsfödda personer med utländsk bakgrund i åldern 15–64 år hörde mer än var femte (22,7 procent) till kategorin ”hör inte till arbetskraften av annan orsak”. Bland personer med finländsk bakgrund hörde mindre än fem procent till denna kategori av huvudsyssla.

En del av invandrarna som inte hör till arbetskraften är hemmamammor och ett litet antal är värnpliktiga eller gör civiltjänst. Dessutom torde gruppen även innehålla personer som inte längre bor i Finland. Bland bostadsbefolkningen i Helsingfors, som omfattar personer som är permanent bosatta i riktiga bostäder, finns avsevärt färre utlandsfödda personer med utländsk bakgrund än i befolkningsregistret. Som ovan nämndes kan definitionerna i statistikföringen även vara dåligt lämpade för att identifiera arten av i synnerhet många invandrares huvudsyssla.

Skillnaden i sysselsättningsläge mellan personer med finländsk bakgrund och utlandsfödda personer med utländsk bakgrund är dock tydlig även när man endast granskar arbetskraften (Figur 1). Av de personer med finländsk bakgrund som ingår i arbetskraften i Helsingfors var 83,9 procent sysselsatta löntagare år 2014, medan 6,3 procent var sysselsatta företagare. Andelen arbetslösa var 9,7 procent. Av invandrarna var 67,1 procent sysselsatta löntagare, 7,4 procent sysselsatta företagare och 25,5 procent arbetslösa.

Arbetslöshetsprocenten varierar mycket mellan olika grupper av bakgrundsländer och bakgrundsområden. Sysselsättningsläget bland personer med svensk bakgrund är något så när detsamma som bland den inhemska befolkningen, och personer med kinesisk, estnisk och indisk bakgrund är också ganska väl sysselsatta. De arbetslösas andel av arbetskraften är större i de tre sistnämnda grupperna än bland personer med finländsk bakgrund, men skillnaden är inte stor.

Däremot var cirka hälften eller till och med en ännu större andel av personer i åldern 15–64 år som har afghansk, somalisk och irakisk bakgrund och bor i Helsingfors arbetslösa under årets sista vecka 2014. Bland de större grupperna av bakgrundsländer var situationen sämst för personer med irakisk bakgrund, där endast en dryg tredjedel (39,4 procent) då var löntagare eller företagare. Samtidigt måste man dock komma ihåg att det år 2014 endast fanns 1 178 personer med irakisk bakgrund som ingick i arbetskraften i Helsingfors.

Vistelsetiden i landet har positiv inverkan på sysselsättningsläget (Figur 2). Av de invandrare i åldern 15–64 år som bott i Finland i mer än femton år var 54,8 procent sysselsatta i Helsingfors år 2014, medan motsvarande procentuella andel för personer som har vistats i landet i högst fem år var 46,1 procent. Sysselsättningsläget har förbättrats mer bland kvinnorna än bland männen. Arbetslöshetsgraden bland kvinnor som har bott i Finland i mer än femton år är redan lägre än bland män som har bott i Finland lika länge.

Bland de största grupperna av bakgrundsländer eller bakgrundsområden är utvecklingen positiv i synnerhet för personer med somalisk bakgrund. Av de personer i åldern 15–64 år som har somalisk bakgrund och har bott i Finland i mer än 15 år var cirka 31 procent sysselsatta år 2014, medan endast cirka 11 procent av dem som hade bott i Finland i högst fem år var sysselsatta. Bland dem som har bott i Finland länge finns det färre studerande och skolelever och färre personer som står utanför arbetskraften av andra orsaker. Bland de personer med somalisk bakgrund som har bott i Finland i högst fem år stod mer än var tredje (38,3 procent) utanför arbetskraften av någon annan orsak. Hemmamammor lämnar således med tiden familjekretsen för arbetslivet.

Invandrarnas sysselsättningsutvecklingen i huvudstadsregionen

Utvecklingen av sysselsättningsläget har följt konjunkturväxlingarna i Finland (Figur 3). Mellan 2003 och 2008 sjönk arbetslöshetsgraden bland Helsingfors befolkning av utlandsfödda personer med utländsk bakgrund i åldern 15–64 år, men därefter har utvecklingen varit sämre igen, i synnerhet under de allra senaste åren. Konjunkturväxlingarna återspeglas starkare i invandrarnas ställning på arbetsmarknaden än i den inhemska befolkningens. Under perioden av ekonomisk uppgång förbättrades sysselsättningsläget bland personer med utländsk bakgrund mer än ställningen på arbetsmarknaden för personer med finländsk bakgrund, och på motsvarande sätt har arbetslöshetsgraden under de senaste åren ökat mer bland invandrare än bland personer som hör till den inhemska befolkningen.

Samtidigt bör man komma ihåg att det är fråga om årliga statistiska granskningar utifrån ett tvärsnitt. Den internationella migrationen påverkar både invandrargruppens storlek och dess interna sammansättning och därmed även utvecklingen på arbetsmarknaden (jfr t.ex. VATT-arbetsgruppen 2014, 19). På senare tid har inflyttningen av personer med estnisk bakgrund ökat särskilt kraftigt (jfr Pekka Vuoris artikel i den här tidningen). Eftersom många av dem kom direkt till olika arbetsuppgifter syns detta även i form av högre sysselsättningstal. Det är överlag skäl att komma ihåg att även om arbetslösheten bland invandrare har förblivit hög fanns det år 2014 nästan tre gånger fler sysselsatta med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden i Helsingfors än år 2000.

Inflyttningen av personer med estnisk bakgrund torde åtminstone delvis förklara även det att sysselsättningsläget bland personer med utländsk bakgrund är bättre i Esbo och Vanda än i Helsingfors. Under de senaste åren har det relativt sett flyttat fler personer från utlandet till de sistnämnda städerna än till Helsingfors, och framför allt har inflyttningen av personer med estnisk bakgrund varit stark [7]. Situationen i Helsingfors var 2014 sämre än i grannstäderna sett till både sysselsättning och arbetslöshet (sysselsättningsgrad i figur 4). Sysselsättningsutvecklingen bland invandrarna i Vanda var särskilt positiv mellan 2004 och 2008.

Invandrare i olika branschen

Invandrarna finns i Helsingfors inom många olika branscher. Av alla utlandsfödda personer med utländsk bakgrund arbetade en knapp femtedel (17,1 procent) i Helsingfors år 2013 inom förvaltning och stödtjänster, som inkluderar allmänna rutinartade och oftast kortvariga stödtjänster inom affärslivet. Näst vanligast var arbete inom hälsovårdstjänster och sociala tjänster (12,9 procent) samt inom hotell- och restaurangverksamhet (11,0 procent). Branschstrukturen på arbetsmarknaden i Helsingfors är överlag mycket servicebranschbetonad, varför det är förståeligt att även invandrarna får sysselsättning inom dessa branscher.

Det förekommer dock stora skillnader inom grupperna av bakgrundsländer (Figur 5), och arbetet inom olika sektorer är starkt könsrelaterat. Av dem som är födda i Estland [8] arbetade nästan en fjärdedel inom förvaltning och stödtjänster (en dryg tredjedel av kvinnorna) och nästan en femtedel inom byggnadsbranschen (nästan 40 procent av männen). Av de sysselsatta som är födda i Somalia arbetade nästan en tredjedel inom hälsovårdstjänster och sociala tjänster (nästan två tredjedelar av kvinnorna), medan en fjärdedel i sin tur arbetade inom transport- och lagerbranschen (knappt 40 procent av männen). Nästan hälften av dem som är födda i Turkiet arbetade inom hotell- och restaurangsektorn, och en dryg fjärdedel av dem som är födda i Indien var verksamma inom informations- och kommunikationsbranschen.

Fördelningen på olika yrkeskategorier skildrar också de stora skillnaderna i fråga om den finländska invandrarbefolkningens placering på arbetsmarknaden. Den största enskilda yrkeskategorin bland personer med invandrarbakgrund var år 2013 service- och försäljningsarbetare. Därefter kom arbetstagare som hör till kategorin ”övriga arbetstagare” och som arbetar med olika assisterande eller rutinartade uppgifter eller uppgifter som kräver ringa utbildning. På tredje plats kom specialsakkunniga, som vanligtvis är högt utbildade och har lång arbetserfarenhet. Av de sysselsatta med utländsk bakgrund som är födda i Turkiet arbetade nästan var fjärde som företagare år 2014.

Slutsatser

Uppgifterna om huvudsyssla för utlandsfödda personer med utländsk bakgrund som är bosatta i Helsingfors visar att det förekommer mycket stora skillnader mellan personer som kommer från olika länder. För vissa är situationen på arbetsmarknaden något så när densamma som för den inhemska befolkningen, medan det för andra invandrargrupper ofta är svårt att hitta sysselsättning och arbetslöshet är allmänt förekommande.

Det är begripligt att orsaken till flytten till Finland återspeglas i ställningen i arbetslivet. Personer som har flyttat till Finland för att få arbete får ofta sysselsättning, medan det är svårare för personer med flyktingbakgrund. Livssituationerna för personer som flyttar av familjeskäl varierar: en del får stöd för sysselsättningen av makens eller makans kunskaper, färdigheter och relationer, medan andra stannar hemma som hemmamammor under lång tid.  Språkkunskaperna, utbildningen och arbetserfarenheten har också stor betydelse, även om det saknas tillförlitlig statistik för att granska dessa faktorers inverkan.

Konjunkturvariationer har tydlig inverkan på invandrares sysselsättning. Integrationsfrämjande åtgärder har positiv inverkan på utlandsföddas ställning på arbetsmarknaden (se VATT-arbetsgruppen 2014, 42–49). Det är dock svårt att hitta sysselsättning om ekonomin inte växer och arbetsplatserna i Helsingfors inte ökar. För att snabbt kunna sysselsätta till exempel personer med flyktingbakgrund skulle det även behövas ett ökat antal arbetsplatser som är tillgängliga redan innan man har gedigna kunskaper i finska eller svenska och har kompletterat sina examina.

För många som flyttar till Finland är vägen till arbetsmarknaden lång och svår. Det är möjligt att kriserna och konflikterna i världen innebär att Finland och Helsingfors får ta emot fler människor som det är svårt att sysselsätta snabbt. Ett arbete och en utkomst är viktigt för både dem och Helsingfors. För att främja sysselsättningen bör man dessutom fundera på olika sätt för nya helsingforsare att även i övrigt så aktivt som möjligt delta i det finländska samhället och den lokala livsmiljön och till sin identitet växa till finländare och helsingforsare.

Pasi Saukkonen verkar som specialforskare vid Helsingfors stads faktacentral. Han är docent vid Helsingfors och Jyväskylä universitet.

* * * * * * *

[1] Skribenten fick under behandlingen av det statistiska materialet hjälp av Niklas Mäki och vill därför rikta ett stort tack till honom.

[2] Skillnaden mellan resultaten av de registerbaserade undersökningarna och intervjuundersökningen beror i sin tur enligt författarna på att sysselsättningskriteriet i arbetsstatistiken är snävare på ett sätt som gör att många invandrare hamnar utanför de sysselsatta.

[3] Med bakgrundsland avses i första hand den biologiska moderns födelsestat. Om ingendera förälderns födelsestat är känd är bakgrundslandet för utlandsfödda personer personens egen födelsestat.

[4] Sovjetunionen inkluderar i det här fallet inte de baltiska länderna.

[5] Somalia är i nedanstående tabell placerat i kategorin ”Övriga Afrika”.

[6] Kategorin ”Övriga EU2004-länder” avser de stater som anslöt sig till Europeiska unionen år 2004, med undantag av Estland, som har granskats separat. Kategorin ”Nord- och Sydamerika, övriga” inkluderar även Australien och Nya Zeeland.

[7] Statistiken inkluderar förutom migrationen från andra länder till Finland även flyttrörelsen inom Finland och huvudstadsregionen.

[8] I dessa uppgifter används personens härkomst i stället för hans eller hennes bakgrundsland. Skillnaderna i förhållande till antalet vid klassificering enligt bakgrundsland är inte stor.

* * * * * * *

Källor:

Busk, Helena, S. Jauhiainen, A. Kekäläinen, S. Nivalainen, T. Tähtinen (2016). Maahanmuuttajat työmarkkinoilla – tutkimus eri vuosina Suomeen muuttaneiden työurista. Eläketurvakeskuksen tutkimuksia 6/2016.

Eronen, Antti, V. Härmälä, S. Jauhiainen, H. Karikallio, R. Karinen, A. Kosunen, J.-P. Laamanen, M. Lahtinen (2014). Maahanmuuttajien työllistyminen: taustatekijät, työnhaku ja työvoimapalvelut. Työ- ja elinkeinoministeriön julkaisuja, työ ja yrittäjyys 6/2014. Helsingfors: Arbets- och näringsministeriet.

Forsander, Annika (2013). Maahanmuuttajien sijoittuminen työelämään. I: Martikainen, Tuomas, Saukkonen, P. & Säävälä, M. (red.), (2014): Muuttajat: kansainvälinen muuttoliike ja suomalainen yhteiskunta. Helsingfors: Gaudeamus.

Larja, Liisa & H. Sutela. Työllisyys. I: Nieminen et al. (red.), (2015)

Myrskylä, Pekka & T. Pyykkönen (2014). Suomeen muuttaneiden naisten ja miesten työmarkkinatilanne, koulutus ja poliittinen osallistuminen. Working Papers 2/2014. Helsingfors: Statistikcentralen.

Nieminen, Tarja, H. Sutela & U. Hannula (2015). Ulkomaista syntyperää olevien työ ja hyvinvointi Suomessa 2014. Helsingfors: Arbetshälsoinstitutet, Institutet för hälsa och välfärd & Statistikcentralen.

OECD/Euroopan unioni [OECD/Europeiska unionen] (2015). Indicators of Immigrant Integration 2015: Settling In. Paris: OECD Publishing.

Samers, Michael: Understanding the Incorporation of Immigrants in European Labour Markets. I: Martiniello, Marco & Rath, Jan (red.), (2015): An Introduction to Immigrant Incorporation Studies. Amsterdam: Amsterdam University Press.

Statistiska centralbyrån (2013). Integration – en beskrivning av läget i Sverige. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

STM [SHM] (2016). Selvitys maahanmuuttajanaisten ja -miesten asemasta ja sukupuolten tasa-arvosta. Sosiaali- ja terveysministeriön raportteja ja muistioita 2016:53. Helsingfors: Social- och hälsovårdsministeriet.

Tilastokeskus [Statistikcentralen].

VATT-työryhmä [VATT-arbetsgruppen] (2014). Maahanmuuttajien integroituminen Suomeen. VATT Analyysi 1-2014. Helsingfors: Statens ekonomiska forskningscentral VATT.

Kommentera

I tidskriften: