Kandidater med invandrarbakgrund i kommunalvalet i Helsingfors 2017: röstmagnet eller ett namn på listan?

Nu för tiden fäster partierna allt mer vikt på invandrarnas röster och ställer aktivt upp personer med invandrarbakgrund som kandidater i val. Hittills har man inte undersökt dessa kandidaters framgång och betydelse för partiet. I kommunalvalet 2017 ställde 55 kandidater med invandrarbakgrund upp, bland ca tusen personer. I denna artikel jämförs invandrarkandidater med infödda kandidater och de invalda kandidaterna bland annat med hänsyn till ålder och aktivitet i valkompasser. Dessutom kartläggs invandrarkandidaternas framgång i valet per röstningsområde och per parti.

Bakgrund

Forskningen kring kandidater med invandrarbakgrund har hittills inte fått mycket uppmärksamhet i Finland. Detta skiljer sig emellertid inte från den internationella situationen, eftersom det tillsvidare inte heller finns mycket europeisk forskningsdata om invandrarnas politiska deltagande (Bloemraad och Schönwälder 2013, 567). I USA har man redan länge undersökt minoriteternas förhållande till politiken eftersom dessa bildar betydande väljardemografier med tanke på valresultatet (se t.ex. Rocha m.fl. 2010; Dawson 1994). Att förklara invandrarnas vanligen låga röstningsdeltagande och att identifiera orsakerna för deras låga politiska representation har varit ett centralt internationellt forskningsintresse (se t.ex. Bird et al. 2011; Dancygier et al. 2015; Pirkkalainen et al. 2016). På grund av den låga röstningsaktiviteten och politiska underrepresentationen får man den uppfattningen att invandrare är politiskt passiva, vilket enligt Martinello (2005) är problematiskt eftersom man glömmer bort att invandrare ofta deltar i politisk verksamhet t.ex. genom fackförbund och organisationer, eller är politiskt aktiva i ärenden som gäller deras ursprungsland.

Under de senaste åren har partierna börjat se invandrarna även som en politisk resurs i Finland. Personer med invandrarbakgrund står redan för en stor del av befolkningen i storstäderna i Norden, ungefär en tredjedel har invandrarbakgrund i Stockholm, Göteborg och Oslo medan motsvarande andel i Helsingfors är ca 15 procent (Helsingfors… 2017a). För att få en del av invandrarnas röster har partierna på sina listor ställt upp kandidater med invandrarbakgrund, vilka bidrar till att minoriteter aktiverar sig och röstar på dessa partier  (Bloemraad och Schönwälder 2013, 565). Från USA finns det empiri som visar att när minoriteternas representation ökar i de politiska beslutsfattandeorganen, ökar även röstningsaktiviteten bland de afroamerikanska och latinska grupperna med upp till 10–40 procentenheter (Rocha et al. 2010). Genom att utse kandidater med invandrarbakgrund får partierna således möjlighet till nya väljare. Zapata-Barrero (2017, 771, 776) föreslår att partiernas motivation att ta med invandrare i partiets synliga verksamhet alltid baserar sig på en analys om för- och nackdelar, och endast i det fall att fördelarna är större än de eventuella nackdelarna.

I Finland har det gjorts några undersökningar på nationell nivå om invandrarnas politiska deltagande. Wass och Weide (2015) har undersökt invandrarnas röstningsiver 2012 genom registerdata på individnivå medan Sipinen och Wass (2018) har kartlagt de deskriptiva egenskaperna och attityderna hos kandidater med invandrarbakgrund från enkäter vid kommunalvalet 2017. En djupare analys av väljare och kandidater med invandrarbakgrund saknas från undersökningarna av den finländska kontexten. Vi vet nämligen inte vilka partier eller kandidater som invandrare röstar på eller hur mycket deras val av parti påminner om de infödda finländarnas röstningsbeteende med tanke på utbildningsnivå, ålder och könsindelning. Man vet inte heller vilka mekanismer (exempelvis socialt kapital eller etnisk bakgrund) som primärt påverkar invandrarnas röstningsbeslut i Finland eller lokalt. Invandrarkandidaternas framgång i valen har inte tidigare granskats lokalt och man har inte bedömt deras betydelse för partiet. Min forskning (se även Isotalo 2018) strävar efter att lappa hålen i forskningen kring invandrarkandidaternas framgång och betydelse. I den här artikeln behandlas följande forskningsfrågor:

• Vilka skillnader förekommer visavi demografi och kampanjer mellan kandidater med invandrarbakgrund och infödda kandidater och bland dem som blivit valda?
• I vilka områden koncentreras framgången för invandrarkandidater och deras partier?

Material och metod

I min undersökning har jag använt Helsingfors stads statistik (se Helsinki Region Infoshare 2017), bakgrundsinformation från justitieministeriet om resultat och kandidater (2017), samt Yles (23.3.2017) och Helsingin Sanomats (28.3.2017) valkompasser. Kandidater med invånarbakgrund identifierades med hjälp av justitieministeriets bakgrundsinformation om kandidatens modersmål. Kandidater vars modersmål är ett annat än finska, svenska eller samiska anses ha invandrarbakgrund (sålunda kan man även kalla dessa för kandidater med främmande språk, men jag använder här kandidater med invandrarbakgrund eller invandrarkandidater).

Invandrarkandidaterna kan även identifieras på ett annat sätt, t.ex.  på basis av föräldrarnas födelseland, men denna uppgift fanns inte offentligt tillgänglig varför jag beslutade att använda uppgiften om modersmål för klassificering av kandidaterna. Kandidaternas attityd och bakgrund kartlades utgående från justitieministeriets bakgrundsinformation och kandidaternas svar i valkompasserna.

Det slutgiltiga forskningsmaterialet som mäter kandidaternas framgång bestod av 106 röstningsområden, alla med en anpassad demografisk bakgrundsinformation med uppgifter om bl.a. befolkningens inkomst, utbildningsnivå och åldersfördelning.

Resultat

Bakgrundsanalys av invandrarkandidater

Understödet för invandrarkandidater granskas per parti och alla invandrarkandidater tillsammans. I tabell ett presenteras uppgifter om invandrarkandidaterna per parti. Tabellen visar vilken representation invandrarkandidaterna hade i partiernas listor och hur betydande dessa kandidaters roll var för att samla in röster för respektive parti. I den sista kolumnen nämns dessutom partiets två mest framgångsrika invandrarkandidater och deras röstmängd.

Från tabellen kan man se att invandrarkandidater för De gröna och SDP lyckades få fler röster än deras egen relativa andel. Med andra ord, invandrarkandidaternas andel av partiets totala röster var större än invandrarkandidaternas andel av partiets kandidater. Samlingspartiet, Centern och Sannfinländarna hade inte lika bra framgång med denna mätare. På basis av antalet röster var De gröna, SDP och Vänsterförbundet de mest framgångsrika partierna som ställde upp invandrare. De gröna invandrarkandidaternas framgång baserade sig i hög grad på en kandidat, som med fler än 4 800 röster var den mest betydande röstmagneten bland invandrarkandidaterna. I kommunalvalet 2017 blev sex kandidater med invandrarbakgrund invalda, men man kan inte dra några slutsatser av detta antal, eftersom det inte fanns några jämförelseuppgifter om modersmål från 2012.

I tabell två uppställs bl.a. åldersfördelning, könsindelning och svar i valkompass för invandrarkandidater, infödda kandidater samt invalda kandidater. Tabellen visar att invandrarkandidaternas åldersfördelning är koncentrerad till yngre åldersgrupper än de infödda kandidaterna. Endast 7 procent av invandrarkandidaterna var över 60 år medan motsvarande antal bland de infödda kandidaterna var 21 procent och 19 procent bland de invalda. Det bör ändå påpekas att merparten av invandrarkandidaterna tillhörde åldersgruppen 45–59-åringar medan merparten av de invalda och de infödda kandidaterna tillhörde åldersgruppen 30–44 år. På basis av kandidaternas åldersgrupper kan man konstatera att kandidater med invandrarbakgrund representerar sin egen referensgrupp, eftersom befolkningen med invandrarbakgrund är yngre än den infödda befolkningen i Helsingfors (Helsingin ulkomaalaistaustainen väestö 2017b).

Det förekommer endast små skillnader i könsfördelningen mellan grupperna. Mer än hälften (51 %) av invandrarkandidaterna var kvinnor. Detta antal är ett par procentenheter större än de invalda samt fem procentenheter större än de infödda kandidaterna.

Det visade sig att mer än hälften av invandrarkandidaterna hade varit politiskt aktiva tidigare, dvs. ställt upp i kommunalvalet 2012. Detta är 10 procentenheter större än för de infödda kandidaterna. Av de invalda kandidaterna hade endast 26 % blivit invalda utan att ha ställt upp i valet 2012. Uppgiften om kandidatur i föregående val fick man från jämförelseuppgifter om tidigare antalet röster. Om kandidaten inte hade fått några röster alls i det föregående valet, klassificerades kandidaten som en ny kandidat. Detta är ett realistiskt antagande, eftersom det minsta antalet röster i Helsingfors 2017 var två röster. Från tabell 2 kan man även se att mindre än hälften av de valda kandidaterna satt i stadsfullmäktige. Bland invandrarkandidaterna fanns det procentuellt sett flest obundna kandidater (11 %) men till antalet var det ändå bara sex kandidater. Endast tre obundna kandidater blev invalda i Helsingfors stadsfullmäktige.

Från tabellens sista rad kan man se att endast ca 60 % av invandrarkandidaterna svarade i Yles och Helsingin Sanomats valkompasser. Detta är 20 procentenheter mindre än de infödda kandidaterna och mer än 30 procentenheter mindre än de invalda kandidaterna. Resultatet väcker frågor om varför kandidater med invandrarbakgrund inte svarar i valkompassen i en större utsträckning. Beror den låga svarsprocenten på vissa partiers kandidater eller har det överhuvudtaget någon betydelse för väljarstödet att profilera sig i en valkompass? Min fortsatta analys visar att kandidater med invandrarbakgrund särskilt från kristdemokraterna, Samlingspartiet och Sannfinländarna lät bli att delta i valkompasser. Eftersom det verkar som att ett deltagande i valkompassen påverkar framgången i valet kan man fråga sig varför invandrarkandidaterna profilerade sig i valkompasserna i betydligt lägre grad än de infödda kandidaterna. Detta kan eventuellt förklaras av att kandidaterna med invandrarbakgrund har svagare språkkunskaper eller IT-kunskaper, vilket gör det svårare att svara i valkompassen på finska. Det kan också bero på att kandidaten har låg motivation för sin kampanj. Om man godkänner att invandrarkandidater har lägre motivation för sin kampanj kan man fråga sig varför de överhuvudtaget ställer upp. I så fall kan det handla om att partierna bara vill ha fler namn från olika kulturer på sina listor utan att verkligen lita på de här kandidaterna, för att partierna utåt ska verka toleranta och således locka invandrarnas röster.

Invandrarkandidaternas valresultat per område

Invandrarkandidaternas framgång per område belyses i figur 1 med hjälp av absoluta antalet röster och andelen röster per område. Från a-panelen kan man se att invandrarkandidaterna fick flest röster (mer än 400) i Tölö och Gårdsbacka. Därefter fick invandrarkandidaterna absolut mest röster i områdena Kampen, Berghäll, Nordsjö, Gamlas och Kvarnbäcken. Minst röster fick de i glest befolkade områden (bl.a. Sveaborg), Samlingspartiets områden (bl.a. Lövö, Granö och Baggböle) samt i närheten av gränsen mellan Helsingfors och Vanda.

Invandrarkandidaternas understöd mätt i andelen röster per område ger en annan bild av invandrarkandidaternas understöd per område (se b-panelen). Mätt i andelen röster förflyttas tyngdpunkten från området Tölö kraftigt mot området Berghäll och östra Helsingfors. I röstningsområdena Östra centrum, Tranbacka, Kallvik (Nordsjö B) och Havs-Rastböle (Nordsjö A) fick invandrarkandidaterna mer än 10 procent av rösterna. Invandrarkandidaterna hade minsta andelen röster ungefär i samma områden där de också hade absolut sett minst röster. Områdena Svedängen, Baggböle, Magnuskärr, Lövö och Granö hade det allra lägsta väljarstödet (ca 2 %). Härnäst presenterar jag närmare invandrarnas röster för Samlingspartiet, De gröna och vänstern.

De områden där Samlingspartiets invandrarkandidater och själva partiet har starkt stöd visas i figur 2. Partiernas väljarstöd granskas enbart med stöd av röstandelar. Områden med starkt stöd för Samlingspartiet är utöver centrum i synnerhet Tammelund, Lövö, Granö och Gamla Munksnäs (52 %), Hallonnäs (52 %) och Västra Baggböle (50 %).

Invandrarkandidater på Samlingspartiets listor hade starkaste stödet per område i Nordsjö, Gräsviken, Tranbacka, Östra centrum och Jakobacka röstningsområden (se b-panelen). Panel c visar att Samlingspartiets invandrarkandidater som bäst fick lite mer än 13 procent av andelen av partiets röster per område i Tranbacka och Nordsjö. Genom att jämföra resultaten i panel c med väljarstödet i panel a ser vi att Samlingspartiets invandrarkandidater nådde framgångar på områden där partiet hade svagast stöd.

Panel d visar betydelsen av de enskilda röstningsområdena och invandrarkandidaternas totala stöd i Helsingfors. Ju större positivt tal som uppstår, desto större betydelse har området för  en kandidat med invandrarbakgrund, och om talet är negativt betyder området mer för partiet. Ett tal nära noll indikerar att invandrarkandidater i Helsingfors har samma framgång som partiet. Enligt panel d hade Samlingspartiets invandrarkandidater alltså ingen framgång i de områden där partiet har starkt stöd.

De områden där de gröna invandrarkandidaterna och själva partiet har starkt stöd visas i figur 3. De gröna har det största väljarstödet på en axel från Berghäll mot Vik. Väljarstödet är störst i Vallgård, Berghäll, Alphyddan och Fiskehamnen (36–38 %). I Berghäll (C o. D) fick partiets invandrarkandidater 4,5 procent av områdets totala röster. Partiets invandrarkandidater hade ett betydande understöd även i Östra centrum (3,9 %) och Rödbergen (3,6 %). Andelen var lägst i Svedängen och Staffansby. Invandrarkandidaterna hade den största andelen av partiets röster i Östra centrum, Nordsjö och Jakobacka där deras röster uppgick till mer än 15 % av partiets röster. I synnerhet Kottby, Vallgård, Hallonnäs och Örnberget är åtminstone för partiet aningen viktigare områden än vad dessa är för invandrarkandidaterna (se panel d). Rödbergen, Linjerna och Berghäll är däremot viktigare områden för invandrarkandidaterna. Det kan konstateras att de gröna invandrarkandidaterna hade en mycket bra framgång i hela staden, i synnerhet på De grönas centrala områden och i östra Helsingfors där det bor många invandrare. Men man bör komma ihåg att mer än hälften av de gröna invandrarkandidaternas röster koncentrerades till en kandidat som i egenskap av riksdagsledamot fick röster av både invandrare och infödda.

De områden där Vänsterförbundets invandrarkandidater och själva partiet har starkt stöd visas i figur 4. Panel a visar att Vänsterförbundet hade den största andelen röster per område i Gumtäkt (30 %), Alphyddan (22 %), Vallgård (21 %) och Kottby (21 %). Vänsterförbundet hade ett ganska jämnt stöd på mer än 10 procent i östra Helsingfors. Invånarkandidaterna på Vf:s listor fick mest understöd i Tranbacka, Nordsjö och Östra centrum (2–3 %, se panel b). Panel c visar att invånarkandidaternas andel av partiets alla röster också på dessa områden var som störst (ca 20 %). Vänsterförbundets invandrarkandidater hade den lägsta andelen röster i strandområdena, vilka ju är områden med starkt stöd för Samlingspartiet. Trots att invandrarkandidaterna fick ganska brett stöd på axeln Berghäll–Gumtäkt kan vi från d-panelen se att dessa områden hade en större betydelse för partiets totala stöd. Majstad (röstningsområdena A och B) var viktigt för partiets totala väljarstöd. Områdena Gårdsbacka, Kvarnbäcken, Nordsjö och Östra centrum i östra Helsingfors var viktigare för invandrarkandidaterna än för partiet.

Resumé

Två centrala iakttagelser i denna artikel är främst att kandidater med invandrarbakgrund var sämre på att profilera sig i valkompasser än de infödda kandidaterna i Helsingfors. För det andra framgick det att områden där invandrarkandidaterna har starkt stöd varierar märkbart per parti, även om dessa huvudsakligen ligger i östra Helsingfors röstningsområden. Samlingspartiets invandrarkandidater förbättrade partiets väljarstöd på de områden där partiet inte hade framgång, medan de gröna invandrarkandidaterna fick ett jämnt stöd runt omkring i Helsingfors. Vänsterförbundets invandrarkandidater fick fler röster i östra Helsingfors än partiet som helhet.

Som helhet kan konstateras att invandrarna är klart underrepresenterade i Helsingfors stadsfullmäktige, trots att kandidater med invandrarbakgrund fick 5,5 procent av alla röster i kommunalvalet 2017 och därmed sex platser i stadsfullmäktige, vilket motsvarar sju procent av platserna i fullmäktige. Invandrarna har en större representation i stadsfullmäktige än deras andel röster, vilket beror på invandrarkandidaternas höga placering på partiernas listor, som gör det möjligt att rösterna starkt koncentreras till en enskild invandrarkandidat på partilistan.

Dessutom bör man notera att vänsterpartierna ställde upp fler invandrarkandidater än högerpartierna och dessa kandidater nådde också bättre framgångar än högerkandidaterna med invandrarbakgrund. Om man tolkar invandrarkandidaternas röster såsom invandrarväljarnas röster, följer Helsingfors den europeiska trenden enligt vilken invandrare föredrar vänsterpartier (Bergh o. Bjørklund 2011).

Det behövs mer forskning för att reda ut hur väljare med invandrarbakgrund väljer parti och kandidat samt för att producera information över vilka faktorer som styr de här besluten. Röstar man först och främst på partiet eller på en kandidat med invandrarbakgrund från den egna gemenskapen? Hur inverkar ursprungslandet på valet av parti? Det vore möjligt att få svar på dessa frågor med en enkät riktad till väljare med invandrarbakgrund.

Veikko Isotalo är doktorand i allmän statslära vid statsvetenskapliga fakulteten i Helsingfors universitet. Artikeln baserar sig på skribentens avhandling pro gradu (Isotalo 2018).

Källor:

Bergh, J. och T. Bjørklund (2011). The Revival of Group Voting: Explaining the Voting Preferences of Immigrants in Norway. Political Studies 59(2), 308–327. DOI: 10.1111/j.1467- 9248.2010.00863.x.

Bird, K., T. Saalfeld, och A. M. Wüst (2011). The political representation of immigrants and minorities: Voters, parties and parliaments in liberal democracies. London: Routledge.

Bloemraad, I. och K. Schönwälder (2013). Immigrant and Ethnic Minority Representation in Europe: Conceptual Challenges and Theoretical Approaches. West European Politics 36(3), 564–579. DOI: 10.1080/01402382.2013.773724.

Dancygier, R. M., K.-O. Lindgren, S. Oskarsson, och K. Vernby (2015). Why are immigrants underrepresented in politics? Evidence from Sweden. American Political Science Review 109(4), 703–724.

Dawson, M. C. (1994). Behind the mule: race and class in African-American politics. Princeton, N.J.: Princeton University Press.

Helsinki Region Infoshare (2017). Helsingin piirijako. Helsingin kaupunkiympäristön toimiala - Kaupunkimittauspalvelut. http://www.hri.fi/fi/dataset/helsingin-piirijako
[Hänvisning 7.9.2017].

Helsingin Sanomat (28.3.2017). Svaren i HS valkompass som öppna data https://www.hs.fi/politiikka/art-2000005145724.html [Hänvisning 25.9.2017].

Helsingin ulkomaalaistaustainen väestö (2017a). Joka seitsemäs helsinkiläinen on ulkomaalaistaustainen. Helsingfors stads faktacentral http://www.ulkomaalaistaustaisethelsingissa.fi/fi/nykytilanne [Hänvisning 27.12.2017].

Helsingin ulkomaalaistaustainen väestö (2017b). Ulkomaalaistaustaisissa on paljon nuoria työikäisiä. Helsingfors stads faktacentral. http://www. ulkomaalaistaustaisethelsingissa.fi/fi/sukupuolijaika [Hänvisning 27.12.2017].

Isotalo, V. (2018). Maahanmuuttajataustaisten ehdokkaiden osallistuminen ja vaalimenestys Helsingin kuntavaaleissa 2017. Avhandling pro gradu. Statsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet. https://helda.helsinki.fi/handle/10138/277721

Martiniello, M. (2005). Political Participation, Mobilisation and Representation of Immigrants and their Offspring in Europe. I verket M. Povrzanovic Frykman (red.), Willy Brandt Series of Working Papers in International Migration and Ethnic Relations, 1/05. Malmö: School of International Migration and Ethnic Relations, Malmö University.

Justitieministeriets resultat- och informationstjänst (2017). Kommunalval 2017. Laddningsbara filer. Vaalit.fi. http://tulospalvelu.vaalit.fi/KV-2017/fi/ladattavat_tiedostot. html [Hänvisning 3.9.2017].

Pirkkalainen, P., H. Wass, och M. Weide (2016). Suomen somalit osallistuvina kansalaisina. Yhteiskuntapolitiikka 81(1), 69–77.

Rocha, R. R., C. J. Tolbert, D. C. Bowen, och C. J. Clark (2010). Race and Turnout: Does Descriptive Representation in State Legislatures Increase Minority Voting? Political Research Quarterly 63(4), 890–907.

Sipinen, J. och H. Wass (2018). Ulkomaalaistaustaiset äänestäjät ja ehdokkaat. I verket E. Kestilä-Kekkonen, J. Sipinen, S. Borg, A. Tiihonen, och H. Wass (red.), Kuntademokratiaindikaattorit 2017, ss. 50–81. Justitieministeriets publikation.

Wass, H. och M. Weide (2015). Äänestäminen osana poliittista kansalaisuutta: Maahanmuuttotaustaisten äänioikeutettujen osallistuminen vuoden 2012 kunnallisvaaleissa. Justitieministeriets publikation.

Yle (23.3.2017). Nyt kuntavaalitiedon kimppuun – Ylen vaalikoneen aineisto julkaistu avoimena datana. https://yle.fi/uutiset/3-9526290 [Hänvisning 25.9.2017].

Zapata-Barrero, R. (2017). How do political parties deal with the “diversity gap”? Democratic deficits and party strategies. Ethnic and Racial Studies 40(5), 766–786. DOI: 10.1080/01419870.2016.1259486.

Kommentera

I tidskriften: