Medeltemperaturen i Helsingfors i maj, juni och juli var över tre grader högre än genomsnittet (Meteorologiska institutet, 2018a, 2018b och 2018c). I Finland som helhet var medeltemperaturen i juli 19,6 grader, och därmed högst under hela mätningshistorien (Meteorologiska institutet 2018c). Oavsett hur mycket man njöt av sommarvärmen blev allt fler helsingforsare handgripligen medvetna om klimatförändringen. Efter sommaren har blickarna allt mera vänt sig mot myndigheterna: vad gör Helsingfors stad för att stävja klimatförändringen?

Under människosläktets hela existens har koldioxidhalten i atmosfären aldrig varit så hög som nu (NOOA 2018). Klimatförändringen är redan igång, och med internationella avtal försöker man dämpa den. De utfästelser som gjordes i Parisavtalet för tre år sedan räcker ännu inte till för att hålla uppvärmningen inom de två grader man kommit överens om (FN 2018). Medeltemperaturen på jordklotet har redan stigit med 1,1 grad, och Finlands medeltemperatur med över två grader. Om utsläppen inte begränsas kan Finlands medeltemperatur stiga rentav sju grader fram till slutet av århundradet. 

Medeltemperaturen i Helsingfors förutspås fram till medlet av detta århundrade stiga 2,3–3,4 °C (jämfört med medeltalet för 1971-2000) beroende på hur man lyckas stävja klimatförändringen globalt. Temperaturen stiger mera på vintrarna än somrarna. Det blir också mera regn än förr i Helsingfors (Pilli-Sihvola et al. 2018).

För att Helsingfors stad ska kunna nå sitt strategiska mål att vara världens bäst fungerande stad måste vi satsa på att anpassa oss till klimatförändringen: vi ska trygga ett tryggt och funktionellt Helsingfors oavsett vädret, även under snabbt föränderliga klimatförhållanden.

De mest betydande väder- och klimatriskerna handlar för Helsingfors del om störtregn, extrema vinterväder (halka, snöstormar, stränga köldknäppar) och sommarhetta (Pilli-Sihvola et al. 2018). Senaste heta sommar i Finland (2010) ledde till omkring 300 förtida dödsfall, varav 30-40 i Helsingfors (Pilli-Sihvola et al. 2018). Åren 2031-2080 kan enligt en internationell forskargrupp dödligheten på grund av hetta i Finland uppskattningsvis mer än tredubblas jämfört med perioden 1971-2020 (Guo et al. 2018). I Norden har vi inte vant oss vid stark sommarhetta, och för i synnerhet äldre människor och folk med kroniska sjukdomar innebär det hälsorisker (Pilli-Sihvola et al. 2018).

Helsingfors och andra städers målsättningar

De senaste åren har en stor del av världens länder och stora städer skärpt sina klimatmålsättningar. Även Helsingfors har – i och med sin nya fullmäktigförsamling – fått ännu ambitiösare klimatmål. Enligt dem ska Helsingfors göras till en kolneutral stad före utgången av år 2035. Den nya Stadsstrategin tidigarelade den gamla målsättningen med hela 15 år (Helsingfors stad 2018a).

Helsingfors stad tillämpar samma definition av kolneutralitet som finländska kommuner i allmänhet. Först minskas växthusgasutsläppen så mycket som möjligt, med minst 80 procent jämfört med nivån år 1990 (Helsingfors stad 2018a). Återstående max 20 procent av utsläppen kompenseras genom att öka Helsingfors kolsänkor och/eller att ordna utsläppsminskningar utanför Helsingfors så att Helsingfors utsläppsnetto är noll. Stadsstrategin ger en bra ryggrad för Helsingfors stads klimatarbete. Målsättningarna är klara.

Är Helsingfors stads klimatmålsättningar jämförelsedugliga internationellt? Köpenhamn har det globalt unika målet att vara kolneutralt redan år 2025 (Köpenhamns stad 2012). Oslo siktar på att vara kolneutralt år 2030 (Oslo stad 2016). Stockholm har som mål att vara kvitt fossila bränslen år 2040 (Stockholms stad 2016).

I Nordamerika har man ambitiösa mål bland annat i Vancouver, som vill bli av med fossila bränslen och som skickligt anammat ett grönt varumärke som konkurrensfördel (Vancouvers stad 2015). I och för sig kan olika städers klimatmålsättningar inte alltid direkt jämföras sinsemellan, eftersom definitionerna på kolneutralitet varierar (Huuska et al. 2017). Som exempel ämnar Köpenhamn minska utsläppen med 50 procent och tillåta att återstoden kompenseras (Huuska et al. 2017). I Helsingfors siktar man på 80 procents utsläppsminskningar och 20 procents kompenserande åtgärder (Helsingfors stad 2018a).

I Finland har många städer skärpt sina klimatmålsättningar de senaste åren, och Helsingfors nya målsättning är trots sin stramhet inte den mest ambitiösa i landet. Det är Åbo som först ämnar vara kolneutralt, år 2029 (Åbo stad 2018). Sedan flera år verkar nätverket HINKU (för en kolneutral kommun). Inom det har 39 finländska kommuner förbundit sig att senast år 2030 få ner växthusgasutsläppen med 80 procent från nivån år 2007 (Finlands miljöcentral 2018). Med undantag av Joensuu, Villmanstrand och Björneborg är det i huvudsak små och medelstora kommuner som anslutit sig till nätverket.

De stora finländska städernas klimatmålsättningar är, med undantag av Åbo, ställda till året 2030 eller 2035. Dessa städer har samma definition av kolneutralitet som Helsingfors.

• Åbo 2029

• Tammerfors 2030

• Esbo 2030

• Vanda 2030

• Villmanstrand 2030

• Vasa 2035

• Helsingfors 2035

Jämförelserna sätter fart också på Helsingfors klimatarbete. Det är viktigt att ställa upp målsättningar, men det är gärningarna som avgör – även då klimatförändringen skall stävjas.

Ofta ställs frågan vad städernas klimatmålsättningar bygger på, och varför man valt ett visst årtal. Klimatmålen fastslås på politisk basis, men i Helsingfors har besluten föregåtts av mycket grundligt bakgrundsarbete. Det arbetet påvisade att våra mål visserligen är svåra att nå, men att det går om viljan finns.

Men är Helsingfors målsättningar tillräckliga och rättvisa om vi tänker på klimatförändringsstävjandet globalt? Något entydigt svar finns inte. En hänvisning får vi av en undersökning gjord av Sitra, enligt vilken det vore rättvist att Finland skar ner sina utsläpp med 60 procent fram till år 2030 och med 150 procent fram till år 2050 jämfört med nivån år 1990 (Sitra 2016).

Rättvisheten bedömdes bland annat utgående från hurdant historiskt ansvar Finland har för klimatförändringen och hurdan förmåga vi har att minska på utsläppen (Sitra 2016). Helsingfors har förutom den till 2035 ställda målsättningen en etappmålsättning för år 2030, nämligen just dessa 60 procent mindre än nivån år 1990 (Helsingfors stad 2017). Mycket snart efter uppnådd kolneutralitet borde Helsingfors dock uppnå negativ utsläppsbalans, alltså binda mera koldioxid från atmosfären än vad vi släpper ut i den (Sitra 2016).

I och med att Helsingfors växer och blir allt mera tättbebyggt är det svårt att öka kolsänkorna i Helsingfors genom att öka växtligheten. Generalplanen garderar sig för 140 000 nya invånare fram till år 2035 (Helsingfors stad 2018a). Samtidigt växer byggnadsbeståndet med sammanlagt omkring 14 miljoner kvadratmeter (Helsingfors stad 2018a). De nuvarande kolsänkorna bör skötas, och kol bör i ökande mån bindas i urban grönska, till exempel i gröntak och grönväggar, i vattnet och i jorden. Vi skall också vara med och ta i bruk metoder för att ta till vara koldioxid ur atmosfären.

För att veta var vi står räknar Helsingforsregionens miljötjänster HRM årligen ut utsläppen i Helsingfors. År 2016 var växthusgasutsläppen från Helsingfors ca. 2,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter, alltså 4,3 ton koldioxidekvivalenter per invånare (HRM 2018). Idag härrör drygt hälften av utsläppen i Helsingfors från uppvärmning av byggnader, en fjärdedel från trafiken och ca. 15 procent från konsumerad el (HRM 2018).

Sedan år 1990 har man lyckats minska totalutsläppen av växthusgaser i Helsingfors med 24 procent (HRM 2018). Det är inte så illa med tanke på att Helsingfors folkmängd under samma tid vuxit med 150 000 (Mäki & Vuori 2017). Medelhelsingforsarens växthusgasutsläpp är nu 40 procent mindre än de var år 1990 (HRM 2018). Denna fördelaktiga utveckling har berott på följande omständigheter (Helsingfors stad 2018):

Åren 1990-2005

● övergick man till naturgas i stället för stenkol som huvudsakligt bränsle vid fjärrvärmeproduktion

● togs kraftverken Nordsjö A och B i bruk

● förbättrades energieffektiviteten genom samproduktion av el och värme

● genomgick industrin en strukturomvandling, och energieffektiviteten steg

● började gaser som uppstår vid avfallshantering tas tillvara och utnyttjas

● höjdes olika fordons energieffektivitet i vägtrafiken.

Åren 2005-2016

● minskade utsläppen från elproduktionen i Finland (kärnkraft, samproduktion, förnyelsebara bränslen, anskaffning av lågutsläppsel från övriga Norden)

● togs värmepumpsanläggningen vid Katri Valas park och fjärrkylan i bruk

● fortsatte strukturomvandlingen inom industrin

● höjdes energieffektiviteten hos fordon ytterligare, och biobränslen togs i bruk.

Trots att utsläppen minskat i Helsingfors sedan år 1990 fortsätter den goda trenden inte av sig själv. De två senaste åren har totalutsläppen hållits så gott som oförändrade, och energiproduktionens utsläpp har rentav vuxit i och med att man i stället för naturgas bränt mera stenkol (Helsingfors stad 2018b). Om stenkolsandelen hålls som idag finns risken att vi inte når föregående stadsfullmäktiges mål att minska utsläppen med 30 procent tills år 2020. För att nå det måste vi minska totalutsläppen i Helsingfors med ytterligare sex procent (Helsingfors stad 2018b). Eftersom utsläppen från energiproduktionen är så omfattande är det nästan omöjligt att nå målen enbart med hjälp av de andra utsläppssektorerna. Enligt vår uträkning skulle utsläppen i Helsingfors år 2035 vara 52 procent mindre än år 1990 ifall utvecklingen fortgick som idag och vi höll fast vid avtalade beslut (Helsingfors stad 2018a). Vi kommer alltså inte på långt när upp till den eftersträvade 80 procentiga minskningen i utsläppen om vi inte ökar takten i utsläppsminskandet.

Hur når vi målen?

För att klimatmålsättningarna inte ska bli tomt prat och att ansvar och resurser ska vara klara för alla inblandade uppgjorde vi i början av år 2018 ett åtgärdsprogram för ett kolneutralt Helsingfors år 2035 (Helsingfors stad 2018a). Åtgärdsprogrammet är experternas förslag gällande vilken instans som ska svara för vilken åtgärd, när den ska vidtas, vad den kostar och vilka verkningar den har.

Klimatmålsättningarna för Helsingfors gäller alla utsläpp som uppstår innanför Helsingfors gränser oavsett vem som förorsakar dem (Helsingfors stad 2018a). Då vi gjorde upp åtgärdsprogrammet lade vi tonvikt på att det skulle bli så genomförbart och konkret som möjligt. Av utsläppen i Helsingfors härrör mindre än 10 procent direkt från stadens egen verksamhet, nämligen energikonsumtionen i de egna fastigheterna, gatubelysningen och kollektivtrafiken (Helsingfors stad 2018a).

Helsingfors har ett betydande ansvar för hur stora helsingforsarnas specifika utsläpp är. I synnerhet som ägare av ett energibolag har staden stor möjlighet att inverka. Vi kan också i väsentlig mån skapa förutsättningar för eller också försvåra en kolneutral vardag. I åtgärdsprogrammet samlade vi ihop åtgärder med vilka Helsingfors kommer in på rätt väg till kolneutralitet. Listan är inte uttömmande. De kommande åren måste vi ständigt kontrollera vår kurs och avtala om nya åtgärder. Ett kolneutralt Helsingfors får vi fram genom samarbete mellan invånare, företag, högskolor, forskningsinstitut, organisationer och stadens myndigheter. Vi behöver också konsekvent och ambitiös energi- och klimatpolitik från statens håll, och framgångsrik återanvändningsekonomi som främjer klimatförändringsbekämpningen.

Helsingforsbornas reella kolfotavtryck är över dubbelt så stort som de utsläpp som uppstår innanför Helsingfors gränser och som alltså räknas med i klimatmålsättningen för Helsingfors (Helsingfors stad, 2018a). Till mitt eget kolfotavtrycket hör alltså förutom de utsläpp jag förorsakar i Helsingfors även de som uppstår vid produktion av min mat i, till exempel, Ylöjärvi, vid tillverkningen av min mobiltelefon i Kina eller vid min semesterresa till Spanien.

Många helsingforsbor har frågat varför vi inte räknar med hela kolfotavtrycket – som känt är ju till exempel matens inverkan på klimatet stor. Svaret är att staden inte har exakta data om vad helsingforsborna konsumerar och vilken klimateffekt olika produkter har. Målsättningen måste uppställas så att man kan mäta den.

Ändå har vi i åtgärdsprogrammet velat ta med även sådant man kan göra för att minska kolfotavtrycket annanstans än i Helsingfors, trots att vi inte exakt kan mäta dessa utsläpp. Vi kan visa vägen in på ett klimatvänligt levnadssätt bland annat genom utbildning och fostran. Och även vår upphandlingspolitik är en bra potentiell åtgärdskanal. Upphandlingarna utgör över 40 procent av Helsingfors stads utgifter. Deras värde uppgår i stadskoncernen som helhet till över två miljarder euro om året (Helsingfors stad 2018a). Staden bör främja hållbara klimatvänliga varor och tjänster, det må handla om ICT-utrustning, bespisningstjänster eller byggmaterial.

Hur vi uppgjorde åtgärdsprogrammet

Åtgärdsprogrammet för ett kolneutralt Helsingfors 2035 kunde ha uppgjorts som traditionellt tjänstemannaarbete. Men den strama tidtabellen, ämnets omfattning och den väldiga mängden information tvingade den utsedda arbetsgruppen att ta till effektivare metoder än vanligt. Vi ville också ge alla intresserade en möjlighet att vara med och utforma åtgärdsprogrammet. På det viset ville vi försäkra oss om att alla synvinklar och kunskaper, stora och små, togs med i bedömningarna och att de inblandade också förbinder sig till åtgärderna då man kommit överens om dem tillsammans. Från början till slut skrev vi programmet på ett gemensamt skrivunderlag, som man nådde vid webbplatsen Stadin ilmasto (”Stadens klimat”) (Helsingfors stad 2018c). Vi höll nio workshops där vi bland annat dryftade med vilka knep staden borde uppmuntra helsingforsborna att skaffa elbilar, huruvida man i planebestämmelserna kunde uppställa ett mål för solelektricitet, och hur mycket det kostar att bygga en ny spårvagnslinje. Alla resultat fördes in i ett öppet webbdokument, som sedan förädlades till åtgärder. Närmare trehundra personer deltog i arbetet.

Uppgörandet av åtgärdsprogrammet är ett exempel på hur man strävar efter att göra beslutsprocessen så öppen och transparent som möjligt (Tuomisto et al. 2017). Kunskapen samlas på en plattform där den är tillgänglig för alla som intresserar sig för ämnet. Den i sin tur delas upp i bitar av vettig storlek, i kunskapskristaller (Tuomisto et al. 2017). En kunskapskristall kan till exempel handla om trängselskatt eller hur man tar till vara värme från byggnader. Alla som har kunskap om ämnet kan vara med om att skriva kunskapskristallen. I konfliktsituationer vinner det bästa argumentet oavsett vilken instans som lagt fram det. Till öppet beslutsfattande hör öppen beredning, och då vi jobbade med åtgärdsprogrammet var det, tycker jag, ungefär så det gick till. Av processens följande skede, det politiska beslutsfattandet, skulle jag önska liknande öppenhet. Besluten borde motiveras och det borde klart framgå på vilka fakta eller värderingar de bygger.

Helsingfors har som mål att vara ett föredöme inom öppenhet och delaktighet. Vi håller som bäst på och utvecklar ett verktyg för följandet och uppdaterandet av åtgärdsprogrammet. Med det ska vem som helst i realtid kunna följa hur vi efterlever vår klimatmålsättning. Samtidigt vill vi förbättra kostnadsbedömningarna för åtgärderna och hjälpa politikerna att beakta också de fördelar de för med sig. Som exempel innebär satsning på utsläppsfri kollektivtrafik att helsingforsborna får bättre luft att andas, mindre buller och en smidigare vardag än förr. Dessutom finns det en global exportmarknad för goda lösningar. Klimatförändringen är ju ett stort världsomspännande problem. Och då det gäller att lösa det vill Helsingfors ta sitt eget ansvar och vara en av föregångarna.

Esa Nikunen är Helsingfors stads miljödirektör.

Källor: 

FN, 2018. United Nations Climate Change Secretariat. Progress Tracker Paris Agreement Work Programme version 3 July 2018.

https://unfccc.int/sites/default/files/resource/PA_Progress%20tracker%203%20July.pdf

Guo, Y., Gasparrini, A., Li, S., Sera F., Vicedo Cabrera, A. M. , de Sousa Zanotti Stagliorio Coelho, M., et al. (2018) Quantifying excess deaths related to heatwaves under climate change scenarios: A multicountry time series modelling study. PLoS Med 15(7): e1002629. https://doi.org/10.1371/Journal.pmed.1002629

Helsingfors stad, 2017. Världens bäst fungerande stad – Stadsstrategi 2017–2021 https://www.hel.fi/helsinki/sv/stad-och-forvaltning/strategi/stadsstrategi/

Helsingfors stad 2018a. Hiilineutraali Helsinki 2035 -toimenpideohjelma. Päästövähennysohjelmatyöryhmän esitys 28.2.2018 (12.6.2018). https://www.hel.fi/static/liitteet/kaupunkiymparisto/julkaisut/julkaisut/HNH-2035-toimenpideohjelma.pdf

Helsingfors stad, 2018b. Miljörapport 2017. https://www.hel.fi/static/ymk/yrap/sv/miljorapport-2017.pdf

HRM, 2018. Pääkaupunkiseudun kasvihuonekaasupäästöt. Webbsida. Uppdaterad 13.8.2018. https://www.hsy.fi/fi/asiantuntijalle/ilmastonmuutos/hillinta/seuranta/Sivut/Paastot.aspx

Huuska, P., Lounasheimo, J., Jarkko, M., Viinanen, J. ja Ignatius, S.-M., 2017. Selvitys Helsingin uusista ilmastotavoitteista. Hiilineutraalisuustavoitteen päivitys sekä vuoden 2030 päästötavoite ja toimenpiteet. Helsingin kaupungin ympäristökeskuksen julkaisuja 4/2017. ISBN (PDF) 978-952-331-261-6. https://www.hel.fi/static/ymk/julkaisut/julkaisu-04-17.pdf

IPCC & Meteorologiska institutet [enligt Helsingin Sanomat], 2018. ”Olemmeko valmiit kaikkeen, mitä ilmastonmuutos Suomelle tekee? Näin muuttuvat talot, kaupungit ja jääkaappimme sisältö.” Takala, A. & Vihavainen, S. Publiceringsdatum 3.8.2018. https://www.hs.fi/kotimaa/art-2000005778023.html

Köpenhamns stad, 2012. CPH 2025 Climate Plan short version – English. http://kk.sites.itera.dk/apps/kk_pub2/index.asp?mode=detalje&id=931

Maaseudun tulevaisuus, 2018. Viljasato jäämässä pienimmäksi sitten katovuoden 1987. Publiceringsdatum 2.7.2018. https://www.maaseuduntulevaisuus.fi/maatalous/artikkeli-1.263945

Meteorologiska institutet, 2018a. Toukokuun kuukausikatsaus. Publiceringsdatum 4.6.2018. http://www.ilmastokatsaus.fi/2018/06/04/toukokuun-2018-kuukausikatsaus/

Meteorologiska institutet, 2018b. Kesäkuun kuukausikatsaus. Publiceringsdatum 4.7.2018. http://www.ilmastokatsaus.fi/2018/07/04/kesakuun-2018-kuukausikatsaus/

Meteorologiska institutet, 2018c. Heinäkuun kuukausikatsaus. Publiceringsdatum 6.8.2018. http://www.ilmastokatsaus.fi/2018/08/06/heinakuun-2018-kuukausikatsaus/

Mäki, N. & Vuori, P., 2017. Helsingin väestö vuodenvaihteessa 2016/2017 vuonna 2016. [Helsingfors befolkning vid årsskiftet 2016/2017 och befolkningsförändringar år 2016]. Statistik, 2017. Helsingfors stad. https://www.hel.fi/hel2/tietokeskus/julkaisut/pdf/17_06_28_Tilastoja_1_Maki_Vuori.pdf

NOOA, 2018. National Oceanic and Atmosphere Administration www.nooa.gov/resource-collections/carbon-cycle

Oslo stad, 2016. Climate and Energy Strategy for Oslo. Adopted by the City Council in Oslo 22.06.2016 (Proposition 195/16). https://www.oslo.kommune.no/getfile.php/13166797/Content/English/Politics%20and%20administration/Green%20Oslo/Plans%20and%20programmes/Climate%20and%20Energy%20Strategy%20Oslo.pdf

Pilli-Sihvola, K., Haavisto, R., Leijala, U., Luhtala, S., Mäkelä, A., Ruuhela, R. & Votsis, A., 2018. Sään ja ilmastonmuutoksen aiheuttamat riskit Helsingissä. Kaupunkiympäristön julkaisuja 2018:6. ISBN | 978-952-331-422-1 (nätversion). https://www.hel.fi/static/liitteet/kaupunkiymparisto/julkaisut/julkaisut/julkaisu-06-18.pdf

Sitra, 2016. What does the Paris Climate Agreement mean for Finland and the European Union? Technical report. June 2016. Climate Analytics gGmbH. https://media.sitra.fi/2017/02/28142626/What_does_the_Paris_climate_agreement_mean_for_Finland_and_the_European_Union.pdf

Stockholms stad, 2016. Strategy for a fossil-fuel free Stockholm by 2040. Ref. no. 134-175/2015. Saatavissa: https://international.stockholm.se/globalassets/rapporter/strategy-for-a-fossil-fuel-free-stockholm-by-2040.pdf

SYKE Finlands miljöcentral, 2018. Hinku-kunnat.  Webbsida. Publiceringsdatum 27.5.2016, uppdatering 21.2.2018. http://www.hinku-foorumi.fi/fi-FI/Tietoa_foorumista/Hinkukunnat

Tammerfors stad, 2018. Kestävä Tampere 2030 -tiekartta. Miten hiilineutraali kaupunki tehdään?

Valtuustoseminaari 22.2.2018. https://www.tampere.fi/tiedostot/e/oOLzkD3Zz/Kestava_Tampere_2030_-tiekarttaluonnos_-_miten_hiilineutraalia_kaupunkis_tehdaan_Seppanen.pdf

Tuomisto, J., Muurinen, R., Paavola, J.-M., Asikainen, A., Ropponen, T. & Nissilä, J., 2017. Tiedon sitominen päätöksentekoon. Maaliskuu 2017. Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 39/2017. https://tietokayttoon.fi/documents/10616/3866814/39_Tiedon+sitominen.pdf/6274f29e-6f1c-422f-bbd7-4d95287adafb?version=1.0

Vancouvers stad, 2015. Greenest City. 2020 Action Plan. https://vancouver.ca/files/cov/Greenest-city-action-plan.pdf

Åbo stad, 2018. Ilmastosuunnitelma 2029. Turun kaupungin kestävä ilmasto- ja energiatoimintasuunnitelma 2029. Utkast 24.5.2018. https://www.turku.fi/sites/default/files/atoms/files/ilmastosuunnitelma_2029.pdf