Ledare 3/2019
Den låga nativiteten i Finland har i år väckt mycken diskussion bland både massmedia och experter på befolkningsutveckling. Även i Helsingfors är nativiteten historiskt låg just nu. Men i Helsingfors är läget annorlunda än i hela landet: här föds det flera än det dör, vilket inte är fallet i Finland som helhet. Samtidigt har fruktsamheten alltid varit lägre hos oss än i övriga Finland eller grannstäderna. I sin artikel i detta nummer gläntar Netta Mäki på problematiken kring fruktsamhet och benar ut särdragen i Helsingfors.
Till befolkningsstrukturen avviker Helsingfors från Finland som helhet på många sätt. Här har vi folkökning, och den väntas fortgå länge. Migrationen kommer att spela en stor roll. Vi är ju de unga vuxnas stad, och vi har en stor andel invandrare av första eller andra generationen. Samtidigt ökar våra äldre medborgare snabbt både i antal och andel de närmaste åren. Seppo Laakso granskar i sin artikel migrationens inverkan på befolkningsutvecklingen och ekonomin i Helsingforsregionen och på differentieringen mellan regionens kommuner. Som exempel studerar, enligt artikeln, de inflyttare som bosätter sig i Helsingfors längre, men har svårare att få jobb än de som bosätter sig i regionens övriga kommuner.
Parallellt med de positiva trenderna ser vi också negativa drag i stadsutvecklingen, såsom anhopad social utsatthet och differentiering bostadsområden emellan. Många mätare visar på skillnader i framgång mellan befolkningsgrupper. Trots att vårt läge i internationellt perspektiv ser förhållandevis bra ut bör vi noga studera dessa saker. Venla Bernelius och Katja Vilkama synar i sin artikel beroendena mellan intern migration inom Helsingfors och differentieringen mellan skoldistrikten. Laura Ansala granskar för sin del skillnader i hur mycket utbildning dels invandrarbarn, dels barn till ursprungsbefolkningen skaffar sig, och på vilket sätt åldern vid hitkomsten, familjebakgrunden och bostadsområdet förklarar dessa skillnader.
Kommentera