Publikationen (se http://www.hel.fi/hki/Tieke/sv/Etusivu) är avsedd för alla med intresse för olika delar av Helsingfors, och används av stadens beslutsfattare, planerare och utredare, studerande och skolelever, näringsliv och föreningar samt media och invånare. Ännu noggrannare områdesstatistik än i publikationen Helsingfors områdesvis finns i Områdesdataserien (www.aluesarjat.fi) och i många olika tjänster baserade på geokodad information. Uppgifterna kan också fås som öppen data på www.hri.fi.

Redan en hastig titt på publikationen Helsingfors områdesvis visar att Helsingfors är en stad med många skepnader där många tidsstrata fortfarande syns. Varje del av staden har sin egen historia, identitet och nuvarande framtoning. Just nu är det stora förändringar på gång eller på kommande i många områden; många nya stadsdelar uppstår i Helsingfors.

Helsingfors och Helsingforsregionen växer snabbt idag. Sedan år 2005 har stadens folkmängd ökat utan avbrott. År 2012 var ökningen 8 584 personer, och ökningen fortsatte i samma omfattning även år 2013. Migrationen av personer med främmande modersmål har givit överskott för Helsingfors under hela 2000-talet. Flyttningsrörelsen håller Helsingfors befolkning ungdomlig och tillför även i övrigt mycket dynamik i stadens utveckling – samtidigt som dessa tidvis starka förändringar även för med sig utmaningar. En storstad är alltid i rörelse.

Fram till år 2023 ökar folkmängden mest – med upp till 20 000 invånare – i Södra stordistriktet. Mellersta stordistriktet växer med 14 500 och Sydöstra och Östra med 11 000-12 500 invånare. De viktigaste tillväxtområdena i den befolkningsprognos som lagts upp fram till år 2023 är de områden i Busholmen, Fiskehamnen och Sumparn samt Kronbergsstranden som blivit lediga för bostadsproduktion.

Betydande tillväxt blir det även på Drumsö, i området Kungseken i norra delen av Kårböle, i Hongasmossa, Mellersta Böle, Hermanstad och Vallgård samt i Kvarnbäcken. Även i Södra Haga, Viksbacka, Alpbyn, Hertonäs och Kasberget samt i Mellungsbacka blir tillväxten märkbar. I Nordsjö väntas folkmängden ännu öka med 5 000 fram till år 2023. Byggandet i Östersundom beräknas börja i slutet av årtiondet.

Helsingfors befolkning avviker till strukturen klart från hela Finlands befolkning. I synnerhet finns här klart flera unga vuxna än i övriga Finland och färre barn i skolåldern. I Helsingfors är största åldersgruppen 23–33-åringarna, i hela landet 52–62-åringarna. Även andelen äldre invånare är något mindre än i landet som helhet. I Helsingfors har andelen personer med invandrarbakgrund (främmande modersmål) vuxit starkt allt sedan år 1990. Idag har ca.13 procent av befolkningen ett främmande modersmål, och år 2025 enligt prognosen 19 procent.

Skillnaderna i befolkningsstruktur mellan olika delar av Helsingfors kan också vara stora. Några exempel från distrikten i Helsingfors: dels småbostadsdominerade Åshöjden i centrala Helsingfors, där många unga som flyttar till Helsingfors får sin första bostad, dels Månsas, där två tredjedelar av bostäderna finns i höghus byggda på 1950–60-talet och där andelen över 65-åringar är störst bland distrikten i Helsingfors, dels småhusområdet i Domarby som hela tiden förnyar sig och där andelen barnfamiljer är störst i staden. Nordsjö framstår för sin del som det område i Helsingfors där det sedan början av 1990-talet byggts mest höghusbostäder.

Med lokal differentiering i stadsregioner avses en utveckling där stadsdelarna blir allt mer olika i och med att invånargrupper med olika bakgrund, livssituation och levnadssätt småningom söker sig till olika slags bostadsområden. En dylik differentiering innebär ändå inte enbart en negativ utvecklingstrend. Skillnaderna i invånarunderlag och bostadsbestånd sätter sin särprägel på bostadsområdena, och det kan i bästa fall liva upp och berika stadsbilden.

Differentieringsutvecklingen kan också ha negativa följder, ifall skillnaderna bostadsområden emellan flerfaldigas och börjar alstra ökande lokala skillnader i välstånd. Således är det viktigt att stödja positiv utveckling i bostadsområdena. Helsingfors stads strategiprogram för 2013–16 fäster stor uppmärksamhet vid ett välmående och fungerande Helsingfors, till exempel att stadsdelarna utvecklas och är attraktiva och vitala, att stadsstrukturen är enhetlig, att nåbarheten är god och att det finns mångsidiga alternativ för boende i en växande stad.

I föreliggande Kvartti granskas storstadens skepnad och utveckling områdesvis utgående från flera undersökningar, även med hjälp av jämförande internationell forskning. Katja Vilkama och Mari Vaattovaara rapporterar om samnordiska forskningen NODES och dryftar bland annat huruvida det finns ett gränsvärde för när andelen invandrare i ett område blir så stor att det börjar synas på ursprungsbefolkningen attityder.

Forskare Lieselotte Bicknese vid Onderzoek en Statistiek, ett ämbetsverk i Amsterdam som Faktacentralen länge samarbetat med, skriver om lokala statistiska och övriga mätare som Amsterdams stad använder för att följa utveckling och invånarbelåtenhet i bostadsområden. Katja Vilkama och Henrik Lönnqvist analyserar socioekonomisk utveckling i områden i Helsingfors och tillämpar därvid ett i Berlin utvecklat statusindex för bostadsområden. Läget i Helsingfors granskas också av Venla Bernelius, vars artikel handlar om hur familjers val av skola påverkar differentieringen skolor emellan.

Mats Stjernberg skriver om förortsforskning och konstaterar att finländska förorter förvisso inte är en enhetlig grupp och att alla inte utvecklas på samma sätt. I Olli Nuutilas artikel dryftas bostadsområdets betydelse för invandrarbefolkningens liv i Havs-Rastböle. Till temat stadsjämförelser återkommer vi till slut i Jarkko Rasinkangas artikel där bilden av lokal differentiering i Huvudstadsregionen betraktas parallellt med läget i Åbo stadsregion.

Vi önskar våra läsare lycka och välgång under det Nya Året 2014.