Mäta livskvalitet i bostadsområden i Amsterdam

År 2007 förklarade Nederländernas regering 40 bostadsområden i olika städer som problemområden där förbättrandet av livskvaliteten måste ses i helhetsperspektiv. Nästan hälften av dessa områden, 18 stycken, låg i Amsterdam. Det lokala perspektivet på småområdesnivå (De Wijkaanpak) beaktar förhoppningarna och särbehoven bland invånarna, företagen och arbetsmarknadsparterna i varje enskilt område. Då man börjat omsätta principen i verklighet blir det allt mera efterfrågan på statistik och forskning om småområden.

Vid planerandet av åtgärder för att lösa problem i bostadsområden eller då man beskriver verkningarna av vidtagna åtgärder är ett medeltal för ett större område inte exakt nog. Det finns allt mera data att få och allt flera områden att beskriva – och allt flera människor behöver informationen – och därför behöver kommunen välja enhetliga indikatorer för att beskriva områdena. På det viset säkrar man att alla talar samma språk då man beskriver och jämför olika områden.

Föreliggande artikel gör en allmän översikt av tre redskap som Amsterdams stads utrednings- och statistikkontor Bureau Onderzoek en Statistiek (www.os.amsterdam.nl) använder för att mäta levnadsförhållanden och livskvalitet i stadsdelar: enkäter, statistik och ett index bestående av olika indikatorer.

Vad tycker invånarna om sitt bostadsområde?

Lättaste sättet att i allmänna ordalag definiera ett bostadsområdes kvalitet är att fråga invånarna om deras erfarenheter och åsikter. I en enkät om boendeförhållanden i Amsterdam som utförs vartannat år ombeds svararna bedöma sitt eget område. Bästa vitsorden har Amsterdams stadskärna med kanalerna och åt den södra innerstaden, där det finns berömda museer och dyra boutiquer. Även de övriga områdena i innerstaden innanför ringvägen klarar sig bra och får år för år bättre betyg. Däremot har de förorter som ligger norr om floden och väster resp. sydost om ringvägen i regel fått sämre betyg.

Var vill folk bo?

Ett bostadsområdes popularitet avslöjas också av statistiken. Popularitetsindikatorer är till exempel bostadspriser, genomsnittlig boendetid i bostadsområden, eller hur länge folk är beredda att köa för kommunal bostad i områdena. En ofta använd indikator för bostadsområdens attraktivitet är hur stor andel av deras befolkning är inflyttare av ett visst slag, sådana som söker sig just till Amsterdam.

Dessa nykomlingar, som medvetet valt att bo i Amsterdam för antingen jobbets, studiernas eller den urbana livsstilens skull, har flyttat dit från övriga Nederländerna eller västländerna som 17–55-åringar. Deras andel har alltid varit störst i stadskärnan. Observation av denna grupp visar samtidigt hur gränserna för det område som upplevs som stadskärna flyttar sig allt längre ut.

Att så att säga rösta med fötterna är inte lätt i Amsterdam. Nästan hälften (47 %) av bostadsbeståndet består av socialt stödda hyresbostäder. De som år 2011 flyttade in i en sådan bostad hade i medeltal stått i bostadskön i 11,5 år. Strukturen på bostadsmarknaden i staden inverkar starkt på bostadsområdets socioekonomiska status och därmed på invånarnas livskvalitet.

Denna inverkan har granskats med hjälp av rapporteringsverktyget Stadsmonitor Amsterdam. Stadsmonitor är ett kartbaserat redskap som åskådliggör olika fenomens koncentration i staden. De koncentrationer där indikatorerna får höga värden räknas enligt postnummerområde och avgränsas inte enligt bostadsområdenas gränser. Sociala problem såsom låg inkomstnivå, arbetslöshet eller svaga inlärningsresultat anhopas ofta i samma områden.

Vari ligger attraktiviteten?

I många år i sträck har Amsterdam i nationella jämförelser konstaterats vara den attraktivaste staden att bo i i hela Nederländerna. Till de viktigaste faktorerna bakom populariteten hör utbudet på restauranger och kultur, de uppskattade gamla bostadsbyggnaderna och den unika atmosfären.

Amsterdams stads utrednings- och statistikkontor (O+S Amsterdam) har tillämpat ett attraktivitetsbegrepp använt i nationella benchmarkingstudier för att beskriva skillnader i popularitet mellan bostadsområden i staden (Figur 4).  Med hjälp av en faktoranalys valdes 30 indikatorer ut för att beskriva de dimensioner som tillsammans bildar attraktivitetsindexet för bostadsområden. Även i denna mönstring framstår stadskärnan och södra innerstaden som de allra attraktivaste områdena.

Den enda dimension där detta inte gäller är tryggheten. I vissa delar av stadskärnan, som annars upplevs som attraktiva, förekommer höga brottslighetstal. Att denna variabel beter sig annorlunda än de övriga förklaras av att trygghet inte uppstår enbart ur fakta utan även ur upplevelser.

Allt sedan 2003 har Amsterdam använt två olika kombinationsindex för att följa tryggheten. Dels ett objektivt trygghetsindex, som beskriver antalet brott i områdena och bygger på fall antecknade av polisen och på hur många gånger invånarna själva uppgav sig ha fallit offer för brott. Dels ett subjektivt trygghetsindex, som mäter trygghetskänslan i olika delar av Amsterdam. Det senare indexet bygger enbart på enkätsvar som gäller upplevd trygghet, undvikande av vissa områden samt observationer av sociala problem.

De två trygghetsindexen går sina egna vägar. Samtidigt som brottslighetstalen är högst i stadskärnan känner folk sig otryggast i lugna områden långt från stadskärnan. Den oväntade skillnaden mellan trygghet och upplevd trygghet kallas trygghetsparadoxen .

Att presentera områdesinformationen

Vill man ge en klar bild av vilka saker kommunen borde rikta uppmärksamhet på i olika områden gäller det att satsa hårt på sätten att presentera information. De som behöver informationen är beslutsfattare, men även invånare, företag och samfund. Det behövs både kvantitativ information om trender och utveckling och kvalitativ information och sakkunnigåsikter.

Ett vanligt sätt då man vill ställa en stor mängd områdesdata till förfogande i lättillgängligt och eventuellt också visuellt format är elektronisk s.k. dashboard-rapportering . Dylika rapporteringssidor utvecklas och förbättras hela tiden. Amsterdams utrednings- och statistikkontor upprätthåller ett elektroniskt datamaterial med cirka hundra indikatorer. Data på många områdesnivåer ingår, och med dess hjälp uppdateras stadens dashboards [instrumentbrädor, övers. anm.]. Datamaterialet kommer snart att vara tillgängligt som öppendata i maskinläsbart format.

Trots alla de möjligheter som ny teknologi öppnar är de traditionella fact sheet –sammandragen fortfarande det vanligaste sättet att presentera information om bostadsområden i Amsterdam. Varje faktasida beskriver ett område, och data ingår om befolkning, trygghet, arbetsmarknad, ekonomi, ungdomar, utbildning, välstånd och hälsotjänster, offentligt rum och boendeförhållanden. Faktasammandragen används allmänt i följande situationer :

  • då man vill inleda en dialog med invånarna om planer som rör området
  • som bakgrundsinfo för övrig informering riktad till förvaltningen
  • som stöd för beslutsfattandet
  • för att statistiskt ställa lokala fenomen i relation till större sammanhang.

Staden består av områden

Inom beslutsfattandet eftersträvar man höjd livskvalitet för de bostadsområden som klarar sig sämst. Ett av syftena med till exempel den lokala approach som nämndes i artikelns början är att höja vissa utvalda områdens popularitet till medelnivån i staden. Men de problem som förekommer i vissa områden kommer sig inte nödvändigtvis av området självt . Trots att en stor del av ett områdes invånare kan vara arbetslösa finns roten till arbetslösheten inte i området. Det är möjligt att det inte finns tillräckligt med arbete i staden som helhet heller – eller ens någonstans i närheten.

Då politiska målsättningar ställs upp är det bra att vara medveten om att den indikatorinformation som finns om ett områdes socioekonomiska status ger en statisk bild av befolkningen. I verkligheten finns det en ständig rörlighet i befolkningen, och årligen flyttar 14 procent av Amsterdams befolkning till en ny adress. För individer fungerar det bättre att höja sin livskvalitet genom att flytta bort än att börja ändra särdrag i bostadsområden.

Sålunda kan vi för det första konstatera att anhopningen av problem, till exempel just arbetslöshet, inte anknyter till bostadsområdet i sig utan till dess befolkning vid en viss tidpunkt. För det andra har de svagare områdena sin egen betydelse i stadens mångfaldiga helhet; ett förmånligt bostadsområde kan lämpa sig som första steg i boendekarriären eller varför inte som hemvist för en storfamilj. Datamaterial som beskriver små geografiska områden är desto användbarare ju bättre de kan ta med klassificeringar som beskriver områdenas dynamik. Beslutsfattarna skall kunna bedöma om ett svagt bostadsområde är en startpunkt för invånare stadda i social stigning – eller kanske ett sista hopp för sina invånare.  

Artikelförfattaren verkar som specialforskare vid Amsterdams stadsutrednings- och statistikkontor (O+S Amsterdam).

 

 

Figur 1. "Hur nöjd är du allmänt taget med ditt bostadsområde?". Medeltal av svaren på en betygsskala 1–10 (2011).

 

Figur 2. Områden där andelen personer som valt just Amsterdam varit stor 1995, 2005 och 2013.

 

Figur 3. Koncentrationer av socialt stött boende (gult = < 463 bostäder och > 67 %) samt 15–64-åringar som får utkomststöd (blått = > 90 personer och > 15 %), 2012.

 

Figur 4. Begreppsmodell för attraktivitet.

 

Figur 5. Skillnader mellan trygghet och upplevd trygghet, 2010–2011.

 

Figur 6. Amsterdam stads dashboard-webbsajt 2013.

Kommentera

I tidskriften: