Kvartti 4/2013 |  30.01.2014Teemu Vass

Nyheter: Det är svårt att påvisa grannskapets inverkan

Med grannskapseffekt (neighbourhood effect) avses att boende på ett sämre ställt område inskränkerindividens möjligheter att klara sig i livet. Inte endast individens egna förutsättningar påverkar framgången, utan även livsmiljön är som en ytterligare broms. I en del bostadsområden är problemen djupt rotade och fattigdom eller arbetslöshet kan gå i arv från generation till generation.

Även om politikerna har tagit sig an problemet och söker efter lösningar på det, finns det inom forskningen inga obestridliga och allmängiltiga bevis på teorin ombostadsområdets inverkan, påstår den holländske stadsforskaren Maarten van Ham.

Undersökningar om grannskapseffekten har publicerats i ökande takt sedan W. J. Wilson öppnade diskussionen med sitt verk The Truly Disadvantaged år 1987. Resultaten är emellertid motstridiga.

Att områdena differentieras och blir olika är vardag i många storstäder. Enligt van Ham upplevs differentieringen som ett problem för att den socioekonomiska segregationsutvecklingen samt områdenas etniska särdrag framhävs i diskussionen.

Differentieringen har tydliga negativa effekter. Invandrarnas integration, till exempel deras språkinlärning, försvåras om det antalet urinvånare i deras bostadsområde är litet. Om området har en svag socioekonomisk ställning kan det i sin tur leda till upplopp och därigenom skada hela stadens rykte.

Differentieringens två ansikten

I differentieringen av områden kan man enligt Maarten van Ham se även andra sidor än de socioekonomiska problemen och den ökade etniska ensidigheten.

En stor del av urinvånarna i de europeiska städerna bor i områden där det nästan uteslutande bor urinvånare. Det finns områden som är kända som till exempel katolska stadsdelar. Dessutom finns det Chinatowns och lill-Italien: invandrarområden som man främst har positiva föreställningar om, även om de definieras av just etnisk ensidighet.

Att etniska grupper koncentreras till ett visst område kan även hjälpa invandrare att anpassa sig till det nya hemlandet. I områdena bildas sociala nätverk, som man har hjälp av till exempel vid jobbsökning. I dessa ”trygga hamnar” är det lätt att leva och dela erfarenheter med grannar som har samma modersmål och hör till samma trossamfund.

Vi vill bo bland våra gelikar

Beslutsfattarna strävar efter att bemöta problemet kring differentiering av områden bland annat genom att blanda stadsdelarnas befolkningsunderlag. I ett sämre ställt område kan man till exempel riva en del av kommunens hyreshus och bygga ägarbostäder i deras ställe.

Antagandet är att då invånare som har det sämre ställt kan i sin egen boendemiljö interagera med grannar som har det bättre ställt, kan även deras möjlighet att komma framåt i livet förbättras.

Enligt Maarten van Ham stöder forskningsresultaten inte entydigt denna uppfattning. Trots goda avsikter uppstår det inte nödvändigtvis interaktion mellan olika invånare i ett bostadsområde.

De nyinflyttade medelklassinvånarna som har lockats till ett område med låginkomsttagare kan undvika att umgås med den befintliga befolkningen. I en del områden har de rentav ingärdat sig själva till ett eget litet samhälle, berättar van Ham.

Även om en del stadsbor gärna bor just i socialt blandade områden är det vanligare att människor vill bo bland sina gelikar. De som har råd väljer en boendemiljö där de övriga invånarna har samma socioekonomiska och etniska bakgrund eller livsstil.

Bostadsområdenas karaktär ändras även under årens lopp, konstaterar van Ham. Till exempel i Nederländerna finns det höghusområden, som byggdes för medelklassen på 1970-talet, vilka uppskattas mindre nu då medelklassen har börjat föredra egnahemsboende.

När man river hyreshus för personer som har det sämre ställt för att bygga ägarbostäder flyttar invånarna från hyreshusen till områden där det fortfarande finns billiga bostäder.

Enligt van Ham är en persons bostadsområde inte i särskilt stor utsträckning orsaken till hennes problem – utan snarare en återspegling av faktorer som utbildning, sysselsättning och inkomstnivå. Att blanda invånarstrukturen kan förebygga problem i ett område, men det avlägsnar inte nödvändigtvis den fattigdom och ojämlikhet som redan finns.

Som en lösning på problem kring differentieringen av områden rekommenderar van Ham snygga, trygga och hälsosamma livsmiljöer samt att man satsar på utbildning och långsiktigt förebyggande av fattigdom. Professor Maarten van Ham från tekniska universitetet i Delft höll ett anförande på ett seminarium som ordnades av Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) i Helsingfors i oktober.  

Kommentera

I tidskriften: