Havsområdet utanför Helsingfors mår bättre nu

Under de senaste årtiondena har vattenkvaliteten utanför Helsingfors blivit bättre (Huuska och Miinalainen 2012). Alla stadens innervikar och vattnen i fastlandets närhet låg ännu i början av 1970-talet i den sämsta kvalitetsklassen. Till övriga delar klassificerades vattenkvaliteten i havsområdena utanför Helsingfors som passabel (försvarlig). I början av 2010-talet däremot klassades vattnet i innervikarna eller vid fastlandsstranden inte längre som dåligt på ett enda ställe. I Gammelstadsfjärden och några smärre innervikar var vattnet i passabelt skick. I övrigt var vattenkvaliteten i vattnen utanför Helsingfors nöjaktig och längre ut till havs rentav god (Karta 1).

Den belastning på havet som kommer från avloppsreningsverken har minskat märkbart. När man införde kemisk fosforborttagning minskade fosforbelastningen på 1970-talet till en fjärdedel av vad den varit. I slutet av 1990-talet införde reningsverken också kväveborttagning, och därmed halverades kvävebelastningen. Då man vid avloppsreningsverket i Viksbacka i Helsingfors i början av 00-talet startade en enhet för biologisk efterbehandling och en åttonde aktivslamlinje halverades kvävebelastningen igen.

I nuläget är det Vanda å som står för ca. 60 procent av belastningen på havsvattnet utanför Helsingfors. Näringsbelastningen i ån härrör i huvudsak från jordbruk i dess tillrinningsområde. Det övergödda tillståndet i vikarna upprätthålls av intern belastning från sediment och av belastning från bäckars tillrinningsområden.

Karta 1. Havsvattnets tillstånd i Helsingfors och Esbo åren 1971–73 resp. 2008–11 bedömt enligt vattenkvalitetsklassificeringen i Ramdirektivet för vatten

Havet en byggsten för vår välfärd

Det finns ett direkt samband mellan miljö och välfärd. Vattendrag, landekosystem och deras gemensamma atmosfär alstrar samfällt olika nyttigheter (näring, ren luft och vatten), kulturell ekosystemservice (t.ex. rekreationsservice) och livsupprätthållande service, och av dem är vår välfärd och våra levnadsförhållanden i slutändan beroende.

Nedsmutsning och nedslitning försämrar Östersjöns tillstånd. Exempel på nedsmutsning är överstor näringsbelastning och att plaster och andra för ekosystemet främmande substanser och miljöfarliga ämnen hamnar i vattnet.

En belastning som är större än havsekosystemet tål försvagar ekosystemets tillstånd, minskar det kapital naturen utgör och försämrar våra och kommande generationers möjligheter att njuta av havsekosystemets produkter och tjänster. Den ekonomiska verkan kan vara avsevärd: enligt en undersökning är det årliga värdet av Östersjöns ekosystemtjänster 4 miljarder lägre än det skulle varit om havet var i gott skick (Ahtiainen et al. 2014).

Östersjönutmaningen

Helsingfors stad har axlat en aktiv och initiativtagande roll i skyddet av Östersjön både nationellt och internationellt. År 2007 förband sig städerna Helsingfors och Åbo offentligt till konkreta frivilliga åtgärder vårt kustvatten och hela Östersjön till fromma. Projektet Östersjöutmaningen hade lanserats.

I städernas första gemensamma åtgärdsprogram för Östersjön ingick 37 konkreta åtgärder under nio teman. Dessa började vidtas av ett tiotal verk och inrättningar i bägge städerna. Städerna har bland annat minskat på de spridda belastningar de förorsakat och på utsläppen från passagerar-, last- och fritidsbåtar, utvecklat sin beredskap för oljebekämpning samt utökat forskning, medvetenhet och samarbete för att förbättra kustvattnets och hela Östersjöns tillstånd. Ett nytt aktionsprogram för Östersjöutmaningen 2014-2018 godkändes av båda städernas stadsstyrelser i november 2013.

Förutom att Östersjöutmaningen aktiverar städernas eget vattenskydd innebär den ett målinriktat nätverksbygge och verksamhet både i hemlandet och utomlands. Ända från början har man bjudit in lokala aktörer både från Finland och övriga Östersjöländer. Åren 2007–2013 antog ca. 200 organisationer utmaningen, däribland kommuner i Finland och övriga östersjöländer, företag, föreningar, läroinrättningar och universitet, lokala aktörer och statliga inrättningar.

Östersjöutmaningen är unik som verksamhetsform. Kärnan i den är de konkreta vattenskyddsåtgärder som vidtas på lokal nivå och inom organisationers egen verksamhet. Åtgärderna överskrider de lagstadgade miniminivåerna, och det finns ett eget åtgärdsprogram om hela den stora skara som antagit utmaningen. Helsingfors och Åbo ger sina partners inom Östersjöutmaningens nätverk möjlighet att dela med sig av god praxis och lära sig nya verksamhetsmodeller av varandra.

Helsingfors stads roll inom östersjöskyddet

För Helsingfors är ett rent Östersjön ett värde i sig och en delfaktor i invånarnas välfärd. Ett fungerande bräckvattenekosystem är förutsättningen för att organismer ska kunna leva i en för dem optimal livsmiljö och till exempel producera syre som vi kan andas, eller möjliggöra mänsklig rekreation. För många som bor vid havet är ju till exempel simning i rent och klart vatten något av ett ”livsvillkor".

Rena vattenområden är också ett trumfkort för Helsingfors. Till exempel inom turismen till Helsingfors, som bygger på havets närhet, är rena kustvatten en viktig konkurrensfaktor för de lokala företagen. Och för hela stadens konkurrenskraft är det viktigt med så rena vatten som möjligt och konkurrenskraftiga företag som får nytta av havet.

Helsingfors stads göranden och låtanden i östersjöfrågor styrs av stadens strategiprogram och miljöpolitik. I Helsingfors stads strategiprogram (för åren 2012–2016) betraktas skyddet av Östersjön som en delfaktor i ett förnyelsedugligt, vitalt och konkurrenskraftigt Helsingfors. Ambitionen är att Helsingfors ska vara en erkänd miljöklok stad med grön ekonomi. Staden bygger partnerskap med näringslivet så att företagens konkurrenskraft och miljöansvar stärks och det uppstår ny innovativ affärsverksamhet till exempel kring smarta teknologier, resurseffektivitet och kolneutrala produkter. Staden främjer utvecklandet och införandet av nya slags miljö- och energiteknologier i samarbete med företag och forsknings- och utvecklingsinstanser. I enlighet med sitt strategiprogram har Helsingfors förnyat Östersjöutmaningens åtgärdsprogram.

Stadens miljöpolitik har satt upp några mål på mellanlång och lång sikt. Målsättningarna för vattenskyddet fram till år 2020 är att:

- havsmiljön utanför Helsingfors ska är i gott skick bedömd enligt EU:s havsstrategidirektiv,

- Östersjöutmaningen har antagits av 300 aktörer som staden stöder i att genomföra åtgärdsprogram som effektiverar skyddet av Östersjön,

- en centraliserad vattenförsörjning har byggts på de mest frekventerade rekreationsöarna i Helsingfors,

- antalet översvämningar i blandavloppsnätet har minskat med 20 procent jämfört med läget idag,

- hindren för att fisken går upp till sina lekplatser har undanröjts.

En målsättning på längre sikt, fram till år 2050, är att Helsingfors egen näringsbelastning på vattendragen minskat ytterligare, att nyttjandet av näringsämnen effektiverats och översvämningarna i blandavloppsnätet halverats från läget idag.

De miljöpolitiska linjedragningarna innehåller även målsättningar och syften för oljebekämpningsberedskap.

Vattenskyddet kräver långsiktigt arbete

Inom vattenskyddet är tålamod och långsiktig planering en dygd. Många vattenskyddsåtgärder, i synnerhet då det gäller att minska fosforbelastningen från lantbruket, verkar på belastningen så småningom och först efter längre tid. Då man till slut lyckas få belastningen att börja minska (vilket redan skett kring Östersjön som helhet) kan det ändå ta årtionden förrän miljöns tillstånd återhämtat sig. Östersjöns allmäntillstånd påverkas av fosforn i bottensedimentet, och den kan man börja få bukt med först sedan fosforbelastningen utifrån konsekvent minskats under kommande årtionden.

Så då man planerar vattenskyddet gäller det att se långt in i framtiden. Att bedöma olika hotbilder och möjligheter hjälper oss att få ett begrepp om de utmaningar vi har framför oss då målet är att trygga de tjänster som Östersjöns ekosystem gör oss på lång sikt.

Tänkbara framtidsvisioner för östersjöarbetet

År 2014 ordnade Östersjöutmaningen en workshop där man dryftade hurdant östersjöarbetet kunde vara i framtiden (Figur 1). I små grupper diskuterades ett sansat önskat scenario, ett djärvt önskat scenario och ett icke-önskat scenario. Det modiga önskade scenariot betonar enligt rönen att näringsutsläppen från lantbruket skall kunna bemästras. Sanering av vattendrag sågs som en sista utväg om inget annat hjälper. Tydligast styrs östersjöarbetet av teknologins utveckling. Till den önskade framtidsbilden för östersjöarbetet hör också att det internationella samarbetet sker inte bara mellan länder utan även i synnerhet städer. Av de samhälleliga styrmekanismerna betonas i framtiden den ekonomiska styrningen. Som ledstjärnor upplevde workshopdeltagarna att värderingar var viktigare än kunskap eller känslor.

Att döma av rönen från workshopen blir en aktuell fråga huruvida internationell politik är ett viktigt redskap eller ett nödvändigt ont. Det gäller att avväga om en stark roll för den enskilde medborgaren är en styrka eller svaghet. Frivillighet kan vara en viktig grund att bygga på – eller en så kallad svag länk då skyddsåtgärder vidtas. Känslorna kan spela en nog så viktig roll vid informeringen, men som grund för beslutsfattande kan de vara rentav vilseledande. Politisk realism upplevdes av deltagarna som både ett hinder och en möjlighet.

Hur värna om Östersjöns dotters livskraft i framtiden?

Man har bedömt att klimatförändringen ökar näringsutflödena i och med höjd temperatur och ökande regn i synnerhet i Östersjöns norra delar (Meier et al. 2014). Östersjöregionen kan få en större betydelse för lantbruk, turism och många andra näringar då klimatförändringen försämrar andra regioners relativa konkurrenskraft. Utmaningarna växer om man vill få Östersjön i skick – och att hållas frisk – men samtidigt växer även efterfrågan på Östersjöns ekosystemtjänster.

Hur värnar vi om Östersjöns dotters, Helsingfors, livskraft och miljökonkurrenskraft då samhället och miljön förändras? Vi kan till exempel ta till lokalt, regionalt och havsomspännande samarbete samt lyhördhet för svaga signaler.

En vital förutsättning för att åtgärderna för att skydda Östersjön ska framskrida är att vi har aktuell och opartisk forskning att tillgå och att vi har effektiv växelverkan mellan dem som alstrar resp. använder informationen. För att främja alstrandet av kunskap finansierar Helsingfors stad en visstidsprofessur i ekonomin kring skyddet av Östersjön. Som bäst bereds tillsättandet av en lokal Östersjöpanel. Den skulle fokusera på lokala vattenskyddsfrågor och utgöra ett debattforum för företrädare för högskolor, städer, företag och organisationer.

Mottot vid förbättrandet av Östersjöns tillstånd är att vattenkvaliteten förbättras kubik för kubik. Det är oundvikligt att det blir vissa utsläpp i vattnet från städer, företag och andra lokala aktörer. Men samma aktörer drar själva nytta av att vattnet är rent, och samma lokala aktörer har på motsvarande sätt makt och ansvar för att minimera utsläppen och därmed påverka Östersjön positivt. Helsingfors stads insats kommer även framöver att handla om att minska utsläppen från den egna verksamheten. De viktigaste åtgärderna är att bemästra gatuavrinningsvattnet, sanera blandavloppsnätet och att vederbörligen rena avloppsvattnet från glest bebyggda delar av stadsterritoriet.

Näringsbelastningen från Vanda å är den faktor som mest påverkar kustvattnets skick i Helsingfors. Därför står minskning av belastningen på åns tillrinningsområde i främsta rummet. Ur Helsingfors synvinkel är Vattenskyddsföreningen för Vanda å och Helsingforsregionen r.f., där kommunerna, lantbruksproducentorganisationerna och industrin i tillrinningsområdet är medlemmar, en viktig aktör för att kunna minska belastningen från Vanda å. Vid sidan om det lokala vattenskyddsarbetet är det skäl att utveckla den nationella styrningen, till exempel miljöstödet för lantbruket, i en kostnadseffektivare riktning.

Internationellt samarbete ses vanligen som något som sker mellan stater, men samarbetet fungerar kanske effektivast direkt mellan dem som konkret jobbar med saken. Syftet med NutriTrade, ett projekt som snart kör igång, är att bygga upp en frivillig näringsutsläpphandel i hela Östersjöregionen. Systemets mål är att styra in vattenskyddet på de ställen där behovet är som mest trängande. Vid sidan om NutriTrade håller Helsingfors stad på att starta ett pilotprojekt för att effektivera avloppsreningen i vitryska staden Vitebsk. Med i det projektet är även vattenförsörjningen vid Samkommunen Helsingforsregionens miljötjänster, Åbo stad och John Nurminens Stiftelse. Samprojektet beräknas minska fosforbelastningen på Östersjön med 60 ton per år , vilket är nästan två gånger så mycket som den årliga belastningen på Finska viken från reningsverket i Viksbacka i Helsingfors.

Det är viktigt att vara lyhörd för svaga signaler och rikta in forskning och vattenskyddsåtgärder på tänkbara framtida miljöproblem. Det kan till exempel handla om ämnen som inte hör hemma i havsnaturen men som passerar igenom vår nuvarande vattenrening, hur modern den än är: mikroskopiskt plastskräp, läkemedelsrester, sötnings- och tillsatsämnen från livsmedel med mera.

Päivi Kippo-Edlund är Helsingfors stads miljövårdschef, Kari Hyytiäinen är professor i ekonomin kring skyddandet av Östersjön vid Helsingfors universitet och Petri Tapio är professor i framtidsforskning vid universitetet Turun Yliopisto i Åbo.

Litteratur:

Ahtiainen, H., Artell, J., Czajkowski, M., ym. 2014. Benefits of meeting nutrient reduction targets for the Baltic Sea – a contingent valuation study in the nine coastal states. Journal of Environmental Economics and Policy 3.

Helsingin kaupungin strategiaohjelma 2013-2016. Kaupunginvaltuusto 24.4.2013. http://www.hel.fi/www/Helsinki/fi/kaupunki-ja-hallinto/strategia-ja-talous/strategiaohjelma/

Helsingin kaupungin ympäristöpolitiikka. Kaupunginvaltuusto 26.9.2012.

Helsingin ja Turun kaupunkien yhteinen Itämeri-toimenpideohjelma 2014-2018. http://www.itamerihaaste.net/files/910/Helsingin_ja_Turun_Itameri-toimenpideohjelma_2014-2018_FINAL_pienennetty.pdf

Huuska, P. ja Miinalainen M. (toim.). Katsaus Helsingin ympäristön tilaan 2012. Helsingin kaupungin ympäristökeskuksen julkaisuja 15/2012.

Itämerihaasteen tulevaisuustyöpaja, Helsingin kaupunki, Turun kaupunki, Turun yliopisto, Tulevaisuuden tutkimuskeskus, 10.12.2014

Meier, M.H.E, Müller-Karulis, B., Andersson, C. ym. 2012. Impact of Climate Change on Ecological Quality Indicators and Biogeochemical Fluxes in the Baltic Sea: A Multi-Model Ensemble Study. Ambio 41: 558–573