Bakgrund

Det förekommer märkbar variation i arbetslöshetsgrad delområden emellan i Huvudstadsregionen (se t.ex. Vilkama et al. 2014). Till exempel år 2014 var lägsta lokala arbetslöshetsgraden i Helsingfors 1,9 procent och högsta 20,9 procent (Arbets- och näringsministeriet). I de svagaste områdena var arbetslöshetsgraden över tio procent även vid uppsvinget under första årtiondet av 2000-talet (Områdesdatabasen).

I vetenskaplig debatt om lokal socioekonomisk differentiering har det framkastats att stark anhopning av illa lottade i sig kan börja alstra flera illa lottade (t.ex. Bernelius 2013, 32). Denna tanke väcker frågan om vad lokal differentiering betyder i Huvudstadsregionen. Är de lokala arbetslöshetsgraderna i Huvudstadsregionen ställvis så höga att de kan ha skadlig verkan på invånarnas liv? I den undersökning vi presenterar här utredde vi saken genom att granska sambandet mellan lokal arbetslöshetsgrad och senare framgång på arbetsmarknaden bland före detta arbetslösa.

Grannskapets inverkan på arbetsmarknadsframgången

Undersökningen placerar sig inom traditionsenlig grannskapseffektsforskning. Begreppet grannskapseffekt (neighbourhood effect), dvs. påverkan från grannskapet, syftar på ett läge där individens boendemiljö, i synnerhet den sociala dimensionen, inverkar på individen över och förbi dennas personliga bakgrundsfaktorer (Bernelius 2013, 33; Kauppinen 2004). Forskningen i grannskapseffekt är oskiljbart kopplad till social differentiering i städer, och intresset inriktar sig särskilt på eventuella negativa verkningar av lokal anhopning av lottlösa.

Forskningslitteraturen skiljer teoretiskt mellan flera olika mekanismer genom vilka ett bostadsområde kan inverka på en individs framgång på arbetsmarknaden. Man har till exempel tänkt sig att ett områdes befolkningsstruktur kanske bestämmer hurdan arbetsmarknadsnyttig information det rör sig i de lokala sociala nätverken. Man har också framlagt att anhopad social lottlöshet genom social inlärning kan förmedla attityder eller sätt som inverkar på individers motivation att söka jobb. Bland övriga mekanismer än sådana som anknyter till områdets befolkningsstruktur har ofta nämnts arbetsplatsernas nåbarhet från grannskapet (se t.ex. Galster et al. 2014, Kauppinen et al. 2009, Sari 2012).

I vår undersökning fokuserade vi uttryckligen på personer som blivit arbetslösa, eftersom processen att få sysselsättning kan anknyta till sådana sociala mekanismer som inte är lika relevanta för de sysselsattas arbetsmarknadsframgång. Dessutom kan folk då deras arbetsrelaterade kontakter avbryts rikta in sig mera än genomsnittligt på andra sociala relationer, bland annat det sociala livet i närområdet. I ett sådant här läge är folk så att säga mera känsliga för påverkan från grannskapet (jfr. Galster et al. 2010, Kauppinen et al. 2009). Samtidigt kan vi anta att hög lokal arbetslöshetsgrad kan öka sannolikheten för att den arbetslösa i sitt eget grannskap har socialt utbyte med andra arbetslösa.

Intressanta jämförelseobjekt för vår undersökning är tidigare gjorda europeiska undersökningar om sambandet mellan lokal arbetslöshetsgrad och individers framgång på arbetsmarknaden. Vi tar inte med undersökningar som koncentrerar sig på personer med invandrarbakgrund eller unga i vår översikt.

I Sverige, Spanien och Frankrike har man observerat att hög arbetslöshet i grannskapet haft ett negativt samband med individers framgång på arbetsmarknaden (Korsu & Wengenski 2010, Matas et al. 2010, Musterd & Andersson 2006). Sambandet fanns kvar även efter att man standardiserat sådana individuella bakgrundsfaktorer som kan antas stå i samband med både arbetsmarknadsframgång och att man bor i ett visst område. Saken har studerats även i Finland. I studier som gällt Huvudstadsregionen förutspåddes för dem som bott i grannskap med hög arbetslöshetsgrad och varit arbetslösa under den ekonomiska depressionen i början av 1990-talet att vederbörande fick mindre förvärvsinkomster senare i livet (Kauppinen et al. 2009, 2011).

Men beläggen för sambandet mellan social lottlöshet i grannskapet och individers framgång på arbetsmarknaden är inte entydiga. Vid liknande forskningsupplägg i Skottland framkom inga belägg för grannskapseffekter (Van Ham & Manley 2010, Manley & Van Ham 2012).

Den undersökning som föreliggande artikel bygger på deltar i ovan anförda debatt. Tanken var att klarlägga vilket samband det kan finnas mellan en ställvis lokalt anhopad arbetslöshet och de arbetslösas senare framgång på arbetsmarknaden i Huvudstadsregion. Två forskningsfrågor ställs: Förekommer det i Huvudstadsregionen lokala skillnader i hur höga inkomster personer som varit arbetslösa senare får? Och står arbetslöshetsgraden i det grannskap där vederbörande bodde som arbetslös i samband med hens senare inkomstnivå även då relevanta individuella bakgrundsfaktorer standardiserats bort.

Forskningsupplägg och -material

Det registermaterial vi använde i vår undersökning togs ur ett urval som omfattar tio procent av de personer födda i Finland som under något av åren 1990–2005 har bott i Huvudstadsregionen som 18–49 år gammal (Statistikcentralens användningstillstånd TK53-726-15). Till population valde vi alla de personer som under perioden 1999–2003 varit arbetslösa minst sexton dagar i sträck. Under det kalenderår som föregick arbetslöshetsåret skulle personens arbetsmarknadsställning vara ’sysselsatt’ och under det året fick vederbörande inte ha varit arbetslös. Vidare begränsades populationen till personer som varit 25-54 år gamla då de blev arbetslösa. Efter avgränsningarna innehöll materialet 3 800 observationer. De utomlands födda är inte med i materialet, eftersom uppgifterna om invandrarnas utbildningsnivå inte är tillförlitliga.

Individuella och lokala faktorers samband med de arbetslösas senare framgång på arbetsmarknaden analyserades med en lineär regressionsanalys med många nivåer. Den beroende variabeln (som skulle förklaras) var vederbörandes förvärvsinkomster under de fem kalenderår som följde på året då man blivit arbetslös (naturliga logaritmen av aritmetiska medeltalet för fem års förvärvsinkomster). Förvärvsinkomsterna granskades åren 2000–2008 beroende på vilket år man blivit arbetslös, och de deflaterades till penningvärdet år 2008.

Som huvudsaklig förklarande variabel tog vi arbetslöshetsgraden i det grannskap där vederbörande bodde då de blev arbetslösa första gången under den period vi analyserade. Arbetslöshetsgraden räknades bland grannskapets hela 20–64-åriga befolkning. Som grannskap kom vi i praktiken att använda delområden i Helsingfors, småområden i Esbo och stadsdelar i Vanda. Uppgifter från områdena tog vi för år 1998. Efter olika avgränsningar upptog vårt material 243 grannskap. Dessa grupperade vi enligt arbetslöshetsgrad i fem klasser sålunda, att varje klass innehöll ungefär en femtedel av personerna i materialet.

I de statistiska modellerna standardiserade vi bort sådana bakgrundsfaktorer som vi antog hade samband med att personen bodde i just det området och med personens senare framgång på arbetsmarknaden eller sådant som indikerade dylika faktorer. Det handlade om kön, ålder, typ av familj, bostadens upplåtelseform (hyres-/ägarbostad etc.) och utbildningsnivån. Med varje modell standardiserade vi också det kalenderår då man blivit arbetslös. Dessutom standardiserade vi i skilda modeller bort personernas förvärvsinkomster innan de blivit arbetslösa. Vi ville inte ha dem med i grundanalysen, eftersom bostadsområdet i teorin hade kunnat inverka på dem, vilket innebar en risk för överstandardisering.

Skillnader i befolkningsstruktur förklarar lokala skillnader i arbetsmarknadsframgång

I vårt material varierade arbetslöshetsgraden i grannskapen mellan 2,4 och 18 procent. Vi hittade ett samband mellan arbetslöshetsgraden och senare förvärvsinkomster hos personer som varit arbetslösa (Tabell 1). Högsta förvärvsinkomsterna fann vi i de grannskap där arbetslöshetsgraden var lägst, och lägst var förvärvsinkomsterna i de grannskap där arbetslöshetsgraden var högst. I de grannskapsklasser som låg mellan ytterligheterna var sambandet mellan arbetslöshetsgrad och inkomstnivå mindre klart.

Men lokala skillnader i förvärvsinkostnivå säger ännu inget om påverkan från grannskapet. Därför ville vi klarlägga i vilken mån skillnaderna handlade om en ojämn lokal fördelning i sådana observerade individuella bakgrundsfaktorer som stod i samband med arbetsmarknadsframgången. Med vår regressionsanalys på flera nivåer kunde vi beräkna hur stor del av den oförklarade variansen i förvärvsinkomster som var lokal. Den lokala varians som förelegat efter att vi standardiserat bort individuella bakgrundsfaktorer skulle ha kunnat tolkas som belägg för grannskapseffekter (jfr. Kauppinen 2004).

Att döma av analysen tydde mycket på att några grannskapseffekter inte förelåg. Variationen områden emellan krympte praktiskt taget till noll då vi i modellen beaktade de individuella bakgrundsfaktorerna. Inte heller arbetslöshetsgraden i bostadsområdet var en statistiskt signifikant variabel i den modell som innehöll de individuella bakgrundsvariablerna (Tabell 2).

I en skild analys klarlade vi huruvida det i sambandet mellan grannskapets arbetslöshetsgrad och den arbetslösas senare förvärvsinkomster fanns skillnader beträffande hur länge man bott i grannskapet, om man bott ensam eller beträffande bostadens upplåtelseform.

På teoretisk grundval kunde vi vänta oss att ifall det i den sociala växelverkan hade förekommit mekanismer som producerat grannskapseffekter, skulle styrkan av utsättningen för dem ha varierat med hur länge man bott i grannskapet eller bott ensam. Vi granskade saken med en interaktionsanalys, men konstaterade ingen statistiskt signifikant variation i sambandet mellan arbetslöshetsgrad och förvärvsinkomster för dessa faktorers del.

I vår analys enligt bostadens upplåtelseform försökte vi sedan minska den verkan på våra resultat som kunnat komma sig av sådana oobserverade faktorer som påverkade förvärvsinkomsten och orsaken till att man bodde i området. Eftersom vi kan anta att de som bor i socialt hyresboende åtminstone i någon mån mera slumpmässigt bosatt sig i ett grannskap än vad som är fallet bland den övriga befolkningen, som haft större möjligheter att välja var man bor, delade vi upp materialet i två delar beroende på om vederbörande bodde i socialt hyresboende eller inte. Därpå körde vi de centrala regressionsmodellerna på nytt. Men i huvuddrag skilde sig resultaten inte enligt upplåtelseform.

Dessutom undersökte vi i skilda analyser om arbetslöshetsgradens samband med förvärvsinkomsterna var olika beroende på personens bakgrundsfaktorer. Tanken var att grannskapseffekten kan variera från en social grupp till en annan. Mellan personens utbildningsnivå och grannskapets arbetslöshetsgrad fanns en statistiskt signifikant interaktion. För dem som bara hade grundskoleutbildning eller motsvarande, men inte för andra, var prognosen för förvärvsinkomsterna högre i de områden som hade lägsta arbetslösheten (2,4–5,6 %) än i områden med genomsnittlig arbetslöshet (5,7–11,3 %) (Figur 1). Denna skillnad mellan de lägst utbildade hölls statistiskt signifikant även då vi standardiserade bort de inkomster man haft före man blev arbetslös. Detta skulle tyda på en tänkbar grannskapseffekt.

Varför har grannskapseffekterna från 90-talets depression försvunnit?

På grundval av vår statistiska analys verkade det allmänt taget som om individers senare framgång på arbetsmarknaden inte berodde på hur hög arbetslösheten varit i de grannskap där de bott då de blev arbetslösa. De lokala skillnader enligt arbetslöshetsgrad i de arbetslösas senare förvärvsinkomster som vi observerade i våra preliminära analyser visade sig vid närmare granskning handla om återspeglingar av skillnader i befolkningsstruktur. De individuella bakgrundsfaktorerna för arbetsmarknadsframgång var ojämnt fördelade områdesvis.

Det enda statistiskt signifikanta standardiserade sambandet mellan grannskapets arbetslöshetsgrad och vederbörandes senare förvärvsinkomster gällde personer som hade utbildning på högst grundskolenivå: deras prognosticerade förvärvsinkomster var högre i grannskap med de lägsta arbetslöshetsgraderna. Men inte heller detta kan på rak arm tolkas som grannskapseffekt, eftersom det inte med vårt forskningsupplägg var möjligt att tillräckligt heltäckande analysera vad det observerade sambandet anknöt till. I bakgrunden kunde det finnas någon grannskapseffektsmekanism, till exempel att det i de sociala nätverken i grannskap med låg arbetslöshetsgrad fanns mer sådan information i omlopp som var nyttig med tanke på att få arbete. Men lika väl hade observationen kunnat förklaras av bristfälligt standardiserade individuella bakgrundsfaktorer.

En intressant faktor i resultaten är att de avviker klart från tidigare observationer om samma tema (Kauppinen et al. 2009, 2011), enligt vilka läget på 1990-talet var att en högre arbetslöshetsgrad i grannskapet förutspådde lägre förvärvsinkomster för personer som varit arbetslösa under recessionen i början av 1990-talet. De senare förvärvsinkomsterna gällde då åren 1996–2000. I den undersökning däremot som föreliggande artikel bygger på gällde de åren 2000–2008, och vi hittade inte något motsvarande förhållandevis klart negativt samband. Skillnaden i resultaten pekar på den möjligheten att det kring millennieskiftet skett en förändring i något fenomen i anknytning till grannskapseffekter.

Vad för förändring kunde det ha handlat om? Ett alternativ är att söka en förklaring i förändrade lokala arbetslöshetsgrader. I Kauppinen et aliaes undersökningar fanns det en skillnad mellan de områden som hade lägsta arbetslöshetsgraden och dem som år 1995 hade haft en arbetslöshetsgrad om 12,9 procent eller högre. Men i vårt material för föreliggande studie bodde bara en liten del av personerna i grannskap med såhär hög arbetslöshet. Kanske arbetslösheten hade hunnit sjunka till en nivå där den inte längre inverkade på de arbetslösas arbetsmarknadsframgång.

Exceptionellt förutom den höga nivån var, under den period Kauppinens et co studerat, att de lokala arbetslöshetsgraderna mycket snabbt hade stigit från mycket låg nivå till ställvis mycket hög. Till exempel i delområdena i Helsingfors växte variationen i arbetslöshetsgrad från 0–6 procent år 1989 till 3–31 procent i slutet av år 1994 (Kauppinen et al. 2009). Kanske ett sådant här uppkomstsätt för den lokala arbetslösheten skapade en grund för sådana grannskapsrelaterade sociala fenomen som inverkade på de arbetslösas senare framgång på arbetsmarknaden. I den senare undersökningens material hade individerna bakom grannskapens arbetslöshetssiffror förmodligen blivit arbetslösa vid mycket mera varierande tidpunkter.

En tredje observation och en förklaring till den handlar om arbetslöshetens natur. Under 1990-talet var en stor del av arbetslösheten strukturell, varför många hade särskilt svårt att få jobb efter recessionen. Många marginaliserades från arbetslivet mer eller mindre varaktigt (Kalela et al. 2001, Lehtonen et al. 2001.) Kauppinen et co:s resultat tyder på att bostadsområdet kunde ha inverkat på att en del personer blev helt utan förvärvsinkomster. Kanske förhållandena i grannskapet hade inverkan på just dem som hade särskilt svårt att få jobb. På 2000-talet däremot och bland de arbetslösa som vi analyserat här förekom det inte i nämnvärd grad att man blev helt utan inkomster under längre tider. Kanske det var just därför vi bara fann ett mycket svagt samband mellan grannskapet och individens senare framgång p arbetsmarknaden.

Ovan har vi anfört indikationer på var vi kunde få förklaringar. Men än så länge känner vi inte orsakerna till att de grannskapseffekter som Kauppinen et co. hittat har förekommit men senare försvunnit. Så länge vi inte empiriskt identifierat de mekanismer som alstrar grannskapseffekter är inte ens det säkert att observationerna verkligen handlar om grannskapseffekter. Orsaken till dem kan ligga även i bristfällig bortstandardisering av individuella bakgrundsfaktorer. Om till exempel Kauppinens et co:s observationer gällde i synnerhet sådana arbetslösa som lidit mest av strukturomvandlingen kunde problemet ligga i att analyserna inte fått tillräckligt bra grepp om den urvalsmekanism som ledde till att folk bodde där de bodde på grund av faktorer som anknöt till framgång på arbetsmarknaden under strukturomvandlingen.

Sambandet mellan lokala arbetslöshetsgrad och framgång på arbetsmarknaden är ett intressant tema inte bara ur rent samhällsvetenskaplig synvinkel. I nuvarande läge, då arbetslösheten i Finland och Huvudstadsregionen redan länge ökat vore det med tanke på bostadspolitiken viktigt att veta om det finns förhållanden där vissa egenskaper i folks grannskap börjar hämma deras möjligheter till framgång på arbetsmarknaden.

Henri Laukkanen verkar som högskolpraktikant vid Helsingfors stads faktacentral. Timo M. Kauppinen verkar som specialforskare vid Institutet för hälsa och välfärd. Artikeln bygger på Henri Laukkanens pro gradu-avhandling.

 Litteratur:

Bernelius, V. (2013). Eriytyvät kaupunkikoulut: Helsingin peruskoulujen oppilaspohjan erot, perheiden kouluvalinnat ja oppimistuloksiin liittyvät aluevaikutukset osana kaupungin eriytymiskehitystä. Tutkimuksia 2013:1. Helsinki: Helsingin kaupungin tietokeskus.

Galster, G., Andersson, R., & Musterd, S. (2014). Are males' incomes influenced by the income mix of their male neighbors? explorations into nonlinear and threshold effects in Stockholm. Housing Studies, 30(2), 315–343.

Kalela, J., Kiander, J., Kivikuru, U., Loikkanen, H., & Simpura, J. (2001). Introduction. Teoksessa Kalela, J., Kiander, J., Kivikuru, U., Loikkanen, H., & Simpura, J (toim.) Down from the heavens, up from the ashes. The Finnish economic crisis of the 1990s in the light of economic and social research. Helsinki: Valtion taloudellinen tutkimuskeskus, 3–22.

Kauppinen, T. M. (2004). Asuinalueen ja perhetaustan vaikutukset helsinkiläisnuorten keskiasteen tutkintojen suorittamiseen. Tutkimuksia – Helsingin kaupungin tietokeskus 2004:6.

Kauppinen, T. M., Kortteinen, M., & Vaattovaara, M. (2009). Pääkaupunkiseudun lamatyöttömien myöhemmät ansiotulot: Iskikö lama kovemmin korkean työttömyyden alueilla? Yhteiskuntapolitiikka-YP, (74) 4, 358–374.

Kauppinen, T. M., Kortteinen, M., & Vaattovaara, M. (2011). Unemployment during a recession and later earnings: Does the neighbourhood unemployment rate modify the association? Urban Studies, 48(6), 1273–1290.

Lehtonen, H., Aho, S., Peltola, J. & Renvall, M. (2001).Did the crisis change the welfare state in Finlan. Teoksessa Kalela, J., Kiander, J., Kivikuru, U., Loikkanen, H., & Simpura, J (toim.) Down from the heavens, up from the ashes. The finnish economic crisis of the 1990s in the light of economic and social research. Helsinki: Valtion taloudellinen tutkimuskeskus, 102–122.

Laukkanen, H. (2015). Alueellisen työttömyysasteen vaikutus työttömien myöhempään työmarkkinamenestykseen. Pro gradu -tutkielma. Helsingin yliopisto.

Korsu, E., & Wenglenski, S. (2010). Job accessibility, residential segregation, and risk of long-term unemployment in the Paris region.Urban Studies, 47(11), 2279–2324

Manley, D., & Van Ham, M. (2012). Neighbourhood effects, housing tenure and individual employment outcomes. Teoksessa Van Ham, M., Manley, D., Bailey, N., Simpson, L. & Maclennan, D. (toim.), Neighbourhood effects research: New perspectives. New York: Springer, 147–173.

Matas, A., Raymond, J., & Roig, J. (2010). Job accessibility and female employment probability: The cases of Barcelona and Madrid.Urban Studies 47(4), 769–787.

Musterd, S., & Andersson, R. (2006). Employment, social mobility and neighbourhood effects: The case of sweden.International Journal of Urban and Regional Research, 30(1), 120–140.

Sari, F. (2012). Analysis of neighbourhood effects and work behaviour: Evidence from Paris.Housing Studies, 27(1), 45–76.

Työ- ja elinkeinoministeriö. Helsingin kaupungin tietokeskuksen tilaama Tilastokeskuksen erillistulostus rekisteripohjaisesta työssäkäyntitilastosta joulukuun lopun 2013 tilanteesta (työvoima) sekä työ- ja elinkeinoministeriön työnvälitystilastot vuoden 2014 lopun tilanteesta (työttömät).

Van Ham, M., & Manley, D. (2010). The effect of neighbourhood housing tenure mix on labour market outcomes: A longitudinal investigation of neighbourhood effects. Journal of Economic Geography, 10, 257–282.

Vilkama K., Lönnqvist H., Väliniemi-Laurson J., Tuominen M. (2014). Erilaistuva pääkaupunkiseutu. Sosioekonomiset erot alueittain 2002–2012. Tutkimuksia 2014:1. Helsinki: Helsingin kaupungin tietokeskus.

Internetlähteet:

Aluesarjat: Helsingin seudun aluesarjat -tilastokanta. Helsingin kaupungin tietokeskus. [http://www.aluesarjat.fi/] Katsottu 11.10.2015.