• Foto: Unigrafia / Linda Tammisto.

Kvartti 3/2018 |  08.01.2019Teemu Vass

Sammangyttring en prövosten för samlevnad mellan människa och natur i Helsingfors

Intervjuad: Jari Niemelä

Jari Niemelä, som den 1 augusti 2018 tillträdde som rektor vid Helsingfors universitet, har från framskjuten plats länge följt stadsnaturen i Helsingfors och hur den utvecklats – och det som människan gjort för att påverka den. Innan han valdes verkade han som professor i stadsekologi och som dekanus för Bio- och miljövetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet.

Niemelä har också mångsidig erfarenhet av samarbetet mellan universitetet och Helsingfors stad. De senaste åren har han bland annat suttit som ordförande i styrgruppen för forskningsprogrammet Stadsforskning och metropolpolitik.
Åren 2010–2018 anslog detta program för samarbete mellan staden och högskolorna medel för tiotals forskningsprogram, som alla företrädde en mångvetenskaplig stadsforskning med avstamp i metropolområdets särdrag.

Som expert på stadsekologi har Niemelä varit en av dem som fört in ett vetenskapligt perspektiv i bland annat beredandet av generalplanen för Helsingfors. I sitt värv som universitetets rektor är han nu dessutom medlem av Samarbetskommissionen för Helsingfors stad och Helsingfors universitet.

Hur ser Niemelä ur sitt eget yrkesperspektiv på Helsingfors framtid och de utmaningar som väntar? Vilka möjligheter har staden att växa i samklang med principerna för hållbar utveckling och samtidigt se till att stadsnaturen bevaras och att invånarna har möjlighet att njuta av naturen i sin stadsmiljö.

Också i en stad är människans välmåga beroende av miljöns tillstånd

- Just nu växer Helsingfors exceptionellt snabbt och starkt, påpekar Jari Niemelä. Det är viktigt att stadsplaneringen sköts noggrant så inte grön- och vattenområdena tar för mycket skada.

Naturen har ett egenvärde oberoende av oss människor, påminner Niemelä. Naturens mångfald blir lätt hotad om människan i stadsrummet tränger alltför mycket in på naturens domäner.

Helsingfors är ett alldeles speciellt ställe vad naturomständigheterna beträffar. Organismgeografiskt uppvisar det så sydliga drag som det överhuvudtaget är möjligt i Finland – Åland undantaget – och här är både havsnaturen och landnaturen starkt närvarande.

Samtidigt är Helsingfors Finlands enda metropol. Och det innebär ju att det bor en myckenhet människor på ett förhållandevis litet område.

Därför hör frågor kring växelverkan mellan människa och natur till de viktigaste forskningsämnena inom stadsekologi. Enligt Niemelä är människan den djurart som har kommandot i en stad – men som ändå behöver naturen.

Det handlar om hur vi ska skapa en balanserad process av hållbar urbanisering.

- Till exempel vid miljöattitydenkäter märker vi att stadsbor flitigt använder sin stadsnatur och är redo att ställa upp till dess försvar.

- Förenklat sagt kunde naturskydd ses som ett sätt att sköta mänsklig välmåga, eftersom folks välmåga kommer an på naturen. En annan sak är hur de förmåner naturen innebär kommer att räcka till åt oss alla i framtiden, då folks behov växer.

Därmed är det en avgörande fråga hur människan ska kunna trygga de materiella och immateriella fördelar, alltså den så kallade ekosystemservice, som naturen ger. Och därför är det viktigt att ämnet studeras.

Ofta kommer forskningsfrågorna upp på stadsekologins agenda för att de är viktiga för invånarnas behov, antingen direkt eller indirekt, säger Niemelä.

- Typiskt för stadsekologisk forskning är att den är tillämpande och lösningsinriktad. Visst bedrivs det ju också teoretisk forskning, men det vanliga är att man söker direkta svar eller kunskap för att lösa till exempel de utmaningar som stadsplaneringen möter.

Staden förbinder sig i sin strategi att ta miljöfrågor på allvar

Helsingfors stad har i sin strategi för fullmäktigeperioden 2017–2021 gjort linjedragningen att stadens viktigaste uppgift är att trygga hållbar tillväxt.

Enligt Niemelä är det bra att strategin innehåller dels ett löfte om att verka för ökad mångfald i stadsnaturen, dels helt konkreta målsättningar miljön till fromma. Som exempel har skärpningar gjorts i utsläppsminskningarna och i tidtabellen för kolneutralitet. Strategin uttrycker sig också till förmån för en nationell stadspark.

- Mera mark anläggs inte. Frågan är hur vi ska använda den mark som finns. Behoven växer och det blir svårare att fatta avgöranden, förutspår Niemelä.

- Ur naturens synvinkel är detta den största frågan i Helsingfors då vi närmar oss år 2050 – då den nya planen gradvis tillämpas i praktiken. Planeringen blir tvungen att noga överväga – då miljön nästan oundvikligen måste vika för byggandet – vilka ställen som är de viktigaste ur människans och naturens synvinkel.

Niemelä ser saken så, att stadsplanerarna måste bygga upp sina projekt på så sätt att miljöaspekterna hela tiden – inte bara i ett sent skede – är med i bilden.

- Bland invånarna finns massor av sakkunskap, och det är självklart att det är bra om de är med i processen ända från början. Fast å andra sidan finns det ofta även arkitekter bland dem som ställer sig emot till exempel planläggningsbeslut, så det skulle gälla att undvika onödiga konflikter. På det viset kan man föra fram sin expertis i gemensamt omfattade ståndpunkter.

Från stadens sida har man i olika skeden bett Jari Niemelä och andra stadsekologer komma med ett forskningsperspektiv i debatten, till exempel då en grönstrukturanalys med tanke på generalplanen var under beredning.

- Då ordnades bland annat verkstäder som fokuserade på olika organismgrupper, och med fanns insektforskare, botaniker och liknande experter. Med hjälp av kartor sonderade vi stadsmiljön i Helsingfors och kunde slå fast var det ur de olika specialiteternas synvinkel finns värdefulla objekt.

De senaste månaderna har Niemelä varit med i en regelbundet sammankommande grupp som i sällskap av stadens experter dryftat förhållandet mellan planläggning och ekologi i rent praktiska frågor. Detta samarbete har uppkommit via de nätverk som fötts i samband med beredningen av generalplanen, och inom det diskuteras bland annat detaljerna för hur strategin ska omsättas i praktiken.

- Och forskningsbehov uppstår det också på det viset att staden behöver kunskap om till exempel någon fråga i planeringsprocessen eller vill veta vad forskarna har att säga i någon viss sak.

Niemelä konstaterar att den miljövetenskapliga forskningen även ur städernas synvinkel fick nya resurser i år, då HELSUS, ett institut för hållbarhetsvetenskaper vid Helsingfors universitet inledde sin verksamhet i januari. Enligt honom är HELSUS en unik satsning i Finland, och den bygger upp samarbete med både städer och företagslivet.

- Hållbar stadsutveckling är ett av institutets fyra huvudteman, och av de professurer som institutet tilldelats anknyter tre till någon urban forskningssynvinkel. Helsingfors stad är en av institutets samarbetspartners. Ett nätverk med allt som allt 250 forskare har byggts upp mellan universitetets olika fakulteter. De sysslar alla med teman kring hållbar utveckling.

Stadsmiljö under fyra årstider

Hurdant förhållande har då en erfaren stadsekolog och färsk universitetsrektor till stadsnaturen i Helsingfors?

- Jag rör mig ofta ute i området Domarby, Tomtbacka och Svedängen, och det är spännande att till exempel se hur de stora åkrarna används olika under olika årstider, säger Jari Niemelä.

- Då säden växer kan folk stå och beundra de böljande fälten. Då skörden är bärgad kommer hussar och mattar och hundar – och drönarflygare – ut på stubbåkern. På vintern åks där skidor. Här spelar årstiderna starkt in och berikar utbudet. Dels är det fråga om gammal kulturbygd på gammal bondemark, men i närheten finns också förhållandevis orörd skog – mitt i Helsingfors.

Också i övrigt är årstidernas växling en rikedom hos oss jämfört med måna andra länder, och vi kan handskas med vintern. Men vintrig natur innebär, enligt Niemelä, som ekologiskt fenomen en rad utmaningar för organismer och miljö.

- Men å andra sidan öppnade förra vintern, då vattenområdena låg frusna länge, nya möjligheter att dra nytta av naturen vintertid: få rekreation, slappna av och observera. Människan är ett anpassningsdugligt djur och hittar smidiga sätt att njuta av stadsnaturen.

Även detta är en del av Helsingfors egenart – dess maritima läge och identitet.

Kommentera

I tidskriften: