Kvartti 3/2019 |  29.08.2019Laura Ansala

Skillnaderna i fortsatt utbildning mellan invandrarbarn och barn med finländsk bakgrund förklaras av ålder vid hitkomsten, familjebakgrund och bostadsområde

• Att avlägga examen på andra stadiet (dvs. vid gymnasium eller yrkesinstitut) är i snitt ovanligare bland invandrarbarn än bland barn med finländsk bakgrund i huvudstadsregionen. Men bland invandrarbarnen varierar den andel som gör det starkt beroende på i vilken ålder och varifrån man kommit till Finland. Dessa jämförelser beaktar dock icke de socioekonomiska skillnaderna mellan familjer med utländsk resp. inhemsk bakgrund.

• En jämförelse mellan barn från liknande familjeförhållanden och bostadsområden i huvudstadsregionen med antingen invandrarbakgrund eller finländsk bakgrund  visar att invandrarbarn födda i Finland har minst lika stor sannolikhet som liknande barn med finländsk bakgrund att avlägga examen på andra stadiet.

• Det finns ett kausalt samband mellan den ålder då invandrarbarn anländer till Finland och hur de utbildar sig, och de invandrarbarn som kommit hit som barn eller tonåringar har mindre sannolikhet att avlägga examen på andra stadiet än vad invandrarbarn födda i Finland har. Sålunda skulle invandrarbarn som kommer till Finland under sin barndom kunna ha nytta av utbildningsfrämjande åtgärder skräddarsydda för deras behov.

I statistikens ljus har barn och unga med utländsk bakgrund sämre framgångar i det finländska skolsystemet än barn med finländsk bakgrund. Detta syns bland annat i form av betydande skillnader i kunskaper vid PISA-undersökningarna mellan barn med invandrar- versus finländsk bakgrund, och i att andelen unga som läser på andra stadiet är mindre bland invandrare än infödda. Dessa skillnader ger i sig orsak till oro, och dessutom kan sämre utbildning på sikt inverka på invandrarbarnens möjligheter att ha framgång i det finländska samhället. Oron för hur invandrarbarnen integreras betonas i synnerhet i huvudstadsregionen, där omkring hälften av hela Finlands invandrarbefolkning har bosatt sig.

Planeringen av åtgärder för att integrera invandrarnas barn förutsätter underbyggda uppfattningar om de orsaker som ligger bakom deras sämre framgångar. Det kan dels handla om att invandrarbarn ofta växer upp i familjer i socioekonomiskt svagare situation och socialt mera utsatta bostadsområden än vad barn med finländsk bakgrund gör. Då vore det skäl att inrikta eventuella åtgärder på alla sådana unga som har svagare ställning, och inte nödvändigtvis bara på dem med invandrarbakgrund. Samtidigt är det möjligt att åtminstone en del av invandrarbarnen behöver särskild uppmärksamhet. Om så är fallet vore det viktigt att identifiera de allra sårbaraste grupperna.

Den analys föreliggande artikel lägger fram av invandrarbarns fortsatta utbildning i huvudstadsregionen ger några perspektiv på detta resonemang. Analysen klarlägger hur stora skillnaderna i avläggande av examen på andra stadiet är mellan invandrarbarn och barn med finländsk bakgrund, hur mycket olika invandrargrupper avviker sinsemellan i detta avseende, och hur stor del av skillnaderna i avläggande av nämnda examen kan förklaras med skillnader i andra bakgrundsfaktorer – i synnerhet familjebakgrund, bostadsområde och barnets ålder då man kommit till Finland.

Till frågeställning och metod bygger analysen på en färsk undersökning av författaren, Ulla Hämäläinen och Matti Sarvimäki som granskar fortsatt utbildning och annan framgång bland barn till invandrare i Finland som helhet (Ansala et al. 2019). Trots att rönen från analysen i huvudstadsregionen numeriskt något avviker från den ursprungliga undersökningens rön om läget i hela Finland, är de kvalitativa rönen mycket likartade. Sålunda är de slutsatser och tolkningar om fortsatt skolgång bland invandrarbarn i huvudstadsregionen som läggs fram i denna artikel i linje med de slutsatser som lades fram i den ursprungliga undersökningen.

Det panelmaterial från Statistikcentralen som används i analysen innehåller uppgifter om barnens och föräldrarnas födelseland och invandringstidpunkt, samt ett flertal demografiska och socioekonomiska egenskaper. Föremål för analysen är barn födda åren 1975–1994 som bodde i Helsingfors, Esbo eller Vanda som 15-åringar. Med invandrarbarn avses i urvalet sådana barn vars föräldrar är födda utomlands och som själva antingen fötts utomlands och kommit till Finland som högst 15-åringar, eller fötts i Finland. Med barn med finländsk bakgrund avses barn vars föräldrar fötts i Finland. Barnens utbildning mäts här med huruvida de vid 23 års ålder har en avlagd examen på andra stadiet.

Invandrarbarn födda i Finland avlägger examen på andra stadiet minst lika sannolikt som liknande barn med finländsk bakgrund

De genomsnittliga skillnaderna i utbildning mellan invandrarbarn och barn med finländsk bakgrund är betydande i huvudstadsregionen. Medan 75 procent av de barn som har finländsk bakgrund avlagt student- eller yrkesexamen senast vid 20 års ålder är motsvarande andel bland invandrarbarn 46 procent. En del av denna skillnad förklaras av att invandrarbarnens skolgång går lite långsammare än de barns som har finländsk bakgrund. Trots det är skillnaden ännu vid 23 års ålder mellan invandrarbarn och barn med finländsk bakgrund i andelen som avlagt examen på andra stadiet i medeltal ca. 20 procentenheter i huvudstadsregionen.

Dessa genomsnittliga skillnader döljer dock en hel del variation av olika slag. För det första spelar barnets ålder då man kommit till Finland en stor roll för fortsatt skolgång efter grundskolan. Att avlägga examen på andra stadiet är klart ovanligare bland invandrarbarn om de fötts utomlands. För det andra utgör invandrarbarnen, vars föräldrar ju kommer från många olika länder, ingen enhetlig grupp i utbildningshänseende. Särskilt liten är sannolikheten att avlägga examen på andra stadiet om barnens föräldrar kommit från Somalia, Turkiet eller Irak.

Men inte heller dessa jämförelser ger hela bilden av läget bland invandrarbarnen, för de beaktar inte att de familjer som har invandrarbakgrund i medeltal har ett sämre socioekonomiskt läge än de som har finländsk bakgrund. Bland invandrarföräldrarna är den genomsnittliga inkomstnivån lägre, de har i snitt fler arbetslöshetsmånader och en större andel ensamförsörjare, och de har typiskt fler barn att försörja än vad föräldrar födda i Finland har. Dessutom är det vanligare bland invandrarbarn än barn med finländsk bakgrund att bo i socialt mera utsatta områden.

Bilden av invandrarbarnens utbildning förändras rejält då de jämförs med sådana barn med finländsk bakgrund som vuxit upp i familjer med likartade inkomster, sysselsättningsläge och hushållsstruktur i samma postnummerområden som de. Faktum är att sannolikheten att ha avlagt examen på andra stadiet då man är 23 år gammal är i snitt fyra procentenheter större bland invandrarbarn födda i Finland än bland barn med finländsk bakgrund från motsvarande familjeförhållanden och bostadsområde i huvudstadsregionen.

Då man bedömer skillnaderna i utbildning mellan invandrarbarn och barn med finländsk bakgrund är det således helt avgörande att beakta barnens ålder vid hitkomsten och deras familjebakgrund och bostadsområde. Detta åskådliggörs i synnerhet av en analys enligt invandrargrupp (Figur 1). Om man inte beaktar någon av nämnda bakgrundsfaktorer är, som exempel, sannolikheten att ha avlagt andra stadiets examen vid 23 års ålder i snitt 45 procentenheter mindre bland barn till somaliska föräldrar än bland barn till finländska. Som minst är skillnaden då det gäller barn till föräldrar födda i Europa [1], Nordamerika, Australien eller Nya Zeeland, i medeltal åtta procentenheter.

Figur 1. Skillnad i sannolikhet att ha avlagt examen på andra stadiet vid 23 års ålder mellan invandrarbarn och barn med finländsk bakgrund, enligt föräldrarnas födelseland eller -område.

Då olika hitkomstålder, familjebakgrund och bostadsområde beaktas ser vi att barn födda i Finland av föräldrar från de baltiska länderna [2], Vietnam eller övriga Asien har 6-9 procentenheter större sannolikhet att vid 23 års ålder ha avlagt examen på andra stadiet än vad barn med finländsk bakgrund har. Mellan barn födda i Finland vars föräldrar är från någon annan invandrargrupp än nyss nämnda och barn med finländsk bakgrund från likartade förhållanden finns ingen statistiskt signifikant skillnad i utbildning. Skillnaderna i utbildning invandrargrupper emellan ser alltså i stor utsträckning ut att bero på skillnader i hitkomsttidpunkt, familjebakgrund och bostadsområde.

Även annanstans i Europa har barn till invandrare ofta mindre utbildning än barn till ursprungsbefolkningen. Skillnaden gentemot ursprungsbefolkningen är typiskt större bland invandrarbarn födda utanför invandringslandet och bland barn vars föräldrar har svårigheter på arbetsmarknaden (t.ex. Dustmann et al. 2012, Algan et al. 2010, Schnepf 2007). I många europeiska studier har man också konstaterat att skillnaden i utbildning mellan invandrarbarn och barn från ursprungsbefolkningen i allmänhet blir mindre då föräldrarnas bakgrund beaktas (t.ex. Baert och Cockx 2013, Bratsberg et al. 2012, Belzil och Poinas 2010, Hällsten och Szulkin 2009, Van Ours och Veenman 2003, Gang och Zimmerman 2000). Samma slutsats drar även Kilpi-Jakonen (2011), som analyserat övergång från grundskolan till andra stadiet bland invandrarbarn och barn med finländsk bakgrund.

Högre ålder vid ankomst till Finland förutspår osannolikare avläggande av examen på andra stadiet, men varför?

Enligt ovan anförda rön avlägger invandrarbarn födda i Finland examen på andra stadiet minst lika sannolikt som barn med finländsk bakgrund som har liknande familjebakgrund och bostadsområde som de. Däremot är sannolikheten att avlägga examen på andra stadiet mindre bland liknande invandrarbarn som fötts utomlands. Sannolikheten är desto mindre ju äldre dessa barn är då de kommer till Finland. Utgående från dessa iakttagelser kunde man tänka sig att det vid planering av åtgärder för att främja utbildning bland invandrarbarn vore skäl att beakta behoven hos i synnerhet dem som kommit till Finland under barndomen.

Det vore dock väsentligt att också förstå orsaken till att högre ålder vid hitkomsten har samband med sämre utbildning. Men tolkningen av ovan anförda rön är inte helt enkel: sambandet mellan hitkomstålder och utbildning kan ju också tänkas avspegla andra osynliga faktorer som anknyter i synnerhet till barnets familj. Som exempel kan en del av invandrarföräldrarna förlägga flytten till ett skede som är fördelaktigt för barnets utbildning – men för en del familjer är detta inte möjligt av en eller annan orsak. De osynliga familjefaktorerna kan också i sig främja eller hämma barnens senare utbildning. Eftersom dessa faktorer inte beaktats i vår analys så här långt kan vi inte göra skillnad mellan dels deras, dels hitkomstålderns inverkan på barnens utbildning.

Det är alltså inte klart huruvida det negativt verkande sambandet mellan hitkomstålder och utbildning beror helt, delvis eller inte alls på denna eventuella skillnad invandrarfamiljer emellan i barnens ålder vid hitkomsten. Men vi kan bli kvitt denna eventuella urvalschimär om vi sinsemellan jämför syskon med invandrarbakgrund som vuxit upp i samma familj men som kommit till Finland som olika gamla. Högst sannolikt avslöjar denna metod att sambandet mellan hitkomstålder och avläggande av examen på andra stadiet är kausalt, eftersom inverkan av hitkomståldern vid en jämförelse mellan syskon inte störs av eventuell inverkan från familjefaktorer som syskonen har gemensamt och inte förändras med tiden.

Resultaten av jämförelsen syskon emellan stärker ovan anförda rön, och den negativa verkan av högre hitkomstålder på avläggande av andra stadiets examen är statistiskt signifikant bland barn med invandrarbakgrund. Ett år högre ålder vid ankomsten till Finland sänker sannolikheten att avlägga examen på andra stadiet med i medeltal nästan två procentenheter. Med andra ord avlägger, som exempel, det syskon av två som vid hitkomsten varit ett år yngre än sitt syskon examen på andra stadiet nästan två procentenheter sannolikare än vad det äldre syskonet gör.

Även tidigare undersökningar där man tillämpat syskonupplägget har konstaterat ett negativt verkande samband mellan ankomstålder och olika slags utbildning (t.ex. Hermansen 2017, Bratsberg et al. 2012, Böhlmark 2008). Men det kan också finnas andra faktorer bakom den negativa inverkan. Vid en del tidigare studier har man till exempel konstaterat att inlärningen av det nya landets språk går klart sämre bland invandrarbarn som anlänt först efter den så kallade kritiska perioden, alltså de lägre tonåren, än bland dem som invandrat under den tidigare barndomen (t.ex. Bleakley och Chin 2004, 2010). Då kan skolgången vara besvärlig för i synnerhet dem som anlänt först under den senare barndomen, vilket skulle synas som klart sämre utbildning än bland andra.

Men den förklaringen får inte stöd av rönen från vår analys. I huvudstadsregionen minskar invandrarbarnens sannolikhet att avlägga examen på andra stadiet inte starkare för dem som anlänt i lägre tonåren eller senare, och även bland dem som anlänt före skolåldern är sannolikheten att avlägga andra stadiets examen mindre än bland barn födda i Finland. (Figur 2). Dessutom kan man skönja ett negativt verkande samband mellan högre hitkomstålder och utbildning även bland barn vars ena förälder är född i Finland och den andra utomlands. Bland sådana barn kunde man anta att språkfärdigheterna är bättre än bland barn till invandrarföräldrar, eftersom flertalet av de förstnämnda torde lära sig finska eller svenska åtminstone i någon mån av den ena föräldern. 

Figur 2. Skillnad i sannolikhet att vid 23 års ålder ha avlagt examen på andra stadiet mellan barn som kommit till Finland vid olika ålder och barn som fötts i Finland eller kommit hit som 0–1-åringar, enligt föräldrarnas bakgrund i syskonupplägget.

Det negativt verkande sambandet mellan högre hitkomstålder och utbildning kunde också handla om följder av att skolgång och sociala band avbrutits vid flytten – följder som eventuellt vore kännbarare för dem som anlänt som äldre än för andra. Detta borde i så fall minska sannolikheten att utbilda sig även bland barn som kommit till Finland med sina hemvändande finländska föräldrar. Men vår analys visar att hitkomstålderns inverkan på utbildningen i hemvändande finländares fall är mycket liten och inte varierar systematiskt enligt barnets hitkomstålder.

Även den tid invandrarföräldrar hunnit vara i Finland kunde vara en bakgrundsfaktor för det negativt verkande sambandet mellan hitkomstålder och utbildning. Vuxna invandrares integrering på arbetsmarknaden och i samhället kan vara besvärlig och tidskrävande. För de barn som anländer tillsammans med föräldrarna sammanfaller en större del av barndomsåren med föräldrarnas integreringsskede än för de barn som föds i Finland när föräldrarna haft mer tid att integrera sig. Men om den tid som föräldrarna varit i Finland vore en central förklarande faktor för det negativt verkande sambandet mellan hitkomstålder och utbildning borde de år som föräldrarna varit i Finland före barnets födelse ha en liknande inverkan på barnens utbildning som åren i Finland efter barnets födelse. Att döma av vår analys tycks dock åren före barnets födelse inte spela någon roll för barnens avläggande av examen på andra stadiet.

Ytterligare en tänkbar förklaring till den negativa verkan av högre hitkomstålder vore att den tid som barnet tillbragt i det finländska samhället och dess institutioner skulle främja utbildningen. Den hypotesen får två slags stöd av vår analys. För det första konstaterar vi att de invandrarbarn som fötts i Finland eller kommit hit i sin tidigaste barndom har större sannolikhet att utbilda sig än de som anlänt som lite äldre. Dessutom ser vi att hitkomstålderns inverkan är klart starkare bland invandrarbarn än bland barn till hemvändande finländare. Eftersom en stor del av de hemvändande finländarna har bott i länder vars samhälle påminner om det finländska på många sätt (t.ex. Sverige och Storbritannien) anpassar de sig snabbare till de finländska systemen än invandrarbarnen, som kan komma från mycket annorlunda förhållanden. Trots att rönen av vår analys är i linje med denna institutionella förklaring kan vi inte – i och med att de uppskattade verkningarna är inexakta – utesluta att det finns alternativa mekanismer.

Vad kan vi lära oss av våra rön?

Vi kan lyfta fram två av de iakttagelser vi gjort i denna artikel om vår analys om invandrarbarn bosatta i Huvudstadsregionen, nämligen: För det första är sannolikheten att avlägga examen på andra stadiet minst lika stor för invandrarbarn födda i Finland som för barn med finländsk bakgrund från liknande familjeförhållanden och bostadsområden som invandrarbarnens. Detta skulle tyda på att den mindre andelen 23-åringar med andra stadiets examen bland invandrarbarn födda i Finland snarare avspeglar deras sämre socioekonomiska bakgrund än deras invandrarbakgrund i sig. Det skulle i sin tur tala för att åtgärder som dels stöder alla unga i utsatt ställning, dels förbättrar invandrarföräldrarnas socioekonomiska läge skulle kunna främja utbildning även bland invandrarbarn födda i Finland.

För det andra finns det stora skillnader i fortsatt skolgång mellan invandrarbarn beroende på var deras föräldrar är födda. Dessa skillnader förklaras ganska mycket av skillnader i barnens familjeförhållanden och bostadsområde, och rönen av jämförelsen mellan syskon tyder på att högre ålder vid ankomsten till Finland också har en negativ verkan på barnens utbildningsbenägenhet. Det kan alltså tänkas att de invandrarbarn som kommer till Finland som barn eller tonåringar skulle ha nytta av åtgärder skräddarsydda för deras behov.

Vi har skäl att betona att den analys som läggs fram i artikeln, liksom den undersökning den bygger på, är av deskriptiv natur. På grundval av de rön vi gjort i dessa kan vi alltså inte dra slutsatser om vilken politik eller vilken service som skulle vara effektivast för att förbättra utbildningsnivån hos barn till invandrare. Men våra rön ger ändå infallsvinklar på hurdana åtgärder det kunde vara effektivast att testa och undersöka med adekvata forskningsupplägg.

Laura Ansala verkar som specialforskare vid Helsingfors stadskanslis enhet stadsforskning och -statistik.

[1] Till Europa räknas i denna klassificering inte länderna i Baltikum, före detta Sovjetunionen eller före detta Jugoslavien.

[2] De baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen bildar en egen grupp som inte hör till gruppen f.d. Sovjetunionen.

Litteratur:

Algan, Y., Dustmann, C., Glitz, A., Manning, A. (2010) The Economic Situation of First and Second-Generation Immigrants in France, Germany and the United Kingdom. Economic Journal 120 (542): F4-F30.

Ansala, L., Hämäläinen, U., Sarvimäki, M. (2019) Age at Arrival, Parents and Neighborhoods: Understanding the Educational Attainment of Immigrants’ Children. Journal of Economic Geography. Förhandspublicerad på nätet, https://doi.org/10.1093/jeg/lbz017.

Baert, S., Cockx, B. (2013) Pure Ethnic Gaps in Educational Attainment and School to Work Transitions: When Do They Arise? Discussion paper No. 7262. IZA Institute of Labor Economics.

Belzil, C., Poinas, F. (2010) Education and Early Career Outcomes of Second-Generation Immigrants in France. Labour Economics 17: 101-110.

Bleakley, H., Chin, A. (2010) Age at Arrival, English Proficiency, and Social Assimilation among US Immigrants. American Economic Journal: Applied Economics 2 (1): 165-192.

Bleakley, H., Chin, A. (2004) Language Skills and Earnings: Evidence from Childhood Immigrants. The Review of Economics and Statistics 86 (2): 481-496.

Bratsberg, B., Raaum, O., Røed, K. (2012) Educating Children of Immigrants: Closing the Gap in Norwegian Schools. Nordic Economic Policy Review. Economics of Education, Copenhagen: Nordic Council of Ministers, pp. 211-251.

Böhlmark, A. (2008) Age at Immigration and School Performance: A Siblings Analysis Using Swedish Register Data. Labour Economics 15: 1366-1387.

Dustmann, C., Frattini, T., Lanzara, G. (2012) Educational Achievement of Second-Generation Immigrants: An International Comparison. Economic Policy 27 (69): 143-165.

Gang, I.N., Zimmermann, K.F. (2000) Is Child like Parent? Educational Attainment and Ethnic Origin. The Journal of Human Resources 35 (3): 550-569.

Hermansen, A.S. (2017) Age at Arrival and Life Chances Among Childhood Immigrants. Demography 54 (1): 201-229.

Hällsten, M., Szulkin, R. (2009) Families, Neighborhoods, and the Future: The Transition to Adulthood of Children of Native and Immigrant Origin in Sweden. Working Paper 2009:9. The Stockholm University Linnaeus Center for Integration Studies.

Kilpi-Jakonen, E. (2011) Continuation to Upper Secondary Education in Finland: Children of Immigrants and the Majority Compared. Acta Sociologica 54 (1): 77-106.

Schnepf, S.V. (2007) Immigrants' Educational Disadvantage: An Examination across Ten Countries and Three Surveys. Journal of Population Economics 20 (3): 527-545.

Van Ours, J.C., Veenman, J. (2003) The Educational Attainment of Second-Generation Immigrants in the Netherlands. Journal of Population Economics 16 (4): 739-753.

Kommentera

I tidskriften: