Staden bereder ungdomarna rum att glänsa och göra sina röster hörda

Grunden för vuxenlivet skapas i barndomen och framgången ligger inte i generna, utan uppstår i växelverkan. Där är därför viktigt att vi kan garantera varje individ en bra barndom och ungdom. Fullföljandet av samhällsgarantin för de unga är ett av de viktigaste åtagandena som vår stad står inför just nu. Det förutsätter att varje ung bereds möjlighet att skaffa sig åtminstone en utbildning på andra stadiet eller arbete eller om inget av dessa finns att tillgå, tillgång till stödåtgärder som förbereder för arbete eller studier.

Alla unga vill klara sig väl. Ungdomarna har drömmar. Ungdomarna vill planera sitt liv och sin framtid. Staden vill upprätthålla och utveckla de tjänster, de ramar för vardagen och verksamheten, som stöder och hjälper de unga att planera sina liv och hitta fotfäste i samhället. 

Ungdomarna på beslutsfattarnas agenda

 Enligt Helsingfors stads strategiprogram för 2013–2016 (fastslagen av stadsfullmäktige den 24 april 2013) är stadsbornas välbefinnande, stadens livskraft och funktionalitet samt stärkandet av demokratin och delaktigheten de viktigaste målen med tanke på Helsingforsbornas vardag. Konst och kultur, bibliotek, motion och möjligheter till fritidsverksamhet skapar välfärd och stärker samtidigt stadens livskraft. Lärande och kunnande står i centrum när det gäller välfärd, liksom också sysselsättning.

Under denna fullmäktigeperiod fäster Helsingfors stad särskild uppmärksamhet vid välfärden hos barn och unga och vid att ungdomarna har möjlighet att växa till aktivt medborgarskap. Vi måste lyssna på de nga och dessutom komma ihåg att inte begränsa de unga enbart till sådant som berör de unga. De unga vill påverka samhället i stort. För ofta hemfaller vi åt att bara låtsas lyssna. Vi måste försöka lyssna på riktigt.

I all verksamhet tas hänsyn till stadens tvåspråkighet och mångkulturalitet. Jämställdhet, jämlikhet mellan könen och att acceptera olikheter är en väsentlig del av att vara Helsingforsbo. Dagens helsingforsare kan vara av många slag, och var och en är likställd i vår stad.

Stadens ämbetsverk och inrättningar samarbetar allt mer och mångsidigare utifrån stadsbornas behov och önskemål när de tillhandahåller och utvecklar tjänsterna. Tillgången till tjänster och tjänsternas mångsidighet förbättras också genom att virtuella möjligheterna utnyttjas. Nätet erbjuder nya slags möjligheter att förverkliga öppenhet och demokrati, och dessa testas med olika demokratipiloter.

Stadens och stadsdelarnas livskraft och sammanhållning är viktiga för stadsborna och stadens utveckling. Målet är att bygga nya områden så att de blir personliga och till boendestrukturen mångsidiga stadsdelar. Särdragen i områden som redan finns värdesätts och trivseln stöds. De etniska och sociala olikheterna i stadsstrukturen är typiska fenomen för utvecklingen i internationella storstäder. 

Vad betyder det att vara ung i Helsingfors?

För att skissa en bild av de ungas liv kan vi börja med att granska större fenomen och trender. Den splittrade ungdomskulturen, de kommersiella fritidsmiljöerna, den ökade användningen av Internet och andra medier samt utslagningshotet är fenomen som under de senaste åren varit mycket på tapeten både i Finland och i andra länder.

Utvecklingstrender som omfattar hela Europa är minskningen av antalet unga och ökningen av ungdomsarbetslösheten till följd av den ekonomiska tillbakagången. I båda dessa trender har Finland i någon mån gått sin egen väg: hos oss har antalet unga ökat på 2000-talet och sysselsättningssituationen är inte lika allvarlig hos oss som på andra ställen i Europa. Den relativa fattigdomen bland unga i Finland och övriga Norden visar att våra ungdomar flyttar hemifrån tidigt.

De unga i Helsingfors är nöjda med sina liv och sin fritid och det finns mycket att göra och olika slags verksamhet för unga i Helsingfors. Problemet är snarare tidsbristen under fritiden än för mycket fritid. En sådan bild tecknar undersökningen Ungdomarna i Helsingfors 2011 upp. Helsingfors är även en trygg och jämlik stad jämfört med många storstäder.

Ungdomsåren är i det stora hela en aktivare period nu än förr och ungdomarna har många hobbyer. Av kreativa hobbyer har fotografering och att spela och lyssna på popmusik ökat mest i popularitet. Dagens unga har helt annan beredskap att uttrycka sig själva än till exempel de som gick i skola på 1970–80-talen.

Ungdomarna i Helsingfors 2011-undersökningen visar att även om de unga tillbringar allt mer tid framför en bildskärm och särskilt med olika medier på Internet, så har användningen av dem visat sig ha flera positiva effekter. Som exempel kan nämnas ökade språkkunskaper speciellt bland pojkar, utvidgningen av de sociala relationerna och förstärkningen av informationsinsamlings- och mediefärdigheterna. Majoriteten av de unga helsingforsarna trivs också bra i skolan. Å andra sidan har man även konstaterat att det finns en stark korrelation med att tillbringa över fyra timmar dagligen framför skärmen och svaga skolprestationer.

Samtidigt särställs de ungas liv i Helsingfors allt mer. Inte alla har kunskapsmässiga, sociala eller ekonomiska förutsättningar för att aktivt utnyttja hobby- och verksamhetsutbudet. En klyfta håller på att bildas mellan dem som använder staden i stor utsträckning och har en rätt programmerad fritid, och dem som lever ett mycket lokalt liv.

En ung människas liv kan inte längre enkelt definieras utifrån bara en omständighet, och identiteten bildas inte nödvändigtvis av de faktorer som definierar de unga i statistiken. Ungdomskulturerna är allt mer kortlivade och rörliga och de kan blandas med varandra på annat sätt än tidigare. Stadens ungdomsväsende strävar efter att identifiera och stötta gruppidentiteter, speciellt sådana som för samman ungdomar med olika socioekonomiska bakgrunder. Man erbjuder inte färdiga former utan de unga får själva hitta sina grupper.

Det är klart att de senaste årens ekonomiska osäkerhet har återspeglat sig på de ungas liv och påverkat det. På drygt tio år har det blivit allt vanligare att de unga oroar sig inför framtiden. Enligt undersökningen Ungdomarna i Helsingfors 2011 är ungdomarna största farhågor att vara utan ekonomiska medel, att mista en närstående och arbetslöshet. Mest har oron för arbetslöshet och oron för att inte klara sig ökat. Ungdomen borde vara en bekymmersfri tid, en tid för drömmar, och därför är det inte rätt att ungdomarnas orosfaktorer har ökat i antal.

Arbetslösheten som ökade även i Helsingfors i och med den ekonomiska tillbakagången påverkade speciellt ungdomarnas möjligheter till sysselsättning. Under år 2009 fördubblades antalet arbetslösa unga under 25 år jämfört med året innan. Störst var risken för arbetslöshet bland unga män, eftersom arbetsplatserna minskade mest inom den mansdominerade byggbranschen och inom industrin. Läget verkade jämna ut sig emellanåt men nu är antalet arbetslösa ungdomar åter på väg upp (Figur 1). I Helsingfors har också antalet atypiska anställningar (Figur 2) som erbjuds just unga ökat. 

År 2011 bodde 13 procent av barnen under 18 år i Helsingfors i hushåll som får utkomststöd och antalet barn som omfattas av stödet är en femtedel större än för fem år sedan. Utkomststödet har blivit vanligare även bland 18–20-åringarna och de unga hamnar lätt i en situation där de lever länge som utkomststödstagare.

Antalet unga – under 30-åringar – som får invaliditetspension ökade också under åren 2007–2011, trots att det totala antalet invaliditetspensionstagare i Helsingfors samtidigt sjönk. Också antalet klienter inom barnskyddet ökade under denna tidsperiod.

Med tanke på framtiden är det oroväckande att barn löper högre risk för låga inkomster i Helsingfors än på andra ställen i landet. Risken är högre än risken för låga inkomster för alla hushåll och den har dessutom ökat under 2000-talet. Termen barnfattigdom används redan allmänt och även begreppet stadsfattigdom har blivit vanligare i den finländska miljön, även i Helsingfors.

Helsingforsungdomarna i statistiken

 Vad berättar statistiken om Helsingforsungdomarna? I Helsingfors finns 134 435 ungdomar in åldern 15–29 år (årsskiftet 2011/12; figur 3); av stadens invånare hör alltså 22,5 procent till de åldersklasser som berörs av regeringens utbildnings- och samhällsgaranti.

Helsingfors har en annorlunda befolkningsstruktur än det övriga Finland. Speciellt är antalet unga vuxna avsevärt större. Stadens ”stora åldersklasser” är 20–30-åringarna som årligen ökar i antal då nya unga flyttar till Helsingfors på grund av studier och arbete. Unga vuxna är nämligen den största befolkningsgruppen som flyttar till Helsingfors. Helsingfors får för närvarande sitt flyttöverskott nästan uteslutande av dem.

Efter finsk måttstock växer Helsingfors snabbt och även bland de europeiska storstäderna är Helsingfors tillväxt snabb. Även om ungdomarnas ålderklasser enligt befolkningsprognosen verkar minska inom de närmaste åren på grund av små åldersklasser (med undantag av 25–29-åringarna), lovar prognosen åter en kraftig ökning för de unga åldersklasserna om ett par år.

Å andra sidan finns det också fler barnfamiljer i Helsingfors än tidigare. Detta beror bland annat på en minskad utflyttning till grannkommunerna, ökad nativitet och på att barnfamiljer oftare än tidigare föredrar stadsboende. Andelen barn i daghemsåldern, 0–6-åringar, har ökat i Helsingfors under åren 2007–2011 avsevärt, med 12 procent.

Nästan varannan familj i Helsingfors har barn. Andelen familjer som består av gifta par och barn var 26 procent och andelen familjer som består av sambor och barn var 7 procent av samtliga familjer i Helsingfors i årsskiftet 2011/12. Familjerna med antingen mor eller far och barn utgjorde 16 procent av alla familjer. Detta är mer än motsvarande siffra för hela Finland. Av alla familjetyper ökade antalet familjer med mor och barn allra minst under 2011.

Var tionde ung har fler än en familj, det vill säga bor växelvis hos mamma och pappa. Var tionde ungdom är det enda barnet i sin familj. Lika vanligt är det att tillhöra en storfamilj med fyra till sex syskon.

Antalet unga invånare varierar stort i olika områden i Helsingfors. I förorterna byggda på 1990- och 2000-talen finns särskilt många ungdomar i högskoleåldern och i åldern för studier på andra stadiet. Unga vuxna som är på väg att bli självständiga bor speciellt i innerstaden. Detta framgår ur Pekka Vuoris artikel i tidningen.

Unga vuxna Helsingforsbor, 20–29-åringar, har en högre utbildningsnivå än motsvarande grupp det övriga landet (Figur 6). Deltagandet i studier på andra stadiet har i Helsingfors ökat endast en aning under 2000-talet. Andelen studerande inom yrkesutbildning har under denna tid ökat, medan andelen gymnasieelever har minskat. År 2010 gick 59 procent av befolkningsunderlaget för studier på andra stadiet på gymnasiet och 25 procent i yrkesutbildning.

Var femte Helsingforsungdom i åldern 20–29 år har dock endast utbildning på grundnivån att falla tillbaka på, vilket inte är tillräckligt i dagens samhälle. Det är vanligare att bara ha utbildning på grundnivån i Helsingfors än i det övriga landet (figur 7). Speciellt vanligt är det bland invandrarungdomar. En låg utbildningsnivå står i samband med problem i de ungas liv. Enligt THL:s forskningsrapport Födelsekohorten 1987 har de som bara avlagt examen på grundnivån oftare än andra utbildade grupper problem med den mentala hälsan, de är oftare utkomststödstagare och begår oftare brott.

Helsingfors befolkning med främmande språk som modersmål är yngre än stadens hela befolkning. De största åldersklasserna i denna befolkningsgrupp är unga människor i arbetsför ålder och barn. Andelen barn under 16 år bland befolkningen med främmande språk som modersmål är 18 procent, medan motsvarande andel i hela befolkningen är 14 procent. Cirka 12 procent av Helsingfors hela befolkning har ett främmande språk som modersmål, men till exempel av barn i grundskoleåldern talar 15 procent något annat än de inhemska språken som sitt modersmål. Enligt den färska prognosen om befolkningen med främmande språk som modersmål kommer andelen barn i grundskoleåldern med främmande språk som modersmål år 2030 redan att uppgå till 23 procent.

Staden lyssnar på de unga och arbetar för de ungas väl

Helsingfors har förbundit sig till att bereda ungdomarna rum att göra sina röster hörda och glänsa. Ungdomarna har erfarenheter och kunskaper och de är i sig själva stadens livskraft. Staden frågar mycket och använder mycket information för sin verksamhet. Ny forskningsdata behövs. Situationsbilder, utveckling och uppföljning av utvecklingen baserar sig på bra statistik om staden. I det gemensamma arbetet för framtiden används prognoser och prognostisering. All offentlig information är fritt tillgänglig för alla. Stadens tjänst för öppen data, Helsinki Region Infoshare (www.hri.fi), är öppen för alla. Vi hoppas också att öppen data möter även de ungas behov.

Helsingfors stads nya strategiprogram för åren 2013–2016 lyfter fram ungdomarna som ett prioriterat insatsområde. Staden vill stödja förebyggandet av utslagning av de unga och stadsstyrelsen beviljade i april 2012 ett separat anslag om 10 miljoner euro för detta. Beslutet togs i samband med jubileumsåret Helsingfors 200 år som huvudstad.

En del av de problem som de unga möter är sådana som inget enskilt ämbetsverk eller ingen enskild aktör kan lösa på egen hand. Därför måste tjänster för de unga produceras i samarbete med olika organisationer, med utgångspunkt i de ungas behov och så att kunderna inte längre behöver springa från lucka till lucka lika mycket.

Av jubileumsanslaget på 10 miljoner euro ska drygt hälften anvisas till den nya handlingsmodellen Respa som också fullföljer den av statsförvaltningen förutsatta ungdoms- och samhällsgarantin. Respa samordnas av personalcentralen och är en ”allt i en lucka-tjänst”, där varje 17–29-åring med hjälp av sin egen karriärhandledare får samla stadens tjänster för främjande av sysselsättning och utbildningsberedskap till en sådan helhet som lämpar sig för just honom eller henne.

Många Helsingforsungdomar har svårigheter att hitta sin plats i studierna på andra stadiet efter grundskolan och speciellt hos invandrarungdomar kan bristande språkkunskaper utgöra ett hinder. Därför används jubileumsanslaget även till att genomföra Öppna yrkesinstitutet, där inga antagningsprov används. I detta försök som administreras av utbildningsverket satsar man med olika metoder på att stödja de ungdomar för vilka de traditionella undervisningsformerna är för krävande. Målet för fullmäktigeperioden är också att öka antalet studieplatser inom yrkesutbildningen på andra stadiet, antalet praktikplatser och andra arbetsplatser med låg tröskel. För invandrarungdomar ordnas förberedande utbildning.

Anslaget för förebyggande av utslagning används dessutom till att ta fram information om hurdana åtgärder inom stadens ungdomsarbete som mest gagnar de unga i deras försök att stärka sin livskompetens. För detta startar ungdomscentralen och faktacentralen ett forskningsprojekt med namnet En bra fritid (se intervjun med ungdomsdirektör Tommi Laitio i denna tidning).

Man bör dock inte närma sig de ungas verklighet enbart ur perspektivet för oro och problem. Även om åtgärderna som riktas mot förebyggande av utslagning är viktiga, är det väsentligt att samtidigt ge de unga framtidshopp. Det är viktigt att de unga får erfarenheter av att påverka sådant som rör dem själva och att de får växa som aktörer i samhället. Att förbättra ungdomarnas möjligheter till deltagande och påverkan är också ett av målen i fullmäktigeperiodens strategi.

Helsingfors har valt en annan väg än andra städer när det gäller att främja ungdomarnas delaktighet och ungdomsdemokratin. I stället för ungdomsdelegationer har man börjat utveckla modellen för delaktiggörande demokrati och i detta arbete är det viktigaste redskapet Krut som samordnas av ungdomscentralen. Via Krut får ungdomarna chansen att föra fram sina idéer och initiativ och få stöd till att grunda aktionsgrupper. Kruts ”kärngrupp” är en länk mellan ungdomar och beslutsfattare i Helsingfors.

Inom ramen för Krut testar ungdomscentralen även KrutBudget, där ungdomarna själva får bestämma över användningen av medel inom ungdomsarbetet i Haga-Kårböle och sydöstra Helsingfors. Ungdomarna ska alltså välja hurdan fritidsverksamhet som ska bedrivas och erbjudas på områdena under 2014. Förutom med deltagande budgetering vill ungdomsväsendet öka öppenheten inom beslutsfattandet även på ett annat sätt: också stadens ungdomsnämnd ska prova på att ha öppna sammanträden.

Staden erbjuder de unga också väldigt mycket annan verksamhet och deltagandemöjligheter, både i samarbete mellan och inom enskilda ämbetsverk. Kulturcentralens Annegården har egna evenemang, experiment och deltagande projekt för de unga. I konstmuseets grupp för unga, Tennari, får de unga föra fram sina idéer och producera verksamhet och evenemang för andra. Stadsbiblioteket har skräddarsydda informations- och handledningstjänster för de unga och i planeringen av det nya Centrumbiblioteket beaktas barn och ungdomar. Under fullmäktigeperioden försöker man även öka Helsingforsbornas motionerande och grunderna för beviljande av motionsbidrag förnyas så att tyngdpunkten ligger på barns och ungas motion.  Målet är att öka speciellt antalet näridrottsplatser och gradvis förbättra idrottsplatserna på skol- och daghemsgårdar samt i parker.

I artikeln användes som informationskällor faktacentralens rapporter Ungdomarna i Helsingfors 2011 samt Helsingfors nuläge och utveckling 2013, publikationen EU Youth Report 2012 samt forskningsrapporten Välfärd bland barn och unga i ljuset av forskningsmaterialet Den nationella födelsekohorten 1987 som tagits fram av Institutet för hälsa och välfärd.

Ritva Viljanen är biträdande stadsdirektör med ansvar för bildnings- och personalväsendet i Helsingfors.

 

Figur 1. Förändring i antalet arbetslösa (%) jämfört med samma månad föregående år i Helsingfors enligt åldersgrupp 2009–2013/4. Källa: Arbets- och näringsministeriet, statistik och arbetsförmedling.

Figur 2. Den relativa utvecklingen av olika anställningar i Helsingfors 1997–2012. Index; 1997=100. Källa: Statistikcentralen, arbetskraftsundersökning.

Tabell 1. 15–29-åringarna enligt huvudsyssla i årsskiftet 2011/12. Källa: Statistikcentralen, sysselsättningsstatistiken (registermaterial).

Figur 3. 15–29-åringar: förändring enligt delområde 2012–2022. Källa: Befolkningsprognos för Helsingfors och Helsingforsregionen 2013–2050.

Figur 4. Andelen familjer med en ensamstående förälder av samtliga barnfamiljer 1.1.2012 enligt stordistrikt. Källa: Huvudstadsregionens befolkningsdatamaterial, Statistikcentralen.

Figur 5. 20–29-åringarna enligt högsta avlagda examen i Helsingforsregionen och övriga landet i årsskiftet 2010/11. Källa: Statistikcentralen.

Kommentera

I tidskriften: