Upplevd trygghet har på senare år befäst sin ställning som ett självständigt forsknings-tema. I Helsingfors har invånarnas trygghetsupplevelser följts allt sedan år 2003 med enkäter vart tredje år, i samarbete med polisen i Helsingfors (se t.ex. Tuominen 2010, Laihinen & Tuominen 2013, Keskinen & Laihinen 2017).

Föregående enkätomgång, nämligen på hösten 2015, var exceptionell på många sätt. Terrordåden i Paris var ännu i färskt minne, och det snabbt växande antalet asylsökande hade väckt oro hos många. Kvällstidningarnas enkäter och löpsedlar, uppståndelsen och hatretoriken i sociala media, samt gatupatrullerna vittnade om de rädslor som folk hade.

Trots det var helsingforsbornas åsikter om trygghetsläget i staden i huvudsak på samma nivå som de varit vid enkäten tre år tidigare. Däremot syns spåren av medieuppståndelsen kanske i att svararna både år 2015 och år 2018 var pessimistiska beträffande trygghetsutvecklingen de senaste åren. Det kan verka motsägelsefullt, och det återkommer vi till senare i denna artikel.

Målgruppen för trygghetsenkäten utvidgades år 2015 på så vis att ett skilt urval av invånare med främmande modersmål togs med. Huvudfokus i föreliggande artikel ligger på en jämförelse mellan åren 2018 och 2015, och då kan vi också titta på trenden i invandrarnas åsikter och känslor kring trygghetsrelaterade teman. De uppgifter som går längre tillbaka i tiden gäller bara ursprungsbefolkningen i Helsingfors, alltså de finsk- eller svensk-språkiga.

Materialet

Det slumpmässiga urvalet för Helsingfors trygghetsenkät 2018 upptog 7 818 helsingforsbor i åldern 15–79 år. Vid de tidigare omgångarna, nämligen 2003, 2006, 2009, 2012 och 2015 var målgruppen 15–74-åringarna. År 2015 togs helsingforsbor med främmande modersmål för första gången med som målgrupp. Vid enkäten 2018 utvidgades invandrarurvalet från 1 650 till 2 300. Man fick besvara enkäten på antingen pappers- eller webblankett, på antingen finska, svenska, ryska, estniska eller engelska. Av de blanketter som fyllts i var 74 procent pappers-, och 26 procent webblanketter. Motsvarande andelar år 2015 var 77 resp. 23 procent. Materialet insamlades under två månader, nämligen oktober-november 2018.

Enkäten besvarades av 4 155 helsingforsbor. Därmed blev svarsprocenten 54 (mot 57 % år 2015). Bland de finsk- eller svenskspråkiga var svarsprocenten 58 (59 % år 2015) och bland dem med utländskt modersmål 45 (44 % år 2015). Oväntat höga siffror med tanke på den allmänna svarstrenden vid enkäter numera.

Tryggheten i hemknutarna på veckoslutskvällar

En av de vanligaste trygghetsindikatorerna är hur tryggt folk upplever att det är att röra sig sent om kvällen under veckosluten i dels det egna bostadsgrannskapet, dels i centrum av staden. Det egna grannskapet består av hemmets omedelbara närhet där man rör sig dagligen. Tryggheten där man bor är ett centralt element med tanke på vardagstrivseln, och Helsingfors stad använder upplevd trygghet i det egna bostadsområdet sent på veckoslutskvällar som en av mätarna med tanke på sin stadsstrategi.

En jämförelse mellan läget 2015 och 2018 kan göras bara för de högst 74 år gamla, i och med att de högst 79 år gamla togs med först år 2018. Det egna bostadsområdet upplevs nu som tryggare än för drygt tre år sedan (Tabell 1). Det svarsalternativ som gick ut på att det inte gäller svararen betyder närmast att svararen av någon anledning inte rör sig utomhus vid den tiden på dygnet.

Även den långa tidsserien som går tillbaka till 2003 förtäljer att den upplevda tryggheten i det egna bostadsgrannskapet har förbättrats (Figur 1). Men män och kvinnor upplever saken ganska annorlunda. Det är dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor att uppleva sitt grannskap som helt tryggt. I och för sig har den upplevda tryggheten bland kvinnor förbättrats ända sedan enkäten 2012. Det året var den upplevda tryggheten bland män ovanligt hög, varefter det blev en svacka år 2015, som 2018 övergick i rekordhög upplevd trygghet.

Upplevd trygghet i centrum av Helsingfors

Ur Helsingfors livskrafts och dragningskrafts synvinkel är det viktigt att följa hur tryggt det är att röra sig i stadens centrum. Idag upplevs stadskärnan som lite tryggare än för tre år sedan. Mest har känslan av otrygghet minskat bland de enkätsvarare som har utländskt modersmål. Å andra sidan svarade dessa i högre grad än andra att saken inte gällde dem eller att de inte visste. Detta vittnar om att stadens centrum om natten på det hela taget är mindre bekant för invandrare än för andra. Av materialet framgår inte huruvida det handlar om medvetet undvikande av att röra sig i centrum.

Också då det gällde att röra sig i centrum framkom det skillnader i upplevd otrygghet mellan könen. Vid enkäten 2018 upplevde 16 procent av männen och 31 procent av kvinnorna att stadens centrum var otryggt under veckoslutskvällar. Andelen svarare som undvek stadskärnan har minskat klart: år 2015 undvek 9 procent av männen och 13 procent av kvinnorna centrum av Helsingfors. År 2018 var andelen 4 procent bland männen och 8 procent bland kvinnorna.

Den längre tidsserien med finsk- eller svenskspråkiga visar att det såväl bland män som kvinnor för varje enkät blivit vanligare att uppleva stadens centrum som tryggt (tryggt eller ganska trygg) (Figur 2).

Helsingfors stad har som målsättning att vara en mångsidig och internationellt drag-ningskraftig stad för kultur, idrott och evenemang. Vid senaste enkätrunda ställdes för första gången också frågor om hur trygga olika publikevenemang var.

Tryggheten vid sådana hänger samman med den upplevda tryggheten i centrum av staden, i och med att en stor del av dem, i synnerhet de stora, hålls i innerstaden. 77 procent av svararna uppgav att de kände sig trygga vid publikevenemang, bara 6 procent att de kände sig otrygga. Resten (17 %) hade inte besökt publikevenemang eller kunde inte säga något om dem.

Upplevd trygghet i kollektivtrafiken

Allt sedan första omgången, år 2003, har det i Trygghetsenkäten ingått frågor om den upplevda tryggheten i de allmänna transportmedlen. En del av svararna åker inte alls med kollektivtrafiken under kvällstid. Beroende på fortskaffningsmedel var det 10–24 procent av svararna som år 2018 inte åkte med kollektivtrafiken om kvällarna.

Ändå var det lite mindre vanligt år 2018 än år 2015 att inte använda kollektivtrafiken. Av transportmedlen var det enligt denna enkät buss man tog mest, lokaltåg minst, även om kvällarna. Kvinnor åker lite mindre än män kollektivt under veckoslutskvällar (om än skillnaden inte är signifikant för bussarnas del). Alla färdmedel upplevs som tryggare av männen än av kvinnorna.

Med stigande ålder minskar anlitandet av alla färdmedel kvällstid både bland manliga och kvinnliga svarare. Samtidigt minskar andelen som upplever åkandet tryggt: äldre svarare upplevde i lägre grad än yngre att det var tryggt att röra sig med allmänna transportmedel om kvällen.

De som har främmande modersmål åkte i högre grad än de finsk- eller svenskspråkiga metro eller lokaltåg om kvällarna (Tabell 3). De upplever också mera än ursprungsbefolkningen att dessa är trygga. Spårvagnen tycker de att är mindre trygg.

Figur 3 visar att tryggheten enligt svararna nu var bättre inom alla färdmedel än vid de tidigare enkäterna åren 2003-2015. Med tanke på en fullödig jämförelse med tidigare enkätrundor tar figuren upp bara de högst 74 år gamla finsk- eller svenskspråkiga svarare som tar vederbörande färdmedel om kvällarna. Största förändringen till det bättre har skett under de två senaste enkätrundorna. Ändå tycker fortfarande var fjärde att metron och lokaltågen är otrygga om kvällarna.

Står uppfattningarna om den allmänna tryggheten i strid med den självupplevda tryggheten?

I Trygghetsenkäten ställdes också frågan åt vilket håll svararna tyckte att det allmänna trygghetsläget i staden hade utvecklats de tre senaste åren. Alternativen var att tryggheten inte förändrats eller att det förbättrats eller försämrats klart eller lite. Mest stöd bland dessa alternativ får vid enkäten 2018 uppfattningen att läget hållits oförändrat. Samtidigt bedömer dock var fjärde svarare att det allmänna trygghetsläget blivit sämre, och var femte uppger att de inte kan bedöma hur läget utvecklats.

Intressant nog upplever andra än finsk- eller svenspråkiga svarare trygghetsutvecklingen i staden som bättre än ursprungsbefolkningen gör. Samtidigt var det svårare för invandrarna att bedöma i vilken riktning trygghetsutvecklingen gått. Detta torde i all sin enkelhet förklaras av att de har bott klart kortare tid i Helsingfors än de andra. Av de finsk- eller svenskspråkiga som besvarat enkäten hade 75 procent bott i Helsingfors tio år eller mera. Bland invandrarna var denna andel 41 procent.

Vid enkäten 2018 ombads svararna motivera sin åsikt ifall de hade svarat att det allmänna trygghetsläget blivit klart bättre eller sämre. 324 svarare tyckte att trygghetsläget blivit klart sämre, och av dem hade 268 med egna ord formulerat varför de tyckte så. 163 tyckte att trygghetsläget hade förbättrats klart, och av dem hade hälften formulerat en motivering. Tabell 5 komprimerar de vanligaste motiveringarna.

De data som går tillbaka till 2003 visar att en viss pessimism kunnat skönjas beträffande tryggheten i Helsingfors de senaste åren. Vid nästan varje enkätrunda 2003-2015 har andelen svarare som tyckt att läget försämrats varit större än andelen som tyckt att det förbättrats under de tre föregående åren. Ändå är det svarsalternativ som fått mest medhåll vid alla enkätrundor att läget har hållits oförändrat. För denna frågas del var året 2015 det sämsta. Hösten 2015 var ju läget i Europa exceptionellt i och med bland annat det plötsligt starkt växande antalet asylsökanden, och det är tänkbart att detta avspeglade sig på helsingforsbornas bedömningar av trygghetsläget i staden. 

Som det framgår av Figur 4 anser en majoritet av svararna (sammanlagt 55 %) år 2018 att läget hållits oförändrat eller förbättrats de senaste tre åren. Men ändå är andelen svarare som tyckte läget hade förbättrats (12 %) klart mindre än den andel som tyckte att läget hade försämrats (27 %).

Detta tycks ju stå i strid med att läget mätt med till exempel de mätare som nämndes i bör-jan av artikeln, nämligen självupplevd trygghet i det egna bostadsgrannskapet eller i centrum av staden under kvällstid, är bättre än någonsin hittills vid trygghetsenkäterna. I slutrapporten till enkätrundan 2015 (Keskinen & Laihinen 2017, 142) förklarades detta till synes motsägelsefulla rön. Det handlar om att dels de saker som undersöktes, dels frågeupplägget, var annorlunda (självupplevd trygghet vs. bedömd allmän trygghet). Uppfattningen om tryggheten i synnerhet i det egna grannskapet bygger framför allt på folks egna vardagsupplevelser och iakttagelser. Uppfattningen om trygghetsläget i hela Finland och delvis också i Helsingfors bygger kanske mera på det man läst i tidningarna och hört av insatta. Internationella kriser och terrorism ökar oron och osäkerheten i folks eget vardagsliv, och det är väl troligt att den oron avspeglar sig på svaren.

Slutkläm

Den allmänna trygghetskänslan i Helsingfors har förbättrats. Helsingforsborna upplever både det egna bostadsgrannskapet, stadskärnan och kollektivtrafiken som tryggare än tidigare. Svaren på den fråga i Trygghetsenkäten där man ombeds bedöma det allmänna trygghetsläget i staden vid enkättidpunkten var i medeltal mycket positiva. Av samtliga svarare upplevde 92 procent att staden allmänt taget var trygg eller ganska trygg. Motsvarande andel vid motsvarande enkät i Stockholm ett år tidigare var 93 procent (Trygghet i Stockholm 2017).

Men det finns stora skillnader i upplevd trygghet mellan olika delar av Helsingfors: andelen invånare som känner sig trygga i sitt eget bostadsgrannskap varierar stort beroende på stadsdel. Glädjande nog har dock skillnaderna i andelen invånare som känt sig otrygga minskat klart de senaste åren. Skillnaderna i otrygghet bostadsgrannskap emellan granskas närmare i en kommande artikel (Keskinen & Pyyhtiä 2019, utkommer våren 2019), som – liksom andra kommande analyser av trygghetsenkätmaterialet – ges ut på tidskriften Kvarttis webbplats.

Vesa Keskinen verkar som forskare vid Helsingfors stadskanslis enhet stadsforskning och -statistik.

Litteratur: 

Keskinen, Vesa & Laihinen, Eija (2017). Kaikesta huolimatta turvallista. Helsingin turval-lisuustutkimus 2015. Undersökningar 2017:2. Helsingfors: Helsingfors stads faktacentral. kaupungin tietokeskus. https://www.hel.fi/hel2/tietokeskus/julkaisut/pdf/17_04_05_Tutkimuksia_2_Keskinen_Laihinen.pdf

Keskinen, Vesa & Pyyhtiä, Eija (2019, ilmestyy). Alueelliset erot Helsingin koetussa tur-vallisuudessa. I webbjournalen Kvartti.

Laihinen, Eija & Tuominen, Martti (2013). Stadiin kuuluu pieni rosoisuus. Helsingin tur-vallisuustutkimus 2012. Undersökningar 2013:4. Helsingfors: Helsingfors stads faktacent-ral. https://www.hel.fi/hel2/Tietokeskus/julkaisut/pdf/14_01_07_Tutkimuksia_4_13_Tuominen.pdf

Trygghet i Stockholm 2017 (2017). Stockholms stad. Socialförvaltningen. Avdelningen för stadsövergripande frågor. http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplat-ser/Fackforvaltningssajter/Socialtjanstforvaltningen/Trygghesmatningen/Resultat/

Tuominen, Martti (2010). ...öiseen aikaan ja joskus päivälläkin. Helsingin turvallisuusky-sely 2009. Forskningsrapporter 2010:5. Helsingfors: Helsingfors stads faktacentral.