Det är nämligen så att somaliinvandrarna inte har lika skral sysselsättning i en del andra länder. Att döma av internationell litteratur tycks låg sysselsättningsgrad bland somaliska invandrare vara ett problem snarast i Europa, i synnerhet i Norden. De somalier som flyttat till Nordamerika har lyckats komma in på arbetsmarknaden klart bättre än de som flyttat till Europa.

Somalierna på den finländska arbetsmarknaden

År 2012 var sysselsättningsgraden bland somalier i Finland bara ca. 20 procent, att jämföra med 51 procent – över dubbelt så hög – bland samtliga personer med främmande modersmål. Samtidigt var arbetslöshetsgraden dubbelt så hög bland somalier som bland övriga personer med främmande modersmål i genomsnitt, och fyra gånger så hög som bland dem med inhemskt modersmål (Tabell 1).

Den lägre sysselsättningsgraden bland somalier än andra invandrargrupper i Finland förklaras delvis av att de somaliska kvinnorna i ringa mån deltar i arbetslivet och därmed har låg sysselsättningsgrad. År 2012 var den bara 14 procent, mot 47 procent bland alla kvinnor med främmande modersmål och 69 procent bland kvinnor med inhemskt modersmål. Den låga förvärvsfrekvensen bland somaliska kvinnor är i sin tur kopplad till hög nativitet inom denna invandrargrupp (t.ex. Joronen 2007, 303). Den höga nativiteten syns också i somaliernas åldersstruktur och i att de som fötts i Finland utgör en exceptionellt mycket större del bland somalier än bland övriga grupper med invandrarbakgrund. Av somalierna i Finland är var tredje född i Finland, och därmed bara två tredjedelar (ca. 65 %) utomlands, att jämföra med att nästan alla (90-93 %) ester, ryssar och ingermanländare i Finland fötts utomlands (Tilastokeskus - Statistikcentralen 2014b, se även Helsingin kaupungin tietokeskus – Helsingfors stads faktacentral 2013).

Men hög nativitet förklarar svårligen den låga sysselsättningsgraden bland somaliska män. Till exempel år 2012 var den ca. 26 procent, mot 55 procent bland samtliga män med främmande modersmål och 66 bland män med inhemskt modersmål (Tilastokeskus – Statistikcentralen 2014a).

De invandrargrupper som haft svårt att få jobb på den öppna arbetsmarknaden har ofta sökt ett levebröd genom att bli företagare (Joronen 2012). Men för de somaliskspråkiga invandrarna i Finland gäller detta inte. De har bara ytterst sällan blivit företagare (se Tabell 1). I och med sin ringa företagaraktivitet avviker de med somaliska som modersmål från både de övriga stora invandrargrupperna och de övriga befolkningsgrupper som kommit till Finland som flyktingar och asylsökande, vilka man i figur 1 försökt beskriva utgående från de vanligaste modersmålen bland dessa grupper. Vi ser att somalierna uppvisar lägre företagaraktivitet än någon annan invandrargrupp oavsett vi mäter med andelen företagare bland personer i arbetsför ålder eller bland de sysselsatta.

Men under 2000-talet har antalet somaliskspråkiga som får sin huvudsakliga utkomst av företagsverksamhet vuxit. Medan det i Finland år 2000 fanns bara en person med somaliska som modersmål som fick sin huvudsakliga utkomst av företagsverksamhet, uppgick dessa personer år 2012 redan till 36 (Tilastokeskus – Statistikcenralen 2014a). Så framöver kan det hända att företagarskap blir vanligare bland dem med somaliska som modersmål.

Somaliernas sysselsättningsgrad i Norden och Västeuropa

Om vi jämför hur somaliernas placerat sig på arbetsmarknaden i dels Finland, dels övriga länder, ser vi att läget i Finland mest påminner om läget bland somalier bosatta i övriga Norden. Till exempel i Sverige har den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland somalier under hela 2000-talet varit högst på samma eller rentav lite lägre nivå än i Finland. År 2003 var sysselsättningsgraden bland 16-64 år gamla somalier i Sverige i medeltal 23 procent (Melander 2009, 17). År 2008 var den i medeltal 25 procent (Abdirahman et al. 2011), och år 2010 i medeltal 21 procent (Carlson et al. 2012, 13). Och även om man utesluter under 20-åringarna ur jämförelsen stiger sysselsättningsmedeltalet bara lite. Av de 20-64 år gamla somalierna i Sverige år 2010 var 23 procent sysselsatta, något fler bland män (28 %) än bland kvinnor (18 %) (Open Society Foundations 2014, 77).

Men detta är ändå inte hela bilden av hur somalierna fått sysselsättning i Sverige. Invandringen av somalier har varit mycket stark under hela 2000-talet, och en stor del av landets somalier har hunnit bo där bara en kort tid, och endast en liten del av dem har hunnit ut på arbetsmarknaden. Detta sänker den genomsnittliga sysselsättningsgraden, och att de som invandrat i ett tidigare skede har avancerat på arbetsmarknaden syns inte. Det vore därför bättre att analysera sysselsättningsutvecklingen med ett långtidsmaterial. I Finland har t.ex. Linnanmäki-Koskela (2010) kunnat konstatera att invandrarnas sysselsättningsgrader stiger med åren.

Som i Finland har somaliernas företagaraktivitet i Sverige varit blygsam. Men antalet somaliska företagare är ändå mångdubbelt i Sverige jämfört med Finland. Åren 2000-2008 mer än tiodubblades antalet somaliska företagare i Sverige, från 13 till 147. Men deras andel bland somalierna i Sverige har inte vuxit, av den orsaken att de med somalisk härkomst i och med fortsatt invandring ökat så kraftigt under 2000-talet. Andelen företagare bland 20-64-åriga somalier i Sverige har hela tiden hållits under en procent, vilket är mindre än bland någon annan invandrargrupp (Abdirahman et al. 2011.)

I Danmark har sysselsättningsgraden bland somalier varit på ungefär samma nivå som i Finland och Sverige. År 2005 var sysselsättningsgraden bland 25-64 år gamla somaliska män i Danmark 27 procent och dito kvinnor 11 procent. Sysselsättningsgraden bland invandrare från länder med muslimsk majoritet var också i allmänhet lägre än bland infödda danskar (Open Society Foundations 2011, 114, 116.)

I Norge har sysselsättningen bland somalier varit klart högre än i de övriga nordiska länderna. År 2011 var sysselsättningsgraden bland 15–74-åriga somaliska män i Norge 37 procent och bland dito kvinnor 23 procent. Men även i Norge har somalierna fått arbete i väsentligt lägre grad än norrmännen i genomsnitt. Även jämfört med de flesta andra invandrargrupper – flyktinggrupper medräknade – är somaliernas sysselsättningsgrader låga. Sysselsättningsgraderna varierar också lokalt. I Oslo hade somalierna fått jobb lite mindre än i medeltal, och av dem som arbetade gjorde nästan hälften det på deltid (Open Society Foundations 2013b, 67).

Läget för somalierna har inte sett mycket bättre ut i Nederländerna och Storbritannien heller. År 2003 förvärvsarbetade knappt 29 procent av somalierna i Nederländerna. Sysselsättningsgraden bland somaliskfödda födda i England och Wales var under 25 procent år 2001, och t.ex. i London bara lite drygt 16 procent (Melander 2009, 17, 68–69.) År 2008 var sysselsättningsgraden i medeltal bland 16-64 år gamla somalier i England bara 21 procent. Bland somalimännen var den ändå förhållandevis hög, 41 procent, men medeltalet sänktes av den låga sysselsättningsgraden, bara 10 procent, bland somaliska kvinnor, i synnerhet som det fanns mera somaliska kvinnor än män. (Abdirahman et al. 2011)

I Amerika går det bättre för somalierna än i Europa

I Förenta Staterna har sysselsättningsgraden bland invandrare i snitt varit till och med högre än bland dem som fötts där. Även bland somaliska invandrare har sysselsättningsgraden varit hög jämfört med läget i Europa, trots att den varit klart lägre än bland svarthyade afrikanskättade invandrare i medeltal eller medeltalet för hela befolkningen av samma ålder. År 2007 var sysselsättningsgraden bland 18–64-åriga somalier i USA 66 procent för männen och 44 procent för kvinnorna (Capps et al. 2012, 16).

I Nordamerika bedriver somalierna också mycket företagsverksamhet. Tabell 2 innehåller jämförande siffror om somaliers sysselsättning och företagaraktivitet i Sverige, Kanada och USA. Vi ser att deras sysselsättningsgrad är omkring dubbelt så hög i Kanada som i Sverige, och i USA mer än dubbelt så hög. I förhållande till medeltalet för hela befolkningen är somaliernas läge sämst i Sverige och bäst i USA.

Aktiva är i synnerhet de somalier som slagit sig ner i delstaten Minnesota. I början av år 2004 fanns det 550 företagare bland somalierna i Minnesota, och på hösten 2005 redan 800. Detta innebar att 6-7 procent av de 20–64-åriga somalierna i Minnesota arbetade som företagare, och deras antal fortsatte växa (Carlson 2007).

Förklaringar till skillnaderna länder emellan i sysselsättning och företagarskap bland somaliinvandrare

Företagsverksamhet bland invandrare börjar ofta med sådant etniskt företagande där kunderna enbart kommer från den egna folkgruppen (t.ex. Waldinger et al. 1990). År 2012 bodde det i Finland bara ca. 14 700 personer av somalisk härkomst, och bara ca. två tredjedelar av dem, dvs. ca. 9 000 personer, var födda i Somalia. Resten var barn och unga som fötts i Finland (Tilastokeskus - Statistikcentralen 2014b). Jämfört med läget till exempel i Sverige är somalierna en liten grupp i Finland. I Sverige bodde det år 2012 omkring 44 000 personer födda i Somalia (Open Society Foundations 2014; Tilastokeskus – Statistikcentralen 2014). I Storbritannien och Förenta Staterna är de somaliska folkgrupperna ännu mycket större (t.ex. Capps et al.2012; Harris 2004).

Vi kan alltså tänka oss att den låga företagaraktiviteten bland somalier i Finland åtminstone delvis kan ha att göra med att det somaliska samfundet är alltför litet för att utgöra en tillräckligt stor egen etnisk marknad. Samtidigt inverkar ju samfundets storlek på företagaraktiviteten bara till den del det handlar om att svara på den egna etniska gruppens särskilda behov. När företagarskapet riktar sig till en bredare marknad har det etniska samfundets storlek ingen betydelse (Jones et al. 2000). Exempel på detta har vi i det aktiva företagandet bland en del invandrargrupper som är klart mindre än somalierna i Finland. Till exempel turkar och kineser har lyckats bygga upp en egen etnisk ekonomi här, och har grundat mångdubbelt fler företag än somalierna (Joronen 2012, 43–48, 104–107, 111–123; se även Toivanen et al. 2013.)

Vi måste alltså söka förklaringen till det lama företagandet bland somalierna i Finland på annat håll. Då det är fråga om invandrargrupper med flyktingbakgrund kan det handla om brist på kapital. En annan förklaring kan vara den låga genomsnittliga utbildningsnivån bland somalierna i Finland, i och med att det kunnande som företagarskap kräver sannolikt är mycket olika i Finland och Somalia. Även det stora antalet barn i somalifamiljer kan vara en förklaring, då det binder familjens vuxna till skötseln av hemmet.

Men dessa faktorer förklarar inte skillnaderna länder emellan, eftersom de somaliska samfund som i och med inbördeskriget i Somalia uppstått i de västliga industriländerna är mycket likartade till strukturen. Överallt började den somaliska invandringen växa ungefär samtidigt. Överallt är den nuvarande somaliska befolkningens medelålder relativt låg och de somaliska familjerna barnrika med ett rätt stort inslag ensamförsörjare. Även utbildningsstrukturen bland somalier är överallt mycket likartad, med en låg utbildningsnivå överlag men också en del mycket högt utbildade individer (t.ex. Melander 2009; Harris 2004; Schulze 2010; Open Society Foundations 2013a och b).

Trots dessa likheter kan de somalier som bosatt sig i olika länder avvika från varandra beträffande hur företagsamma de är. Vi kan nämligen tänka oss att somalier med företagaranda har försökt flytta till de länder där det finns de bästa förutsättningarna för deras slag av företagsverksamhet. Denna tolkning får stöd i de iakttagelser som gällt det livliga vidareflyttandet bland somaliska invandrare.

Vid studium av somaliernas vidareflyttning har man märkt att de inom Europa flyttat i synnerhet från Norden och Nederländerna till Storbritannien, där de också grundat många företag (Osman 2012; van Liempt 2011). Flyttning till Storbritannien har ofta motiverats med att en större somalisk population gör det möjligt att dels leva på sin egen kulturs villkor, dels inleda etnisk företagsverksamhet. Vid studier av somaliska företagare som flyttat till Storbritannien från övriga Europa har uttryckligen den företagarvänliga omgivningen ofta nämnts som orsak till att man flyttat dit. Många av dem hade bott t.ex. i Sverige eller Nederländerna upp till tio år utan att grunda företag, för att därefter göra det nästan genast efter flytten till Storbritannien (Abdirahman et al. 2011.)

På samma sätt har somalierna i USA sällan blivit kvar i de storstadsslumområden dit de ursprungligen hänvisats. I det avseendet avviker de från till exempel de afroamerikanska och övriga minoriteter som fötts i USA och bor i storstadsslummer, och som i högre grad än somalierna hålls kvar där. Studier av somaliernas livliga flyttande mellan delstater i USA har iakttagit att flyttningarnas orsaker och inriktning varierar enligt familjeskede och integreringsfas. Barnfamiljer har till en början ställt kosan till sådana delstater och städer där det finns bostäder med rimlig hyra, samt utbildning för barnen och stöd med integreringen. När sedan språkkunskaperna är tillräckliga blir yrkeskarriären det främsta flyttmotivet. Då kan man flytta till en delstat där socialskyddet är sämre än i den man dittills bott i. Det är alltså för att förbättra sina livsbetingelser som somalierna flyttar. Detta underlättas av att de har mycket omfattande sociala nätverk. Via dessa fick de kännedom och information om olika boendemiljöer. Genom klansystemet får de också stöd med det praktiska vid flyttandet (Huisman 2011).

Den aktiva företagsverksamheten bland somalier i Minnesota har bland europeiska forskare väckt livlig diskussion också om hur olika välfärdsmodeller aktiverar eller passiverar invandrare (T.ex. Carlson et al. 2012; Brochmann & Hagelund 2011; Koopmans 2010; Schulze 2010; Bornhäll & Westerberg 2009a.)

Till exempel år 2001, då sysselsättningsgraden bland somalier i Minnesota var 47 procent, levde över hälften (59 %) av somalierna där under fattigdomsgränsen. Fattigdom var tre gånger så vanligt bland somalierna i Minnesota som bland samtliga utomlands födda invånare i USA, av vilka 17 procent levde under fattigdomsgränsen (Melander 2009, 17, 68–69.)

"Undret” i Minnesota ser alltså åtminstone delvis ut att hänga ihop med att ekonomiskt tvång drivit somalierna till företagarskap. Med andra ord kan den högre sysselsättningsgraden och företagaraktiviteten bland somalier i USA än i Norden förklaras av att det i USA, där arbetslöshetsskydd och övrigt socialskydd är på lägre nivå, lönar sig att ta emot även dåligt betalt arbete eller bedriva företagsverksamhet med svag lönsamhet. I USA finns det också ett större utbud än i Norden av sådana jobb som även lågt utbildade kan få (Bornhäll & Westerberg 2009a och b.)

På samma sätt kan man tänka sig att den låga sysselsättningsgraden och lama företagaraktiviteten bland de somalier som bosatt sig i Norden kan hänga samman med arbetsmarknadsstrukturen och det starka socialskyddet i dessa länder. Arbetsmarknaden är ju starkt reglerad i de nordiska länderna, uppsägningsskyddet starkt och minimilönerna klart högre än till exempel i USA. Därför lönar det sig för arbetsgivare att även för enkla arbetsuppgifter snarare anställda utbildade arbetstagare med högre produktivitet än outbildade invandrare. Lågutbildade flyktingar ger sig kanske inte ens in på att tävla om dessa sämst betalda arbeten, eftersom det starka socialskyddet tryggar dem en nästan lika bra eller bättre levnadsstandard och inte sporrar dem att söka sig ut på arbetsmarknaden (Bornhäll & Westerberg 2009a och b.)

Å andra sidan har somalierna även i de nordiska länderna gripit tillfällen då sådana yppat sig. Ett gott exempel är den lilla somalibefolkningen i Hammerfest i nordligaste Norge. Tack vare oljefyndigheterna vid kusten började arbetsmarknaden i den lilla fiskarstaden blomstra i början av 2000-talet. Tack vare arbetstillfällena steg sysselsättningsgraden bland somalier till 82 procent i Hammerfest, mot bara 38 procent i genomsnitt i hela Norge (Schulze 2010, 40).

Faktorerna bakom den ringa företagaraktiviteten bland somalier behöver alltså klarläggas. Hänger den låga företagsamheten bland somalier i Finland samman med att det inte inom somalibefolkningen finns tillräckligt med kapital eller kunnande för att företagen skulle kunna orientera sig från den etniska marknaden till mera omfattande marknader? Eller handlar det om att det inte finns tillräckligt med ekonomiska sporrar? Dessa faktorer utreds som bäst inom en undersökning vid Helsingfors stads faktacentral. De första rönen läggs fram mot slutet av år 2014.

Tuula Joronen är forskare vid Helsingfors stads faktacentral.

Litteratur:

Abdirahman, Mubarik & Brinkemo, Per & Carlson, Benny & Hussein, Abdiwahab & Sandberg, Philip (2011). Företagarnas flykt – somalisk flyktning till England. FORES Studie 2011:2. (Online) URL:http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2202935&f.... (Luettu 17.3.2014)

Bornhäll, Anders & Westerberg, Hans (2009a). Arbetsmarknadssituationen för somalier i Östergötland – En jämförande analys med framgångsexemplet Minnesota. Linköping Universitet. Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling. Kandidatuppsats i Nationalekonomi VT 2009. (Online)

Bornhäll, Anders & Westerberg, Hans (2009b). Fattigdomsfällan slår igen. Somalier i utanförskap i Sverige. TIMBRO 2009-12-11. (Online)

Brochmann, Grete & Hagelund, Anniken (2011). Migrants in the Scandinavian welfare state. The emergence of a social policy problem. Nordic Journal of Migration Research 1(1) 2011, 13-24.

Capps, Randy & McCabe, Kristen & Fix, Michael (2012). Diverse Streams: African Migration to the United States. Migration Policy Institute. National Center on Immigrant Integration Policy.  (Online) URL:http://www.migrationpolicy.org/research/CBI-african-migration-united-states. (Luettu 17.3.2014.)

Carlson, Benny & Magnusson, Karin & Rönnqvist, Sofia (2012). Somalier på arbetsmarknaden – har Sverige något att lära? Underlagsrapport 2 till Framtidskommissionen. Regerinskansliet. Stadsrådsberedningen. Stockholm. (Online) URL: http://www.regeringen.se/content/1/c6/21/90/93/3bb29614.pdf. (Luettu 17.3.2014)

Harris, Hermione (2004). The Somali community in the UK. What we know and how we know it. The information Centre about Asylum and Refugees in the UK (ICAR), International Policy Institute, King’s College London.

Helsingin kaupungin tietokeskus (2013). Helsingin ulkomaalaisväestö 2013. Helsingin kaupungin tietokeskus, Tilastoja 31/2013.

Huisman, Kimberly A. (2011). Why Maine? Secondary migration decisions of Somali refugees. Ìrìnkèrindò (2011): 55. (Online) URL: http://www.africamigration.com/Issue%205/Articles/PDF/Kimberly-Huisman_W.... (Luettu 16.5.2014)

Jones, Trevor & Barrett, Giles & McEvoy, David (2000). Market Potential as a Decisive Influence on the Performance of Ethnic Minority Business. Teoksessa Jan Rath (ed.): Immigrant Businesses. The Economic, Political and Social Environment. London & New York: Macmillan Press Ltd/St. Martin’s Press, Inc. In association with Centre for Research in Ethnic Relations, University of Warwick, 37–53.

Joronen, Tuula (2012). Maahanmuuttajien yrittäjyys Suomessa. Helsinki: Helsingin kaupungin tietokeskus. Tutkimuksia 2012:2.

Joronen, Tuula (2007). Työmarkkinoiden monenlaiset maahanmuuttajanaiset. Haaste suomalaiselle sukupuolijärjestelmälle. Teoksessa Tuomas Martikainen ja Marja Tiilikainen (toim.): Maahanmuuttajanaiset: Kotoutuminen, perhe ja työ. Helsinki: Väestöliitto. Väestöntutkimuslaitoksen julkaisusarja D 46/2007.

Koopmans, Ruud (2010). ‘Trade-Offs between Equality an Difference: Immigrant Integration, Multiculturalism and the Welfare State in Cross-National Perspective’. Journal of Ethnic and Migration Studies, 36:1, 1-26.

Linnanmäki-Koskela, Suvi (2010). Maahanmuuttajien työmarkkinaintegraatio. Vuosina 1989–93 Suomeen muuttaneiden tarkastelua vuoteen 2007asti. Helsinki: Helsingin kaupungin tietokeskus, Tutkimuksia 2010:2

Melander, Charlotte (2009). Inom transnationella och lokala sociala världar. Om sociala stödutbyten och försörjningsstrategier bland svensksomalier. Göteborg Universitet. Institutionen för socialt arbete. Skriftserien Nr 2009:3.

Open Society Foundations (2011). Muslims in Copenhagen.  At Home in Europe Project.

Open Society Foundations  (2014). Somalis in Malmö. Somalis in European Cities. At Home in Europe.

Open Society Foundations (2013a). Somalis in Helsinki. Somalis in European Cities. At Home in Europe.

Open Society Foundations (2013b). Somalis in Oslo. At Home in Europe.

Osman, Ali (2012). In search of green pastures: The onward immigration of Somali-Swedes to Britain. Nordic Journal of Migration Research 2(2), 2012, 133-140.

Schulze, Solveig Lisa (2010). A comparative study of Somali immigrants in Minnesota and Norway, critical response to the book “The Immigrants’ Superpower” by Gerhard Helskog. Oslo University College. Faculty of Social Science. Thesis submitted for the Master Degree in International Social Welfare and Health Policy. (Online) URL: https://oda.hio.no/jspui/bitstream/10642/482/2/Schulze_SolveigLisa.pdf. (Luettu 16.5.2014.)

Tilastokeskus (2014a). Px-Web Statfin tietokanta /Väestö/Työssäkäynti.  (Online) URL: http://pxweb2.stat.fi/database/StatFin/vrm/tyokay/tyokay_fi.asp (Luettu 14.5.2014.)

Tilastokeskus (2014b). Px-Web Statfin tietokanta/Väestö/Väestörakenne. (Online) URL: http://pxweb2.stat.fi/database/StatFin/vrm/vaerak/vaerak_fi.asp (Luettu 14.5.2014.)

Toivanen, Minna & Väänänen, Ari & Airola Auli (toim.). (2013). Venäläis-, kurdi- ja somalialaistaustaisten työ ja terveys Suomessa – samankaltaisuudet ja erot kantaväestöön. Helsinki: Työterveyslaitos.

Waldinger Roger & McEvoy, David & Aldrich, Howard (1990). Spatial Dimensions of Opportunity Structures. Teoksessa Waldinger, Roger & Aldrich, Howard & Ward, Robin et al (eds. 1990): Ethnic Entrepreneurs. Immigrant Business in Industrial Societies. Newbury Park, London, New Delhi: Sage Series on Race and Ethnic Relations, volume 1. Sage Publications, 106–130.

van Liempt, Ilse (2011). From Dutch Dispersal to Ethnic Enclaves in the UK: The Relationship between Segregation and Integration Examined through the Eyes of Somalies. Urban Studies 48 (16) 3385-3398, December 2011.