Projektet Urban livsstil

Projektet Urban livsstil startade vintern 2013 med materialinsamling. Syftet var att samla in ny information om olika sätt att leva i staden. I brännpunkten av forskningsprojektet står den urbana livsstilen, särskilt frågor kring boende och barnfamiljers vardag samt livsstil och fritid.

Enkäten skickades till 4 000 personer i målgruppen (25–44-åriga Helsingforsbor). Dessutom kompletterades materialet med en öppen enkät på webben. Det slutliga materialet består av 1 780 Helsingforsbors svar. Åldersfördelningen i materialet motsvarar åldersfördelningen i forskningens målgrupp. Däremot är de utbildade överrepresenterade i materialet och i det här hänseendet är materialet skevt. Materialet var dock inte ens avsett att vara fullständigt representativt. Av den här anledningen tillämpas inte viktkoefficienter i analyserna, utan materialet behandlas som det är. 

I forskningsprojektet, liksom också i den här artikeln, förstår vi begreppet urban helt enkelt som en dikotomi som skiljer sig från lantlighet eller landsbygd (se Castells 2002[1972]: 35). En stadsmiljö är en urban miljö och livsstilen (eller livsstilarna) i staden är urbana livsstilar.  Vi ser inte urbant som ett symboliskt begrepp, vi betonar i princip inte begreppsliga element i anslutning till det urbana (se diskussion om begreppet bl.a. Ilmonen 2010, även Castells 2002[1972]). Det urbana är i den här artikeln i stor utsträckning ett spatialt begrepp, vilket är en mycket naturlig utgångspunkt för den här empiriska artikeln om ett visst område.

I den här artikeln betraktas staden som ett kollektiv, där det förekommer regler som karakteriserar kollektivet och som vi genom vårt empiriska material ser som livsstilar och levnadssätt.  I bakgrunden av konsumtionsvanorna och levnadssätten verkar sociala regler, fastän det i dagsläget inte längre finns endast en kollektiv regel (jfr Durkheim 1990[1982] – conscience collective), speciellt inte i storstäder (jfr Simmel 1903). De här reglerna är många. Stadsmässighet – urbanitet – är organiskt, å andra sidan förändras det med tiden och strukturerna. Förr i tiden uppstod kollektiva regler eventuellt utifrån problem i anslutning till rationella praktiska situationer. I 2000-talets storstäder ser situationen annorlunda ut. Reglerna förnyas numera mera medvetet än tidigare. Knappa möjligheter tvingar inte längre fram beslut vars motiv återfinns på de lägre nivåerna i Maslows (1954) behovshierarki. Den här tanken finns även bakom projektet Urban livsstil.  

I den här korta översikten studerar vi sammanlagt 519 personer under 30 år, bosatta i Helsingfors.  Gruppen som är föremål för betraktelsen producerar ett nätverk av kollektiva regler som är karakteristiskt för den. På hela materialets nivå skulle resultaten förmodligen se annorlunda ut. I artikeln går vi kort igenom de viktigaste resultaten i anslutning till boende, levnadsvanor och fritiden.

Den här artikeln har två syften.  Å ena sidan presenteras ugnsfärskt material och resultat som materialet genererat för första gången i offentligheten. Det andra syftet är att utifrån materialresultaten undersöka hur livet så som det upplevs av unga vuxna i Helsingfors ser ut.  Särskilt betraktar vi erfarenheter i anslutning till boendemiljön och värderingar kring levandssätt och livsstilar samt attityder i fråga om fritiden. 

Urban ung, metropolinvånare

Materialet tillåter många olika områdesindelningar, men i den här utredningen indelades informanterna i dem som bor i spårvagns-Helsingfors och dem som bor på annat håll. Den dikotomiska variabeln spårvagns-Helsingfors bildades med hjälp av postnummer. Postnummerområden som lätt kan nås med spårvagn inkluderades i spårvagns-Helsingfors, medan de övriga områdena lämnades utanför kategorin. Vi beslutade oss för en sådan områdesavgränsning i stället för att till exempel definiera stadskärnan utifrån distriktsindelningar, eftersom vi ansåg denna metod vara begreppsligt enkelt och lättfattligt. Tillgängligheten med spårvagn kan sålunda betraktas åtminstone som en bra metafor för stadskärnan. Vi antog alltså på förhand att spårvagns-Helsingfors beskriver den symboliska stadskärnan minst lika väl som den officiella definitionen av stadskärnan. Å andra sidan kan man anta att det mellan de två områdena finns skillnader som kan vi kan hitta och som också kan förklaras med hjälp av materialet (se  Mustonen 2010).

Enkäten innehöll ett stort antal frågor om boendeförhållandena (skala med fem steg) och ytterligare frågor om boendets varaktighet och om det fanns en avsikt att flytta.  I den här artikeln lämnar vi boendets varaktighet utanför granskningen.

Informanterna var mycket nöjda med sitt bostadsområde. I materialet var informanterna från spårvagns-Helsingfors något nöjdare än den andra gruppen, men medelvärdet för båda grupperna låg på över fyra. Även tryggheten, antalet parker och grönområden och tjänster bedöms vara bra. Det fanns vissa skillnader mellan områdena och de gick i förväntad riktning. Det finns mera tjänster i centrum och fler grönområden i utkanterna, vilket även syns i resultaten som betydande statistiska skillnader.

Förutom skillnaderna som nämndes ovan kunde vi fastställa de största skillnaderna mellan områdena när vi frågade om kopplingen mellan informanternas ekonomiska situation och deras vilja att flytta. Utifrån materialet verkar det vara klart att familjens ekonomiska situation, sämre eller bättre, åtminstone inte subjektivt inverkar på viljan att flytta. Om den ekonomiska situationen var bättre skulle informanterna tydligt mera sällan vilja flytta från spårvagns-Helsingfors än från det övriga Helsingfors. Om penningsituationen däremot var bättre, är situationen den motsatta. I spårvagns-Helsingfors var viljan att flytta större. Viljan att flytta verkade tämligen låg även när frågorna ställdes separat.  Hälften av informanterna hade inte alls övervägt att flytta från sitt bostadsområde.

Sociodemografiskt sett skiljer sig informanterna i spårvagns-Helsingfors och informanterna på annat håll i staden i någon mån från varandra – så även i det här materialet. Enligt befolkningsdata utgör andelen högt utbildade i innerstaden ca 26 procent, medan siffran på annat håll i Helsingfors är under 20 procent.   Skillnaderna mellan områdena är omfattande. Andelen högtutbildade ligger i vissa förortsområden rejält under 10 procent. Flest invånare med hög utbildningsnivå, i vissa områden rentav hälften, finns det i den södra innerstaden, Drumsö och i enskilda stadsdelar i östra och norra Helsingfors.  Se Områdesserier 2013).

Trots att skillnaderna mellan områdena är stora och högt utbildade personer verkar koncenteras till vissa områden, är antalet utbildade i materialet klart högre än vad dessa siffror visar (jfr Florida 2008). Antalet utbildade i materialet är betydande både inom och utanför spårvagns-Helsingfors.  Eftersom det finns en korrelation mellan utbildningsnivån och inkomstnivån, är även informanternas inkomst hög. I tolkningar av resultaten bör man alltså ta hänsyn till att informanterna utgör en relativt högt utbildad grupp med god inkomst.  Särskilt utbildningsnivån verkar påverka attityderna i fråga om boendet. Enligt materialet är de utbildade nöjdare med sitt bostadsområde och mindre villiga att flytta bort än de andra. Inkomstnivån verkar å andra sidan inte inverka på viljan att flytta. Utbildningens regionala inverkan behandlas inte i den här utredningen som endast omfattar en viss ålderklass.  

Levnadssätt och konsumtion

Förutom boendet studerades de unga vuxnas liv med hjälp av påståenden om konsumtion, livsstilar och fritid. Informanterna bedömde sina konsumtionsvanor och sådant som rör livsstilen på en skala med fem steg. Skalan gick från ”inte alls viktig” till ”mycket viktig).

Påståendena kan anses återspegla olika slags urbana livsstilar och den värdegrund som personer bosatta i en urban miljö företräder.  Som vi konstaterade ovan, visar sig ett ”urbant levnadssätt” inte bara som en enda monoton bunt av värderingar, utan levnadssätten och livsstilarna samt värdegrunden som baserar sig på dem varierar mycket. En stad är alltid i någon mån en smältdegel för värderingar, och ur sociologiskt perspektiv har staden betraktats som en plats där människorna får och kan leva ut sin egen stil.  Simmel 1903).

Eftersom materialet innehöll ett stort antal påståenden om konsumtionsvanorna och attityder i anslutning till dem, är det enklare att med hjälp av faktoranalys komprimera den information som materialet producerar i attityddimensioner.  Enkelt uttryckt indelar faktoranalysen materialet i kategorier, i vilka variablerna kan anses ge uttryck för samma fenomen eller omständighet. Påståendena som granskar konsumtion och livsstilar delades in i fem klart separata kategorier, som var och en kan anses representera en form av ett urbant levnadsätt eller en urban livsstil.   I tabelleringen (både här och senare i avsnittet som studerar fritiden) har faktorpoängtalet getts den faktor som den starkast laddas mot.  I vissa fall har poängtalet lämnats synligt för flera faktorers del. Starka laddningar visas med fetstil och de faktorpoängantal som är viktiga, men som ändå har fått ett värde under 0,5, visas med normal font i faktorkolumnen. 

Konsumtionen och livsstilarna analyserades med hjälp av påståenden som gick i mycket olika riktningar och som beskrev vardagen på olika sätt.  Resultaten var trots detta tydliga och fem olika dimensioner trädde fram. Vi gav dem följande benämningar: Djupgrön, Ytlig shoppare, Grönskade stadsbo, Avvikaren och Nätmedborgaren.

Två av livsstilarna var tydligt färgade av miljövänlighet eller oro för miljön.  Ekologiska värden framhävdes kraftigt i den Djupgröna dimensionen som även till sina värderingar var ytterst konsumtonskritisk.  En grad ljusare grönt kunde skönjas i de Grönskande stadsbornas faktor där även den urbana livsstilen och stadens tjänsteutbud var viktiga faktorer.

En gräll motsats till de tidigare nämnda representerade dimensionen Ytliga shoppare med sina värderingar. Trendmedvetenhet som den viktigaste dygden hör till den här dimensionens specifika drag, liksom också sorglös konsumtion utan hänsyn till att den eventuell är skenbart onödig. (jfr Veblen 2002 och skrytkonsumtion).

Sin egen dimension i materialet utgjorde den stadskulturellt mycket intressanta Avvikaren, för vilken det är karakteristiskt att njuta av de upplevelser som staden erbjuder både i form av evenemang och som en social scen (se Bourdieu 1984). Livsstilar har traditionellt förklarats med konsumtionsval (t.ex. Räsänen 2002; Virtanen 2007), men avvikande ur mängden bör ändå förstås i ett vidare sammanhang. Bakom konsumtionsvalen finns ofta längtan efter upplevelser; konsumtionen har blivit ett medel - inte ett självändamål. (Pine – Gilmore 1999). Den femte dimensionen som bidrar till mångfalden av de unga livsstilarna är Nätmedborgaren. I den här livsstilen har konsumtionen, och livet i allmänheten, överförts till nätet.

Sociodemografiskt sett var konsumtionsstilarna klart olika från varandra.  Alla dimensioner kunde tydligt inte förklaras med traditionella bakgrundsvariablar, men här presenteras de tydligaste kopplingarna:  Könet, i det här fallet kvinna, är en viktig oberoende variabel både i dimensionerna Djupgrön och Ytlig.  Den djupgröna dimensionen omfattar även en lägre inkomstnivå, medan de andra dimensionerna inte är inkomstberoende. Både den Ytliga och den Grönskande stadsbons konsumtionsstilar kan förklaras med utbildningen. Båda konsumtionsstilarna eller ”levnadssättsfaktorerna” verkar korrelera positivt med utbildningsnivån.  

Spårvagns-Helsingfors som användes som mätinstrument för graden av urbanitet eller dess väsende arrangerar även konsumtionsstilarna tydligt.  Dimensionen Grönskande stadsbo står klarast i förbindelse till spårvagns-Helsingfors, men nästan lika starka indikatorer finns även hos Ytlig och Avvikare.

Fritid

Förutom utifrån konsumtionsvanorna och livsstilarna analyserades de unga Helsingforsborna även utifrån sina önskemål beträffande fritiden. De kan anses återspegla värderingar och attityder, och särskilt i kombination med kunskapen om konsumtionsvanorna kan vi skissa upp en mångsidig helhetsbild av de ungas vardag i dagens Helsingfors.

Informanterna bedömde de omständigheter som de anser vara de viktigaste under fritiden likaså på en skala med fem steg.

Utgående från materialet koncentreras fritiden tydligt på fem olika faktorer: Upplevelselysten, Lathunden, Avkopplaren, Fysisk och Familjecentrerad.

Överraskande nog, sett utifrån faktorkonstellationen, betonades det sociala och de sociala relationerna rätt lite i fritiden. Tydligast, och nästan uteslutande, är det sociala viktigt i sådana fritidsaktiviteter som framhäver familjecentrerade värden. Lathunden-faktorn är den mest extrema representanten för den asociala fritidsinriktningen, där det viktigaste målet är att koppla av, inte göra någonting –- uppenbarligen dessutom utan sällskap. Fritidens stora betydelse är även en tydlig motvikt till arbetet. Faktorn Avkopplaren innehåller element som stödjer återhämtningen från arbetet:  motvikt till arbetslivet, urladdning av vardagens press och att själv få bestämma vad man gör

En tydlig dimension var livsinställningen som framhäver fritidens upplevelser.  Även till den här dimensionen hör strävan efter spänning och vilja att avvika, till vilka även resande kan anses höra. Den här dimensionen är måhända adrenalinbetonad vilket även passar in på åsikterna om det moderna samhället som en upplevelseekonomi (Florida 2002, 166). Liknande attityder betonas även i den andra fritidsdimensionen, den Fysiska (fjärde faktorn) där det kroppsliga, utseendet och stilfrågor framhävs. Typiskt för den här dimensionen är också att kalasande inte spelar en viktig roll:  tydligen är återhållsamhet även i fråga om kosten mer idealiskt inom den här dimensionen.

För dimensionerna Upplevelselysten och Fysisk (faktorerna 1 och 4) finns tydliga motvikter  bland de dimensioner som framhäver familjecentrering och fullständig avkoppling (faktorerna 2,3 och 5). Mjukare värden, ”downshiftning” och familism håller för sin del tydligt på att bli viktigare även bland unga Helsingforsbor (jfr  Inglehart 1997; Jallinoja 2006; Maffesoli 1997). Sociala relationer upprätthålls tydligare i kretsen av de närmaste och en viktig förenande faktor är förmedling av kärlek i form av mat. Delområdet mat och restaurangbeteende, som är ett av de viktigaste i hela forskningsprojektet och dessutom ytterst intressant behandlas inte närmare i den här artikeln. 

Även för bakgrunderna till fritidsdimensionerna sökte vi förklaringar bland de demografiska faktorerna. Liksom i fråga om konsumtionsstilarna kunde inte alla dimensioner förklaras lika tydligt med hjälp av traditionella variabler.

Könet verkar vara en viktig faktor bakom Avkopplaren och den Familjecentrerade. Båda faktorerna kombinerades tydligast med kvinnor. Bakom dessa två faktorer fanns även parförhållandestatusen; som det kan tänkas kombinerades familjecentrering klart mera sällan till personer som lever ensamma. Å andra sidan verkar singlar oftast vara just dessa Avkopplare.

Inkomstnivån var likaväl en oberoende variabel bakom två faktorer, Lathunden och den Fysiska. Faktorn Lathunden ingick sällan i de övre inkomstkategorierna. I fråga om den fysiska fritidsdimensionen var situationen däremot den motsatta.  Faktorn laddades klart mest till informanterna i den högsta och minst till informanterna i den lägsta inkomstkategorin. När det gäller utbildningen inriktades effekterna tydligast på just de här faktorerna och förbindelserna gick i samma riktning. Låg utbildning korrelerar enligt materialet med fritid som karakteriseras av lathet.  I den fysiska dimensionen åter betonades de högre utbildningsklasserna. Utbildning står i sammanhang även med familjecentrering: de som ingick i den lägsta utbildningsklassen var minst familjecentrerade. Förklaringarna torde vara naturliga. Förmodligen lever största delen av dessa personer ensamma. Vi kommer emellertid inte att gå närmare in på detta i den här artikeln.

Till skillnad mot vad som gäller för konsumtionsstilarna, verkar spårvagnen inte vara en särskilt stark regional variabel när det gäller faktorerna i anslutning till fritiden. Spårvagnsvariabeln kombineras endast med upplevelselusten.  Bland dem som bor i spårvagns-Helsingfors laddas den här faktorn oftare än de andra.

Analys

Vi strävade efter att med hjälp av materialet presentera en uppfattning om en empiriskt förnimmbar urbanitet. Vi ville granska urbaniteten per se och koncentrera oss på urbanitetens hela spektrum. Vi sökte inte efter en speciell urbanitet och vi ville inte placera informanterna i grupper utgående från förutfattade antaganden. Debatten som projektet väckte när det startade utkristalliserades i en för vår forskning oväsentlig omständighet.  Forskarnas syften ifrågasattes:

”Den här forskningen var tendentiös, frågorna ledande, och resultatet som eftersträvades var att det skulle bo gröna ekologiska människor uttryckligen i centrum […] vilken överraskning, forskningsresultatet kommer att bli just sådant.”

Redan utifrån de preliminära forskningsresultaten var det klart att bilden som materialet förmedlade av ”en urban medborgare” var fullkomligt motsatt. Livsstilarnas mångfald i Helsingfors är rentav överraskande omfattande. Det urbana regelverket som påverkar i bakgrunden verkar bestå av många livsstilar som kompletterar varandra eller är varandras motsatser - och samtidigt av de sociologiska förklaringar som öppnas.

Figur 1. Åsikterna om bostadsområdet i spårvagns-Helsingfors och övriga Helsingfors.

Tabell 1. Konsumtionsvanorna och livsstilarna (resultat från faktoranalysen).

Tabell 2. Fritid (resultat från faktoranalysen).

Pekka Mustonen, FD, är specialforskare vid Helsingfors stads faktacentral, och är både som forskare och stadsbo intresserad sv urbana fenomen, stadsidentitet och förändringar inom konsumtion och kultur.

Taru Lindblom, ED, verkar som Finlands Akademis forskardoktor vid Åbo universitet inom läroämnet ekonomisk sociologi. Lindblom intresserar sig särskilt för smaksaker som återspeglas i konsumtion och för statuskamp. Därmed upptar hennes forskning alla former av konsumtion under fritiden, allt från kulturkonsumtion till matvanor.

Litteratur:

Områdesserierna (2013) Områdesserierna för Helsingforsregionen. <http://www.aluesarjat.fi/>

Bourdieu, P. (1984) Distinction. A Social Critique of the Judgement of Taste. Routledge. London.

Castells, M. (2002[1972]) The Urban Ideology. I verket: Susser, I. (red.): The Castells Reader on Cities and Social Theory. Blackwell. Oxford.

Durkheim, É. (1990[1893, De la division du travail social]) Om social arbetsfördelning. Gaudeamus. Helsingfors

Florida, R. (2002) The Rise of the Creative Class... and how it’s transforming work, leisure, community & everyday life. Basic books. New York.

Florida, R. (2008) Who’s your city? How the Creative Economy Is Making Where to Live the Most Important Decision of Your Life. Basic Books. New York.

Ilmonen, M. (2010) Mitä on urbaani? Urbaanin määrittelyjä tarkastelussa. I verket: Norvasuo, M. (red.): Asutaan urbaanisti! Laadukkaaseen kaupunkiasumiseen yhteisellä kehittelyllä. YTK Publikationer B 99. Aalto-universitetet. Esbo.

Inglehart, R. (1997) Modernization and Postmodernization: Cultural, Economic and Political Change in 43 Societies. Princeton University Press: Princeton.

Jallinoja, Riitta (2006) Perheen vastaisku. Familistista käännettä jäljittämässä. Gaudeamus. Helsingfors

Maffesoli, M. (1997) The Return of Dionysos. I verket: Sulkunen, P. et al. (red.): Constructing the New Consumer Society. St. Martins Press. New York.

Maslow, A. (1954) Motivation and Personality. Harper & Row. Maslow.

Mustonen, P. (2010) Postmodern Tourism – Alternative Approaches. Turun kauppakorkeakoulun julkaisuja, A-2:2006. Åbo.

Pine, B. J. II & Gilmore, J. H. (1999) The Experience Economy. Work is Theatre & Every Business a Stage. Harvard Business School Press. Boston, Mass. 

Räsänen, Pekka (2002) Kulutusvalintojen postmodernit piirteet ja rakenteelliset reunaehdot. Sosiologia, 37 (3): 228–242.


Simmel (2002[1903]) The Metropolis and Mental Life. I verket: Bridge, G. & Watson, S. (red.): The Blackwell City Reader. Wiley-Blackwell: Oxford and Malden.

Veblen, T. (2002[1899, The Theory of the Leisure Class]) Joutilas Luokka. Arthouse. Helsingfors.

Virtanen, Taru (2007) Across and Beyond the Bounds of Taste – On Cultural Consumption Patterns in the European Union. Turku School of Economics. Series A-11:2007. Åbo.