Kvartti 2/2013 |  20.06.2013Tuula Joronen

Utan jobb eller studieplats – ett problem för första generationens invandrare

Föreliggande artikel granskar hur ungdomar blir utan jobb och studieplats i Helsingfors. Målgrupp är de 15–29-åriga helsingforsunga med utländsk härkomst som i slutet av år 2010 hade bott i Finland minst ett år. De jämförs med samtliga unga i Helsingfors. Det tycks vara så att det snarare är den första än den andra generationens invandrare som hamnar utanför arbets- och studielivet. Men samtidigt är invandrarna en rörlig befolkningsgrupp, och registren håller inte helt jämna steg med denna rörlighet.

Genom att avgränsa vår målgrupp till dem som bott här minst ett år säkrade vi att studien gällde endast sådana som bodde någorlunda stadigvarande i Finland. Vi utgår från Statistikcentralens definition av härkomst, enligt vilken en person är av utländsk härkomst om bägge föräldrarna är födda utomlands. Med första generationen avses de som själva flyttat till Finland, med andra generationen de av utländsk härkomst som fötts i Finland. (Statistikcentralen 2012; jfr. Martikainen och Haikkola 2010, 15).

Vårt material är ett registermaterial från Statistikcentralen med data om huvudsaklig verksamhet, utbildning och inkomst samt boende bland personer med utländsk härkomst bosatta i Finland vid slutet av år 2010, uppdelat enligt hur lång tid de bott här. Boendetiden beräknades enligt det första år de flyttat till Finland. Uppgifterna om huvudsaklig verksamhet och sysselsättning togs ur Statistikcentralens sysselsättningsstatistik, som bygger på ca. 40 administrativa och statistiska material. Dess individpopulation är den fast bosatta befolkningen i Finland årets sista dag. Uppgifterna om huvudsaklig verksamhet gäller årets sista vecka, men uppgifterna innehåller även ackumulationsdata för vederbörande år om bl.a. inkomster och perioder av sysselsättning resp. arbetslöshet (Statistikcentralen 2013b). Analysen av huvudsaklig verksamhet har här i huvudsak gjorts skilt för män och kvinnor, dels för att arbetsmarknadsbeteendet vanligtvis varierar enligt kön och dels för att olika invandrargrupper har olika könsfördelning.

Skillnader generationer emellan?

Enligt tidigare undersökningar löper unga med utländsk härkomst en större risk än finländska ungdomar att bli utan jobb eller studieplats (t.ex. Myrskylä 2011, 36–38; Teräs, Niemi et al. 2010). Till gymnasiet fortsätter t.ex. enligt en utredning av Utbildningsstyrelsen en lite mindre andel av första generationens och en lite större andel av andra generations invandrare än av majoritetsbefolkningen (Kuusela et al. 2008). Efter gymnasiet tycks de med utländsk härkomst i mindre mån än majoritetsbefolkningen fortsätta studera – oavsett de är första eller generationens invandrare. Enligt Statistikcentralen hade som exempel höstterminen 2010 studier efter grundskolan upptagits av bara lite över 50 procent av de första generationens 16–24 åriga invandrare som avlagt högst studentexamen. Bland andra generationens invandrare var denna andel 68 procent, vilket även det var klart mindre än bland hela denna åldersgrupp, där ca. 75 procent studerade (Ruotsalainen och Nieminen 2012).

Tillgången till fortsatta studier påverkas av skolframgången. Enligt Kilpi (2010) finns ingen väsentlig skillnad i skolframgång i grundskolan mellan majoritetsbefolkningen och andra generationens invandrare efter att man standardiserat [metodologiskt eliminerat verkningarna av (övers.anm.)] bakgrundsfaktorer såsom förfördelning bland föräldrarna, då måttstocken är betygsmedeltal och fortsättning av studierna på andra stadiet. Hon konstaterade inte heller några väsentliga skillnader mellan första resp. andra generationens invandrare ur samma invandrargrupp. Däremot fanns det skillnader beroende på vilket land man utvandrat från, och i många invandrargrupper har flickorna inte lika goda framgångar som pojkarna. Intresset för yrkesutbildning på andra stadiet är enligt Kilpi (2010) svagare än medeltalet bland andra generationens invandrare. De väljer oftare än majoritetsbefolkningen gymnasium framom yrkesutbildning, men i och med att de ofta har sämre betygsmedeltal än majoritetsbefolkningen löper de en större risk än genomsnittligt att avbryta gymnasiet.

Med tanke på skolframgång och sedermera att få arbete är det också av betydelse hur gammal man varit då man invandrat. Enligt Corak (2012, 109) är t.ex. i Kanada den avgörande invandringsåldern med tanke på skolframgång och vidarestudier 9 år. Bland dem som är yngre än så varierar t.ex. gymnasiefrekvensen inte enligt ålder, såsom den gör bland dem som invandrat som över nioåriga. Särskilt riskabel är invandringsåldern 14–15 år, då man vanligtvis går i de sista årskurserna i grundskolstadiet.

Man kan även i Finland anta att den tid vederbörande tillbragt i landet har betydelse åtminstone för dem som inte har flyttat hit för arbetets eller studiernas skull. För flyktingar och dem som kommit hit genom återförening av familjen brukar det ta sin tid att få jobb eller studieplats.

Huvudsaklig verksamhet bland unga i arbetsför ålder i Helsingfors

I Helsingfors år 2010 uppgick antalet sådana 15–29-åriga unga med utländsk härkomst som hunnit bo i Finland minst ett år till 15 196. Lite över hälften var män, lite under hälften kvinnor. Största delen var födda utomlands. Bara nio procent (1 412) var födda i Finland, och var alltså andra generationens invandrare. Av dem som fötts utomlands hade ca hälften (51 %, N = 13 784) bott i Finland högst fem år, och hälften längre än så.

Bara var tredje (33 %, N=15196) av dessa till härkomsten utländska helsingforsunga hade en i Finland registrerad examen efter grundskolstadiet. Bland dem som fötts utomlands var det betydligt vanligare att ha en examen (35 %, N=13784) än bland de i Finland födda (14 %, N=1412). Examen var vanligare bland kvinnor (37 %, N=7512) än bland män (30 %, N=7684), och bland de utomlands födda var skillnaden i utbildning könen emellan större an bland dem som fötts i Finland.

Statistiken om utbildning är för invandrarnas del bristfällig, i synnerhet för de första generationens invandrare som har flyttat till Finland i vuxen ålder och avlagt sin examen i utgångslandet. Men även på grundval av de uppgifter som finns kan man dra slutsatsen att utbildningsnivån är lägre bland de unga med utländsk härkomst än bland den finländska ursprungsbefolkningens unga. Av samtliga unga i Helsingfors av samma ålder hade 65 procent avlagt något slags examen efter grundskolan (Statistikcentralen 2013a).

En lägre utbildningsnivå tar sig vanligtvis också uttryck i en sämre ställning på arbetsmarknaden. Således var det klart vanligare att vara arbetslös bland unga med utländsk härkomst än bland helsingforsunga av samma åldersgrupper i medeltal. Trots att det helt klart skulle finnas behov för mera skolning var studier mindre vanliga bland de unga med utländsk härkomst än bland 15–29-åriga helsingforsbor i medeltal. Men det fanns en klar skillnad mellan första resp. andra generationens invandrare: bland första generationen var över hälften på arbetsmarknaden som antingen sysselsatta eller arbetslösa, bland andra generationen var det bara ett fåtal som var med på arbetsmarknaden, stora flertalet (68 %) var skolelever eller studerande. Nästan ingen från andra generationen var arbetslös, och även andelen sådana som varken hade arbets- eller studieplats var klart mindre än den var bland första generation (Figur 1).

Att bli utanför studie- resp. arbetslivet har varit vanligare bland kvinnor än bland män. Bland unga män med utländsk härkomst var sådant ca. dubbelt så vanligt som bland unga män i Helsingfors i medeltal. Bland kvinnor var skillnaden ännu större. Unga kvinnor med utländsk härkomst var nästan fyra gånger så allmänt utan arbets- eller studieplats som unga kvinnor överlag i Helsingfors. Det verkar alltså som om kvinnor med utländsk härkomst i större utsträckning än både män med utländsk härkomst och unga kvinnor i ursprungsbefolkningen skulle ha stannat hemma för att sköta hushållet. För bägge könen var det vanligare bland första än bland andra generationen att bli utanför arbets- eller studielivet.

Skillnaderna i huvudsaklig verksamhet kan åtminstone delvis ha att göra med skillnader i åldersstruktur – 15–29-åringarna inbegriper ju unga i mycket olika livsskeden. De yngsta har just avslutat grundskolan och söker sin första vidareutbildning, de äldsta har redan i många fall hunnit skaffa ett yrke och gå ut på arbetsmarknaden. Även familjesituationerna varierar. De yngsta bor förmodligen kvar i barndomshemmet eller håller bara på att småningom flytta ut, medan många av de äldsta redan kan ha egen familj.

Således avslöjar en noggrannare analys av åldersstrukturen vissa skillnader mellan majoritetsbefolkningens resp. invandrarbefolkningens unga. Figur 2 visar att 15–29-åringarna med utländskt modersmål var lite äldre i genomsnitt än 15-29-åringarna med inhemskt modersmål i Helsingfors 2010. Förstnämnda hade ett mindre inslag under 20-åringar och större inslag över 25-åringar än vad de med inhemskt modersmål hade.

En analys enligt modersmål kan inte skilja på första resp. andra generationens invandrare, och då denna artikel skrevs fanns ännu inte befolkningsstatistik med härkomstdata att få för Helsingfors. Men de uppgifter som gäller Nyland kan antas säga något om fördelningen även i Helsingfors, eftersom de invånare i Nyland som har utländsk härkomst är starkt koncentrerade i Helsingfors. Enligt de uppgifterna finns det väsentliga skillnader i åldersfördelning mellan första resp. andra generationens unga invandrare. Av de andra generationens 15–29-åriga invandrare som år 2010 bodde i Nyland var hela 84 procent under 20 år gamla, och resten i huvudsak under 25 år gamla. Bara fyra procent av dem var mellan 25 och 29 år gamla. Bland första generationen var man klart äldre: 51 procent var 25–29 år gamla och 34 procent 20–24. Bara 15 procent var yngre än 20 år (Statistikcentralen 2013a).

Sålunda torde den stora andelen studerande och skolelever bland finlandsfödda, dvs. andra generations, personer med utländsk härkomst höra ihop med att de är så mycket yngre än första generationens resp. majoritetsbefolkningens unga. Att det är vanligare bland utomlandsfödda unga att vara utan arbets- eller studieplats torde ha att göra med att de av någon anledning inte lyckats får arbete och samtidigt inte heller kommit in på utbildning på andra stadiet eller av en eller annan orsak avbrutit den i högre grad än majoritetsbefolkningens unga. (Jfr. Teräs, Niemi et al. 2010, 5; Kuusela, Etelälahti, Hagman et al. 2008, 186.)

Den huvudsakliga verksamheten varierar också enligt hur länge man bott i landet, men som Figur 3 visar är en viktigare faktor huruvida man fötts i Finland eller utomlands. Vi ser också att tiden tillbragd i Finland har haft mycket liten betydelse för sökande och erhållande av arbete för utomlands födda unga män. För de unga kvinnornas del ser vi att närvaron på arbetsmarknaden ökar och sysselsättningsgraden stiger klart med åren i Finland. Även studier blir till en början vanligare för bägge i takt med vistelsetiden, för att sedan minska i och med övergång till arbetsmarknaden.

Det som är avgörande för skolframgången, för inträde i fortsatt utbildning och placering i arbetslivet bland dem som flyttat hit som minderåriga är hur gamla de varit vid flytten. Den sårbaraste gruppen i detta avseende är de som flyttat just då lärpoplikten hållit på att ta slut. Vårt material innehöll inga uppgifter om ålder vid invandringen, men på grundval av ålder och vistelsetid vid en tvärsnittstidpunkt var det möjligt att grovt uppskatta invandringsåldern:

  • de som bott 1–5 år i Finland har flyttat som 10–28 år gamla
  • de som bott 6–10 år i Finland har flyttat som 5–23 år gamla
  • de som bott 11–15 år i Finland har flyttat som 0–18 år gamla
  • de som bott över 15 år i Finland har flyttat som 0–14 år gamla.

Trots att det vi vet om åldern vid invandringen är grova uppskattningar kan de ge mera skärpa åt våra tolkningar. Att andelen studerande är mindre än i medeltal bland dem som bott kortast i Finland kan ha att göra med att de alla flyttat hit antingen i puberteten eller som vuxna. Förstnämnda kan ha haft svårigheter att komma in på fortsatta studier, sistnämnda har kanske skaffat sin utbildning redan före flytten. De som bott längst i Finland har alla flyttat hit som minderåriga. Eftersom de bott länge i Finland har en stor del redan hunnit avsluta sina studier, vilket underlättat deras placering på arbetsmarknaden. Detta syns som en mindre andel studerande och större andel sysselsatta än medeltalet.

Bland den utomlands födda generationen varierar hamnandet utanför arbete och studier även med födelselandet (se Figur 4). Vanligast ser det ut att vara bland dem som kommit från västra Europa, Amerika och Afrika. Att de unga män och kvinnor som kommit från västra Europa uppvisar en mindre andel studerande och större andel personer som av andra orsaker hamnat utanför arbetskraften kan delvis ha att göra med att de i medeltal var lite äldre än de unga som kommit från övriga världsdelar. Men skillnaderna mellan unga invandrare från dels Afrika, dels från Europa utanför Europeiska unionen handlar inte om åldersstruktur, i och med att åldersfördelningarna är mycket lika: i bägge grupperna fanns det mera under 20-åringar och mindre över 25-åringar än medeltalet (Statistikcentralen 2013a).

Att invandrare med afrikansk bakgrund oftare än de som kommit från Europa utanför EU är utan arbets- eller studieplats ser alltså ut att hänga ihop snarast med andra faktorer än åldern – t.ex. med de förutsättningar som deras utgångsland har kunnat erbjuda med tanke på etablering på den finländska arbetsmarknaden. I dessa grupper är också skillnaderna könen emellan störst. En förklaring till att kvinnor från Asien och Afrika oftare än medeltalet blivit utanför arbets- eller studielivet torde vara att de i större utsträckning än andra blivit hemma för att sköta hushållet – i dessa grupper har även fruktsamheten varit högre än medeltalet (t.ex. Joronen 2007, 303).

Att en större del hamnat utanför bland unga med afrikansk bakgrund torde också ha samband med att flyktingbakgrund är vanlig bland dem och att de har en svag ställning på arbetsmarknaden. Som exempel har man konstaterat klart större inslag långvariga utkomststödstagare än genomsnittligt bland dem som flyttat till Finland som flyktingar eller asylsökande, och då i synnerhet bland dem som haft föräldraledigt eller skött övriga familjeskötselsysslor (Tervola och Verho 2013).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det snarare är ett problem för första än för andra generationens invandrare att bli utan jobb eller studieplats. Men troligen är utanförskapet inte så utbrett som det i ljuset av en registerbaserad analys som vår kan verka. Invandrarna en rörlig befolkningsgrupp, och registren håller inte alltid jämna steg med denna rörlighet. I verkligheten torde det inte finnas fullt så många som blivit utanför arbetskraften av annan orsak än studier som vårt material kan ge vid handen, eftersom registren även upptar sådana personer med utländsk härkomst som inte längre bor i Finland. De har inte strukits ur registren därför att de inte gjort flyttanmälan. Många gör aldrig någon anmälan.

Hur stor andel av dem som klassificerats stå utanför arbets- och studielivet det är som lämnat Finland är svårt att bedöma. Men en bedömning av vilken invandrargrupp de varit vanligast i går att göra utgående från vad vi i allmänhet vet om dem som flyttat bort. Andelen unga som stod utanför arbete och studieliv var störst bland dem med västeuropeisk och amerikans härkomst och minst bland östeuropéerna (Figur 4). Först nämnda grupper har haft livligaste bortflyttningen från Finland och sist nämnda mindre bortflyttning än medeltalet (Karvinen 2009, 62–64). Om man även beaktade bortflyttningen skulle de skillnader i utanförskap som konstaterats enligt utgångsland troligen bli mindre.

Figur 1. Huvudsaklig verksamhet bland härkomsten utländska resp. samtliga 15–29-åriga män och kvinnor i Helsingfors år 2010.

Figur 3. Huvudsaklig verksamhet bland 15–29-åriga män och kvinnor med utländsk härkomst bosatta i Helsingfors år 2010 enligt vistelsetid i Finland.

Figur 4. Huvudsaklig verksamhet bland 15–29-åriga män och kvinnor med utländsk härkomst i Helsingfors år 2010 enligt den världsdel de fötts.

Tuula Joronen är forskare vid Helsingfors stads faktacenteral.

Källor:

Corak, Miles (2012). Age at Immigration and the Education Outcomes of Children. Teoksessa Ann S. Masten, Karmela Liebkind ja Donald J. Hernandez (eds.): Realizing the Potential of Immigrant Youth. Cambridge University Press, 90-114.

Helsingin kaupungin tietokeskus (2013). Helsingin seudun aluesarjat. (Online) URL:http://helmi/Tieke/Sivut/default.aspx. (Luettu 7.5.2013.)

Joronen, Tuula (2007). Työmarkkinoiden monenlaiset maahanmuuttajanaiset: Haaste suomalaiselle sukupuolijärjestelmälle. Teoksessa Tuomas Martikainen ja Marja Tiilikainen (toim.)

Maahanmuuttajanaiset: Kotoutuminen, perhe ja työ. Helsinki: Väestöliitto. Väestöntutkimuslaitoksen julkaisusarja D 46/2007, 285-311.

Karvinen Anni-Mari (2009). Maahanmuuttajien poismuutto Suomesta. Helsinki: Helsingin kauppakorkeakoulu. Kansantaloustieteen laitos, pro gradu -tutkielma.

Kilpi, Elina (2010). Toinen sukupolvi peruskoulun päättyessä ja toisen asteen koulutuksessa. Teoksessa Tuomas Martikainen ja Lotta Haikkola (toim.): Maahanmuutto ja sukupolvet. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Tietolipas 233, 110-132. 

Kuusela J., Etelälahti A., Hagman Å., Hievanen R., Karppinen K., Nissilä L., Rönnberg U. ja Siniharju M. (2008). Maahanmuuttajaoppilaat ja koulutus – tutkimus oppimistuloksista, koulutusvalinnoista ja työllistymisestä. Helsinki: Opetushallitus, Edita Prima Oy.

Martikainen, Tuomas & Haikkola, Lotta (2010). Johdanto. Sukupolvet maahanmuuttajatutkimuksessa. Teoksessa Tuomas Martikainen ja Lotta Haikkola (toim.): Maahanmuutto ja sukupolvet. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Tietolipas 233, 9-43.

Myrskylä, Pekka (2011). Nuoret työmarkkinoiden ja opiskelun ulkopuolella. Helsinki: Työ- ja elinkeinoministeriön julkaisuja. Työ ja yrittäjyys 12/2011.

Ruotsalainen, Kaija & Nieminen Jari (2012) Toisen polven maahanmuuttajia vielä vähän Suomessa. Tieto & Trendit 4-5/2012. (Online) URL:http://www.stat.fi/artikkelit/2012/art_2012-07-04_003.html. (Luettu 28.8.2012.)

Tervola, Jussi ja Verho, Jouko (2013). Toimeentulotuki ja maahanmuuttajat Helsingissä. Teoksessa Elina Ahola ja Heikki Hiilamo (toim.): Köyhyyttä Helsingissä. Toimeentulotuen saajat ja käyttö 2008-2010. Helsinki: Kelan tutkimusosasto. Sosiaali- ja terveysturvan tutkimuksia 127,  71-88.

Teräs, Marianne, Niemi, Emilia, Stein, David, Välinoro, Matleena (2010). Muunkieliset nuoret siirtymävaiheessa peruskoulusta toiselle asteelle Helsingissä. Helsinki: Helsingin kaupungin maahanmuutto-osasto, Newprint Oy.

Tilastokeskus (2012). Muistio 4.1.2012. Liite 1. Ehdotus uudeksi ulkomaalaisuutta ja ulkomaalaistaustaisuutta kuvaavaksi luokitukseksi.

Tilastokeskus (2013a). Px-Web-tietokannat. Statfin. (Online) URL:http://tilastokeskus.fi. (Luettu 6.5.2013.)

Tilastokeskus (2013b). Tietoa tilastoista. Käsitteet ja määritelmät. (Online) URL:http://tilastokeskus.fi/meta/kas/index.html. (Luettu 7.5.2013.)

Kommentera

I tidskriften: