Bland ”multianvändarna” av kultur fanns yrkesmänniskor och baspublik

Svarspersonerna som valdes ut för granskningen hade i genomsnitt besökt nio olika kulturella evenemang under de senaste 12 månaderna. Dessa mångsidiga användare av kulturella tjänster, som jag i den här artikeln kallar multianvändare av kultur, utgjorde cirka en tredjedel av hela enkätmaterialet, totalt 281 personer. Till sin bakgrund var en multianvändare av kultur i typfallet en högutbildad kvinna som är yngre än 50 år. Multianvändarna av kultur hade ett närmare och mer professionellt förhållande till kulturarbete än hela enkätmaterialet i allmänhet: av personerna i samplet karakteriserade 49 procent sig själva som personer med kultur som fritidsintresse eller arbetsområde, medan andelen var klart lägre, 32 procent, bland de övriga svarspersonerna. Trots den höga professionalitetsandelen var mer än hälften av personerna i samplet vanliga basanvändare av kultur, som uppgav att de i allmänhet tog del av kultur endast i rollen som publik.

Kulturenkäten innehöll frågor om vilka problem som förekommer beträffande det kulturella utbudet i Helsingfors, till vilka färdiga flervalsalternativ hade angetts. Bristerna och problemen kunde kompletteras med egna ord i kommentarsfältet. Bland multianvändarna av kultur ansåg var fjärde att det inte finns några problem eller brister i fråga om kulturutbudet i Helsingfors. Var tredje (35 %) valde ett problem bland alternativen, var fjärde (25 %) två problem och ungefär var tionde tre till fem problem. Valen gällde oftast höga biljettpriser, svårigheter att få biljetter, svårigheter att få information om evenemangen eller något annat icke omnämnt problem.

Var tredje multianvändare av kultur (33 %, 66 personer) som rapporterade om problem preciserade med egna ord de missförhållanden som de upplevt. När kommentarerna analyserades och de brister och problem som nämndes i dem omkategoriserades, kombinerades med den kategoriserade variabeln och bl.a. överlappningar avlägsnades, erhölls en preciserad helhetsbild av de missförhållanden som multianvändarna upplever i kulturutbudet. Priset på utbudet samt svårigheterna att få information och biljetter var fortfarande de problem som nämndes oftast (figur 1).

I endast tre procent av svaren innebar valet av svarsalternativet ’annat problem’ att multianvändarna av kultur verkligen avsåg något annat än det som angavs i de färdiga svarsalternativen.  Innehållsmässigt gav dessa tre procent värdefull tilläggsinformation, eftersom multianvändarna i dessa fria formuleringar lyfte fram svårigheter som de upplevt i fråga om arrangemangen, beslutsfattandet och strukturerna i anknytning till kulturella evenemang.  Tio problem eller brister som berör detta tema omnämndes, och oftast anknöt de till bristen på lokaler som lämpar sig för framträdanden och övningar.

Delade åsikter om kulturens innehåll och pris

Tillfredsställelsen och missnöjet med kulturutbudet i Helsingfors utröntes med en färdigt kategoriserad fråga. Svarspersonerna ombads ge verbala motiveringar. Att döma av den fråga som kategoriserade resultatnivån var tonen i det här samplet av multianvändare mycket positiv: nästan hälften (46 %) var mycket nöjda, medan endast åtta procent var ganska eller mycket missnöjda.

Av multianvändarna gav 80 procent en verbal motivering till sitt svar. Ett skriftligt svar innehöll i typfallet flera ställningstaganden och ofta både för och emot. Totalt lade multianvändarna fram 371 olika ställningstaganden. Ställningstagandena i de motiveringar som lades fram av de multianvändare som klassificerat sig själva som missnöjda med kulturutbudet och å andra sidan även som ganska nöjda fördelades ganska jämt mellan positiva och kritiska. I motiveringarna från de mycket nöjda framfördes däremot i huvudsak endast positiva synpunkter på kulturutbudet.

De omständigheter som nämndes oftast i de motiveringar till missnöje som lades fram av multianvändarna av kultur rörde innehållet i kulturutbudet. Näst mest kritik fick de höga biljettpriserna eller svårigheterna i fråga om tillgången. På tredje plats i fråga om antalet missnöjda ställningstaganden kom informationen om evenemangen, och på fjärde plats på den här listan kom missförhållanden i anknytning till arrangemangen och tillståndspraxisen.  Som figur 2 visar förekom det å andra sidan även motstridiga erfarenheter av dessa teman: också i de nöjda motiveringarna lyfte man fram omständigheter i anknytning till innehållet i kulturen, de förmånliga alternativen i utbudet och att det är enkelt att få biljetter.

Av kommentarerna att döma är det mångsidiga och rikliga innehållet i kulturutbudet de viktigaste grunderna för kundnöjdheten hos multianvändarna av kultur. Vanligtvis beskrevs utbudet som mångsidigt eller täckande i de verbala motiveringarna också av de svarspersoner som gav ett lägre betyg på den kategoriserade skalan. I de mer omfattande verbala motiveringarna berömdes bland annat biblioteksväsendet och kulturhusen. På det hela taget gav multianvändarna nästan alla kulturformer och evenemang inom det kulturella området en eloge.

”Jag är särskilt glad för de små, överraskande arrangemang med låg tröskel som jag stöter på. Skulpturer i parker, blomsterplanteringar, installationskonst, belysningar under den mörka tiden osv.”

”Det finns allt i Helsingfors: stora teatrar, små teatrar, biografer, bibliotek, en opera och hur många festivaler och evenemang som helst.”

Kvantitativt sett kritiserade multianvändarna av kultur innehållet i utbudet klart mindre än de berömde det, men relativt sett var temat den mest dominerande orsaken till missnöje. Åldersgruppsinriktat kulturutbud för barn, ungdomar och äldre, fler internationella artister och litteraturevenemang, små biografer och mattorg samt ett klubbutbud – dessa önskemål upprepades i flera kommentarer.

Ett allmänt önskemål: en gemensam evenemangswebbplats

”Skulle man inte till exempel kunna skapa en webbplats med namnet ’Kulturlivet i Helsingfors’, som skulle innehålla ALLA evenemang i Helsingfors indelade enligt typ av evenemang och till exempel datum och med länkar till evenemangens egna webbplatser?”

I motiveringarna till missnöjet med evenemangsinformationen och marknadsföringen ansåg multianvändarna av kultur att det är arbetsamt och svårt att hitta ordentlig information om de evenemang som de är intresserade av: Informationen är splittrad mellan olika källor, det krävs ständig uppföljning och granskning för att få information, informationen finns ofta tillgänglig för sent för att det ska gå att skaffa biljetter eller också måste biljetterna reserveras och betalas långt på förhand utan exakt information om programmet. I flera svar föreslogs en uppdaterad, heltäckande och gemensam webbplats för kulturella evenemang som en förbättrings- och utvecklingsidé.

När det gäller ordnandet av evenemang, det allmänna beslutsfattandet och strukturerna anknöt temana för missnöjet i allmänhet till bristen på lämpliga lokaler för framträdanden, verksamhet eller spelningar, arrangemangsbyråkratin och tillståndsdjungeln eller till exempel stränga utskänkningsregler och strikt stipendiepraxis.

”Det saknas fortfarande mångfald i fråga om platser för framträdanden – de stränga hygien- och utskänkningsföreskrifterna uppmuntrar inte till att arrangera mindre evenemang som kombinerar matkultur och andlig kultur.”

”I centrum finns det ett ytterst stort, gott utbud, men de övriga stadsdelarna lider av brist på lokaler och övningsplatser (de befintliga lokalerna, skolorna och andra offentliga lokaler används för idrott, och lokalerna är för övrigt även för dyra, cirka 3 h = 100 euro).”

”Mer utrymme för lokala små band, t.ex. ungdomar och invandrare, vid lokala byevenemang: information om möjligheter till framträdanden av det här slaget, mycket höga priser, alla har inte möjlighet att delta.”

”Mycket god verksamhet, men det är fortfarande för svårt för små aktörer att göra något, för mycket byråkrati.”

”Problemet i Helsingfors är myndighetsverksamheten, poliserna och räddningsverket, de verkar i samma kultur som under tsarväldet, för hundra år sedan. En betydande belastning i Helsingfors är de urgamla stöden till Nationalteatern, Operan osv. De stödmiljonerna måste Helsingfors slippa. Litet är vackert också inom kulturen!”

De fria kommentarerna ger värdefull tilläggsinformation

Problemen inom kulturutbudet mättes alltså i första hand med färdigt formulerade svarsalternativ, och multianvändarna av kultur uppgav att de största problemen är de höga biljettpriserna och bristen på information. När resultaten kombinerades med de analyserade och omkategoriserade öppna svar som hade lagts fram i kommentarsfältet förblev det övergripande resultatet ungefär detsamma, men problemen som lyftes fram framhävdes en aning.

Tillfredsställelsen med kulturutbudet i Helsingfors byggde bland multianvändarna av kultur i stor utsträckning på storleken på utbudet, medan missnöjet byggde på kvaliteten. Denna information sammanställdes utifrån kommentarerna. Missnöjet fokuserade i första hand på faktorer gällande innehållet i kulturen och först i andra hand på pris- och informationsfrågor. De verksamhetsarrangemang och den infrastruktur som anknyter till självständig, antingen professionell eller hobbyrelaterad, verksamhet inom kultur väckte också missnöje i detta delmaterial.

Viktningsskillnaderna i resultaten tyder på att de mätare för problem och tillfredsställelse som användes i enkäten på ett ändamålsenligt sätt gav svar på olika frågor. Att välja ut problem och brister bland de erbjudna svarsalternativen är ofta en snabb beslutssituation, som avgörs på frågeställarens villkor. De anledningar till missnöje som har uttryckts med egna ord hänvisar däremot till en bredare kontext än vad som beskrivits ovan, till något mer personligt, självupplevt och egenhändigt testat.

Även om resultaten av det här samplet inte kan generaliseras till att gälla hela kulturpubliken i Helsingfors eller ens alla personer som har besvarat enkäten, visade granskningen av materialet att skickligt utplacerade möjligheter till fritt formulerade kommentarer i en kort enkät ger värdefulla och väsentliga kompletteringar till de färdigt kategoriserade frågorna.

Figur 1. Problem och brister i kulturutbudet enligt multianvändare av kultur, resultaten enbart utifrån de kategoriserade svarsalternativen och kommentarstilläggen (%).

Figur 2. Huvudteman (%) i de motiveringar (N = 371) till tillfredsställelse och missnöje som lades fram av multianvändarna av kultur.   

Helena Kotro är projektforskare vid Helsingfors stads faktacentral.